För att citera mig själv:
(Nu tolkar jag "dramatisk ironi" ganska fritt och den som läst litteraturvetenskap kanske skriker i protest, men det tar vi inget extra för...)
OK, vad är då rätt och fel sätt att använda det? Ja, det är ju vad jag vill komma fram till med den här tråden och ha era åsikter och tips kring.
Till att börja med, det är kanske lätt att anta att detta bara blir ett sätt för spelledaren att Berätta Sin Historia; givetvis kan det användas så, men det är inte alls vad jag är ute efter. Så hur får man in "cutscenes" utan att de känns påtvingande? Tja, i en fisktank borde det väl t ex (under rätt omständigheter) funka utmärkt att visa upp skurkens reaktion på det rollpersonerna just gjort som påverkar honom. Andra infallsvinklar?
Sen så är det förstås viktigt att det måste vara något som är intressant för spelarna, annars sitter de bara där och gäspar i väntan på "sin tur". Något som direkt eller indirekt påverkar rollpersonerna, eller helt enkelt information som de vet att de skulle ha agerat annorlunda om de bara hade haft tillgång till den?
Vidare så tror jag nog det hjälper om man försöker föra in det på ett naturligt sätt, och snabbt "klipper" utan att göra en stor affär av att påpeka att "ok, här kommer det någon som ni inte vet om, sitt där lugnt och håll käften, bla bla bla, ok?" Denna senaste punkten är iaf något som gjort att det lätt känns ansträngt för oss i våra senaste kampanjer, men då spelar det förstås in att vi inte är vana vid att använda greppet och det kanske blir bättre med tiden.
(Och nej, jag försöker inte påstå att man ska eller bör använda det här jämnt och ständigt, men det kan kanske vara något som förhöjer stämningen eller spänningen någon gång ibland.)
Kommentarer?
Missförstå mig nu rätt—jag försöker inte påstå att det skulle vara något Exotiskt Nytt Spännande grepp. Dramatisk ironi är ett urgammalt knep inom dramatiken ("redan de gamla grekerna"—bokstavligen—och hur många deckare börjar inte med att publiken får se vem som är mördaren för att sedan följa huvudpersonernas strävan att nå samma information?), men åtminstone ett gammalt knep även inom rollspelen (jag minns t ex att gamla Stjärnornas Krig-rollspelet tipsade om att ha "cutscenes" där skurkarna får käfta lite).Ehum. Man kan ju faktiskt förlita sig till spelarnas förmåga att "brandvägga" mellan vad de vet som publik, och vad de vet som aktörer.
Visst, jag har full förståelse till att det funkar olika bra för olika spelare/grupper—spelar man intensivt immersivt kan det vara störande att behöva koncentrera sig på att blocka information, i problemlösarspel vill man förstås inte ha lösningen i förväg, etc etc.
Överlag, dock, så tycker jag att dramatisk ironi (dvs att publiken vet något som personerna i fiktionen inte vet) tenderar att vara ett underskattat grepp inom rollspel; använt rätt kan det bygga upp stämningen precis lika mycket som det använt fel kan förstöra den. (Inte för att jag kan påstå att jag är någon fullödad mästare själv.)
Men det är kanske ett ämne som förtjänar en egen tråd?
(Nu tolkar jag "dramatisk ironi" ganska fritt och den som läst litteraturvetenskap kanske skriker i protest, men det tar vi inget extra för...)
OK, vad är då rätt och fel sätt att använda det? Ja, det är ju vad jag vill komma fram till med den här tråden och ha era åsikter och tips kring.
Till att börja med, det är kanske lätt att anta att detta bara blir ett sätt för spelledaren att Berätta Sin Historia; givetvis kan det användas så, men det är inte alls vad jag är ute efter. Så hur får man in "cutscenes" utan att de känns påtvingande? Tja, i en fisktank borde det väl t ex (under rätt omständigheter) funka utmärkt att visa upp skurkens reaktion på det rollpersonerna just gjort som påverkar honom. Andra infallsvinklar?
Sen så är det förstås viktigt att det måste vara något som är intressant för spelarna, annars sitter de bara där och gäspar i väntan på "sin tur". Något som direkt eller indirekt påverkar rollpersonerna, eller helt enkelt information som de vet att de skulle ha agerat annorlunda om de bara hade haft tillgång till den?
Vidare så tror jag nog det hjälper om man försöker föra in det på ett naturligt sätt, och snabbt "klipper" utan att göra en stor affär av att påpeka att "ok, här kommer det någon som ni inte vet om, sitt där lugnt och håll käften, bla bla bla, ok?" Denna senaste punkten är iaf något som gjort att det lätt känns ansträngt för oss i våra senaste kampanjer, men då spelar det förstås in att vi inte är vana vid att använda greppet och det kanske blir bättre med tiden.
(Och nej, jag försöker inte påstå att man ska eller bör använda det här jämnt och ständigt, men det kan kanske vara något som förhöjer stämningen eller spänningen någon gång ibland.)
Kommentarer?