Savetun said:
Men... bara för att dra ett exempel. En långbåge under medeltiden kunde lätt penetrera en metallrustning medans ett långsvärd inte kunde det. (Med en träff.)
Njä. En pilbåge handlar till stor del om vilken spets du har. En bredbladig jaktspets kan knappt penetrera något metalligt alls (hud och skinn och tyg går rätt bra), medan bodkinspetsar kan ta sig igenom en brynja helt okej, kan nästan ta sig igenom järnplåtsharnesk (du får ett hål, men inte så mycket att det går igenom underliggande stoppning) och
inte ta sig igenom stålplåtsharnesk.
Ett svärd handlar helt om hur du hanterar det. Ett hugg kan stoppas rätt fint av i stort sett alla former av rustning, medan en stöt kan pressa sig igenom en brynja. För järn- och stålplåt får du tvinga dig in i glipor.
Savetun said:
Maxräckvidden låg mellan 170-220 meter lite drygt på de flesta medans vissa hade räckvidder på uppemot 400 meter, dock enbart för att de användes tillsammans med pilar som enbart var designade för attt flyga långt och inte göra skada. Spetsen på en "flyga långt pil" vägde betydligt mindre än på en pil med stridsspets dock.
Driftar bort lite från ämnet kanske. Men en långbåge är ett avståndsvapen och bör enligt min och min rpg-kollegas mening göra mer skada än vad det gör i dagsläget. Återkommer mer med faktiska siffror senare.
En långbåge är framförallt ett
krigsvapen. Den används inte av enskilda skyttar för prickskytte av enskilda mål, utan av skyttekompanier för stormskurar av pilar mot fiendekompanier.
På maxavstånden kan du inte sikta alls. Du skjuter i princip i fiendekompaniets generella riktning i ca 45 graders vinkel upp i skyn, och träffar du så är det ren jefla tur. Enda sättet att göra om "tur" till "någorlunda säkerhet" är att målområdet är ett kompani, och om det ska ha någorlunda verkan så behöver skyttarna också vara ett kompani.
Det är i princip på slagfält som Crecy och Agincourt som du har nytta av maxräckvidden, och då i sällskap med dina femtusen långbågsbeväpnade kompisar. Då talar vi å andra sidan fältslagsregler, och eftersom Dragon Age inte har några sådana så jag har inga problem med att långbågars avstånd är så kort som de är. De är fullt rimliga om man
siktar mot
enskilda mål, dvs den normala rollspelsstridssituationen.
Skadan har jag heller inga problem med. Dragon Ages värden är
väldigt grovkorniga och tar över huvud taget inte hänsyn till penetration eller skillnad på kross, kutt och stick, så det är helt enkelt inte mening att göra något större väsen av det. På den detaljnivån är det helt enkelt bättre att bara göra en grov approximering, eftersom detaljer helt enkelt bara försvinner.
Om det dessutom handlar om en sammanfattning av flera olika sorters skada (kross, kutt, stick) i en generell Life Points-modell så kommer det uppstå en massa diskussion mellan svärdsfanatiker och pilbågsfanatiker om huruvida kutt eller stick är bättre och det egna favvovapnet borde göra mer skada än den andre obildade tölpens favvovapen.
Slutligen talar vi om en Life Point-skademodell, och den är i grunden helt bäng. Det spelar ingen roll om man fixar individuella skador och småjusterar dem för att få högre realism, eftersom grundmodellen ändå är knas.
Det är lite som att klaga på att det är orealistiskt att en toppagent anno 2010 använder en urgammal fjöspistol som Walther PPK som tjänstevapen. Det kanske hade varit relevant kritik om det inte hade varit för att vi talar om James Bond.