Okej, då kommer några reflektioner från mig.
Uppgiven i R1, euforisk i R3
Jag var väl inte riktigt med i R1, ska erkännas. Jag är lite mätt på varulvsspel öht, samtidigt som jag snabbt i rundan fick anklagelser riktade mot mig. Då tappade jag sugen och tyckte att det var lika bra att byn fick min info grönad. Sedan i R3 blev det ju jättekul och jag gick igång som bara den, mycket för att jag då tyckte att Ian Chestertons info blev bekräftad. Det vore jätteuppskattat om ni andra ville kommentera hur ni tyckte att jag respektive Jocke Kofot hanterade vår info. Hur borde man spela?
Men NU ska jag banne mig ta en paus från spelen. Jag märker att jag har blivit både slö och otålig. Lite "Jaja, blabla, men kan vi rösta nu?" Jag pallar inte riktigt att gå in med samma energi som förr.
Balans
Jag tyckte att spelet var svårt och det gillar jag. Hellre ett lite svårt spel som man förlorar, än att vinna ett alltför lätt. Om spelen blir för lätta känns det som att vi slösar bort både tid och engagemang.
Sedan kan vi inte bortse från att byn nu består av erfarna varulvsspelare och dessutom känner de andra spelarna väl. Utrymmet för variationer krymper med varje ny omgång. Ulvarna lyckades väl.
Min stora miss
Jag borde ju förstås ha undrat över vilka som hade passiva förmågor för att på så sätt få guidning till vem som blev konverterad i R1.
Hoppas att jag lärde mig av det här...
Fluff
Jag gillade det och det Dr Who-knäppiga universat passade bra. Det jag tycker är problematiskt är den typ av info som bägge mina roller hade: sådan info som var både nödvändig för byn att få reda på (för att kunnna analuysera spelupplägget) samtidigt som den var potentiellt farlig (!). I det läget är det förmodligen vettigast att göra som Jocke Kofot och hålla tyst. Men då blir det en del tråkiga konsekvenser:
– en del bybor kommer inte kunna outa, vilket gör att de blir misstänkta av andra bybor
– byn kan inte analysera spelupplägget eftersom det saknas information
– varulvarna kan lättare gömma sig
Det här har förstås att göra med personlig smak, men jag tycker att det är lite frustrerande och också passiviserande. Det är lite som DTF: visst det blir svårare men skapar inte möjligheter för spelarna att delta, utan tar tvärtom bort incitamentet för att delta.
En annan variant är att skapa fluff som måste
tolkas. Då blir fluffet svårare att förhålla sig till och att alla deltar blir viktigt. Då gäller det förstås att hitta möjligt motspel för ulvarna, som att fluffet pekar ut viktiga roller, att fluffet innehåller motsägelser eller så får ulvarna börja ljuga. Det sista gillar jag, men tror att jag är rätt ensam om det. Det verkar vara mer populärt i ulvlägret att ”säga som det är” för att sedan spela sig ur den svåra situationen.
Tid
Det har lyfts att en del har mycket tid att delta och andra inte. Det här tror jag är en viktig utmaning att grunna på, inte minst om det ska nyrekryteras till kommande spel. Samtidigt så är väl det givet att spelet kommer ta mycket tid oavsett hur designen ser ut.
Det var däremot välkommet att rundorna snabbades upp på slutet!
Bybo/nybörjarspel
Jag har otroligt svårt att acceptera försiktigt bybospel. Dels så kan ulvar ligga under radarn och dels så visar man inte andra att man vill hjälpa till. Därför var det svårt att tro annat än att Ruga/Max var ulvar. Mitt tips är att hjälpa till så mycket som möjligt: kanske mest bara för att bybor oftast förknippar lojt spel med ulvar som gett upp och inte längre orkar delta. Om jag hade varit Max/Ruga hade jag gått bananas i runda fyra när folk började diskutera en dubbelhängning.
BDG?
Jag vet inte om jag är en spelare med dålig spelstil eller bara en dålig spelare, hursom så verkar BDG och jag hamnat i nån märklig relation där vi båda ser ulvar i varandra när vi inte borde. Så det var skönt att jag till slut förstod att han var bybo och siare och lite roligt att han tog miste på mig två gånger.
KK
Giganten, hädanefter. Lite dåligt att du övergav byn så där, bara för att få vinna med ulvarna.
Närå, bra lirat KK och nog nyttigt både för mig och byn att vara med om den här erfarenheten. Mycket värdig vinnare!