Nekromanti Drakar.

[Simon]

Eller en annan take på det...

"Ni ser en enorm bevingad skugga svepa över marken några hundra meter upp. När ni vänder blicken till skyn ser ni en fantastisk silhuett av en enorm reptilliknande varelse. Ni hör ett fruktansvärt dån mullra genom luften, och himlen blir plötsligt flammande röd. Ni känner en tryckvåg slå emot era ansikten, följt av en fruktansvärd brännande smärta. Era kroppar förtärs av en fruktansvärd eld.

Grattis, ni dog - era dumjävlar!"

Eller så gör man så här:

Man låter dem förbereda hela sin drakdödarplan och sätta den i rullning, möjligen i tron att den faktiskt kommer att lyckas, om än med viss möda. Sen kommer det här:

<blockquote>

"Den fräna lukten blir starkare allteftersom ni tränger längre in i berget. Ni har otroligt nog inte stött på några fällor eller andra hinder, och nu när ni borde vara nära själva drakhålan vågar ni nästan hoppas att det kommer gå så här lätt. Kanske all den där döljande magin faktiskt låter er överraska monstret! Svetten rinner under era välsignade rustningar och era magiska vapen pulserar stridslystet när ni kramar dem hårt inför den sista kröken...

Där ligger draken! En stor och vacker varelse som ligger utsträckt som en katt, på en gnistrande bädd av guld och ädla stenar. Ni tvingas att svälja hårt. Att den var stor var ni beredda på, men aldrig att den var så vacker ! Vapnen hänger bortglömda i era händer och ni har stått och bara tittat en lång stund när draken öppnar ögonen.

"Kom närmare, små människor! Jag har väntat på er." Drakens röst är lugn och mullrande, och ni känner alla hur dess bärnstensfärgade blick tränger in i er. Utan att tveka går ni närmare. Du (pekar på en av spelarna) märker nånstans att du tappar din sköld men det känns oviktigt.

"Jag är glad att ni är här. Det är några saker som jag vill tala med er om..."


</blockquote>

Efter det här mötet så fortsätter rollpersonerna sin karriär som äventyrare (eller vad de nu gör) med att extraknäcka som lojala agenter åt draken. Eventuellt har alla fått karaktärsdraget Lojalitet 18 specialiserat mot draken.

Vore inte det ett tuffare sätt att justera deras inställning till drakar än att bara rosta dem? Hmm?

/Simson hälsar

 

[Sebastian Andersson]

Tack för tipset men...

...dessvärre fungerade det inte att ladda ner filen!

 

[rax]

Re: Tack för tipset men...

Och just därför ska man alltid testa länken innan man postar den - doh!

Prova här istället. Klicka på Download så hittar du boken som zippad PDF där. Nedladdningen är dock ganska slö.


/Rax

 

[Mr Brunch]

Re: Tack för tipset men...

eller om man har kazaa är det busenkelt att få tag på den. Det är bara att söka på Earthdawn.

Ser även fram emot att se hur lrg lyckas förstöra den boken, då den släpps snart.

 

[Pom]

Världshistoriska fasoner

Nej extremt mäktiga, oövervinliga halvgudsdrakar som i hemlighet styr hela världen är något som kom med high fantasy rollspelen, så dom mytologiska drakarna är dödade sen länge.

Om man går från folktro till annan slags mytologi finner man för all del att de flesta drakarna är dödade, men innan mäktiga gudar och hjältar lyckades ta kål på dem var de just extremt mäktiga och kontrollerade vitala delar av världen, typ vatten. Sedan finns det ju en del apokalyptiska drakar som i mytologisk "nutid" ligger och väntar på att få vakna och ha sönder hela världen.

Så om man vill ha förebilder för ultramäktiga drakar utanför modern fantasy, så visst finns det; Tiamat, Vritra, Yann, Dahak, Nidhögg....

 

[Mr Brunch]

Re: Världshistoriska fasoner

" Om man går från folktro till annan slags mytologi finner man för all del att de flesta drakarna är dödade, men innan mäktiga gudar och hjältar lyckades ta kål på dem var de just extremt mäktiga och kontrollerade vitala delar av världen, typ vatten. Sedan finns det ju en del apokalyptiska drakar som i mytologisk "nutid" ligger och väntar på att få vakna och ha sönder hela världen. "

Jag menade inte dödade i den meningen men det gör detsamma.
Men min poäng var hur som hellst inte att dom inte var mäktiga, för det var dom. utan att dom inte var allsmäktiga. en smart hjälte kunde med lite list och ett enda stick med sitt svärd döda besten. Den klassiska fatansydraken skulle aldrig dödas av ett stick med ett svärd!
Sen kan jag erkänna att jag varken läst alla mytologiska texter eller tänker hävda att det inte finns några totalt allsmäktiga drakar men däremot för det mesta stämmer det.

 

[Boll]

Re: Eller en annan take på det...

Tja, man kan göra som man vill egentligen, det vara bara så att jag blev lite störd av att folk verkar se på drakar som jakttroféer, vilket jag inte anser att de är.

Vågar man inte döda rollpersonerna för idiotiskt spelande så kan man ju förstås göra så att draken blir vän med dem, men jag som spelare skulle inte bli förtjust i att helt plötsligt ha lojalitet 18, utan anledning, till en drake som jag tänkt döda. Hellre blir jag stekt för att ha varit dum nog att tro att jag faktiskt kunnat döda den.

 

[Boll]

Re: Om det förmodade drakdräparkonceptet

"Den vanligaste anledningen är nog för att den på något vis framstår som ett hot eller hinder. För att ta "dräparna" som exempel så tror de att drakarna med sina drakväktare utgör en styggelse som förargat gudarna. Genom att dräpa styggelsen så tror de sig kunna vinna gudarnas förlåtelse. Länsherren vars byar bränns är ett annat gott exempel på potentiell odergivare till dräpandet av en drake."

Okej, okej, det var ett tillräckligt befogat svar. Vad jag menade var kanske mer, "Varför skall man döda en drake, enbart för att se om det går?" - nog för att jag inte skrev så, men det var liksom det jag menade.

Jag tror inte att "Drakar"-boken är tänkt som en handbok för hur man dräper drakar, men jag störde mig lite på att det ens finns med en "guide" till hur man dödar dem. Kan inte "dumma" (jag menar "dumma" som i "dumma som försöker döda en drake") spelare få komma på det själva? Det ökar hela känslan i spelet, tycker jag - istället för att få en guide i handen till hur man gör, som någon "Drakdräpande För Dummies".

Jag tycker inte att man "måste" ha med en guide till hur man dödar drakar, bara för att ämnet har tagits upp här på forumet, det är som att mena att man måste ha en guide till hur man klarar äventyret "De Fördömdas Sista Hopp", bara för att det ämnet kanske tagits upp förut här på forumet. Skall man ha med det, så skall det vara något som TILLFÖR spelaren/spelet något - men nu skall jag inte komma och berätta för dig/neogames vad som tillför spelet något eller ej, jag vill bara ge min syn på saken - och den är att det hela blir mer häftigt och äventyrligt om man får komma på hur man dödar draken själv (om man nu nödvändigtvis MÅSTE döda en drake).


"Problemet är bara att det är långt ifrån alla som tycker så, det är liksom inte en slump att Vapenmästaren är en av neogames bäst säljande böcker. Varför? Jo, vapen och strid säljer helt enkelt. Således blir det lite av en skyldighet att för alla de konsumenter som bara väntar på möjligheten att hacka ihjäl en drake, att också ge dem möjligheterna, även om de som sagt må vara små, att göra så."

Vad jag undrar över är mer, VARFÖR sitter det så många och väntar på att få veta hur man dödar en drake? Det göra ju bara att det hela känns ÄNNU mer som en guide till hur man skaffar sig finast jakttroféer.

---

Slutligen kan jag ju bara säga att "Drakdräparna" i sig är ett ganska så bra koncept, eftersom de faktiskt har en hel bakgrund som gör anledning till varför de dödar drakar (och det är SANNERLIGEN inte för att de vill ha jakttroféer), men bara för att de gör det, så måste väl inte alla spelare få göra det också? Eller, det är klart att de FÅR göra det, jag tänker inte sitta och bestämma vad folk får göra och inte, men jag tycker att det är synd att man skall göra det lättare än det egentligen behövs (okej, nu vet jag inte om guiden i "Drakar" faktiskt gör det mycket lättare, men lite lättare måste den ju göra det, annars skulle det ju inte vara någon mening med att ha med den).

Jag anser helt enkelt att det är ganska konstigt att folk hela tiden skall ha med en massa drakdödande bara för att det är ett koncept som ältats om förr, varför kan folk inte se förbi hela "Monster Manual"-delen, och faktiskt ha en ANLEDNING till att nödvändigtvis förgöra en drake, och inte bara göra det för sakens skull (eller för att kunna göra en RUSTNING av dess fjäll?).

 

[Boll]

Re: Spelarfasoner

En urgammal röd drake är inte så otroligt bra om man skall gå efter "Monster Manual", plus att jag sade att karaktären skulle ha en massa magiska föremål - nu vet jag inte om du har kollat igenom "Dungeon Master's Guide" efter magiska föremål, men det finns en hel del otoligt biffiga saker däri - som till exempel en "Greater Ring of Elemental Resistance, Fire", vilken ger bäraren ett mostånd mot eld på hela 30/-, och lägg sedan på en "Cloak of Resistance +6", som ger dig +6 i ALLA saving throws, vilket gör så att du (antagligen om du är lvl 16) kommer att klara din "reflex saving throw" när draken sprutar eld, och alltså ta halv skada, som sedan reduceras med 30. Slutresultatet är att draken inte gör särskilt mycket skada på dig, och att du kan dunka ihjäl den.

Nämnde jag att min krigare hade ett "Mercurial Greatsword +5"? Det har en x4 critical, vilket betyder att du multiplicerar alla värden som inte är tärningar med x4, varje gång en critical utdelas, plus att svärdet var "Sharp" (eller vad det nu hette - gör i alla fall så att chansen för att göra en critical ökar) och att karaktären i fråga hade enormt mycket styrka och featen "Improved Critical, Mercurial Greatsword". Allt detta (plus några andra feats som inkluderar "Power Attack" och "Power Lunge") gör så att denna karaktären väldigt ofta gör criticals, och att dessa gör en sisådär 200 i skada (jag tror att en urgammal drake hade något uppemot 600-800 i HP), alltså krävs det ca. 4-5 criticals för att draken skall stupa - och glöm inte att karaktären har en massa "Greater Potion of Healing" på sig.

---

Min slutpunkt är att det absolut GÅR att smiska en drake ensam i D&D, samt att sånt här powerplay äcklar mig numera, och att jag verkligen tycker att det känns FEL.

Sedan kan jag ju tillägga att Sigurd Fafnesbane är en karaktär i fornnordisk mytologi, och där smiskade man gigantiska jättar dagligen, samt att man fiskade Midgårdsormar så stora att de omvälvde hela världen. För att inte glömma att gudar av männsikostorlek kunde trycka fötterna genom en båts botten, för att slutligen landa med fötterna stadigt på HAVETS botten och fortfarande vara med huvudet över ytan.

Vad jag menar är att man kanske skall ta den fornnordiska mytologin med en nypa salt, då den inte alltid är så logisk. Plus att draken Fafner faktiskt är en människa (eller jätte, det får man inte riktigt reda på), som bara har tagit SKEPNADEN av en drake, så det går inte riktigt att jämföra med dödandet av en RIKTIG drake, samt att Fafner omnäms som en drakORM i många böcker jag läst, och det verkar inte vara samma sak som en drake.

Har du förresten hört talas om någon som dödat Nidhögg? Nej, det beror nog på att alla som vågar ta sig ner i Hvergelmer (brunnen i Nifelheim) garanterat kommer att bli slukad.

 

[Ceram]

eventuell ärke ärkig fet tabbe

Jag tror inte att "Drakar"-boken är tänkt som en handbok för hur man dräper drakar, men jag störde mig lite på att det ens finns med en "guide" till hur man dödar dem. Kan inte "dumma" (jag menar "dumma" som i "dumma som försöker döda en drake") spelare få komma på det själva? Det ökar hela känslan i spelet, tycker jag - istället för att få en guide i handen till hur man gör, som någon "Drakdräpande För Dummies".

Den spelledare som lämnar ut det stycket till sina spelare skule väl göra den ultimata spoilern. Om de fick läsa den så kommer de försöka och bli arga när de inte lyckas efter som det står i boken att det går.

/Tobbe, Kommer att köpa drakboken även om atlasboken står före på listan....

 

[Magnus Seter]

Ja, som jag sade

Så går det att döda en drake i D&D. Det är dock inte så lätt som du lät eller låter göra intryck av, och drakar har en massa andra attacker också förutom eldkvasten. Och en AC på 41 vilket innebär att du måste slå typ 19 eller 20 för att träffa om din gubbe är en level 18 fighter, för din första attack. För de andra attackerna behöver du slå ännu högre. Och då räknar jag in bonus för magi och annat. Draken har BAB på +49, vilket innebär att han träffar AC 50 eller bättre, jämt. varje runda. Om din ensamma fighter hade högre AC än 50, då är det något snett. Dessutom kastar den spells som en 19 levelns magic-user och har Spell Resistance 32. Och 660 hp.

Men det är ju egalt, din gubbe dödade ju en drake.

Men poängen om Sigurd kvarstår. Din gubbe var, vid level 18 med den utrustningen, en hjälte av nästan gudalik status. Och med den statusen smiskar man nog jättar likväl i D&D som i den fornnordiska mytologin.

Och vad har Nidhögg med det hela att göra? Det finns monster i D&D som kan sluka din gubbe på ett ögonblick också.

Min poäng är egentligen detta: spelet (Eon eller D&D) blir vad man gör det till. Ni gjorde D&D till ett drakslaktarspel där ni hade massor med magiska föremål och drakarna tydligen inte användes till sin fulla pontential, och visst, då går det att döda drakar. Men det beror inte på regelsystemet, utan på hur man använder regelsystemet.

M.

 

[Vitulv]

Sagofasoner snarare...

Tja, det är nog inte jänkarna som ligger bakom drakdödaridén. Snarare alla otaliga legender och sagor om Europeiska prinsar i skinande rustning som spöar drakar och räddar jungfrur. Så ja - draken är ett legendariskt odjur, men den är till för att slås ihjäl av någon stilig prins/riddare/hjälte.

/Vulf

 

[Vitulv]

Jag har alltid sagt att vi som pysslar med luftvärn borde få drakdräparstatus och behandlas som prinsar i skinande rustning.

Appropå det så undrar jag hur drakarna i "Reign of Fire/Drakarnas Rike" lyckades ta över den moderna världen. Efter några tusen års sömn borde de ha blivit aningen snopna när de märkte att människan inte bara utvecklat luftvärnskanoner och robotar utan även något så finurligt som jaktflyg.

/Vulf - skulle vilja se en dogfight mellan en drake och en rote JAS39

 

[Ymir]

Besserwizzern griper in...

Sedan kan jag ju tillägga att Sigurd Fafnesbane är en karaktär i fornnordisk mytologi, och där smiskade man gigantiska jättar dagligen

Tor, ja. Ingen annan.

samt att man fiskade Midgårdsormar så stora att de omvälvde hela världen.

Återigen: Tor, ingen annan. Tor kan alltså förmodas ha varit den enda som klarade det.

För att inte glömma att gudar av männsikostorlek kunde trycka fötterna genom en båts botten, för att slutligen landa med fötterna stadigt på HAVETS botten och fortfarande vara med huvudet över ytan.

Och var någonstans framgår det att gudarna är lika stora som människor? Ingenstans. De kan lika gärna vara jättelika, och Oden och andra trollkarlar helt sonika ta människohamn under sina strövtåg blad Midgårds människor.

Har du förresten hört talas om någon som dödat Nidhögg? Nej, det beror nog på att alla som vågar ta sig ner i Hvergelmer (brunnen i Nifelheim) garanterat kommer att bli slukad.

Tja...Thorgal var rätt nära...

- Ymir, som kan Eddans första strofer på isländska utantill

 

[Hartland]

Thorgal[OT]

Tja...Thorgal var rätt nära...

Du råkar inte veta någon sida som inte är på franska? Känner till Thorgal lite grana sedan hans tid som bi-serie i fantomen. (tyvärr slutade jag dock prenumerera. Det bästa med fantis har dock faktisk som oftast varit just bi-serierna.)

/Hartland - vet var thorgals pappa kom ifrån...

 

[Boll]

Re: Sagofasoner snarare...

Fast det är nog jänkarna som tagit draken och lag fram den som en trofé att hänga på sin vägg, tack vare "Monster Manual", bland annat.

De har tagit mysiga små sagofoster och slängt ihop dem i en kokbok, där man kan välja och vraka själv, och bestämma vad man känner för att laga till just idag. Det är tråkigt i min mening, jag vill ha sagokänsla!

I och med "Monster Manual" så får man mer känslan av att fånga odlad fisk, eller känslan av sportfiske - om du förstår vad jag menar.

 

[Ackerfors]

Re: Sagofasoner snarare...

"Fast det är nog jänkarna som tagit draken och lag fram den som en trofé att hänga på sin vägg, tack vare "Monster Manual", bland annat."

Att beskylla D&D för det är väl inte särskilt rättvist. Ta och beskyll gamla legender som Sankt Göran och Draken istället. Det är mycket äldre än D&D, det kan jag lova. Och det är inte det enda. Alla sagor, med prinsessor, riddare och drakar. Riddaren springer till tornet, dödar draken, gifter sig med prinsessan, får halva kungariket. Det var inte D&D först med, men jag tror de skulle bli smickrade ifall folk tror det.

Att D&D sedan använde sig av "konceptet" är en annan sak. Vissa gillar det, andra inte.

 

[Boll]

Besserwisser var det ja...

"Tor, ja. Ingen annan."

Nja, Tor vara bara den av asarna som de kallade in när de VERKLIGEN hade problem, till exempel dödar asarna Tjatse, när han kommer flygande över Asgårds murar, genom att tända en eld, som brände upp hans vingar, varpå han föll ner, och antog sin riktiga form, och blev dödad.

Sedan dödar Tjalfe (Tor's, springpojke - som för övrigt är en människopojk) den gigantiska lerjätten "Mist Calf" (som jag förstår heter "Mökkurkalve" på Isländska). Den lerjätten skall vara gigantisk, och Eddan säger att Tjalfe smiskade den lätt.

"Then the giants made a man of clay at Grjotunagardar, he was nine leagues high, and three broad under his armpits.../"

Jag sade aldrig att man smiskade jättar med råstyrka, bara att man smiskade dem. Det finns fler exempel på när andra än Tor dödar jättar.

" Och var någonstans framgår det att gudarna är lika stora som människor? Ingenstans. De kan lika gärna vara jättelika, och Oden och andra trollkarlar helt sonika ta människohamn under sina strövtåg blad Midgårds människor. "

Tja, du har faktiskt en poäng här, kanhända har jag influerats av alla målningar, där asagudarna står jämte människor (och uppenbarligen är lika långa som dem). Sedan kan jag inte riktigt förstå logiken i att Tor - om han nu var såpass lång att han kunde stå på havets botten - rodde ut i en båt på havet, istället för att bara gå ut. Så det är egentligen lite självmotsägande i vilket fall, jag menar, till och med jätten Hymer behövde ju använda båt.

Sedan brukar alltid författaren vara noga med att påpeka när någon av asarna (eller av jättarna för den delen) tar skepnad av någonting annat, och det har jag i alla fall inte sett när gudarna umgåtts med människor - däremot brukar de ju ta sig andra namn, men det är ju ändå inte samma sak.

"Tja...Thorgal var rätt nära..."

Nu vet inte jag vem Thorgal är, och min franska är mist sagt rostig, men vad jag kan få ut av den hemsidan är att Thorgal är med i en serie som gjorts nu under 1900-talet. Det skulle jag inte klassa som att tillhöra fornnordisk mytologi.

(Du får naturligtvis rätta mig om jag har missuppfattat något)

/Linus - Som vill lära sig Isländska, och som får nöja sig med Eddan på engelska så länge

 

[Boll]

Re: Sagofasoner snarare...

Jag pratar mer om konceptet

"Det här är en röd drake, den är si och så stark när den är ung, och si och så stark när den är gammal, sen har den såhär mycket skatter vid det här tillfället i sitt liv. Sedan har den dessa förmågorna och tål så här mycket stryk. Sen får du såhär mycket XP för att döda den i detta skedet av sitt liv. Sen smakar den jättegott mellan två bröd, helst nerdränkt i senap och dressing, och med en hel klase fettdrypande french-fries till."


Nej, jag beskyller inte D&D för att ha uppfunnit idén med att döda drakar, jag beskyller dem för att ha totalexploaterat- och förstört den.

 

[Ymir]

Re: Besserwisser var det ja...

Nja, Tor vara bara den av asarna som de kallade in när de VERKLIGEN hade problem, till exempel dödar asarna Tjatse, när han kommer flygande över Asgårds murar, genom att tända en eld, som brände upp hans vingar, varpå han föll ner, och antog sin riktiga form, och blev dödad.

Precis. Alltså var Tor den enda asagud som överhuvudtaget kan sägas ha 'smiskat jättar dagligen', vilket ordagrant var vad du påstod att alla asar gjorde.

Jag sade aldrig att man smiskade jättar med råstyrka, bara att man smiskade dem. Det finns fler exempel på när andra än Tor dödar jättar.

Dagligen?

Sedan kan jag inte riktigt förstå logiken i att Tor - om han nu var såpass lång att han kunde stå på havets botten - rodde ut i en båt på havet, istället för att bara gå ut. Så det är egentligen lite självmotsägande i vilket fall, jag menar, till och med jätten Hymer behövde ju använda båt.

Om vattnet når mig till bröstet eller halsen om jag står på botten använder jag nog också båt, annars blir det svårt att fiska. Tycks rätt logiskt i mina ögon, iallafall.

Och varför i hela friden läser du eddan på engelska när du uppenbarligen behärskar svenska bra?

- Ymir, ár var alda