Nekromanti Dust Devils - Tre dagar i Helvetet!

[Yokiboy]

Hej.

Jag har haft det stora nöjet att lira Dust Devils Tre dagar i Helvetet!

Upplägget var som följer:

I den lilla staden Brownstone, Montana, har en våldsam mördare och gängledare – James "Widowmaker" Elliot – precis blivit arresterad av en ny lokal sheriff. Det kommer ta tre dagar innan federala polisen kommer för att föra bort Elliot. Widowmakers gäng rider in i staden för att frita honom om bara två dagar. På något sätt är protagonisterna fast mitt i röran.
<ul type="square">[*]James "Widowmaker" Elliot: Inlåst i Brownstones fängelse. Mördare, gängledare och skurk.
[*]Leona Chase: James tjej. Olidligt het, manipulativ och svekfull.
[*]Zachary Hayes: Nyutnämnd sheriff. Stolt, hård och snarstucken.
[*]Charlie Pierce: James högra hand. Ärelysten, förrädisk och hämndlysten.
[*]Bartholomew Elliot: Borgmästare och James far. Medlidsam, kluven och faderlig.[/list]Jag var Given, dvs. spelledare, och Arvid, Jonas och Johan spelare.

Arvid skapade Franco Vasquez, en tonnårig bandit vars djävul var vrede. Han är förälskad i Leona, James flickvän. Johan var Archibald Elliot, James bror och pappa Bartholomews ögonsten som "den som skulle bli nåt." Archibalds djävul var girighet och han var skyldig Charlie en förmögenhet. Jonas skapade Hank. En revolverman vars djävul var grymhet. Han var i stan för att mörda James och ligger dessutom med Leona.

Som ni kan se är karaktärerna starkt bundna till varandra och situationen, något som krävs för att leda till konflikt och intressant, tematiskt spel (särskilt på kort tid). Franco är färälskad i Leona, som är hans gängledares flickvän och dessutom kvinnan som Hank ligger med. Archibald är bror med James, som Hank vill mörda. Slutligen är Archibald skyldig Charlie en förmögenhet och Charlie står över Franco i gänget. Ni kan väl redan ana eländet som är på väg?

Målet med Dust Devils är att undersöka om protagonisterna kan försonas eller om de slukas av sina inre demoner. I spelet gestaltas protagonisternas inre demoner av deras Djävul. Det är ett mycket kraftigt tema och en premiss som Dust Devils klarar av alldelles utmärkt.

Här kommer början av berättelsen:

Jag frågade de andra vid bordet om de hade ett uppslag för första scenen, om inte så hade jag en idé. Det blev jag som ramade in vår första scen. Min bror spelade en gång en karaktär som hade problem med ilska och Francos vrede kändes solklart att zooma in på från början. Där hade jag chansen att få lite action i spelet redan i första scenen.

Franco står vid baren i Bottoms Up Saloon och dricker whisky, då en kofösare klämmer sig in framför honom och trampar honom hårt på tårna. "Flytta på dig pysen, du har precis druckit färdigt," säger kofösaren och sveper i sig Francos whisky. Franco tar snabbt tag i honom och slår hans ansikte i bardisken så hårt att blodet sprutar över baren och när kofösaren dröser i golvet gurglar han upp blod och ett flertal tänder.

Härligt! Arvid svarade precis så entusiastiskt som jag hade hoppats och vi fick en bra första scen och konflikt. Sådant hjälper alltid självförtroendet. Jag tror Arvid ville att Franco skulle få respekt och det vann han på ett våldsamt sätt. Jag drog bara en pokerhand som för hinder för kofösaren.

Sheriff Zachary Hayes kommer in i saloonen och säger åt ynglingen Franco att det nog är bäst att han drar sig tillbaka nu och slutar dricka för kvällen... Fortsättningen läser ni här.

Spelet imponerade mig så pass att jag skrev en Dust Devils recension också.

Mors,

Jocke

 

[Sodivra]

Schysst rapport!

Några saker jag gillade:

Jonas fick ju god respons för sin klockrena Djävul, men jag gillade verkligen hur Johan kunde köra sin trötta coola stil både som James och Archibald.

Precis som vi pratade om så gick Leona från att vara ondast och överlägsnast av alla till helt krossad, till att hon fick sin revansch. Jag kände verkligen hur sadistiskt ljuvt det var för henne, bara av att se Jonas (Leona) triumfatoriskt peka på mig (Franco) när Charlie frågade vad som hade hänt.

Och som jag sa redan då så var det snyggt hur Charlie red in och satte punkt för sheriffens och Francos snåriga plots, med så mycket strävan bakom, genom att helt enkelt skjuta ner dom. Det blev som en väldigt bra och obönhörlig klocka som tickade ner mot finalen och Archibalds öde: Han var ju näst på tur, och nu visste vi ju hur det skulle gå för honom om han inte kom på en riktig mirakellösning.

Jo, Franco var med i konfrontationen mellan Hank och James. Han avslöjade att Hank låg med Leona, men jag vet inte om jag var med i konflikten...

 

[Sodivra]

Jag gjorde en karta! (Edit)

I paint, det bästa ritprogrammet!

Jag vet att jag själv fick fråga vid rollpersonsmakandet innan jag hade fattat familjen Elliott rätt, så jag slängde ihop den här. Samtidigt ska man vara medveten om att den är konstruerad på ett sätt som sätter min karaktär mer i berättelsens fokus än de andras.

Jag gillar att alla personer som var med (Pappa Elliott, borgmästaren dök aldrig upp) utsatte eller utsattes för grovt våld.

Edit: Sen fanns det förstås en hög med mooks i James gäng som inte är med på kartan.

 

[Rickard]

Fan vad sugen jag blev på att köpa spelet [NT]

/Han som blev assugen när han såg det ystra sättet som recensionen var skriven på

 

[Yokiboy]

Re: Jag gjorde en karta! (Edit)

Kul karta Arvid, men jag delar inte din åsikt om Paint.

När vi spelade tyckte jag det kändes som att alla tre karaktärer var rejält insnärjda i situationen, även om kartan här är centrerad runt Franco.

Franco blev en kul nyckelperson dock. Han gick liksom emellan de andras två scener väldigt ofta. Hank och Archibald kom väl aldrig i kontakt med varandra, medans du hade ett par scener med de bägge.

Mors,

Jocke

 

[Yokiboy]

Re: Fan vad sugen jag blev på att köpa spelet [NT]

Tack Rickard. Jag fick slå upp vad "ystra" betydde för att se om det var sarkasm eller en komplimang.

Jag ser verkligen fram emot att lirar mer Dust Devils, det är ett som är säkert.

Mors,

Jocke

 

[Yokiboy]

Hej Arvid.

Kul att du gillade rapporten.

Jag gillade alla tre karaktärers djävlar, de var alla jäkligt bra. Jag är glad du valde Vrede som din, för det ledde till action direkt i första scenen. Det är sånt som behövs för att starta spelet på rätt fot, särskilt när vi inte känner varandra så väl.

Jag glömde bort att det var Jonas som spelade Leona när hon pekade ut dig. Du har rätt, det var ljuvligt poetiskt på nåt sätt.

Att Charlie gjorde slut på den stackars sheriffen var nödvändigt. Den stackarn hade tagit så mycket stryk redan. Jag håller också med om hur nedräkningen till slutet verkligen kändes och på ett bra sätt dessutom.

Okej, så det kanske var Franco som fick James att dra in Hank i gallret då. Tack för påminnelsen.

Ser fram emot att lira ihop igen,

Jocke

 

[Balderk]

Ah, fan vad coolt. Det var synd att jag missade Dust Devils, har velat prova det.
Kul att få en riktig spelrapport, efter spelet var det svårt att hänga med i svängarna av det som sas.

En riktigt häftig historia, jag blev nästan lite avundsjuk, även om vi hade sjukt kul med Shock: också samtidigt som ni spelade Dust Devils. Jag får peppa Johan att leda det någon gång, eller så gör jag det själv. Har ju spellett Dogs nu med gott resultat, och planerar att leda My Life With Master inom en snar framtid också.

/Jonas Larson

Edit: Spellcheck

 

[Yokiboy]

Hej Jonas.

Tack för komplimangerna, kul att du gillade rapporten.

Jag tror Johan tänkte spelleda det, han kontaktade mig om det via mejl. Kul förresten att du tog och spelledde Dogs, grattis.

Shock: lät jäkligt kul också, även om jag bara hörde er efter vi var färdiga. Jag tar ju världsrekort i att vara högljudd, så jag hörde inte något från er under tiden vi spelade.

Hoppas vi får chansen att lira ihop i framtiden,

Jocke

 

[JonasM]

En bra spelrapport Jocke.

Jag spelade Hank och har skrivit en del om mina upplevelser på vår blogg A Game of You – främst här, men också här – fast då ur ett snävt och egoistiskt perspektiv. Det är bra att vi får en helhetsbild och att du tar upp sådant jag missat i de andras historier, som jag också tyckte var starka och bra.

Om vi spelat längre, en minikampanj t.ex., kunde vi knutit Archibalds och Hanks historier hårdare till varandra. Det hade varit intressant att se. Men situationen var så hårt riggad att det kanske inte hade funkat att dra ut på det längre än ett spelmöte.

En intressant grej var att jag förlorade min allra första konflikt – den mot James i fängelset – och fick så mycket stryk i Hand att jag kunnat trigga The End direkt i min andra konflikt. Ouch! Sedan taktikspelade jag en del genom att välja mina konflikter så att jag inte behövde använda Hand och därmed inte behövde trigga The End förrän jag själv ville. Med (fler) Chips från början hade jag haft lite mer frihet, men tack vare att jag kunde reglerna sedan tidigare funkade det ju bra ändå.

En annan intressant grej var att Hanks motiv till att döda James var totalt ointressant för mig. Det var aldrig det viktiga i hans historia. Jag funderade en del på det medan vi spelade, men kom inte på något bra. I slutscenen slängde jag bara ur mig något halvinspirerat. Fast det knöt ju an till Hanks Devil så det var ändå halvsnyggt och funkade som förklaring (om man letade efter en sådan).

Dust Devils är ett mycket bra och tajt litet spel. Det kan kanske kännas en aaaning fippligt i konfliktmomentet, då man för in traits och bakgrunder, men inte så det stör. Den tematiska aspekten fungerar lysande tack vare Devil-mekaniken, och driver kraftfullt på mot ett ganska hårt och ja, våldsamt spel; precis som det designats för. Rekommenderas.

 

[JonasM]

Jag glömde bort att det var Jonas som spelade Leona när hon pekade ut dig. Du har rätt, det var ljuvligt poetiskt på nåt sätt.

Jag har knappt gjort annat än spelat ett gäng starka kvinnliga SLP:er i Tribe 8 på sistone. Så det var nog den erfarenheten som gjorde sig påmind där.

 

[walium]

Sugen

Jag har redan sneglat en del på "Dust Devils" och nu har jag verkligen blivit tänd på det. Men hur hårt knutet är det till Western-genren? Jag gillar kopojkar men mina medspelare är inte riktigt inne på samma spår. Hur beroende är spelet av en spelledare? Jag tycker mig nämligen märka att flera av de indiespel och egna konstruktioner som vi har spelat ganska lätt kan skala bort spelledaren eftersom spelandet utgår så mycket ifrån spelarna själva.

 

[JonasM]

Re: Sugen

Jag tycker att det är ganska hårt knutet till Western-genren, men andra är tydligen av en annan uppfattning: I boken presenteras tre alternativa settingar (en för spionaction, en för samurajdrama och en för neo-noir) ...

Vidare tycker jag faktiskt att spelledaren behövs i Dust Devils. Visst kan man rotera SL:skapet och låta de andra spelarna gestalta antagonisterna, men jag tror inte det blir lika bra som att ha en SL som hårt och konsekvent pushar mot karaktärernas Devils.

Det är väl en sak jag skulle kunna anmärka på när det gäller vår spelsession: Att det blev lite för fladdrigt när vi delad ut SLP:erna. Personligen har jag inget emot att sitta brevid under scener där min protagonist inte är närvarande – genom att skjuta in förslag och heja på engagerar jag mig ändå.

 

[Yokiboy]

En minikampanj kanske kan fungera i situationen om man börjar med låga Djävulsvärden. Möjligtvis måste man också får ändra lite på upplägget. Det faktum att man bara har 2 dagar på sig sätter ju också press.

Ja det faktum att du förlorade allt i Hand i första konflikten gjorde att du i dina kommande konflikter undvek Hand och därför inte hade några konflikter där du underströk att du var revolverman - åtminstone inte med skjutande. Personligen gillar jag verkligen skadesystemet i Dust Devils just för att det påverkar berättelsen så markant i kommande scener.

Jag tyckte att du i Hanks slutscen fick in Hanks motiv till att döda James och band ihop det med din Djävul på ett väldigt övertygande sett. Du säger "halvsnyggt," men jag tycker det var asbra!

Vad gäller det fippliga konfliktlösningssystemet så kan jag hålla med till en viss del. Det blir ett kort litet avbrott då man sorterar pokerhänder på upp till så många som max 15 kort (5 i varje Värde blir 10 kort, +1 för en Egenskap, +1 för en spelmark, +3 för Djävulsvärdet) och att man sedan kan kasta och köpa upp till 4 kort (högst 3 för sitt Då eller Nu värde och +1 för en spelmark) så kan det ta lite tid.

Systemet går dock snabbare ju mer Skada folk tar då det delas ut färre kort och man tvingas använda Värden man kanske hade mindre i från början. Sedan är det väl också en vanesak, det här var ju första gången för oss allihop som vi lirade Dust Devils.

Jag ser fram emot att spela det igen.

Mors,

Jocke

 

[Yokiboy]

Re: Sugen

Kul att du är sugen på Dust Devils Andreas.

Jag håller med Jonas, både om western genren och vad gäller spelledarbehovet.

De settings som medkommer i Dust Devils är ordentligt utförda och mer än bara settings, då de allihop ändrar på grundreglerna på ett eller flera sätt. Fast spelet är verkligen klockrent som det är för en grym western berättelse och väl värt att spelas så, åtminstone en gång. Kan du inte värma upp med en visning av Unforgiven kanske, för att få upp dina kompisars intresse?

Vad gäller att vi delade ut antagonisterna i scenerna i vår egen spelomgång tyckte jag ledde till ett bättre spel. Vi hade ett antal scener med mer än en antagonist (sheriffen plus James, Leona plus Charlie, etc.) och de brukar bli enormt platta om SL ska gestalta bägge rollerna. Men det beror naturligtvis på vad man själv tycker om. Jag älskar själv att spelarna i min egen spelgrupp spela SL-personer.

Mors,

Jocke