Nekromanti Drama
- Thread starter Mogger
- Start date
Mogger
Hipsteranka
[ QUOTE ]
Du säger att karaktären ska sättas på prov. Har du nått tips på hur man kan göra det utan att det t.ex. blir för styrt? Bangs om jag har förstått det rätt är väl en händelse som kraftigt påverkar rollpersonens prioriteringar? Jag har under den nuvarande fantasykampanjen en rollperson vars bror misstänks för att ha förrått sitt folk (och rollpersonen) vilket ju blev en liten "bang", en väntande sådan är när det visar sig att broderns mål var det motsatta, att försöka rädda dem från den inbillade undergången. Den andra rollpersonens familj har tagits som slavar och gården har bränts ner, vilket hon lär upptäcka snart. Är detta bangs? Är jag inne på rätt spår?
[/ QUOTE ]
Nu har jag inte full koll på er situation, in-game alltså, men den enklaste bangen man kan skapa är att ta två värderingar av något slag och ställa mot varandra. I ditt exempel skulle det kunna innebära att RPn måste välja mellan att rädda sin bror eller sitt folk. I de allra flesta fall leder det till väldigt intressant spel, och spelaren kan upptäcka en del han inte kände till om sin karaktär eller sig själv.
En bang ska alltså tvinga en spelare till ett val, eller snarare, passivitet ska vara det sämsta alternativet. Bangs ska driva storyn, men ingen vet vart. Det märker man först senare. jag tror du känner igen det här från många filmer "En man, två kvinnor, ett mord" eller vad det nu kan vara. Väldigt ofta handlar det om ett centralt ställningstagande. Mörda min fru och leva lyckligt med bedragerskan, eller förnekamin kärlek och leva resten av mitt liv i fängelse, och allt vad det kan vara.
Flaggor är spelarens signaler till dig. Egentligen är allt en spelare gör en slags flagga. Om vi tar exemplet ovan så skulle två tydliga flaggor vara "olyckligt gift" och "förälskad i bedragerskan" varpå du ställer dem mot varandra och det blir...Drama!
[ QUOTE ]
Ska premissen alltså vara en konflikt? I fallet ovan skulle den första rollpersonens premiss kunna vara "hur stark är broderskap?" där det mer sätts till sin spets att han måste välja mellan att själv gå under eller låta brodern göra det. I den andra rollpersonens fall så skulle det kanske kunna vara "ära eller familjen", där hon mer och mer slits mellan att själv gå långt (hon är kringströvande bard) eller rädda familjen på nått sätt.
[/ QUOTE ]
Precis så. Klockrent!
Du säger att karaktären ska sättas på prov. Har du nått tips på hur man kan göra det utan att det t.ex. blir för styrt? Bangs om jag har förstått det rätt är väl en händelse som kraftigt påverkar rollpersonens prioriteringar? Jag har under den nuvarande fantasykampanjen en rollperson vars bror misstänks för att ha förrått sitt folk (och rollpersonen) vilket ju blev en liten "bang", en väntande sådan är när det visar sig att broderns mål var det motsatta, att försöka rädda dem från den inbillade undergången. Den andra rollpersonens familj har tagits som slavar och gården har bränts ner, vilket hon lär upptäcka snart. Är detta bangs? Är jag inne på rätt spår?
[/ QUOTE ]
Nu har jag inte full koll på er situation, in-game alltså, men den enklaste bangen man kan skapa är att ta två värderingar av något slag och ställa mot varandra. I ditt exempel skulle det kunna innebära att RPn måste välja mellan att rädda sin bror eller sitt folk. I de allra flesta fall leder det till väldigt intressant spel, och spelaren kan upptäcka en del han inte kände till om sin karaktär eller sig själv.
En bang ska alltså tvinga en spelare till ett val, eller snarare, passivitet ska vara det sämsta alternativet. Bangs ska driva storyn, men ingen vet vart. Det märker man först senare. jag tror du känner igen det här från många filmer "En man, två kvinnor, ett mord" eller vad det nu kan vara. Väldigt ofta handlar det om ett centralt ställningstagande. Mörda min fru och leva lyckligt med bedragerskan, eller förnekamin kärlek och leva resten av mitt liv i fängelse, och allt vad det kan vara.
Flaggor är spelarens signaler till dig. Egentligen är allt en spelare gör en slags flagga. Om vi tar exemplet ovan så skulle två tydliga flaggor vara "olyckligt gift" och "förälskad i bedragerskan" varpå du ställer dem mot varandra och det blir...Drama!
[ QUOTE ]
Ska premissen alltså vara en konflikt? I fallet ovan skulle den första rollpersonens premiss kunna vara "hur stark är broderskap?" där det mer sätts till sin spets att han måste välja mellan att själv gå under eller låta brodern göra det. I den andra rollpersonens fall så skulle det kanske kunna vara "ära eller familjen", där hon mer och mer slits mellan att själv gå långt (hon är kringströvande bard) eller rädda familjen på nått sätt.
[/ QUOTE ]
Precis så. Klockrent!
Re: Smaken är hårig
Så sant, så sant. Problemet för mig är dock bara det att vissa saker inte riktigt funkar för mig i rollspel. Att ta upp teman som just kärlek eller rasism i rollspel och få ut nåt relevant eller användbart har jag aldrig grejat. Jag kan sitta och ha diskussioner och debatter med polare om det postkoloniala frankrikes inflytande på sämhällsutvecklingen i västafrika, huruvida kontinental eller analytisk filosofi kommer ha den ledande rollen i västerländsk filosofi om tio år eller hur synen på heterosexualitet har förändrats under det sena 1900-talet. Dessa samtal är ofta rätt givande och lämnar en ofta med nya tankar och ibland även med nya perspektiv. För mig funkar det dock inte att blanda in dessa teman i rollspel. I can't fix it helt enkelt. Det ger mig inget. Noll.
Jag har aldrig lyckats lära mig något genom rollspel. Det vill säga; jag har aldrig genom rollspel fått nya perspektiv på världen, samhället eller människan. Det kanske är en brist hos mig men för mig handlar rollspel om skön verklighetsflykt. Balla historer i balla miljöer, inget mer.
Nu vet jag ju förstås inte om vi pratar förbi varandra. Vi kanske talar hem helt skilt olika saker. Det vore ju superfånigt i såna fall.
Så sant, så sant. Problemet för mig är dock bara det att vissa saker inte riktigt funkar för mig i rollspel. Att ta upp teman som just kärlek eller rasism i rollspel och få ut nåt relevant eller användbart har jag aldrig grejat. Jag kan sitta och ha diskussioner och debatter med polare om det postkoloniala frankrikes inflytande på sämhällsutvecklingen i västafrika, huruvida kontinental eller analytisk filosofi kommer ha den ledande rollen i västerländsk filosofi om tio år eller hur synen på heterosexualitet har förändrats under det sena 1900-talet. Dessa samtal är ofta rätt givande och lämnar en ofta med nya tankar och ibland även med nya perspektiv. För mig funkar det dock inte att blanda in dessa teman i rollspel. I can't fix it helt enkelt. Det ger mig inget. Noll.
Jag har aldrig lyckats lära mig något genom rollspel. Det vill säga; jag har aldrig genom rollspel fått nya perspektiv på världen, samhället eller människan. Det kanske är en brist hos mig men för mig handlar rollspel om skön verklighetsflykt. Balla historer i balla miljöer, inget mer.
Nu vet jag ju förstås inte om vi pratar förbi varandra. Vi kanske talar hem helt skilt olika saker. Det vore ju superfånigt i såna fall.
Mogger
Hipsteranka
Re: Smaken är hårig
[ QUOTE ]
Nu vet jag ju förstås inte om vi pratar förbi varandra. Vi kanske talar hem helt skilt olika saker. Det vore ju superfånigt i såna fall.
[/ QUOTE ]
nej då. Vi talar inte förbi varandra. Jag förstår hur du menar, även om jag inte håller med. Eller, jag har väl inte heller lärt mig så väldigt mycket av att spela men jag har upplevts känslor som har varit gripande och givande.
Hur som helst. Som du säger är smaken som den är. Det finns ingen anledning att tvinga i sig tranbärssufflé för att jag säger att det är gott.
[ QUOTE ]
Nu vet jag ju förstås inte om vi pratar förbi varandra. Vi kanske talar hem helt skilt olika saker. Det vore ju superfånigt i såna fall.
[/ QUOTE ]
nej då. Vi talar inte förbi varandra. Jag förstår hur du menar, även om jag inte håller med. Eller, jag har väl inte heller lärt mig så väldigt mycket av att spela men jag har upplevts känslor som har varit gripande och givande.
Hur som helst. Som du säger är smaken som den är. Det finns ingen anledning att tvinga i sig tranbärssufflé för att jag säger att det är gott.
Mogger
Hipsteranka
Jag har inte alls litteraturen i färkst minne och är lite ute på tungt vatten (för att snacka skrofmål), men det jag talar om kan väl, inom litterturen, vara såväl epik, lyrik som drama? Epik är väl Shakespeare och de gamla grekerna.Det var ju en del tunga grejer där. Lyrik är väl, som epik, snarare en form av litteratur, men inte till innehåll utan mer formalia, eller vad man ska säga, och dramatik är väl slutligen den muntliga traditionen. Jag vet inte, vad säger du?
Drama inom film är ju klockrent, det tror jag inte att vi behöver ta upp.
Wikipedia säger såhär: Att dramatisera innebär att man gestaltar en fiktiv handling med hjälp av roller och rollspel. I drama används övningar och uttrycksformer som även tillämpas i teatern. Men i drama används dessa i ett pedagogiskt syfte snarare än ett konstnärligt. Förenklat sett kan man beskriva skillnaden att teater handlar om en kommunikation mellan skådespelare och publik medan drama handlar om deltagarnas upplevelse.
Bullseye!
Fyndigt användarnamn förresten, din vana trogen planerar du redan nu att inte lämna några spår?
Drama inom film är ju klockrent, det tror jag inte att vi behöver ta upp.
Wikipedia säger såhär: Att dramatisera innebär att man gestaltar en fiktiv handling med hjälp av roller och rollspel. I drama används övningar och uttrycksformer som även tillämpas i teatern. Men i drama används dessa i ett pedagogiskt syfte snarare än ett konstnärligt. Förenklat sett kan man beskriva skillnaden att teater handlar om en kommunikation mellan skådespelare och publik medan drama handlar om deltagarnas upplevelse.
Bullseye!
Fyndigt användarnamn förresten, din vana trogen planerar du redan nu att inte lämna några spår?
Självfallet har du rätt utifrån ditt perspektiv. Vad jag gjort är att jag tvingat de tre huvudgenerna inom litteraturen till att motsvara de tre kreativa agendorna enligt GNS-teorin.
Det är självfallet dömt att misslyckas. Rollspel är inte litteratur. Den egentliga anledningen till att jag ändå gjort det är att det har visat sig vara en ganska effektiv liknelse att använda när jag försöker förklara vad GNS är för någon som inte spelar rollspel.
Det är självfallet dömt att misslyckas. Rollspel är inte litteratur. Den egentliga anledningen till att jag ändå gjort det är att det har visat sig vara en ganska effektiv liknelse att använda när jag försöker förklara vad GNS är för någon som inte spelar rollspel.
Jag tycker nog att drama kan användas för rollspel generellt (Lyrik och Epik får stå som en parentes).
Men drama passar också perfekt till det du vill beskriva (Wikipedian tar nog upp skillnaden mellan drama inom teatern och drama som pedagogisk inlärningsmetod men det förtar inte den träffande beskrivningen i någon egentlig mening).
Var dock tydlig med vad det är du namnger, vill du att det både skall vara en ”kommunikativ process” och en genre när den används inom rollspel så finns en betydande risk att uttrycket missuppfattas. När talar man om genren och när talar man spelstilen?
Vill du dessutom att drama skall vara den svenska motsvarigheten till den kreativa agendan narrativism blir det ännu viktigare att du är tydlig på den punkten.
Är rollspelets drama när en specifik genre spelas med bangteknik av folk som har narrativistisk agenda (dvs något väldigt smalt)?
Eller är det en genre men även en berättarteknik och även en kreativ agenda (dvs något täcker in väldigt mycket)?
Det är detta jag kan tycka är ett problem, hör jag orden action, thriller eller drama så antar direkt att de avses i bemärkelsen genrer (och det var så jag upplevde att drama skulle komma att användas i Coriolis).
Jag har dock inte fullständig koll på hur de alternativa spelstilar som Lilja och kompani suttit och klurat på kommer att se ut i praktiken eller vilka namn som kommer att användas. Mitt varnande finger kan således visa sig vara helt obefogat.
Mvh Gäst, som givetvis är mycket belåten med sitt nya prickiga användarnamn och som inte har några planer på att bli långvarig.
Men drama passar också perfekt till det du vill beskriva (Wikipedian tar nog upp skillnaden mellan drama inom teatern och drama som pedagogisk inlärningsmetod men det förtar inte den träffande beskrivningen i någon egentlig mening).
Var dock tydlig med vad det är du namnger, vill du att det både skall vara en ”kommunikativ process” och en genre när den används inom rollspel så finns en betydande risk att uttrycket missuppfattas. När talar man om genren och när talar man spelstilen?
Vill du dessutom att drama skall vara den svenska motsvarigheten till den kreativa agendan narrativism blir det ännu viktigare att du är tydlig på den punkten.
Är rollspelets drama när en specifik genre spelas med bangteknik av folk som har narrativistisk agenda (dvs något väldigt smalt)?
Eller är det en genre men även en berättarteknik och även en kreativ agenda (dvs något täcker in väldigt mycket)?
Det är detta jag kan tycka är ett problem, hör jag orden action, thriller eller drama så antar direkt att de avses i bemärkelsen genrer (och det var så jag upplevde att drama skulle komma att användas i Coriolis).
Jag har dock inte fullständig koll på hur de alternativa spelstilar som Lilja och kompani suttit och klurat på kommer att se ut i praktiken eller vilka namn som kommer att användas. Mitt varnande finger kan således visa sig vara helt obefogat.
Mvh Gäst, som givetvis är mycket belåten med sitt nya prickiga användarnamn och som inte har några planer på att bli långvarig.
Simon
Swashbuckler
För informationens skull
- Lyrik = dikter
- Epik = romaner och noveller (samt "episk diktning" typ homeros)
- Dramatik = teatermanus
Så jag tror inte att det är de orden, kopplade till deras betydelse inom litteraturen, som du har nytta av att dra in. Däremot tycker jag att drama kopplat till just genrebenämningen inom film fungerar utmärkt, och det står då i motsats till exempelvis action, komedi eller romcom.
Nja, såhär är det inom litteraturen:
- Lyrik = dikter
- Epik = romaner och noveller (samt "episk diktning" typ homeros)
- Dramatik = teatermanus
Så jag tror inte att det är de orden, kopplade till deras betydelse inom litteraturen, som du har nytta av att dra in. Däremot tycker jag att drama kopplat till just genrebenämningen inom film fungerar utmärkt, och det står då i motsats till exempelvis action, komedi eller romcom.
Mogger
Hipsteranka
Re: För informationens skull
Tack. Nej, jag hade ingen avsikt att göra det innan Gäst började röra till det.
Det heter alltså dramatik, och inte drama? Det var ju bra!
Tack. Nej, jag hade ingen avsikt att göra det innan Gäst började röra till det.
Det heter alltså dramatik, och inte drama? Det var ju bra!
Simon
Swashbuckler
Re: För informationens skull
Nja, litteraturtypen heter dramatik, men ett enskilt teatermanus kan kallas för ett drama, vilket då är synonymt med ordet pjäs.
Simon
Swashbuckler
Oj, nu blev jag så förvirrad så jag inte vet var jag är hemma. Det här får du gärna reda ut, för det lät ju intressant...
Det här är intressant men konstigt. Visst kan man överföra litteraturtypernas begrepp på rollspel och det kan nog vara kul. Det skulle enligt min begreppsförmåga innebära någonting sånt här:
Epik, vilket är den rena raka berättelsen där en berättare eller författare håller låda i tal eller skrift medan åhöraren eller läsaren tyst fyller i luckorna mellan orden med sin fantasi, skulle i rollspel motsvara bitarna när spelledaren berättar och spelarna lyssnar.
Dramatik, vilket ständigt kretsar kring handling, handlingar och konflikter mellan olika parter, motsvarar, i jämförelse med den episka formen, rollspel som jag misstänker att många vill att det ska spelas.
I ett fisktanksäventyr har hela berättelsen dramatisk form, medan i det mest hårt rälsade äventyret, där spelledaren berättar och spelarna lyssnar och upplever och fyller i krydda i form av underhållande små inslag som egentligen inte påverkar handlingen, är en episk form som dominerar och de kanske bara är i striderna som spelformen blir dramatisk.
Vad lyrikens motsvarighet i rollspel skulle vara vet jag inte, men eftersom lyriken inte behöver innehålla någon som helst berättelse eller handling så skulle det nog inte likna någon form av rollspel som jag känner till i alla fall. Det skulle nog vara mer som improviserad diktläsning i grupp, kanske med någon struktur för vems tur det är att säga nästa rad eller så.¨
Jag är inte särskilt insatt i GNS-modellen, men det ter sig för mig som ett väldigt long shot att få ihop det på något sätt. Gamismens spelande är absolut dramatiskt, för där är det ju mål, objectives, och konflikter att vinna som står i centrum. Narrativismens spelande är visst episkt om det är spelledaren som berättar och spelarna som lyssnar och upplever, men så fort de också blir aktiva och beskriver sina rollpersoners handlingar så skulle jag säga att det blir dramatik av det också. Samma med simulationismens spelande, egentligen. Så länge det går ut på att simulera hur ett skepp stävar fram på havet, men så fort konflikter uppstår och spelarna börjar slänga in handlingar så liknar det dramatik igen.
Simon
Swashbuckler
Re: Dramaism?
Mjo, men frågan är vad det skulle betyda. Nu har du inte hunnit läsa min förra post än när du skrev det här, men utifrån det jag pratar om där, det vill säga "episkt" eller "dramatiskt" spelande, så skulle dramaism närmast betyda en spelriktning där man strävar efter att det ska hända saker och att konflikter mellan rollpersonernas mål och deras motparters mål ska stå i centrum. Och det är ju inte så himla specifikt i rollspelssammanhang. Eller?
Simon
Swashbuckler
Re: Smaken är hårig
Om man tar rasim som exempel, händer det aldrig att dvärgen får stå ut med retfulla kommentarer om sin längd eller att människan möter fördomar från högdragna alver? Eller att hjältarna ingriper och räddar oskyldiga från onda nazister eller från andra hatbrott? I så fall har ju redan sådana temat varit med i spel, men eftersom man vill ha balla historier och action (det vill jag också) så blir det inte i formen av nåt slags grubblande lösa-världsproblemen-samtal, utan action i balla miljöer med koola rollpersoner. Så ser jag det i alla fall.
Begrepp (ordbajseri)
Nu var inledningen på tråden klar över att använda ordet Drama som det används som genre inom spelfilm. Och där ska man inte röra ihop genre med struktur. För inom film så finns drama som genre och Dramatisk som struktur. En dramatisk struktur inom film är det vanligaste och handlar om att man har en dramatisk kurva av med och motgångar, en utveckling och ett klimax (inte alls olikt det mesta rollspelsscenarion och kampanjer). Till skillnade från de andra två huvudstrukurerna Episk och Lyriska filmer som är ovanligare och extremt ovanliga.
Att låna strukturbegreppen från filmen är inte alls så dumt (mer än att 90 % av rollspelandet blir dramatiskt).
Men som sagt så är Drama (som begreppet används inom spelfilm) en annan sak och det som hänvisades till i början av tråden ;-)
-Gunnar (har pluggat för mycket film)
Nu var inledningen på tråden klar över att använda ordet Drama som det används som genre inom spelfilm. Och där ska man inte röra ihop genre med struktur. För inom film så finns drama som genre och Dramatisk som struktur. En dramatisk struktur inom film är det vanligaste och handlar om att man har en dramatisk kurva av med och motgångar, en utveckling och ett klimax (inte alls olikt det mesta rollspelsscenarion och kampanjer). Till skillnade från de andra två huvudstrukurerna Episk och Lyriska filmer som är ovanligare och extremt ovanliga.
Att låna strukturbegreppen från filmen är inte alls så dumt (mer än att 90 % av rollspelandet blir dramatiskt).
Men som sagt så är Drama (som begreppet används inom spelfilm) en annan sak och det som hänvisades till i början av tråden ;-)
-Gunnar (har pluggat för mycket film)
Ja visst, är det ett long shot (och det har jag ju redan erkänt). Av praktiska skäl har jag ändå valt att använda liknelsen. Den är ju ganska lätt att göra, tre okända ord byts ut mot tre kända, klart. Det handlar mer om att ge åhöraren en känsla för vad som försöker förmedlas än att dra några rena paralleller. Så här skulle det se ut ungefär:
Gameism är som Epik
Läser du böcker men tycker att huvudpersonen fattar fel beslut?
Läser du deckare men blir irriterad på att författaren inte avslöjar alla pusselbitar för läsaren och att huvudpersonen i boken har ett försprång?
Känner du att författaren inte låter läsaren få en riktig chans att förstå problemen?
Då kanske du är en rollspelare med Gameistisk agenda. Om du skulle spela rollspel skulle du få berättelserna och sagorna du gillar och du har samtidigt kontroll över hur problemen blir lösta eftersom det är du som är huvudpersonen.
Simulationism är som Dramatik.
Funderar du över hur det skulle vara att leva i en annan tid?
Drömmer du om att vara en prinssessa eller superhjälte?
Vill du uppleva hisnade äventyr?
Då kan rollspel ge dig en plattform för att agera ut dina fantasier. Som en skådespelare får du leva dig in i en annan persons verklighet och tankevärld.
Narrativism är som Lyrik
Grubblar du över vad som egentligen är viktigt i livet?
Funderar du över moraliska dilemman?
Vill du veta hur du skulle reagera i livsavgörande situationer?
Rollspel kan ge dig ett forum för att uttrycka dessa frågor och ge dig de erfarenheter du behöver för att komma med ett svar.
Jag är som sagt medveten om att liknelserna haltar betydligt. Den största positiva behållningen de ger är att de ger en bild av vilken nivå vi befinner oss. Det handlar inte om tekniker, metoder, stilar eller genrer. Det är en övergripande och generell indelning. Ofta går de in i varandra och det finns inget som säger att två personer som läser tex lyrik också tycker om samma typ av dikter eller versmått, precis som de vilka spelar med en narrativistisk målsättning inte kommer gilla samma typ av värld eller regelsystem.
Gameism är som Epik
Läser du böcker men tycker att huvudpersonen fattar fel beslut?
Läser du deckare men blir irriterad på att författaren inte avslöjar alla pusselbitar för läsaren och att huvudpersonen i boken har ett försprång?
Känner du att författaren inte låter läsaren få en riktig chans att förstå problemen?
Då kanske du är en rollspelare med Gameistisk agenda. Om du skulle spela rollspel skulle du få berättelserna och sagorna du gillar och du har samtidigt kontroll över hur problemen blir lösta eftersom det är du som är huvudpersonen.
Simulationism är som Dramatik.
Funderar du över hur det skulle vara att leva i en annan tid?
Drömmer du om att vara en prinssessa eller superhjälte?
Vill du uppleva hisnade äventyr?
Då kan rollspel ge dig en plattform för att agera ut dina fantasier. Som en skådespelare får du leva dig in i en annan persons verklighet och tankevärld.
Narrativism är som Lyrik
Grubblar du över vad som egentligen är viktigt i livet?
Funderar du över moraliska dilemman?
Vill du veta hur du skulle reagera i livsavgörande situationer?
Rollspel kan ge dig ett forum för att uttrycka dessa frågor och ge dig de erfarenheter du behöver för att komma med ett svar.
Jag är som sagt medveten om att liknelserna haltar betydligt. Den största positiva behållningen de ger är att de ger en bild av vilken nivå vi befinner oss. Det handlar inte om tekniker, metoder, stilar eller genrer. Det är en övergripande och generell indelning. Ofta går de in i varandra och det finns inget som säger att två personer som läser tex lyrik också tycker om samma typ av dikter eller versmått, precis som de vilka spelar med en narrativistisk målsättning inte kommer gilla samma typ av värld eller regelsystem.
Jag tackar så mycket för hjälpen. Jag var lite fel ute där med bangs. Det är betydligt svårare att skriva ihop en bang än en omvändande händelse upptäcker jag. Alternativen bör ju vara ganska "jämna", så att valet inte blir självklart, men jag försöker också få till det så att passiviteten är det värsta alternativet.
Flaggor har jag nog använt mig av tidigare (omedvetet) då jag gillar att försöka förutse vad spelaren vill ha. Det blev dock mycket överskådligt att skriva upp flaggorna i punktform och det gav lite uppslag på hur fortsättningen bör läggas upp.
Flaggor har jag nog använt mig av tidigare (omedvetet) då jag gillar att försöka förutse vad spelaren vill ha. Det blev dock mycket överskådligt att skriva upp flaggorna i punktform och det gav lite uppslag på hur fortsättningen bör läggas upp.
Mogger
Hipsteranka
[ QUOTE ]
Det är betydligt svårare att skriva ihop en bang än en omvändande händelse upptäcker jag.
[/ QUOTE ]
Det är en vanesak. Idag spenderar jag 1% (!) av den tiden jag la ner tidigare på förberedelser inför ett spelmöte. Eftersom spelarna gör mer än halva jobbet är det bara att köra på det. Oerhört enkelt och smidigt!
Bra om bangs!
Det är betydligt svårare att skriva ihop en bang än en omvändande händelse upptäcker jag.
[/ QUOTE ]
Det är en vanesak. Idag spenderar jag 1% (!) av den tiden jag la ner tidigare på förberedelser inför ett spelmöte. Eftersom spelarna gör mer än halva jobbet är det bara att köra på det. Oerhört enkelt och smidigt!
Bra om bangs!
Ja, det blir svårare att göra detaljplanering på ett sätt, å andra sidan så känns det som att det ändå är det "viktiga" man planerar med bangs. Länken var intressant, men innehöll inte så många konkreta exempel. Hur ofta använder du bangs under ett normalt spelmöte? Hur får du spelarna att skapa bangs och krävs det då att de blir medvetna om storyn i förväg? Har du exempel på framgångsrika bangs som du har skapat och hur du använt dem?
Det är stor chans att det blir bangs som används under nästa spelmöte.
Det är stor chans att det blir bangs som används under nästa spelmöte.
Mogger
Hipsteranka
En bra bang genererar i sin tur en massa andra bangs, och spelarintroducerade bangs är de sällan medvetna om. Det är svårt att säga hur många bangs som behövs. Ett tips är att kolla på något av Noirs äventyr som ligger uppe på spelets hemsida. Noir arbetar uteslutande med bangs.
Grejen är att du antagligen redan använt bangs utan att du reflerktarat över det. Alla vändounkter i en story är en bang. Det som är unikt för bangs är att de ska vara designade med spelarna/RP i åtanke och inte ha en förutbestämd utgång. Men bangs kan vara allmäna med. Att bli erbjuden ett "äventyrsuppdrag" är en bang, lite beroende på hur uppdraget ser ut. Själva bangen kommer ofta i två etapper.
Vi kan ta ett esxempel från serien Firefly, där besättningen ska råna ett tåg. Det hela börjar med ett uppdrag. Det är den första bangen. De accepterar. De ska sno något från ett tåg. De gör det. Efter stölden visar det sig att det var medicin till behövande på planeten, som dör annars. Det är nästa bang, eller egentligen del två av den första.
Det är den enda bangen som den episoden bygger på, och är spelarna kreativa, har många interatkitonsmöjligheter är det allt som krävs. Jag hade iofs sett till att ha minst en ordentlig bang för varje RP, en generell storybang och flertalet mindre bangs sammankopplande med SLPs/platser/RPs värderingar etc. Det blir en 15-20 bangs. Men alla kommer inte att användas och vissa kommer att snetändas.
Grejen är att du antagligen redan använt bangs utan att du reflerktarat över det. Alla vändounkter i en story är en bang. Det som är unikt för bangs är att de ska vara designade med spelarna/RP i åtanke och inte ha en förutbestämd utgång. Men bangs kan vara allmäna med. Att bli erbjuden ett "äventyrsuppdrag" är en bang, lite beroende på hur uppdraget ser ut. Själva bangen kommer ofta i två etapper.
Vi kan ta ett esxempel från serien Firefly, där besättningen ska råna ett tåg. Det hela börjar med ett uppdrag. Det är den första bangen. De accepterar. De ska sno något från ett tåg. De gör det. Efter stölden visar det sig att det var medicin till behövande på planeten, som dör annars. Det är nästa bang, eller egentligen del två av den första.
Det är den enda bangen som den episoden bygger på, och är spelarna kreativa, har många interatkitonsmöjligheter är det allt som krävs. Jag hade iofs sett till att ha minst en ordentlig bang för varje RP, en generell storybang och flertalet mindre bangs sammankopplande med SLPs/platser/RPs värderingar etc. Det blir en 15-20 bangs. Men alla kommer inte att användas och vissa kommer att snetändas.