Simon
Swashbuckler
Eller en annan take på det...
Man låter dem förbereda hela sin drakdödarplan och sätta den i rullning, möjligen i tron att den faktiskt kommer att lyckas, om än med viss möda. Sen kommer det här:
<blockquote>
"Den fräna lukten blir starkare allteftersom ni tränger längre in i berget. Ni har otroligt nog inte stött på några fällor eller andra hinder, och nu när ni borde vara nära själva drakhålan vågar ni nästan hoppas att det kommer gå så här lätt. Kanske all den där döljande magin faktiskt låter er överraska monstret! Svetten rinner under era välsignade rustningar och era magiska vapen pulserar stridslystet när ni kramar dem hårt inför den sista kröken...
Där ligger draken! En stor och vacker varelse som ligger utsträckt som en katt, på en gnistrande bädd av guld och ädla stenar. Ni tvingas att svälja hårt. Att den var stor var ni beredda på, men aldrig att den var så vacker ! Vapnen hänger bortglömda i era händer och ni har stått och bara tittat en lång stund när draken öppnar ögonen.
"Kom närmare, små människor! Jag har väntat på er." Drakens röst är lugn och mullrande, och ni känner alla hur dess bärnstensfärgade blick tränger in i er. Utan att tveka går ni närmare. Du (pekar på en av spelarna) märker nånstans att du tappar din sköld men det känns oviktigt.
"Jag är glad att ni är här. Det är några saker som jag vill tala med er om..."
</blockquote>
Efter det här mötet så fortsätter rollpersonerna sin karriär som äventyrare (eller vad de nu gör) med att extraknäcka som lojala agenter åt draken. Eventuellt har alla fått karaktärsdraget Lojalitet 18 specialiserat mot draken.
Vore inte det ett tuffare sätt att justera deras inställning till drakar än att bara rosta dem? Hmm?
/Simson hälsar
Eller så gör man så här:"Ni ser en enorm bevingad skugga svepa över marken några hundra meter upp. När ni vänder blicken till skyn ser ni en fantastisk silhuett av en enorm reptilliknande varelse. Ni hör ett fruktansvärt dån mullra genom luften, och himlen blir plötsligt flammande röd. Ni känner en tryckvåg slå emot era ansikten, följt av en fruktansvärd brännande smärta. Era kroppar förtärs av en fruktansvärd eld.
Grattis, ni dog - era dumjävlar!"
Man låter dem förbereda hela sin drakdödarplan och sätta den i rullning, möjligen i tron att den faktiskt kommer att lyckas, om än med viss möda. Sen kommer det här:
<blockquote>
"Den fräna lukten blir starkare allteftersom ni tränger längre in i berget. Ni har otroligt nog inte stött på några fällor eller andra hinder, och nu när ni borde vara nära själva drakhålan vågar ni nästan hoppas att det kommer gå så här lätt. Kanske all den där döljande magin faktiskt låter er överraska monstret! Svetten rinner under era välsignade rustningar och era magiska vapen pulserar stridslystet när ni kramar dem hårt inför den sista kröken...
Där ligger draken! En stor och vacker varelse som ligger utsträckt som en katt, på en gnistrande bädd av guld och ädla stenar. Ni tvingas att svälja hårt. Att den var stor var ni beredda på, men aldrig att den var så vacker ! Vapnen hänger bortglömda i era händer och ni har stått och bara tittat en lång stund när draken öppnar ögonen.
"Kom närmare, små människor! Jag har väntat på er." Drakens röst är lugn och mullrande, och ni känner alla hur dess bärnstensfärgade blick tränger in i er. Utan att tveka går ni närmare. Du (pekar på en av spelarna) märker nånstans att du tappar din sköld men det känns oviktigt.
"Jag är glad att ni är här. Det är några saker som jag vill tala med er om..."
</blockquote>
Efter det här mötet så fortsätter rollpersonerna sin karriär som äventyrare (eller vad de nu gör) med att extraknäcka som lojala agenter åt draken. Eventuellt har alla fått karaktärsdraget Lojalitet 18 specialiserat mot draken.
Vore inte det ett tuffare sätt att justera deras inställning till drakar än att bara rosta dem? Hmm?
/Simson hälsar