Nightowl
Champion
Det hade varit en riktigt sugig dag. Jag hade tagit min medicin för sent på kvällen, och detta hade effekten av att min biologiska klocka gick ca 5-7 timmar för sakta.
Dessutom, när jag vaknade var hela världen vit, som det står i den käcka barnvisan. Jag kände mig mindre käck eftersom min dress fortfarande var av sommarsnitt. Jag grävde i mina gömmor och fick fram en täckjacka, ett par för små långkalsonger och ett bar lågskaftade kängor, som märkligt nog inte bara passade och var hela utan också inte doftade kattpiss.
På tal om kattpiss tyckte katterna att det var helmysigt att jag vräkte ut kläder på golvet. Det är tur att dom inte var papegojor för vem vet vad hade lärt sig för ord.
Vresig och hasbakföttera som en Lulebo kom jag så till jobbet där jag såsade fram som en zombie ur en film av nån annan än Sam Raimi. Jag vet att jag konterade ett par fakturor; jag vet inte vad de var för. Jag kan mycket väl ha godkänt inköp av ett ton lakritsbåtar eller två bestyckade kustjagare och om budgeten inte går ihop i år är det antagligen mitt fel.
Så jag tar en paus och går ut på stan och tänker jag ska försöka hitta någon form av fikabröd. Snabba kolhydrater och kaffe kanske hjälper. På ICA finns inget fika, rimmet till trots, och till slut får jag nån sorts anfall av hybris och köper en tårta . Den är i alla fall glutenfri.
Så ser jag att framför mig i kön står en gothbrud, och nu använder jag uttrycket goth som vi vanliga peasants och ickeförståsigpåare använder det, dvs någon med mycket kajal och oskriven centrallyrik. De är ganska vanliga här uppe i ishelvetet och det är förståeligt. Hon ser ännu buttrare ut än vad jag känner mig.
Sedan ser jag vad HON ska handla: svart hårfärg och FRUSET RENBLOD. Plötsligt känns det som någon absurd TV-serie gjord av Lukas Moodyson och Joss Whedon samtidigt: Things to do in Lappland when you are undead
Jag börjar fnittra hysteriskt och alla tittar för det finns ärligt talat inte mycket att göra här i trakten en onsdageftermiddag och man tar alla chanser till underhållning. Surgottan får sitt blod och sin ebenholzsvarta färg och det blir min tur.
-Jaha, säger expediten klämkäckt, ska hä bli GOFIKA?
-Jo, säger jag fortfarande småfnittrande, gofika.
Och plötsligt känns livet lite bättre, fast fortfarande mediokert.
Mediaskadad som jag är tänker jag mig signaturmelodin till TV-serien om mitt liv börja spela i bakgrunden, när jag går ut - givetvis inte i solskenet utan i snålblåsten.
Det är synd om människorna, sa hon visst, Indras dotter. Jo, men inte lika synd om alla alltid. Vafan använder man renblod till förresten, utom ritualer och blodpalt? Blodpalt är gott, förresten... och funkar det med fruset blod i ritualer?
Erik
Dessutom, när jag vaknade var hela världen vit, som det står i den käcka barnvisan. Jag kände mig mindre käck eftersom min dress fortfarande var av sommarsnitt. Jag grävde i mina gömmor och fick fram en täckjacka, ett par för små långkalsonger och ett bar lågskaftade kängor, som märkligt nog inte bara passade och var hela utan också inte doftade kattpiss.
På tal om kattpiss tyckte katterna att det var helmysigt att jag vräkte ut kläder på golvet. Det är tur att dom inte var papegojor för vem vet vad hade lärt sig för ord.
Vresig och hasbakföttera som en Lulebo kom jag så till jobbet där jag såsade fram som en zombie ur en film av nån annan än Sam Raimi. Jag vet att jag konterade ett par fakturor; jag vet inte vad de var för. Jag kan mycket väl ha godkänt inköp av ett ton lakritsbåtar eller två bestyckade kustjagare och om budgeten inte går ihop i år är det antagligen mitt fel.
Så jag tar en paus och går ut på stan och tänker jag ska försöka hitta någon form av fikabröd. Snabba kolhydrater och kaffe kanske hjälper. På ICA finns inget fika, rimmet till trots, och till slut får jag nån sorts anfall av hybris och köper en tårta . Den är i alla fall glutenfri.
Så ser jag att framför mig i kön står en gothbrud, och nu använder jag uttrycket goth som vi vanliga peasants och ickeförståsigpåare använder det, dvs någon med mycket kajal och oskriven centrallyrik. De är ganska vanliga här uppe i ishelvetet och det är förståeligt. Hon ser ännu buttrare ut än vad jag känner mig.
Sedan ser jag vad HON ska handla: svart hårfärg och FRUSET RENBLOD. Plötsligt känns det som någon absurd TV-serie gjord av Lukas Moodyson och Joss Whedon samtidigt: Things to do in Lappland when you are undead
Jag börjar fnittra hysteriskt och alla tittar för det finns ärligt talat inte mycket att göra här i trakten en onsdageftermiddag och man tar alla chanser till underhållning. Surgottan får sitt blod och sin ebenholzsvarta färg och det blir min tur.
-Jaha, säger expediten klämkäckt, ska hä bli GOFIKA?
-Jo, säger jag fortfarande småfnittrande, gofika.
Och plötsligt känns livet lite bättre, fast fortfarande mediokert.
Mediaskadad som jag är tänker jag mig signaturmelodin till TV-serien om mitt liv börja spela i bakgrunden, när jag går ut - givetvis inte i solskenet utan i snålblåsten.
Det är synd om människorna, sa hon visst, Indras dotter. Jo, men inte lika synd om alla alltid. Vafan använder man renblod till förresten, utom ritualer och blodpalt? Blodpalt är gott, förresten... och funkar det med fruset blod i ritualer?
Erik
