PF2 har också samma egenskap. (Som vissa tycker är ett problem; inte Oldtimer, det har jag numera fattat.)
Eftersom jag blev omnämnd, ger jag mig in i leken igen för att reda ut min åsikt här.
Jag tycker absolut det är ett problem med den branta lutningen på kurvan. Men jag anser att fyran införde en lösning (och femman en annan lösning) på det problemet. Förutom dimensionen grad, lade man för monster till dimensionen status (solo-elit-normal-hejduk-svärm), samt regler för hur man förskjuter ett monster samtidigt (fast åt olika håll) i dessa två dimensioner. Och med en kvantkemists envishet hävdar jag att det är samma monster, man bara justerar modellen för att matematiken skall fungera bättre.
Femman löste problemet (till en viss grad) genom att platta ut kurvan rejält. Vissa gillar den lösningen bättre.
2097;n327646 said:
En 4th edition rollperson går från +7 att träffa på lägsta yrkesnivån till +37 att träffa på högsta.
En 5th edition rollperson går från +5 att träffa på lägsta yrkesnivån till +11 på högsta.
Eftersom Anth redan petat på detaljerna i detta, lägger jag in mina två öre (ja, så gammal är jag) i debatten.
Fyran går från +7 till +36 över 29 grader. Femman går från +5 till +11 över 19 grader. Fyran har en lutning på +1/grad och femman +0,32/grad. Man kan alltså röra sig tre gånger så långt längs grad-dimensionen i femman. Sedan kan man säkert debattera vilken grad i fyran som motsvarar vilken grad i femman, men skillnaden i lutning är en faktor 3. En betydande skillnad.
Själv har jag valt, i Dunder&Drakar, att minska lutningen till +0,55/grad och behålla status-dimensionen från fyran (till och med att lägga in "hord" mellan normal och hejduk).
Nu tror jag väl att vi har kluvit alla hårstrån som går att uppbringa om detta.