Nekromanti Eberron

[Hunk]

Nu när alla har fått skrika av sig på varandra, så kan vi nu återgå till väsentlighterna - Dungeons & Dragons!

För ett par månader sedan var det en hel del inlägg om Eberron, men det var direkt efter att folk hade köpt boken, alternativt läst om den på diverse sajter. Eftersom jag bara har skummat i boken och folk här uppenbarligen nu har börjat spela i världen och läst igenom settingen i detalj är jag lite nyfiken och undrar därför:
- Vad är Eberrons styrkor respektive svagheter (gäller både kampanjvärlden i sig och själva boken)?
- Blir man väldigt irriterad över att man inte får med någon vettig karta?
- Hur mycket skiljer sig spelande i Eberron i praktiken mot t.ex. Forgotten Realms?
- Hur är gudasystemet uppbyggt (efter vad jag har skummat i boken verkar det intressant, men jag vill gärna ha en mer utförlig förklaring)?
- Är de två äventyr som givits ut bra och går de enkelt att använda till andra settings?
- Ni som spelar i Eberron nu, tror ni att det kommer att bli er standardsetting, eller bara en övergående fluga?

Det är säkert en massa andra saker som jag är intresserad av att veta också, så folk får gärna bidra med allt de finner intressant om världen. Jag tror förvisso inte att jag någonsin kommer att spela i den (jag är ju, som jag nämnde i en tidigare tråd, en reaktionär apa), men settings är ju alltid kul att äga och sno idéer ifrån.

Vi får se om vi lyckas få den här tråden att handla om bara Eberron !

 

[Feliath]

Massiv IMO-varning, barasåruvet. Jag avhänder mig allt ansvar för några som helst följder av att du läser det här inlägget.

Vad är Eberrons styrkor respektive svagheter (gäller både kampanjvärlden i sig och själva boken)?

Styrkorna är i min mening nästan precis allting. Världen är stencool, och den funkar mycket bättre med många av D&D:s konstiga troper än de mer standardfantasyaktiga världarna, som FR och Greyhawk, som liksom är uppenbart efterkonstruerade för att förklara vissa saker.
Svagheterna är huvudsakligen att pulp (i den sena bemärkelsen) enligt mig faktiskt inte funkar så bra med fantasy om man inte är beredd att gå mycket längre än de har gjort (det kvaddar dock inte världen på något sätt, man måste bara strunta i de bitarna och haja att det är lite mer 1600-talsball swashbucklerstil än de vill ge sken av, och ingen pulp), och ett par bisarra regelabrovinker (vad är uppe med att Artificerns magi är typlös? Den är ju uppenbart Arcane! >_<. Jo, och att, du vet, om man inte gillar världens stil är boken ett totalt nerköp. Det är nog den största fallgropen, faktiskt, att om man inte gillar den rätt egensinniga världen är boken i princip värdelös. Så det gäller att du gör det.

Blir man väldigt irriterad över att man inte får med någon vettig karta?

Ja! Inihelvete irriterad! Fast det är jag det, och jag är kartoman. Jag tror inte att min inställning är på något sätt representativ.

Hur mycket skiljer sig spelande i Eberron i praktiken mot t.ex. Forgotten Realms?

Det beror alldeles på, det. Men själva spelandet är nog inte väsentligt förändrat; det är mest de bakomliggande detaljerna som har förändrats. Vissa saker som man gör av regelskäl men som känns bäng när man tänker efter i FR verkar helt rimliga i Eberron, för världen är som sagt byggd för alla de där troperna. De saker som skiljer rent handgripligt ligger nog mest på spelledarsidan, som att Eberron inte är överlastad med saker som bara passar ihop med kofot och bågfil (återigen IMO). Spelarna märker antagligen mest att allting är ballare: man kan spela robot, och de förlorade kontinenterna är coolare, de mystiska folkslagen skummare, hemligheterna hemligare och så finns det en helt jämrans öde land som är ett enda stort äventyr. Med robotar! Nämnde jag robotarna?

Hur är gudasystemet uppbyggt (efter vad jag har skummat i boken verkar det intressant, men jag vill gärna ha en mer utförlig förklaring)?

Bra. Bättre än vanlöigt, i alla fall; alvernas religion är ascool (de dyrkar sina förfäder, som de återuppväckt som odöda), och resten är dugliga, och så är synen på alignments lösare än vanligt. Muy bien, says I som inte kör med alignment alls.

Är de två äventyr som givits ut bra och går de enkelt att använda till andra settings?

Ich habe keine cluen. Jag har aldrig lirat Eberron.

Ni som spelar i Eberron nu, tror ni att det kommer att bli er standardsetting, eller bara en övergående fluga?

Nu lirar jag som sagt inte, men jag kan lätt tänka mig att göra det. Det skulle lätt kunna bli en backupvärld för mig till min stora D&D3-kampanj; det som sätter sig på tvären där är inte själva Eberron, utan andra spel jag tycker ännu bättre om, som Castle Falkenstein och Staden.


Så! Det där handlade väl bara om Eberron? Åtminstone nästan


/Feliath - har sett Sky Captain; är apglad

 

[Dante]

Vettig karta …

Här finns en vettig karta. (Obs! Direktlänk till überstor JPEG-bild.)

Det är ju verkligen svårt att googla efter khorvaire +map.

 

[Feliath]

Re: Vettig karta …

Det är ju verkligen svårt att googla efter khorvaire +map.

Johotack, men nu gällde ju frågan huruvida det var irriterande att inte få med en i boken. Och när jag köper en tjock rollspelsbok och det inte finns med en stor, fin papperskarta i den, då blir jag irriterad. Mäkta irriterad, och lite stött. Men så varnade jag också särskilt för att min åsikt inte riktigt avspeglar normen.

Dessutom räknas inte den där kartan. Den är nämligen ful.
(Mer allvarligt lär det ju inte vara helt lätt för de flesta att få den där utskriven i större än A4-format, i färg. Och så var den ful.)


/Feliath - läts av Magnus Seter förstå att även kartan i Dungeon var ful

 

[thark]

Håller precis på att läsa igenom Eberron (behöver en färdig värld till Nästa Kampanj<tm> som är väl beskriven men ändå hyfsat öppen) och en känsla jag får är att det kanske är lite väl mycket av det goda; snudd på Chronopia-syndrom (eller var det Brasse-varning på wrnu-språk?) med terminator-robotar, blixtvagnar, dinosaurie-nomad-halflings och fan och hans moster. Mao, ungefär det som du beskriver som bra.

Fast det är ett gränsfall. Kanske funkar om man tonar ned det lite i sitt spel. Om inte annat tänker jag garanterat inte spela i Sharn.

Det verkar vara för lätt tillgång till teleportation så man kan hoppa runt i världen som en jäkla guttaperka. Det gillar jag inte alls.

Sen gillar jag kanske inte det att de olika handelshusen beskrivs som väldigt specialiserade och 99% dominerande inom sitt område. Varför skulle de behöva konkurrera med varandra när de håller på med helt olika saker och i princip har monopol inom sitt område?

Nåja, vi får se.

 

[Hunk]

Rating

Kom på en grej till... Ni som har köpt Eberron, alternativt läst igenom den noga, hur skulle ni betygsätta den på en femgradig skala? Ni får gärna dela upp ert omdöme i känsla och genomförande - d.v.s. hur väl ni trivs med känslan i världen respektive vad ni tycker om innehållet i själva boken (text, layout, regelhantering etc.).

 

[Magnus Seter]

Svar på några frågor

1. Styrkor och svagheter.

Eberron är inte "standardfantasy 1a: Tolkien". Det är en styrka OCH en svaghet. Jag gillar det för att det känns lite fräscht och annorlunda (fast inte så hemskt annorlunda som de som inte sett Chronopia förr tycker), och för att det tar D&D-reglerna och försöker göra en värld som i alla fall försöker ta konsekvenserna av hur dessa fungerar.

Svagheten är att det inte finns någon tradition att ta avstamp från, och därför känns delar av världen som rent effektsökeri.

Sen gillar jag tekno-fantasy, och konstigt nog känns Eberron för mig som Indiana Jones möter Harry Potter, med D&D som filter.

2. Blir man irriterad av att det inte finns en bra karta?

Tja, nja, jo, jag blir det. Jag tycker att de kunde gjort en asbra karta som verkligen visade vart allt låg. En stor karta. Men det finns detaljerade småkartor i boken, så man kan använda dem. Men en stor karta, snygg och detaljerad skulle vara fint. Det kommer säkert en nån gång.

3. Hur skiljer sig spelandet mot FR?

Ingen aning, har inte spelat i FR. Men jag kan inbilla mig att det är mer "gritty" i Eberron, i alla fall som vi spelar. Det känns nytt och man vet inte riktigt vad som väntar runt hörnet, till skillnad från FR som är mer 1a, så att säga. Och så spelar ju alla vi E eller CN, och det känns rätt i Eberron, men skulle kännas annorlunda i FR.

4. Gudasystemet

Ber att få återkomma.

5. Äventyren, är de bra?

Vet inte, Dante är DM, men de vi har spelat har känts som om de skulle gå att lyfta över till andra världar. Men då måste man vara medveten om att jag tycker att det är lätt att flytta över äventyr i vilken genre och tidsepok eller värld som helst till det spel jag spelar.

6. Kommer Eberron att bli vår standardsetting?

På sätt och vis. Min standardsetting är Old World (WFRP) och för min del kommer Eberron inte att ersätta det. Dante kommer nog att köra Eberron ett bra tag, och vi kommer nog att spela en hel del i världen. Så jag tror att den kommer att bli en av ett litet antal som vi spelar i. Det är inte en övergående fluga, i alla fall inte i vårt fall. Det faktum att de ger ut äventyr har nog med det att göra.

M.

 

[Magnus Seter]

Hepp! 4/5 dårå... sorry för misstaget

4/5 blir mitt spontana betyg. Egentligen 4+ eller så.

Schysst layout, om än något svårt att hitta några regler. Schyssta illusar, gillar att man testar nya grepp med de serieliknande sidorna. Texten är välskriven och innehåller såvitt jag sett inte samma mängd fel som MM3, så de har lagt tid och energi på att arbeta med texten. Dock kan texten ibland paradoxalt kännas lite fantasilös, när den tar i som mest för att framhäva hur cool världen är.

Bra inbunden, snyggt omslag. Kajko namn, dock. Men jag börjar vänja mig.

M.

 

[Archer]

"- Vad är Eberrons styrkor respektive svagheter (gäller både kampanjvärlden i sig och själva boken)?"

Jag skulle säga att styrkan är att det tar koncept som är hyffsat välbekanta från DnD och skapar en värld som innehåller dessa, fast det nu känns fräsch, nytt, och annorlunda även om det är bekant. Den största fördelen jag ser är att om du ska sätta dig in i kampanjvärlden så behöver du inte ha spelat 20+ år (lite sarkasm och ironi från min sida) för att sätta dig in i världen, så som med Forgotten Realms. Historien kring Eberron börjar _nu_, och du kan vara med från början.
Det negativa är att det inte är tolkien fantasy standard modell nummer 1, om det är det som du är ute efter. För min del gör detta inget, men det kanske är vad du är ute efter?

"- Blir man väldigt irriterad över att man inte får med någon vettig karta?"
Man får med en karta i boken, som går att använda, men jag harde gärna sett en stor planch (vet i tusan hur man stavar det), där alla städer etc. varit utsatta. Men det kanske är något som kommer? (hoppas det i alla fall).

"- Hur mycket skiljer sig spelande i Eberron i praktiken mot t.ex. Forgotten Realms?"
Det främsta jag kan komma på är att rpna verkligen är hjältarna, det finns inga ärkemagiker ala elminster, inga superhjältar ala drizzt etc. som kan komma och rädda rpna.
Utöver det så är fokus mer på intriger och kämpandet mot andra "hjältar" än vad det är att gå runt och klubba monster i vildmarken. Man har normalt inte en massa random encounters när man ute och reser, utan encounters ska fylla en viktig uppgift.

"- Hur är gudasystemet uppbyggt (efter vad jag har skummat i boken verkar det intressant, men jag vill gärna ha en mer utförlig förklaring)?"

Först och främst sköts de flesta tempel av präster som är adapts eller experts. Clerics är visserligen präster, men det dräller inte av dem i varenda tempel.
Den som dyrkar en gud kan vara två steg ifrån guden alignment utan att det gör något. Det är därför möjligt att finna någon som är Lawful Evil som dyrkar en Lawful Good gud.
Gudadyrkan skiljer sig främst genom att det finns två stora pantheoner med gudar som dyrkas (the sovreign host och the dark six), en stor religion (the church of the silver flame), och en hel hög med olika kulter.

"- Är de två äventyr som givits ut bra och går de enkelt att använda till andra settings?"
Personligen tycker jag de är lite primitiva, men det kanske mer har med att de har försökt att få in dem på så få antal sidor att göra. De går utan större problem att använda som grund och bygga vidare på. De skiljer sig till viss del från standard-dnd-gå-ned-i-dungeon-basha-monster-scenarion.
Vissa aspekter av scenariona är väldigt specifika för Eberron och kan innebära problem att föra över till andra kampanjvärldar så att det känns som de passar in.

"- Ni som spelar i Eberron nu, tror ni att det kommer att bli er standardsetting, eller bara en övergående fluga?"
För Dungeons & Dragons kommer definitivt bli min standard setting för att köra renodlad fantasy. Jag spelar också Dragonstar, vilket är science-fiction fantasy (DnD möter star wars), Midnight (ett slags pseudo midgård där sauron har vunnit). Annars är The Old World (WFRP) min favorit värld. Eberron ligger dock bra till, och kan komma att åtminstonde hamna i samma nivå av favoritism som The Old World för min del.

Stämning: 3.5/5
Utförande: 4/5
Kvalite: 4/5
Innovation: 4/5

 

[Troberg]

Hur många fingrar har du på varje hand? :-) [NT]

uNgefär Tio?

 

[Archer]

"Det verkar vara för lätt tillgång till teleportation så man kan hoppa runt i världen som en jäkla guttaperka. Det gillar jag inte alls."

Hur menar du "lätt tillgång"? om du menar rakt av teleportering är det ju inget som är direkt tillgängligt. Du bör ha bra kontakter och bra pengar för att kunna teleportera dig runt Khorvaire...

 

[Hunk]

Tack för svaret!

Det negativa är att det inte är tolkien fantasy standard modell nummer 1, om det är det som du är ute efter. För min del gör detta inget, men det kanske är vad du är ute efter?

Det jag egentligen är ute efter men denna tråd är en kortfattad beskrivning av kampanjvärlden på svenska av folk som har läst den eller spelat den. Jag är i grunden rätt skeptiskt inställd till Eberron (liksom jag är till FR och Dragonlance) och gillar Tolkieninspirerad standardf(j)antasy med edge. Däremot skulle jag mycket väl kunna tänka mig att spendera 300 spänn på boken för att ha som trevlig läsning och inspirationskälla (såsom jag använder Forgotten Realms, Greyhawk och Scarred Lands). Ett settinginköp kommer det nog att bli för min del i år och just nu står det mellan Blackmoor och Eberron (det lutar nog mest åt Blackmoor) i väntan på det stora släppet nästa höst: Wilderlands of High Fantasy Boxed Set.

Så det är mest ren nyfikenhet som fick mig att posta denna tråd - men nyfiken har man ju rätt att vara .

Den största fördelen jag ser är att om du ska sätta dig in i kampanjvärlden så behöver du inte ha spelat 20+ år (lite sarkasm och ironi från min sida) för att sätta dig in i världen, så som med Forgotten Realms. Historien kring Eberron börjar _nu_, och du kan vara med från början.

Det är något jag tycker är positivt. Det ger dessutom spelledaren större möjligheter att skapa "sin" kampanjvärld. Ett av mina problem med FR är att åtminstone ett par av mina spelare har läst en hel del FR-litteratur, vilket gör att de har skapat sin bild av Faerun. Dessutom finns det en förbannad massa historik att ta hänsyn till (det gäller ju också GH och DL). Midgård skulle jag aldrig våga röra av samma skäl.

Den som dyrkar en gud kan vara två steg ifrån guden alignment utan att det gör något. Det är därför möjligt att finna någon som är Lawful Evil som dyrkar en Lawful Good gud.

Det systemet gillar jag, även om det givetvis inte passar alla kampanjvärldar (skulle nog inte passa i Faerun). Som jag nämnde i en tidigare tråd, så gillar jag gudar som agerar på lite Olympiskt vis och är allmänt oberäkneliga. Därmed borde även alignment variera mellan dess präster, beroende på vilken aspekt man fokuserar på.

Först och främst sköts de flesta tempel av präster som är adapts eller experts. Clerics är visserligen präster, men det dräller inte av dem i varenda tempel.

Det gillar jag! Sorcerers tycker jag också passar utmärkt som präster, framför allt ledare för obskyra kulter i vildmarken - de kan ju alltid hävda att de har guds kraft i sina ådror.

 

[Magnus Seter]

Chop! Chop! Så... nu har jag fyra... äsch... aj NT

NT = No Text (Ingen text)

 

[thark]

[ QUOTE ]
Som jag nämnde i en tidigare tråd, så gillar jag gudar som agerar på lite Olympiskt vis och är allmänt oberäkneliga. Därmed borde även alignment variera mellan dess präster, beroende på vilken aspekt man fokuserar på.

[/ QUOTE ]

De här gudarna agerar generellt sett inte alls, annat än i deras åföljares fantasi. Som riktiga gudar, mao.

 

[Hunk]

Re: Gudar

De här gudarna agerar generellt sett inte alls, annat än i deras åföljares fantasi. Som riktiga gudar, mao.

OK - då är inte gudasystemet riktigt i min smak... Hittills har jag visserligen aldrig använt mig av divine intervention, men jag gillar att mina spelare vet att det kan bo en halvgud någonstans långt in i ett ogenomträngligt träsk.

För att bryta mot mitt eget påbud om att hålla oss till ämnet i denna tråd (eller vad jag nu skrev), så är en av de saker som jag gillar i ursprungliga City State of the Invincible Overlord att guden Balder arbetar förklädd som butiksinnehavare i staden samt att guden "the Toad" bor i ett närliggande träsk. I den nya versionen har man tyvärr tonat ner detta och säger att det är en svag avatar som driver butiken och att det ryktas att Paddan finns i träsket. Jag kommer dock givetvis att hålla originalet som en evig sanning . Balders existens i staden och bristande makt kan man ju alltid motivera med att han har blivit försvagad av Höders mistel...

 

[thark]

Re: Gudar

Jag, däremot, trivs rätt bra med det. Fantastik kan vara bra, men just gudar som lägger sig i klarar jag mig rätt bra utan. Börjar kännas ansträngt när man har flera panteon som bevisligen och bokstavligen är sanna; blir svårare att påstå att man har ensamrätt på Den Ultimata Sanningen då.

Sen kan förstås aktiva gudar vara kul ibland det också om man gör något bra av det (speciellt i en kampanj på riktigt hög nivå kan det vara charmigt), men generellt sett så ser jag hellre att de är tillbakadragna och för det mesta inte talar direkt till sina anhängare.

 

[Hunk]

Smaken e la som rôven - klôven! [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Hunk]

Dragonmarks

Har läst lite om detta på trådar här och i Dragon, men det har inte riktigt fastnat i mitt huvud. Om någon på ett lättfattligt sätt kan förklara för mig idén bakom det och hur det funkar vore jag tacksam!

 

[thark]

Nu när jag sitter och läser geografidelen känns det som det är lite väl tilltaget med metropoler. Till och med hobgoblinsen, som beskrivs som hyfsat oorganiserade, har en huvudstad på >80 000 invånare! Det vet jag inte om jag köper riktigt.

 

[Archer]

Kolla skalan på eberron, så är det inte riktigt lika orimligt längre. Ta sedan med i beräkningen att en stor del av Khorvaires hobgoblins mer eller mindre vallfärdar till detta nya rike, och en befolkningsexplosion i dess huvudstad är inte så orimlig heller.