Jag känner mig töntig som svarar seriöst på den här tråden...
Men jag tycker generellt sett att mytologiska drakar är fugly. Riktigt gamla drakar kan vara balla, för de är liksom bara pratande ormar. Sen går allt fel, ormarna blir lindormar och får ett par ben som man inte vet vad man ska göra av, därefter kommer wyverns och liknande drakar med ett par ben och vingar, som en sorts befjällade örnar, och de tycker jag inte heller om. Inte ens dess fantasifulla släktingar såsom kockatriser och liknande.
Riktiga drakar ska ha sex par ben, alltså inklusive vingparet, i min mening. Och sådana drakar finns det inte många av i mytologin.
Men okej, en draktyp jag gillar är de keltiska drakar som mest liknar röda fjälliga lejon med vingar. Liksom, de brukar inte vara så "serpenta". Jag hade en tanke på ett rollspel där man skulle vara elever på en drakflygarskola där det fanns rika blonda fjortisar som hade fått magiska ödledrakar, och de var populärast bland alla andra elever (de flesta skulle typ inte ha haft föräldrar som haft råd med mer än lindormar och kinesiska drakar). Några tuffa outsidersflickor skulle det också finnas, och de skulle ha keltiska drakar; de enda som kunde mäta sig med de snoffsiga ödledrakarna, och som inte kan tämjas utan som själva väljer sina ryttare. Tanken på att få spela som en enkel vildmarksflicka som räddat livet på en keltisk drake och som sedan blivit antagen som ryttare, och få träffa alla snobbtjejer med talande, civiliserade drakar... den idén blandade jag sedan in i Flux. Förhoppningsvis kan jag få lite mer stil på drakarna i det spelet (den enda drake jag ritat hittills tvekar jag på).
En annan cool sorts drake är den bibliska draken, alltså den med sju huvuden, tio horn och en krona på vart och ett av hornen (och en förolämpning mot Gud till namn inskrivet på varje panna (!), hur hårt är inte det? (fast jag är nyfiken på vad det är för namn, kan det ha varit "Jesusluktarilla", "Skäggärfult" eller "Gudrunkadepåsjundedagen"?)) och som flyger upp på natthimlen för att sedan med sin svans slunga ner en tredjedel av stjärnorna mot jorden. Boom! Hur djävla mighty är inte det? Det är ju som en Final Fantasy-besvärjelse!
Å så ja, om vi pratar om moderna myter, då tycker jag att Magic's skillnad på röda dragons (mordiska bestar som förstör) och blå drakes (kloka väsen som vilseleder) är det häftigaste som hänt drakmytologin sen de fick vingar.
