Nekromanti Du skola icke göra fel!

PAX

Jordisk Äventyrare
Joined
16 May 2000
Messages
3,150
Location
Tindalos
En sak som slår mig, och detta baserar jag på att läsa mellan raderna i Tonys inlägg om Genuschecklistan, är att som spelmakare verkar det finnas en rädsla för att göra "fel". Åtminstone i spelmakarkretsen här på forumet. Fan ta den som råkar skriva ett obalanserat spel med för få möjliga kvinnoroller. Eller publicera en bild med en halvnaken, inoljad och välpumpad man, endast iklädd jeans och bygghjälm. Då är man på farligt vatten, utan att veta om det. "Felen" kommer alltid finnas där och javisst, man kan försöka minska dem, men det finns alltid en ny våg av kreatörer som inte är lika "medvetna" som många här. Därför tycker jag det är så tråkigt att se inlägg som Tonys, även om meningen är att hämta hjälp, för det vittnar om en rädsla att i sitt kreativa göra "fel".
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,639
Location
Fallen Umber
Det heter "du skall". "Skola" är pluralformen. (När det nu handlar om att göra fel ...)
PAX said:
Detta är internet. Allt blir fel då.... Som någon slags självuppfyllande profetia :)
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,968
Location
Stockholm
Det kan väl lika gärna vara grundat i en önskan om att göra »rätt«?

(Då mitt svar var så kort bjuder jag på en kort språkskola: »skall« = singularis [jag, du, han, hon, den, det]; »skola« = pluralis [vi, ni, de].)
Dante said:
Tvåa på pucken som vanligt …
Dimfrost said:
Äh, great minds think alike och allt det. Dessutom hade du finare citationstecken.
 

PAX

Jordisk Äventyrare
Joined
16 May 2000
Messages
3,150
Location
Tindalos
Dante;n12284 said:
Det kan väl lika gärna vara grundat i en önskan om att göra »rätt«?

(Då mitt svar var så kort bjuder jag på en kort språkskola: »skall« = singularis [jag, du, han, hon, den, det]; »skola« = pluralis [vi, ni, de].)
Visst! Men skall man behöva försäkra sig först?
 

Basenanji

Postd20modernist
Joined
4 Nov 2002
Messages
9,297
Jag kan hålla med.

Det blir liksom ängsligt av fel anledning. I sakfrågan står jag nära kranks och Reccas uppfattningar, men jag tycker också att det måste vara grundat i en egen förståelse och övertygelse – inte utifrån nån sorts "offentlig norm". Risken är att vi går omkring med någon sorts nöjdhet över att ha följt vissa regler utan att egentligen ha reflekterat över deras betydelse.

Plus att jag kan tycka att frågor/diskussionen om genus etc är större än hur genus tar sig uttryck i populärkultur/fiktionen – där det inte alls är lika enkelt att analysera exv genus, den andre, etc. "Välvillighetens förtryck" 'är en liknelse som kommer till mig.

Sedan (det här är ett sidospår) ser jag också hur det är tråkigt att folk frågar efter lösningar på problem hela tiden – ungefär som att det skulle kunna finnas nåt sorts Nirvana utan problem. Visst ska vi utvecklas och förbättra, men många gånger skulle jag hellre se hur regel (och genus-) diskussioner tog avstamp i övertygelser, idéer och reflektioner – med en insikt om sin egen begränsning.

Hellre: känn efter, fundera, var modig, stå för din åsikt, lyssna på andra, ta intryck av andra. Repeat.

Vare sig rollspelsregler, filosofi, eller genusfrågor har facit. Vi kan bara åstadkommma något "rätt bra" och alltid perspektivbundet. Inte oproblematiskt, men ändå något.

Ibland precis det man behöver.
Basenanji said:
...och nu menar jga inte att kritisera Tony personligen för att han ber om hjälp, utan kritiken är generell: poängen är att om man spelar DnD 3.5 och tycker att allt är ok förutom de jobbiga reglerna för grappling och därför vill göra ett "bättre" DnD 3.6 så går man miste om något som de (otillräckliga) 3.5-reglerna innehåller. Vad jag vänder mig emot är alltså den blinda tron på att man kan nå ett problemfritt tillstånd. Det kan man inte, hävdar jag,. Vi får ta det goda med det onda. (Och spela Pathfinder ;) )
Johan said:
Men vi stackare som är "privilegierade" kan ju inte nå förståelse och övertygelse. Därför måste vi underkasta oss ett regelverk för att inte göra Fel. :/

Går och checkar lite av mitt white privilege ett tag
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,968
Location
Stockholm
PAX;n12317 said:
Visst! Men skall man behöva försäkra sig först?
Behöva och behöva – man får väl göra det om man vill.
 

Tony.Meijer

Ärketeknomantiker
Joined
14 Sep 2009
Messages
1,887
Location
Uppsala
Jag är absolut rädd för att göra fel och med tanke på det bemötande jag och andra har utsatts för på gamla forumet och hur diskussionen kring genus och rollspel har skett i Fenix så anser jag att det är med viss rätt.

Bara att be om källor har gjort att ett par individer har skrivit fyra-fem paragrafer av text riktat till mig som jag upplevde som tämligen hätska, och då har jag inte ens haft fräckheten att uttrycka en åsikt. Jag har skrivit mer än ett inlägg i genus-trådar på det nya forumet som jag har raderat för jag har varit rätt säker på hur andra skulle ha gett mig åsikter som jag inte har.
PAX said:
Bara så det vet Tony, jag klankar inte ner på din trådstart eller hur du tänker. Det framgår förhoppningsvis i min trådstart.
Tony.Meijer said:
Absolut, jag har inte tolkat dina inlägg på det sättet över huvudtaget.

Jag ser det mer som en rätt sund diskussion som jag tror att forumet behöver.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,094
Location
Ereb Altor
PAX;n12281 said:
En sak som slår mig, och detta baserar jag på att läsa mellan raderna i Tonys inlägg om Genuschecklistan, är att som spelmakare verkar det finnas en rädsla för att göra "fel". Åtminstone i spelmakarkretsen här på forumet. Fan ta den som råkar skriva ett obalanserat spel med för få möjliga kvinnoroller. Eller publicera en bild med en halvnaken, inoljad och välpumpad man, endast iklädd jeans och bygghjälm. Då är man på farligt vatten, utan att veta om det. "Felen" kommer alltid finnas där och javisst, man kan försöka minska dem, men det finns alltid en ny våg av kreatörer som inte är lika "medvetna" som många här. Därför tycker jag det är så tråkigt att se inlägg som Tonys, även om meningen är att hämta hjälp, för det vittnar om en rädsla att i sitt kreativa göra "fel".
I.o.m att genushistoria är ett så nytt ämne är jag övertygad om att de flesta av oss har väldigt dålig koll på kvinnors situation under historien, så jag tycker inte att det är alls konstigt att Tony frågar vad han bör tänka på. Ett genusperspektiv är inte bara ett par glasögon man kan sätta på sig när man önskar det. Det kräver att vi omprövar sådant vi tror oss veta. Jag har svårt att se hur vi ska kunna göra det själva, och även om det går, var ligger nyttan i det? Är det inte värdefullare att vi delar med oss av vår kunskap?
PAX said:
Inser nu att jag inte skulle använt Tonys tråd som beskrivning för frågeställningen. Se min kommentar ovan.
Tony.Meijer said:
Ur mitt perspektiv så var det helt ok att använda min tråd och mina inlägg.
 

kloptok

Pensionerad astrolog
Joined
14 Dec 2008
Messages
1,250
Location
Stockholm
Tony.Meijer;n12350 said:
Jag är absolut rädd för att göra fel och med tanke på det bemötande jag och andra har utsatts för på gamla forumet och hur diskussionen kring genus och rollspel har skett i Fenix så anser jag att det är med viss rätt.

Bara att be om källor har gjort att ett par individer har skrivit fyra-fem paragrafer av text riktat till mig som jag upplevde som tämligen hätska, och då har jag inte ens haft fräckheten att uttrycka en åsikt. Jag har skrivit mer än ett inlägg i genus-trådar på det nya forumet som jag har raderat för jag har varit rätt säker på hur andra skulle ha gett mig åsikter som jag inte har.
Först och främst vill jag be om ursäkt ifall det var så att du uppfattade vad jag skrivit som hätskt - det var absolut inte min mening. Jag vill passa på att applådera dig för att du faktiskt tycker det är viktigt att fundera över de här frågorna i ditt spel. Att bli tillskriven åsikter man inte har är något jag verkligen tycker illa om och jag försöker alltid att bemöta det som en person faktiskt sagt snarare än att placera personen i ett fack och tillskriva denne åsikter.

På ämnet tycker jag det är fullt förståeligt att man som spelmakare blir orolig för vad folk ska tycka om ens spel eftersom det finns en risk att bli stämplad och placerad i något fack som är svårt att ta sig ur. Speciellt eftersom rollspels-Sverige är rätt litet och man gärna vill hålla sig väl med de flesta i denna grupp. Men jag tycker också att en spelmakare har all rätt att - och bör - skapa ett spel som är helt i linje med dennes vision, även om detta innefattar svåra och känsliga frågor. Att försöka göra alla glada brukar bara sluta med att ingen blir nöjd. Däremot kan det vara bra att lägga in en kommentar i speltexten där man som författare förklarar hur man tänkt gällande känsliga frågor. Då blir det plötsligt mycket lättare att undvika missförstånd och så slipper man tillskrivas åsikter man inte nödvändigtvis har. Det finns ju då en text att hänvisa till där man förklarar sina ståndpunkter och någon som tycker annorlunda har något konkret att vända sig emot snarare än konstruerade halmgubbar. Utelämnas sådana tankar helt och hållet blir det väldigt svårt att veta hur spelmakaren tänkt och då finns en större risk att man får ta skit. En spelmakare som förklarar sina tankar och motiverar inslag av t.ex. förtryck och ojämlikhet tycker jag är mycket mer respektabel än en som struntar i det och sopar problemen under mattan.
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Som vanligt har jag skrivit en bloggpost på ämnet.

http://www.gamingaswomen.com/posts/2...g-can-be-hard/

Doing the right thing can be hard

by Elin Dalstål • May 11, 2012 • Essays2 Comments

Let’s say you are someone who wants to do things right. You might be a player, a game master, an artist or a game designer; it doesn’t matter. You want to change games for the better. You want to do the right thing! You want to be more inclusive! You want to work against negative stereotypes in games! And fight discrimination! Better games! For everyone! Rawr!!!

Yet, when you try to do it, you realize that it’s pretty hard. Not because you are a bad person, but because you don’t know enough. That can make you afraid to try, because you might get things wrong and offend someone. You might have already made some mistake and been criticized for it, and because of that become scared to try again.

What can go wrong?
Often when things go wrong, it’s because people decide to include something with the best of intentions, but present it in a bad way: there are strong female protagonist, but they are still barbie dolls in chainmail bikinis. There are black characters, but they are magical Negros and the first ones to die in the play examples. There are lesbians, but they are bat-shit crazy and hate all men.

I’m not innocent: we played a campaign set in Africa, and after a while we just gave up, since all sorts of negative tropes and stereotypes about Africa made it into the campaign. Playing it we had to face all the cultural baggage we unconsciously carried with us.

These things are not included because we are evil people, but because they are tropes and images we learn from our surrounding culture, and which we unconsciously include. In order to get out of it, you’ve got to analyze what you do and fight it – and even then you will slip up at times.

How do you get things right?
One way to deal with this would be to learn everything about everything. But that’s also pretty hard.
I’ve an interest in LGBT issues, and even if I know a lot about these things I often run into situations where I realize I don’t know enough. In those situations I have to be really humble in the way I express myself in order to avoid saying something offensive.

There are a lot of things I know far less about. Talking about race issues with people from the US leaves me terrified. I’m a Swede, and I realize that I don’t know much about race issues in Sweden, being very white and from a very white part of Sweden. Race issues in the United States? Yikes. I know so little on that topic that I’m afraid to open my mouth in a discussion of it.

Beside LGBT and race issues, there are hundreds of other important issues, who are all interconnected: sexism, ableism, ageism, islamophobia, cisism, imperialism, and sizeism, to name just a few. Learning everything about everything just isn’t possible, but you should try to learn as much as you can. These are serious issues which affect people’s lives, and you must take them seriously.

However, despite the difficulties, you should try to make games better, more inclusive, to end discrimination, and fight negative stereotypes.

So… How do you get it right?
First off: you won’t, not all of the time. You are going to screw up and offend people, who may get angry and criticize your work. But screwing up doesn’t make you a bad person. You’ve had good intentions, but your presentation has failed. It makes your creation flawed, but you are not your creations.

What’s important is what you do after you’ve screwed up.

The main thing is that you are humble, and that you keep on trying. If you fail in some way or if people criticize your work, be humble, listen to their criticism, and learn from it. It is impossible to know everything, and being human, we all make mistakes. People criticize your work because these things are important to them, and if you listen to their criticism you might learn something that will improve your future work.

Dealing with the response and criticism when you’ve done something offensive
One of my teachers once told me:
“If you have to defend what you have written, then something is wrong. Your work should be able to defend itself. Don’t defend your work.”
There is a lot of truth to that. If you’ve had the best of intentions when creating your work and people perceive it in a different way than you do, you’ve probably failed in communicating them. When you get a reaction – even a negative one – it is very important that you listen to what that person perceived, and that you take their view seriously. Do not tell them what you wanted them to perceive. That is what your work should do.

Respect your critics’ experience. They are not “wrong”. They merely perceived your work in a different way than you do. The moment that you start defending or explaining your work, you will no longer hear the raw impression your work has done, and you will miss out on important feedback.

Listen actively. Ask questions and ask them humbly. “Why did you perceive X as racist?”, “Can you point out what pictures you found problematic?”, “Why do you think this description makes it falls into the negative stereotype?” Listen to the answers until you think you understand, and ask if you understood correctly.

After you’ve done that, you can explain your intentions. Not a second before that. But make sure to just explain. Don’t defend your work. Ask what you can change or what you could have done differently to reach your goal. A person with enough knowledge to criticize your work should also be able to explain what changes they would like to see in order to make things better.

You will be tempted to defend you work, but try not to. Your work should stand on its own merits. Having good intentions is important, but the product of those intentions is what other people will see, and the thing that matters. It’s not what you say – it’s what you do.

Furthermore, not defending your work is an effective tactic when dealing with trolls looking for conflict. By not becoming defensive, you are not feeding them. Put the poison and fire out of your mind, and kill them with kindness and diplomacy.

Throughout the whole process of criticism, it’s important that you are civil. Thank whomever criticized your work for their time and knowledge on the issue, and tell them you will try to improve.

Doing the right thing is hard
Nobody expects you to be perfect. Even if you strive to make games better for everyone, you will make some sort of mistake sooner or later. The reactions that you will face when you do might not always be fair, but they will tell you how other people have perceived your work, and from that you can learn a lot. And screwing up is fine, as long as you willing to listen, be humble, learn from your mistakes, change and try again.

It’s okay get frustrated, sad or angry, because this isn’t an easy fight. No matter what you do you won’t please everyone. Just keep on trying and listening to the advice that you get along the way.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,187
Location
Rissne
Den här mytomspunna "PK-ängsligheten", ja...

Jag drivs av en stark, personlig, inre, rationell och genomtänkt och högst medveten önskan om att mina spel ska vara inkluderande och därtill i görligast möjliga mån undvika att reproducera stereotyper och fördomar baserade på kön, sexualitet, funktionsnedsättningar, ålder, etnicitet, hudfärg och så vidare. Det här är inget jag gör för att undvika att andra kastar skit på mig.

Sedan är det så att jag är vit, 30-årig cis-man som visserligen kommer från en arbetarsläkt men som ändå har ganska många medelklassmarkörer i form av intellektualism och så vidare. Jag kan dessutom lätt passera som heterosexuell och i den mån jag har funktionsnedsättningar eller liknande så syns de inte. Det här betyder att jag har ett privilegium - det som följer med att tillhöra en hel del kategorier som automatiskt ges företräde i en massa situationer. Det betyder också att jag spenderat större delen med mitt liv med att inte vara medveten om hur priviligerad jag är; det är kunskap jag fått tillkämpa mig.

Därmed frågar jag gärna andra när jag är fundersam. Jag är på intet vis perfekt, och ibland räcker inte min egen "radar" för att upptäcka alla inslag av sexism eller liknande som smygit sig in i mina verk. Som när någon behövde påpeka för mig att jag hade en grav övervikt av vita människor i min superhjältesetting - när platsen där den utspelade sig IRL är allt annat än homogent vit. Jag är genuint tacksam för att det påpekades -- inte för att jag är ängslig, utan för att jag ständigt strävar efter att bli bättre.

Det är med andra ord inte märkligare att jag eller andra ber om hjälp än att man ber sin fotbollstränare ge en feedback på vad man gör rätt eller fel och om det är något man borde tänka på, eller frågar sina kompisar om de ser ifall man missat något när man optat sin karaktär. Vi tar hjälp av varandra för att man tänker bättre tillsammans, och om fyra ögon är bättre än två så bör tjugo ögon vara bättre än fyra.


Jag är inte det minsta orolig. Jag bygger spel för att jag tycker att det är roligt att bygga spel (och för att spelidéer anfaller mig och inte vill lämna mig i fred innan de förverkligats). Inte för att tjäna pengar eller ens bli populär. Vore jag ute efter att nå maximal publik skulle jag ju för bövelen skriva fantasyspel... =)
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Man får lita på sig själv, Pax. Och om du är osäker, tänk: Vad skulle Manowar göra? ;)

PAX said:
Jag inte hänger tyvärr inte med där riktigt... även om jag i botten är hårdrockare?
Måns said:
"Vad skulle Manowar göra? Och sedan göra tvärtom"
Arfert said:
Lita på dina egna instinkter och din egen kreativa vision, Pax. Är det inoljade muskelknuttar som är visionen och det du gillar, kör på den. Det är ditt spel.
PAX said:
Arfert - Faktum är att jag klurat på en ny rollspelsidé som ligger nära den där muskelknutten. Alla kvinnors favorit på sätt och vis. Men just nu ligger annat för dörren. Ny familjemedlem inom kort och vad allt det medför...
 

Tony.Meijer

Ärketeknomantiker
Joined
14 Sep 2009
Messages
1,887
Location
Uppsala
kloptok;n12359 said:
Först och främst vill jag be om ursäkt ifall det var så att du uppfattade vad jag skrivit som hätskt - det var absolut inte min mening.
Kloptok, du kommer från ett bra ställe men min poäng, som uttrycktes väldigt klumpigt, var inte att peka ut någon enskild utan att hela diskussionen är hätsk på ett destruktivt sätt. För att ta något ur chatten som jag såg nyss:

******: Jag har försökt läsa några av tonys inlägg flera gånger, ett av dem kändes väldigt mycket som "egentligen bryr jag mig inte, jag vill bara inte att någon ska bli arg"

Det som jag gissar refererades var följande text, skriven av mig: "Jag ska vara ärlig. Jag tycker att jämlikhet är viktigt men jag är ointresserad av hur detta implementeras rent praktiskt. Ergo varför jag vill ha en checklista. Jag vill helt enkelt att Masque i varje fall ska vara godkänd."


Låt oss nu, istället för jämlikhet använda ordet återvinning, i samma mening. "Jag ska vara ärlig. Jag tycker att återvinning är viktigt men jag är ointresserad av hur detta implementeras rent praktiskt. Ergo varför jag vill ha en checklista. Jag vill helt enkelt att Masque i varje fall ska vara godkänd."

Jag gissar att väldigt få skulle tolka den meningen som "Egentligen bryr jag mig inte om miljö, jag vill bara inte att någon ska bli arg". Och det här är det som gör att jag drar mig för att ens diskutera frågan.

Om det är "PK-ängsligt" att inte vilja hamna i konflikt med någon för en ide jag nominellt stödjer bara för det att den jag pratar med börjar bemöta argument jag inte har uttryckt så visst, då är jag "PK-ängslig".
Gäst said:
Jag tycker du låter väldigt trevlig och med bra avsikter för ditt spel.
Dock tror jag det allra viktigaste först och främst är att göra någonting du uppskattar och som du tänder på. Jag förstår att det är svårt ibland att skapa något för en t.ex. förutbestämd skara människor som ska spela, men mitt förslag är att ta kritiken som den kommer istället för att försöka förutse den. Jag tror inte du egentligen kommer undan konflikt i alla lägen så det är väl lika bra att göra något som du själv är intresserad av och låta ditt projekt influeras av andra som är lika intresserade?
Det är väl mer livsstils-råd än spelskapar-råd, för det är ju ni själva faktiskt bra på. :)
Måns said:
Per, det är ju exakt det Tony gör. Han vill förmedla en genushistoriskt korrekt bild. Han ber oss om råd. Jag utgår ifrån att det beror på att det är något han "uppskattar och tänder på."

Vi behöver inte försöka tolka inlägg. Det blir bara förvirrande då.
Gäst said:
Måns, jag vill visa mitt stöd för det. That's all :)
Måns said:
Äsch. Och så tolkade JAG ditt inlägg. *skäms* :)
Gäst said:
Åh, tolka på Måns.
Jag skriver så jävla slöddrigt att jag knappt själv förstår vad jag menade eller i vilket sammanhang i efterhand. Ska läsa om flera gånger innan jag postar inlägg nästa gång. :)
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,773
Location
Stockholm
Så som jag tänker så kan råd av karaktären "hur undviker jag X" också ge mig verktyg att bryta mig loss från gamla strukturer. Det är lätt för mig att skriva äventyr som följer mina gamla tankebanor, och jag är så gammal att det är svårt för mig att tänka nytt.

Då kan brutala checklistor, enkla "peka med hela handen"-råd sparka mig i rätt riktning, och starta en process där jag börjar tänka på varför jag tänker som jag gör. Och varför jag skriver som jag gör.

Visst finns det en ängslighet i hur texten tas emot, konstigt vore det annars. Alla funderar vi på hur våra texter tas emot, och många av oss skulle nog lätt kunna skriva under på att man är ängslig över om man skrivit nått dumt, eller fel, eller tråkigt, eller vad som helst.

Och det är också den ängsligheten som blir en drivkraft till att bli bättre, att tänka smartare, att dubbelkolla och att ta till sig olika råd. Man vill undvika att göra "fel".

Men det måste också finnas en rimlighet i de råd man kan ta till sig. Om jag vill skriva ett äventyr ombord på en atomubåt och frågar "hur kan jag skriva det så att det känns autentiskt" så är för mig en checklista t.ex. en bra hjälp. Ett råd att göra lumpen på en atomubåt, eller att läsa fyra års atomteknik på KTH är inte bra råd för mig då. Eller rådet "skriv så att det känns som en atomubåt", det hjälper mig liksom inte framåt, det upprepar ju bara frågan.

Alltså ... hmmmmmmm ... att be om råd och riktning tycker jag aldrig kan vara fel. Orsakerna till detta kan vara olika, och visst finns det de som försöker göra "rätt" för att undvika kritik. Och i och med det kanske de urvattnar sin vision. Men troligen stärker de istället sin kreativitet och börjar tänka i nya banor som leder till att det de skriver i själva verket blir ännu bättre.

/Magnus
Übereil said:
Begränsningar föder kreativitet, brukar det väl heta.
 

Basenanji

Postd20modernist
Joined
4 Nov 2002
Messages
9,297
W 176 säger det så himla bra att jag citerar henne fritt för att understryka mina poänger tidigare:

Often when things go wrong, it’s because people decide to include something with the best of intentions, but present it in a bad way: there are strong female protagonist, but they are still barbie dolls in chainmail bikinis. There are black characters, but they are magical Negros and the first ones to die in the play examples. There are lesbians, but they are bat-shit crazy and hate all men.

These things are not included because we are evil people, but because they are tropes and images we learn from our surrounding culture, and which we unconsciously include.

One way to deal with this would be to learn everything about everything. But that’s also pretty hard.

However, despite the difficulties, you should try to make games better, more inclusive, to end discrimination, and fight negative stereotypes.

First off: you won’t, not all of the time. You are going to screw up and offend people, who may get angry and criticize your work.

The main thing is that you are humble, and that you keep on trying. If you fail in some way or if people criticize your work, be humble, listen to their criticism, and learn from it.

Respect your critics’ experience. They are not “wrong”. They merely perceived your work in a different way than you do.

Nobody expects you to be perfect. Even if you strive to make games better for everyone, you will make some sort of mistake sooner or later. The reactions that you will face when you do might not always be fair, but they will tell you how other people have perceived your work, and from that you can learn a lot. And screwing up is fine, as long as you willing to listen, be humble, learn from your mistakes, change and try again.
Det var det jag ville ha sagt och jag tror också att det är det bästa tipset man kan ge Tony och andra!

Och så hoppas jag att ni blev så nyfikna på vad W176 skrev att ni läser hela hennes mycket läsvärda post.
 

Konrad Konvalj

Myrmidon
Joined
6 Jan 2010
Messages
6,035
Location
Norrland
PAX;n12281 said:
En sak som slår mig, och detta baserar jag på att läsa mellan raderna i Tonys inlägg om Genuschecklistan, är att som spelmakare verkar det finnas en rädsla för att göra "fel". Åtminstone i spelmakarkretsen här på forumet. Fan ta den som råkar skriva ett obalanserat spel med för få möjliga kvinnoroller. Eller publicera en bild med en halvnaken, inoljad och välpumpad man, endast iklädd jeans och bygghjälm. Då är man på farligt vatten, utan att veta om det. "Felen" kommer alltid finnas där och javisst, man kan försöka minska dem, men det finns alltid en ny våg av kreatörer som inte är lika "medvetna" som många här. Därför tycker jag det är så tråkigt att se inlägg som Tonys, även om meningen är att hämta hjälp, för det vittnar om en rädsla att i sitt kreativa göra "fel".
Jag skola troligen göra alla fel, men som spelmakare känner jag ingen rädsla för att göra "fel".

Jag skriver obalanserade spel med obefintliga kvinnoroller. Jag publicerar halvnakna (eller mer) män inoljade i konstigheter. Jag är på farligt vatten utan att veta om det. Felen kommer att finnas kvar, men jag kommer inte försöka minska dem. Jag är inte lika medveten, troligen inte ens i närheten av många här men jag är en kreatör som inte har någon rädsla för att göra något som är "fel".

Nu kritiserar jag ingen eller nått sånt utan jag tyckte bara att det var läge att skriva att jag vet att det finns spelmakare som inte är rädda att göra fel utan mest gör vad de vill göra.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
PAX;n12281 said:
En sak som slår mig, och detta baserar jag på att läsa mellan raderna i Tonys inlägg om Genuschecklistan, är att som spelmakare verkar det finnas en rädsla för att göra "fel". Åtminstone i spelmakarkretsen här på forumet.
Jag ser ingen praktisk skillnad på att önska ha hjälp med genusfrågor som att önska hjälp med sannolikheter i pölsystem, hjälp med layout eller hjälp med realismen i svärd. Det är ännu ett svårt ämne, helt enkelt, och hjälp är bra.
PAX said:
Möjligen har jag ställt en fråga om ett ickeproblem.
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Jag tycker visst det här är ett problem, men ett problem som uppstår på grund av tankefel.

Ofta har man omedveten förställning som ser ut ungefär som här:
  1. Sexism, rasism, homofobi med mera är något som man gör medvetet och illvilligt.
  2. Den som begår sådana handlingar är därför en ond människa.
  3. Jag begår inte medvetet något som är sexistisk, rasistisk, homofobiskt.
  4. Jag är en god människa.
  5. Kritiserar någon mitt verk för att den innehåller något som sexistisk, racistisk, etc är det en anklagalse om att jag är en ond människa.
  6. Jag vill inte bli stämplad som en ond människa för jag var ju inte medvetet och illvilligt sexistisk/rasistisk/homofob.
Tar man ett steg tillbaka och ser rent nyktert och logiskt på det resonemanget vet man att det är fel.

Ser man istället på det mer såhär:
  1. Sexism, rasism, homofobi med mera är normer, strukturer och föreställningar som genomsyrar samhället.
  2. Alla är påverkade av de här föreställningarna. De är status quo.
  3. Allas beteende är präglar av de här normerna.
  4. För att inte reproducera de här normerna måste man kritisk granska det man gör och medvetet försöka undvika det.
  5. Det skitsvårt att inte reproducera någon av de här stereotyperna.
  6. Kritiserar någon mitt verk för att den innehåller något som sexistisk, rasistisk, etc så har denne sett en miss jag gjort. Det bara be ursäkt för missen och tacka och ta emot.
?Anna Erlandsson är lajvare, nördfemisim och en av de som håller i ISIS - Nördfeminism i kubik på Gothcon har skrivit en skitbra text om att bli rasifierad.

http://rummets.se/blog/rasismen-som-...as-alskarinna/

Den rasistiska blick som drabbar henne är inte onda, illvilligt rasistiska människor blick. Utan en resultat att förställningen att äldre vit man+yngre färgad kvinna betyder att de handlar om en äldre vit man och en yngre utländsk älskarinna. Inte om pappa och dotter.

Det sådana förställningar man som spelskapare kan motverka genom att till exempel visa att det helt normalt att personer med olika hudfärg finns och till och med kan ingå i samma familj. Att äldre vit man + yngre färgad kvinna visst kan vara far och dotter ute på en fika.
Tony.Meijer said:
Och jag såg att det var gott.
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Jag tycker också att man också bör och kan undersöka varför man känner sig rädd att göra fel.

Handlar ens rädsla om att man inte vill göra fel om att man inte vill upprätthålla fördomar mot utsatta och mindre privilegierade grupper? Att man inte vill råka skriva något sexistisk/rasistisk/homofobisk mer mera vilket kan vara sårande eller uteslutande för dessa grupper?

Eller är man rädd för sitt eget anseendes skulle?

Förmodlingen är det lite av bägge. Men för egen del hjälper det mig att hantera kritik om jag tar ett steg tillbaka och frågar mig:

"Är verkligen mina känslor det viktigaste här i fråga som gäller till exempel rasism?

Oftast är svaret: Nej. Att minska fördomarna mot den utsatta gruppen, och hur dne utsatta gruppen känner i frågan är betydligt viktigare än att mitt anseende kanske får en törn.

Håller man det i åtanke blir kritiken lättare att hantera.
 

Basenanji

Postd20modernist
Joined
4 Nov 2002
Messages
9,297
*petar upp glasögonen på näsryggen*

Först en uppfriskande och sedelärande historia!

En person lagar stek efter sin anfaders recept. Steken smakar ljuvligt och en vän ber om receptet. En märklig detalj är att man alltid ska skära av fem cm på varje sida av steken innan man stoppar in den i ugnen. När en god vän undrar över detaljen blir personen så nyfiken att kontakt tas med anfadern som svarar att ”Om man inte skär av fem cm på varje sida går ju inte steken in i ugnen!”

Sensmoral: det räcker inte att göra ”rätt” utan att man måste förstå varför ”rätt” är ”rätt”. :)

Åter till ämnet:

Självklart ska vi både be om hjälp och hjälpas åt.

Och lika självklart är det att om en spelskapare får bra feedback så lär det hjälpa (i stunden/i ett visst exemplet/i ett visst spel/i ett visst äventyr/…). Frågan är väl om det räcker?

Problemet som jag ser det är att vi inte riktigt kommer åt grundproblematiken om vi inte underkastar oss en del knepiga frågor. För att lyckas undvika att reproducera stereotyper, exkludering, mm räcker inte en uppförandekod (även om det för tillfället förstås kan vara insiktsgivande att se sina misstag genom praktiska do’s and don’ts). Måhända läser jag Tonys åsikter elakt, men jag blir fundersam när han menar att han vill veta att han gör rätt, utan att egentligen vara speciellt intresserad av sakfrågan.

Förvisso är det på sin plats att i förväg be om hjälp för att se om man begått en blunder, men ännu bättre tror jag (och de här två behöver inte utesluta varandra) är att man verkligen funderar över hur stereotyper, exkludering, etc fungerar och hur det kommer sig att vi ofta reproducerar dem. För vem är det ett problem, varför är det problematiskt, hur kommer det sig att jag är en del av det här, hur ska jag förhålla mig till detta – är exempel på frågor man kan ställa till sig själv eller diskutera med andra.

Och jag tror också att ett problem infinner sig om vi diskuterar genus, styereotyper, den andre, rasifiering, sexifiering, mm som något vilket det finns enkla recept att följa för att undvika. Då går vi också miste om en djupare förståelse, vilken i ett längre perspektiv bidrar mer till vår kompetens som spelmakare och spelare.
 
Top