Nekromanti Du gör fel när du belönar goda handlingar i rollspel

[God45]

Vad lär du folk egentligen? Att om du gör det rätta så kommer bra saker hända dig och folk kommer tycka om dig? Att om du gör det rätta av rätt anledningar så kommer saker gå bra? Att folk kommer ta tillvara chanserna du har gett dem?

Varför skulle du lära dem saker som inte bara är lögner men som också är direkt skadliga för dem? Är det på grund av meningslös eskapism där du vill glömma att universum är kallt och meningslöst och att den mänskliganaturen är våldsam och grym? Bah, humbug!

Om du belönar spelarna när de gör goda saker är det ens goda handlingar? Lär de sig inte bara att göra det som ger dem flest belöningar?

Det är dubbel belöningar är vad det är. Spelarna gör något som får dem att må bra och känna sig heroiska och då ger du dem belöningar?! Nej! Gör tvärtom. Om de vill ha belöningar så får de dem genom att göra fruktansvärda saker. Vill de må bra och känna sig goda är det deras enda belöning och då är det värt något. Vill de ha materiella belöningar? Ge dem till dem om de mördar och bränner, använder ond magi, förråder sina vänner, tortera och begår folkmord. Nu har ditt spel ett vettigt moraliskt innehåll.

Så sluta att belöna dina spelare när deras karaktärer gör moraliskt bra saker som får dem att må bra. Du skämmer bara bort dem och gör dem svaga. Om du gör som jag föreslår hjälper du dina spelare genom att ge dem ett vettigt moraliskt innehåll, realistiska konsekvenser och en möjlighet att mer fullt ut förkroppsliga den mörka triaden.

 

[Mundo]

Men med den slutsatsen skulle det gått skitbra för Hitler...

 

[Genesis]

Det sjätte inseglet och Svart av kval är två spel som belönar omoraliskt beteende, och det funkar skitbra för den typ av moraltragedi som spelen försöker frambringa. Det funkar dock bara om man är väldigt tydlig med att rollpersonerna försöker att vara godhjärtade. I Svart av kval finns det en mekanism för detta (ankare), men i D6i måste man tydligt påpeka det. Och ändå händer det att folk inte fattar premissen och spelar skitstövlar från steg ett. Och när man har ett spel som belönar omoraliskt beteende och spelarna inte försöker spela moraliska personer blir det generellt rätt platt. Det blir en våg av mord och våldtäkt, och det är typ det tråkigaste som finns i rollspel. Att spela en person som försöker att vara moralisk, men frestas till hemskheter och till sist ger upp och omfamnar sin identitet som monster, det är fantastiskt.

Sedan finns det ju en generell regel som säger att man inte ska ge mekaniska belöningar för saker spelarna tycker är kul. Det är därför poäng för gott rollspelande, stuntbonus och Apocalypse Worlds erfarenhetssystem är dålig speldesign. Men en sådan diskussion har vi redan haft nyligen, och behöver kanske inte ha igen.

 

[slanfan]

Vad lär du folk egentligen?

Jag försöker inte lära 30+ folket i spelgruppen något om något.

Om jag spelledde dagisbarn skulle jag förmodligen försöka krångla på dem Bamse-värderingar.

 

[anth]

Jag försöker lära mina spelare att ta guldet och undvika monstren, samt att ändamålet helgar medlen. Men så är jag en OSR-spelare, så den här tråden kanske inte är riktad till mig...

 

[Arazand]

Är det inte bättre att belöna sina spelare för att de spelar sina karaktärers värderingar, motivationer, ambitioner och livsstil?

Då spelar det inte roll om de gör onda eller goda handlingar. Så länge handlingen går att motivera till den karaktär de spelar. Att liksom begränsa en spelare till att de måste vara ett eller två, x eller y, svart eller vit, osv. Innebär nästan alltid problem, för en sådan person finns inte, möjligtvis en robot eller maskin och visst då kan behandla det så. Men det som ska belönas är gestaltandet av karaktären inte ett binärt val som avgör vad karaktären gör.

 

[Björn Wärmedal]

Vad lär du folk egentligen? Att om du gör det rätta så kommer bra saker hända dig och folk kommer tycka om dig? Att om du gör det rätta av rätt anledningar så kommer saker gå bra? Att folk kommer ta tillvara chanserna du har gett dem?

Varför skulle du lära dem saker som inte bara är lögner men som också är direkt skadliga för dem?

Asså... om vi bortser ifrån att sista meningen i det här citatet är otroligt cynisk (och faktiskt felaktig) så skulle jag bara vilja fråga vilken typ av belöningar du menar? Menar du mekaniska belöningar i form av XP eller liknande?

När jag spelleder så är snarare belöningen för ett gott och moraliskt uppträdande just vänner, allierade och att rollpersonerna blir omtyckta. Dvs jag försöker att ge rollpersonerna rimliga konsekvenser av deras agerande. Om de startar en dödskult som kontrollerar sin omgivning genom hot, våld och svart magi så når de naturligtvis inflytande och allierade på det sättet också.

På senaste Grottröj spelade jag igenom ett äventyr där vi som spelare lyckades agera smart och moraliskt (iaf för det mesta). Vi löste vårt uppdrag väldigt smidigt och undvek nästan alla faror. Det var fantastiskt givande. Fast vi fick ju ingen XP, förstås, eftersom våra smarta genvägar även hade tagit oss förbi alla skatter. Hur kul som helst ändå. Men mekaniska belöningar är ju inte de enda belöningarna.

 

[Vimes]

Jag tror aldrig jag varit med om en SL som belönar Goda Handlingar.

 

[Genesis]

Är det inte bättre att belöna sina spelare för att de spelar sina karaktärers värderingar, motivationer, ambitioner och livsstil?

Här är vi lite inne på "belöning för gott rollspelande"-debatten igen. Nej, det är (anser jag) inte alls bättre.

 

[Lupus Maximus]

Jag kör ytterst sällan med "gott och ont" som begrepp (förutom åsikter bland folk i settingen). Hellre "handlingar och konsekvenser" där man skiljer på kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser. Samt att sanning, fakta och åsikter inte är någon form av synonymer.

 

[Arazand]

Här är vi lite inne på "belöning för gott rollspelande"-debatten igen. Nej, det är (anser jag) inte alls bättre.

Nej, gott gestaltande. Eventuellt gott uppvisande av slutledning och gott skådespeleri är även passande.

Rollspelande är ett luddigt samlingsord som involverar alldeles för många parametrar för att vara användbart. Men det är min åsikt.

 

[Skarpskytten]

Alltså, jag föredrar att spela spel där varken spelledaren (vanligen jag), spelsystemet eller världen erbjuder några glasklara metafysiska svar på vad som är "ont" och "gott". En värld full av motstridiga åsikter om vad som är bra och dåligt, rätt och fel, ont och gott, öppnar upp för mycket intressanta rollspelsutmaningar, mycket mer än om man har just klara och färdiga moralpaket inbyggda. Varje handling en RP gör kommer att bedömas olika av olika personer och fraktioner i världen; du kan inte vara vän med alla, men det finns ofta någon som gillar det du gör (ibland är det kung Arthur och alla hans fan-boys, ibland är det bara Dexter).

Exempel: Både Pendragon (med sina delvis konkurrerande ideal (är din riddare chevalresk, kristen, hedning, eller old-school-might-is-right?) som i sig verkar i en krass och hård medeltida värld) och VampireTM-Sabbat (med sina paths och packs) funkar utmärkt att spela på det sättet. För mig ger det en känsla av att rollpersonerna verkar i en riktig värld med riktiga personer, och det ger mig en bättre spelupplevelse. Spelare verkar uppskatta det också.

 

[.113]

Jag blev motiverad att göra en intressant twist på ett rollspel nu. "När makt och rikedom går till de som väljer den onda vägen, klarar du av att vara god?" Alltså spelet går ut på att vara en good guy, men belönar enbart onda gärningar

 

[Mogger]

Jag tror aldrig jag varit med om en SL som belönar Goda Handlingar.

Nej inte jag heller. Jag kan inte heller dra mig till minnes något spel som uppmuntrar Goda Handlingar. Premissen känns som en halmdocka.

Däremot finns det gott om äventyr som förutsätter att RP ska hjälpa X eller Y som verkar ha någon form av problem. Men det är snarare dålig äventyrsdesign.

 

[Genesis]

Alltså, jag föredrar att spela spel där varken spelledaren (vanligen jag), spelsystemet eller världen erbjuder några glasklara metafysiska svar på vad som är "ont" och "gott".

Spelet kan naturligtvis erbjuda massor av mekaniska bonusar och straff för moraliska och omoraliska handlingar utan att det ger någon sorts glasklart metafysiskt svar på vad "moral" innebär. Finns det ens spel utanför D&D-franchisen som har en objektiv moralskala? Som sagt, i D6i och SAKVAL frestas man med bonusar för att göra omoraliska saker. Det enda som krävs är att en spelare (den som erbjuder frestelsen) anser en specifik handling i en specifik situation omoralisk. Man behöver inte ha metafysiska definitioner för att säga "Om du sticker ned den här snubben och tar hans pengar så är du en skitstövel".

 

[Genesis]

Jag blev motiverad att göra en intressant twist på ett rollspel nu. "När makt och rikedom går till de som väljer den onda vägen, klarar du av att vara god?" Alltså spelet går ut på att vara en good guy, men belönar enbart onda gärningar

Och, med risk för att låta som att jag hårdsäljer mina egna spel, men det är mest för att det är de tydligaste exemplen jag känner till, detta är exakt vad Det sjätte inseglet och Svart av kval, vit av lust går ut på. Framförallt i Det sjätte inseglet slutar nio rollpersoner av tio som antingen misslyckade hjältar eller korrumperade makthavare.

 

[cogitare]

Finns det ens spel utanför D&D-franchisen som har en objektiv moralskala?

WoD (i oWoD främst eller endast Vampire). Humanity/Morality lite beroende på vilken utgåva av spelet vi snackar om. Det hela blev lite grumligare iom. paths i oWoD och med olika moral-skalor i nWoD beroende på vilken övernaturlig splat. Men Humanity (oWoD) och Morality (nWoD) är en ganska objektiv moralskala

Cog.

 

[Leon]

Frågan är väl snare: skall man belöna spelare?

Är det inte belöning nog att du förberett en grym spelsession, och läst på äventyr/setting/regler et al?

Är XP belöningar? Är guld och magiska svärd belöningar? Är mat och vatten belöningar (M0, jag tittar på dig!)?

Och för att skriva det självklara - det är väl ändå RP och inte Spelarna som blir belönade i så fall. 15 GP på ett rollformulär hjälper mig inte betala hyran...

 

[Patrick Bateman]

Eftersom även the average äventyrargäng brukar ägna sig åt en icke föraktlig mängd mord och lemlästning, brukar jag putta spelarna i riktning mot goda handlingar.

Det beror på spel och kampanj men jag tycker ofta det är ganska tröttsamt med spelare (oavsett om jag själv är SL eller inte) som ska spela onda karaktärer. Mestadels är de inte så mycket onda som rena opportunister. Även "onda" människor brukar ha någon form av rättesnöre. Onda RP har sällan det utan gör vad som faller dem in, ett slags mördande vindflöjlar.

Att spela ond tycker jag också blir tråkigare eftersom det ofta gör allt mycket enklare. Du behöver inte stå till svars inför ditt samvete eller dina medmänniskor utan kan alltid välja enklast möjliga utväg. Man vandrar den breda vägen och väljer enkla lösningar, oavsett hur det drabbar människorna omkring en. Det som skulle kunna vara ett intressant moraliskt val, blir istället en icke-fråga för en ond person utan empati. "Undsätta folket i byn eller rädda vårt eget skinn? Nej, jag låter orcherna och byborna slåss och försvaga varandra, sen sveper vi in och tar hand om resterna!" Det blir ingen intressant konflikt och det har gjorts många gånger tidigare (enligt min egen helt subjektiva, egenupplevda statistik).

 

[Genesis]

Eftersom även the average äventyrargäng brukar ägna sig åt en icke föraktlig mängd mord och lemlästning, brukar jag putta spelarna i riktning mot goda handlingar.

Rollpersoner som är mordbrännande sociopater är ju typ det tråkigaste som finns, så jag brukar också göra detta i spel där risken finns. Bästa sättet att göra det är genom att vara tydlig med vilken typ av spel jag förväntar mig och tycker är kul, och få konsensus i gruppen om spelstilen. Att ge XP för goda handlingar är inte en bra metod, tycker jag.