Tsss, jag äter varma mackor till frukost!
Petit spoiler för er Grisodlaryngel som inte spelat Regnsynd och/eller De Fördömdas Sista Hopp.
"Är det någon annan som lyckats med dylikt aktningsvärt dåd i Eon? Ta tillfället i akt för att dela med er, skryta och slå er för bröstet om era bedrifter."
Riddar Wulf af Gyllenswäärd, som den tonårige skogshuggarsonen från Soldarn föredrog att titulera sig, var den helt klart ballaste rollpersonen jag spelat med till Eon. Inte nog med att han var så ung (tror han var 17 i Regnsynd), han var också föremål för mina FUBAR-förbättringsslag (jääävligt bra förbättringsslag) vilket innebar att han hade hela 20 i RÖR och liknande summor i en stridskonst med kortsvärd. Han gjorde så bra ifrån sig att han fick ett specialsvärd (ett seghärdat sådant a la gladius) av Mäster i Chadarian innan han begav sig av på det slaskiga pärlfiskaräventyret i Soldarn...
Hans heroiska insatser visade sig i speltillfällets slutskede där Wulf och hans sidekick (för det var vad han var, och är) Hadar rodde över till den gudsförgätna ön som beboddes av griparna (har inte fått läsa igenom Regnsynd, så jag vet inte vad öfan verkligen hette). Han blev illa skadad av den första gripen som punkterade hans lunga, men han lyckades till sist döda den. Vad händer väl då? En till gripjävel störtar skrikandes ner från skyn...
Medan Hadar var på annan ort(?) så dödade Wulf även den andra gripen och en liten gripbebis (mouahahaaa) innan han kravlade sig bort till båten där han stack svärdet genom hjärtat på sig själv hellre än att dö en långdragen och smärtsam död...för att då deifieras, i alla fall i mina ögon.
Slutsats: Ingen rustning+Gripfamilj=Aj.
Sedan har vi ju Ethelberth som kan titulera sig som Tirakernas slaktare och befriare, Demoners baneman, mästerpsykotropiker, värdshusvärd och handelshusherre bosatt i Nada.
Den blonde ynglingen fick sitt rykte som tirakslaktare efter att hans hantlangare slaktat ett gäng uppkäftiga tiraker på värdshuset "Tuppen" utanför Fala. Ethelberth själv slog vad, spelade värdshuset av värden och döpte om det till "Hammaren & Skäran" (nej, inga poäng till den som gissar vart jag fick det ifrån).
Tirakernas befriare blev han efter DFSH, där han egentligen ville använda Staven för att pressa ut tiraksläktet men tvingades ge med sig på grund av att några tjuriga shamaner ville annorlunda...hrmmm...fuckers...Ethelberth skall återvända till Takalorr, var så säkra...
Demondräpare blev han efter att ha beordrat sina hantlangare att döda demonen i Yolde. Personligen så stod han på behörigt avstånd och såg med sin psykotropi till att demonen fick 12 i smärta.
Den enda av hans titlar som han förtjänat är att han är mästerpsykotropiker med 17 i Alstra och 16 i Besvärjelse, upptränat efter otaliga äventyr. Allt för den där lilla extra sadistiska touchen...
- Danne, vill rollspela. NU.