Jag filar på en text till Drunoks Drängar; en presentation av min tappning på Mundanas drakar. Där har jag hittils bland annat skrivit följande:
Avatarer
Drakarna kan i teorin besätta folk precis som andra schamaner, men tycks väldigt sällan
utnyttja den möjligheten. Det kan bero på någon hederskodex eller oskriven lag drakarna emellan, eller något mer reellt faktum såsom dålig förmåga till skådespeleri eller den begränsning en dödlig kropp skulle innebära för flätalstringen. Kanske upplever drakarna sig alldeles för begränsade i lägre varelsers kroppar? Däremot förekommer det att drakar håller sig med avatarer, fysiska former som är mer eller mindre lika människor, alver och annat. Somliga drakar verkar helt sonika ändra skepnad till sina avatarer; men det är vanligare att de begagnar sig av riktiga kroppar som skapats eller förtrollats med någon okänd magisk process, för att härbärgera drakens kraftfulla själ. Detta har vållat en hel del förbryllan, då drakarna varken borde kunna skapa eller modifiera liv enligt vedertagen magiteori; på många håll tror magiker att teotropi och daimotropi behövs för detta.
- Ymir, redogör
Fem drakar i mitt Mundana har hittils uppträtt i avatarform. Omeyocantlis skepnad är en oformlig, spöklik skugga som verkar flacka från punkt till punkt snabbare än ögat kan följa. I mörkret innanför vad som liknar en svart kåpa skymtas ett ensamt, rött öga - en manifestation av Omeyocantlis enögdhet. Avataren ifråga tycks halvt om halvt osårbar och har någon sorts knivar som den är väldigt snabb och dödlig med, men verkar inte besitta många särskilda förmågor i övrigt. Den har aldrig setts alsta drakmagi. Jag tror därför att den är en projicering av en del av Omeyocantlis medvetande, medan hans verkliga kropp kan befinna sig oerhört långt borta och ägna andra delar av sin uppmärksamhet åt andra saker. Omeyocantli är galen, och frammanar säkert denna avatar ur
Urmörkret självt. Det är fullt möjligt att han kan ha flera avatarer av detta slag aktiva samtidigt på olika platser i världen.
Andra drakar har varit mer konventionella. Rekhems avatar var en kraftfull, storvuxen människokrigare. Han var mycket mäktig; stark, uthållig, snabb och på alla sätt formidabel, men på långa vägar motsvara den hos Rekhems ordinarie kropp. Avataren var åtminstone en hyfsad magiker, men hur mycket av sin magiska förmåga som Rekhem kunde projicera genom den framgick aldrig. Rekhems egen kropp verkar ha legat i halvdvala medan avataren var verksam; och det märktes att Rekhem var försvagad en stund efter det att avataren dräptes - men han återhämtade sig fort.
Taethavris avatar är en oansenlig sliten gammal man som kallar sig Rake. Den är från början Lycans uppfinning. I mitt Mundana har den verkat väldigt magiskt kapabel och kusligt skicklig med sin trästav, men inte uppvisat några andra förmågor utöver vad man skulle kunna vänta sig av en vanlig man.
Verduhrakhs avatar är en rödhårig alv i pråliga kläder. Han är väldigt vacker och karismatisk, och tycks kunna dyka upp precis varsomhelst där Verduhrakh vill vara, men har aldrig ingripit direkt i någonting eller påverkat sin omgivning på något anmärkningsvärt sett. Verduhrakh brukar inte göra sånt, helt enkelt, så hur mycket kraft han lagt i sin avatar kan man bara gissa sig till. Noteras kan, att Verduhrakh tycks ha uppenbarat sig också i en helt annan form - Ölvdal, en rödhårig dvärg av okänd klan. Han hade bara en liten roll, men jag minns den knappt längre.
Khakras avatar är en piprökande gammal man som brukar bära magikerklädnad. Han håller sig med diverse triviala magiska artefakter som han måste lagt ned löjligt mycket kraft i, radiostyrda svävande grötskedar tex, men ingriper likt Verduhrakhs aldrig i något. Khakra verkar mest uppträda i avatarskepnad för att observera, och kommunicera med folk i typ Sunari medan han själv ligger och jäser i Thalamur.
Drakväktaren Koshei im-Taragai kan möjligtvis vara en avatar av Alzak-Andor, Mûhads drake. Koshei tycks inte orimligt mäktig givet nivån hos somliga millenniegamla ärkemagiker i mina kampanjer, men han återuppväckte döda utan synbarliga problem och tillochmed überkamorfer tvekade att utmana honom. Å andra sidan känns Koshei långt mer som en egen individ än någon annan avatar som förekommit, så han är nog mest lite optad
Hmm...det här kanske jag kan använda i min artikel. Om inte annat inspirerar det kanske någon, med lite tur.
- Ymir, redogjorde lite kort
