Dungeons & Dragons-filmen

I hate to break it to you, men fantasy är inte seriöst. Eller cool.

Dags att sluta oroa sig och lära sig älska osten
 
Magnus Seter said:
Jag tror att det finns potential i Game of thrones-settingen. Visserligen är det rätt trista böcker, men man kanske kan få ut lite seriöst drama ur dem. Kanske en TV-serie, snarare än en film dock.
Click to expand...

Ja, inte fan verkar det gå i Sagan om Ringen längre i alla fall...
 
Magnus Seter said:
Jag tycker att den första D&D-filmen var rätt usel. Lite kul att ha på i bakgrunden. Den andra var rätt okej, med de mått för okej som jag etablerade på 80-talet (Hawk the Slayer, Krull, Shadow of the Sorcerer et. al.). Trean tyckte jag var lite mer än okej, faktiskt.
Click to expand...
Oj, då måste jag se trean (kanske har sett den och glömt bort den, vilket aldrig är ett bra betyg). Jag gillade tvåan, för den kändes mer rollspelsaktig. Ungefär som jag gillar Conan: Förgöraren bättre än ettan, för den var mer rollspelsaktig.
 
Hypotes: kan det vara så att det finns en viss synergi mellan att tycka om att sitta och flamsa och tramsa vid spelbordet (eller lyssna på andra göra det) och att vilja se blajjig och banal fantasy-”komedi”?

Jag förstår mig inte på någotdera men då är det kanske ändå egentligen ett och samma fenomen som jag inte förstår mig på.
 
Conan said:
Hypotes: kan det vara så att det finns en viss synergi mellan att tycka om att sitta och flamsa och tramsa vid spelbordet (eller lyssna på andra göra det) och att vilja se blajjig och banal fantasy-”komedi”?
Click to expand...
Nej, det tror jag inte. Har en del vänner i min gamla spelgrupp, som jag antar enligt dina premisser spelar ”flamsigt och tramsigt”, som inte känner att D&D-filmen verkar vara deras grej. Människor är rätt komplexa och det som de spelar behöver inte nödvändigtvis vara det som de föredrar att titta på.
 
Franz said:
Nej, det tror jag inte. Har en del vänner i min gamla spelgrupp, som jag antar enligt dina premisser spelar ”flamsigt och tramsigt”, som inte känner att D&D-filmen verkar vara deras grej. Människor är rätt komplexa och det som de spelar behöver inte nödvändigtvis vara det som de föredrar att titta på.
Click to expand...

Tänkte på det också, jag kan ibland uppskatta att spela ganska flamsigt och tramsigt. Jag vägrar dock titta på fantasy och om jag ens ser film så är det dramafilmer jag väljer i första hand, gärna rotade nära vår egen verklighet med personer som går att relatera till och vars teman är ganska tunga. Så håller med Franz, bara för att vi föredrar en sak vid spelbordet behöver inte det färga vad vi gillar när vi konsumerar annan form av kultur.
 
Sedan är ju humor i Sword & Sorcery inte direkt en nyhet ens i litteraturen - en del Fafhrd & the Grey Mouser är hysteriskt roliga.
 
Jag gillar inte speciellt mycket "flams och trams" vid bordet heller, men jag är ändå sugen på den här filmen.

(Alltså: jag föredrar relativt allvar och kör inte så mycket "beer and pretzels"; men självklart tycker jag att det är urtöntigt att liksom aktivt ogilla eller förakta den spelstilen. Den verkar kul, bara inte min favoritgrej.)

Så någon vidare korrelation mellan att vilja spela "seriöst" och att se fram emot filmen ser jag int. Det är olika medier, liksom. Jag gillar både skojjig, lättsam tönthumor (som Thor: Ragnarok) och grimdark-grejer.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top