Efter att fått testa D&D på SSK i form av Dungeon of Doom II, och dött en massa gånger, men lärt mig mer om spelet för varje gång, känner jag att jag defenitivt kan instämma med de som hävdar att det är ett brädspel(Med undantag möjligtvis för MrG&co:s eskapader), och ett bra sådant. Dock vill jag fråga: hur mycket mer rollspelsaktigt blir det när man spelar något annat än att gå in i en dungeon och dö? Dvs, är D&D mer mycket mer rollspel än DoDII, eller är det bara att man faktiskt är med när backstoryn med uppdragsgivaren på värdshuset dras igenom?
Nekromanti Dungeon of Doom är ett brädspel
- Thread starter Pilzefrau
- Start date
Nog kan D&D bli mer rollspeligt än Dungeon of Doom II (det kan knappast bli mindre rollspeligt).
Vi har ju i princip skalat bort allt som inte har med att bli dödad av övermäktiga monster i en grotta att göra.
Vi har ju i princip skalat bort allt som inte har med att bli dödad av övermäktiga monster i en grotta att göra.
Vi har inte spelat så mycket, faktiskt. Bara såpass att vi skulle lära oss reglerna inför Dungeon of Doom II. Och för vår del snabbspolade vi mellan de olika encountersarnarna, vilket förstås fick till följa att nästan allting blev figurspel med minis på rutnätskartor.
Men det är egentligen bara när det kommer till strid som det blir figurspel av det hela. Allt däremellan är som i vilket annat (trad-)rollspel som helst.
Typ.
Men det är egentligen bara när det kommer till strid som det blir figurspel av det hela. Allt däremellan är som i vilket annat (trad-)rollspel som helst.
Typ.
Pom
Swashbuckler
Det här börjar bli konstigt, lite som när folk från parallella universa möts och missförstår varandra eftersom vissa begrepp har helt olika betydelse i de olika världarna.Pilzeman said:
Nå, here goes:
D&D ÄR ETT ROLLSPEL.
Varför?
Tja, varför är rollspel rollspel?
I D&D spelar man sina roller. Rollerna stöds av reglerna. Actionmomenten använder en spelplan, något jag använt i decennier till olika spel eftersom jag finner det praktiskt och inspirerande. Reglerna för förhandlingar, forskning och annat icke-actionartat använder inte spelplan eftersom det inte skulle hjälpa nämnvärt.
Tipsen för rollspelande är rätt pedagogiskt upplagda. Nybörjarspelare instrueras t ex att bestämma nio tumregler för hur deras karaktär agerar:
- Hur man uppfattas i sociala sammanhang
- Hur optimistisk man är
- Hur mycket man tenderar att lita på andra
- Hur självsäkert man agerar när beslut måste fattas
- Hur man stället sig till regler (i kampanjvärlden)
- Hur empatisk man är
- Hur modig man är
- Hur man reagerar på motgångar
- Hur behärskad man är
Min antikenfantasykampanj rullar vidare efter övergången från D&D 3.5. Överföringen till 4E känns lättare än när jag överförde mina gamla kampanjer från AD&D till D&D 3E/3.5 eftersom systemet är elegantare. Enda problemet är att det ännu saknas en balancerad munk och vi har två sådana i sällskapet. De har fått bli rogue respektive cleric. Munkreglerna kommer senare, men ett irritationsmoment är det. Annars har 4E en del saker som jag fick husregla i 3.5:
- Hur spelbalansen påverkas när man tar bort magiska föremål
- Prestigeklasserna är nu borttagna och finns nu inom de vanliga klassernas ramar
- Det är betydligt lättare att lära sig nya språk
- Gudar kan dödas
- Folk utsatta för magi kan på egen hand ruska av sig effekterna
Ackerfors
Alas, your rapids!
- Joined
- 21 Jan 2001
- Messages
- 7,475
Dungeon of Doom är ett figurspel
Mitt omdöme om Dungeon of Doom II och i förlängningen Dungeons & Dragons 4 är lite tudelat.
Om man börjar med Dungeon of Doom så är det fortfarande ett bra arrangemang. Det är visserligen mindre rollspel och mer figurspel men det är visuellt och det drar folk. Tyvärr känns det mindre roligt och mindre domedag nu än vad det gjorde tidigare. Figurspelsdelen gör att man inte får någon direkt känsla av att man kommer dö, ingenting känns särskilt mäktigt (även om det är det) och där tycker jag att nya DofD förlorar mot gamla. Förr var halva glädjen att hitta kreativa och i många lägen fåniga sätt att dö på coola sätt (proppa igen kanonrören på goblinernas båt) att dö på (då skulle regler improviserats fram för att spelarna skulle få göra den balla manövern), men skulle jag vilja göra det nu (vilket jag inte testade eftersom den typen av kreativitet inte inbjuds till, jag bara gör fria antaganden) skulle jag förmodligen höra att den inte är möjligt.
Vad det gäller spelet i sig är omdömet ungefär detsamma. Dungeons and Dragons 4 är i allra högsta grad ett bättre spel än Dungeons & Dragons 3 (vilket jag spelat mest), men jag tror jag skulle ha mindre roligt med fyran, just för att mycket styrs av figurer (och även om det "bara" är i strid så vill jag kunna röra mig utanför figurspelet även där).
Jag kommer ju dock testa Dungeons & Dragons 4 igen, då som rollspel och kommer (kanske) med ett utlåtande då istället. Tills dess nöjer jag mig med att säga att Dungeon of Doom fortfarande är ett grymt bra arrangemang som jag hoppas ni drar vidare med, jag tror bara inte att det är min tekopp lika mycket längre.
Mitt omdöme om Dungeon of Doom II och i förlängningen Dungeons & Dragons 4 är lite tudelat.
Om man börjar med Dungeon of Doom så är det fortfarande ett bra arrangemang. Det är visserligen mindre rollspel och mer figurspel men det är visuellt och det drar folk. Tyvärr känns det mindre roligt och mindre domedag nu än vad det gjorde tidigare. Figurspelsdelen gör att man inte får någon direkt känsla av att man kommer dö, ingenting känns särskilt mäktigt (även om det är det) och där tycker jag att nya DofD förlorar mot gamla. Förr var halva glädjen att hitta kreativa och i många lägen fåniga sätt att dö på coola sätt (proppa igen kanonrören på goblinernas båt) att dö på (då skulle regler improviserats fram för att spelarna skulle få göra den balla manövern), men skulle jag vilja göra det nu (vilket jag inte testade eftersom den typen av kreativitet inte inbjuds till, jag bara gör fria antaganden) skulle jag förmodligen höra att den inte är möjligt.
Vad det gäller spelet i sig är omdömet ungefär detsamma. Dungeons and Dragons 4 är i allra högsta grad ett bättre spel än Dungeons & Dragons 3 (vilket jag spelat mest), men jag tror jag skulle ha mindre roligt med fyran, just för att mycket styrs av figurer (och även om det "bara" är i strid så vill jag kunna röra mig utanför figurspelet även där).
Jag kommer ju dock testa Dungeons & Dragons 4 igen, då som rollspel och kommer (kanske) med ett utlåtande då istället. Tills dess nöjer jag mig med att säga att Dungeon of Doom fortfarande är ett grymt bra arrangemang som jag hoppas ni drar vidare med, jag tror bara inte att det är min tekopp lika mycket längre.
CapnZapp
Myrmidon
- Joined
- 3 Apr 2008
- Messages
- 4,015
Re: Dungeon of Doom är ett figurspel
Men visst är D&D ett rollspel!
Det finns ju hela fyra roller att spela: Defender, Striker, Leader och Controller...
Och inget av detta har någon som helst betydelse för reglerna i Player's Handbook. Det finns inga regler för det, och spelet uppmuntrar hela tiden insikten om att du inte är en verklig person i ett fantasylandskap utan bara en pjäs på ett bräde (dvs "metaperspektivet").Pom said:
Men visst är D&D ett rollspel!
Det finns ju hela fyra roller att spela: Defender, Striker, Leader och Controller...
Re: Dungeon of Doom är ett figurspel
"skulle jag förmodligen höra att den inte är möjligt."
Lustigt, eftersom DnD4 faktiskt har några rätt bra verktyg för att hantera just sådant utan att riskera spelets balans. Jag refererar givetvis till Page 42 i DMG, som i sig räcker för att göra den här versionen till den mest flexibla hittils.
EDIT: Det "lustiga" är alltså att ALLA tycks ha missat detta, att spelet har inbyggt improvisationsstöd som garanterar att spelbalansen håller genom att ge rätt DCs och Damage output baserat på nivå och svårighetsgrad, i två enkla tabeller. På det sättet är DnD4 mycket bättre än, säg, Drakar och Demoner, där alla improviserade initiativ får ett sämre resultat.
"skulle jag förmodligen höra att den inte är möjligt."
Lustigt, eftersom DnD4 faktiskt har några rätt bra verktyg för att hantera just sådant utan att riskera spelets balans. Jag refererar givetvis till Page 42 i DMG, som i sig räcker för att göra den här versionen till den mest flexibla hittils.
EDIT: Det "lustiga" är alltså att ALLA tycks ha missat detta, att spelet har inbyggt improvisationsstöd som garanterar att spelbalansen håller genom att ge rätt DCs och Damage output baserat på nivå och svårighetsgrad, i två enkla tabeller. På det sättet är DnD4 mycket bättre än, säg, Drakar och Demoner, där alla improviserade initiativ får ett sämre resultat.
Re: Dungeon of Doom är ett figurspel
"Och inget av detta har någon som helst betydelse för reglerna i Player's Handbook."
Tja, det kan man ju säga om alla rollspel, särskilt tidigare versioner av DnD. Den här versionen har ju åtminstone skill challenges och quests, vilket gör att det är den version av spelet som har mest regler för sådant hittils.
EDIT: Nej, jag ska inte svara på fler troll-inlägg av den här typen. Att jag ens orkar...
"Och inget av detta har någon som helst betydelse för reglerna i Player's Handbook."
Tja, det kan man ju säga om alla rollspel, särskilt tidigare versioner av DnD. Den här versionen har ju åtminstone skill challenges och quests, vilket gör att det är den version av spelet som har mest regler för sådant hittils.
EDIT: Nej, jag ska inte svara på fler troll-inlägg av den här typen. Att jag ens orkar...
Rickard
Urverk speldesign
Re: Dungeon of Doom är ett figurspel
Sedan säger du, märkligt nog, att det gamla systemet kunde man göra mer "roliga" manövrar, för det var var sugigt att man improviserade fram regler, men detta system var mer stabilt så då kunde man inte göra det. Vad är det för jämförelse, egentligen? Du kan ju inte jämföra improviserade manövrar med improviserade regler med att följa reglerna? Sedan tycker jag att skills i D&D4 kan täcka upp det mesta man vill göra i improviserad väg. Jag vet inte hur din spelledare skötte saken.
/Han som nu har spelat D&D4 två gånger
Jag förstod ingenting av logiken i ditt inlägg. Du tycker inte det känns lika domedagsaktigt som förut, eftersom det är ett figurspel, men det var det ju i gamla DofD också. Jag skulle kunna tänka mig att det är för att man har värden så höga som +7 redan som level ett, men det är väl bara att ha väldigt höga AC på monster? Jag vet inte hur hur den dungeonen är designad eller hur den gamla hade för designfilosofi (som jag har spellett).
Sedan säger du, märkligt nog, att det gamla systemet kunde man göra mer "roliga" manövrar, för det var var sugigt att man improviserade fram regler, men detta system var mer stabilt så då kunde man inte göra det. Vad är det för jämförelse, egentligen? Du kan ju inte jämföra improviserade manövrar med improviserade regler med att följa reglerna? Sedan tycker jag att skills i D&D4 kan täcka upp det mesta man vill göra i improviserad väg. Jag vet inte hur din spelledare skötte saken.
/Han som nu har spelat D&D4 två gånger
Ackerfors
Alas, your rapids!
- Joined
- 21 Jan 2001
- Messages
- 7,475
Re: Dungeon of Doom är ett figurspel
Logiken (vilket man knappast kan kalla det egentligen) är att jag tyckte gamla Dungeon of Doom var betydligt roligare för att den kändes mer lättsam och mindre strikt. En ytterst subjektiv bedömning.
Jag har inte läst några regler och inte spelat något utöver Dungeon of Doom, men det var som sagt mitt intryck efter min omgång på SSK.
Logiken (vilket man knappast kan kalla det egentligen) är att jag tyckte gamla Dungeon of Doom var betydligt roligare för att den kändes mer lättsam och mindre strikt. En ytterst subjektiv bedömning.
Jag har inte läst några regler och inte spelat något utöver Dungeon of Doom, men det var som sagt mitt intryck efter min omgång på SSK.
Re: Dungeon of Doom är ett figurspel
Alltså, jag vet ju inte vad som är trollande och vad som är genuina missförstånd (curse you internets!), men tydligen är det ett utbrett problem. Att folk plötsligt känner sig låsta (tja, utom de som gnäller över att det finns för många val nu, att det var bättre när bara theifen hade skills, etc, etc).
Alltså, jag vet ju inte vad som är trollande och vad som är genuina missförstånd (curse you internets!), men tydligen är det ett utbrett problem. Att folk plötsligt känner sig låsta (tja, utom de som gnäller över att det finns för många val nu, att det var bättre när bara theifen hade skills, etc, etc).
DofD är mycket riktigt ett brädspel medans D&D inte är det. De som hävdar att det är svårare att rollspela med D&D än med andra rollspel av traditionell typ vet inte vad de talar om. Anledningen till att DofD stod listat under rollspelsarrangemanget antar jag är av den enkla anledningen att det använder regler från ett rollspel.
Off-topicfråga: Vem 17 var du? Jag spelledde DofD och då borde vi i sådana fall ha träffats.
Som med det mesta här i livet blir det vad man gör det till. Det går som sagt alldeles utmärkt att rollspela med D&D men det går naturligtvis lika bra att köra det DofD-style utan några som helst rollspelselement om man hellre vill det. Fast det kan man även göra lika bra med t.ex. Drakar och Demoner-, Vampire- eller Eonreglerna.
Så det korta svaret är att rollspelselementet i D&D (oavsätt version) är likadant som i vilket annat rollspel av traditionell typ som helst.
/Anders
Ok, nu har även jag lärt mig att inte skriva inlägg där "D&D" och "brädspel" ingår i samma mening. Det kändes som om jag var tydlig, men ser nu att jag lyckats med nåt åsyftningsfel-ish och faktiskt fått det till att D&D skulle vara ett brädspel. Vad jag menade var precis som Organ sa, Dungeon of Doom är dett brädspel, D&D är ett rollspel. Sen var frågan ungefär hur mycket av "rollspel" det fanns i regelböckerna, dvs som man inte såg på arret. Den har jag dock fått svar på, tack alla i tråden.
Ber hemskt mycket om ursäkt för den okänsliga trådstarten.
Ber hemskt mycket om ursäkt för den okänsliga trådstarten.
Re: OT-Svar
Hade det varit för mycket begärt att du sagt: »Hej, det är jag som är Pilzeman på Rollspel.nu«?
Förmodligen har jag snackat med massor av forumiter under helgen, utan att veta om det.
Själv hade jag min Rollspel.nu-t-shirt på mig hela fredagen och lördagen – och dessutom en fet knapp på vilken det stod »Dante«.
Presentera er, puckon!
Hade det varit för mycket begärt att du sagt: »Hej, det är jag som är Pilzeman på Rollspel.nu«?
Förmodligen har jag snackat med massor av forumiter under helgen, utan att veta om det.
Själv hade jag min Rollspel.nu-t-shirt på mig hela fredagen och lördagen – och dessutom en fet knapp på vilken det stod »Dante«.
Presentera er, puckon!