Nekromanti Ekvationen rollspel och tidsbrist

[Henke]

Utifrån lyxproblemet att det under senare år väller ut olika rollspel, expansionsmoduler, kampanjer och äventyr så börjar verkligheten bli alltmer tydlig. Det kommer inte finnas tillräckligt med pengar för att köpa alla spel man vill ha och framför allt, det kommer absolut inte finnas tillräckligt med tid att spela alla rollspel man skulle vilja spela under pågående livstid.

Hur tänker du kring den omöjliga ekvationen rollspel och tidsbrist? Nominerar/prioriterar ni det som du och din spelgrupp helst vill spela? Sätter du på skygglappar och försöker att inte tänka på det ofrånkomliga att man kommer dö utan att hinna spela allt man vill? Försöker du kompensera tidsbristen för spel med att iaf läsa rollspel eller är du som mig på jakt efter en nekromantisk trollformel för att animera spelgruppen så ni kan spela tills dess att universum kollapsar?

 

[Nässe]

Jag tänker nog att det finns väldigt lite nytt under solen och det spel som blir av är bra spel Alltså visst kommer det en massa coola grejer men i grunden är du och dina spelare dessamma. Kanske lite tråkig attityd men alternativet är en omöjlig språngmarsch där man ska avverka spel efter spel, kampanj efter kampanj. Det gör mig mer stressas än jag vill vara på min fritid.

 

[Mogger]

Utifrån lyxproblemet att det under senare år väller ut olika rollspel, expansionsmoduler, kampanjer och äventyr så börjar verkligheten bli alltmer tydlig. Det kommer inte finnas tillräckligt med pengar för att köpa alla spel man vill ha och framför allt, det kommer absolut inte finnas tillräckligt med tid att spela alla rollspel man skulle vilja spela under pågående livstid.

Hur tänker du kring den omöjliga ekvationen rollspel och tidsbrist? Nominerar/prioriterar ni det som du och din spelgrupp helst vill spela? Sätter du på skygglappar och försöker att inte tänka på det ofrånkomliga att man kommer dö utan att hinna spela allt man vill? Försöker du kompensera tidsbristen för spel med att iaf läsa rollspel eller är du som mig på jakt efter en nekromantisk trollformel för att animera spelgruppen så ni kan spela tills dess att universum kollapsar?

Jag har försökt allt (utom nekromanti, men det kanske blir aktuellt längre fram). Jag bestämde mig för att lägga av helt, jag köpte alla spel jag ville spela, Jag slutade köpa spel helt och hållet, jag har försökt hoppa på andra spelgrupper, jag har känt frustration över alla spel jag aldrig kommer att få spela, känt falsk förväntan att "jo, det här kan vi nog spela!", tänkt att "man kan ju läsa åtminstone", osv. Jag kan väl säga att inget av det funkade speciellt väl eller länge.

Just nu, och sedan ett tag tillbaka har jag en ganska god balans mellan att nästan aldrig spela och känna mig ganska nöjd med det.Hade jag vetat vad hemligheten var bakom denna nyfunna tillfredsställelse hade jag avslöjat det, men jag vet inte riktigt. Kanske har det att göra med alla roliga projekt jag pysslar med (både inom och utanför spelsfären), mina övriga fritidsintressen eller så är det bara åldern

Man kan iaf säga att jag nu utan problem kan "roll with it". Ett inställt spelmöte gör mig inte så mycket. Om jag missar en kickstarter så bryr jag mig inte nämnvärt. Kanske är det sorgens sista fas; acceptans

 

[Henke]

Jag har försökt allt (utom nekromanti, men det kanske blir aktuellt längre fram). Jag bestämde mig för att lägga av helt, jag köpte alla spel jag ville spela, Jag slutade köpa spel helt och hållet, jag har försökt hoppa på andra spelgrupper, jag har känt frustration över alla spel jag aldrig kommer att få spela, känt falsk förväntan att "jo, det här kan vi nog spela!", tänkt att "man kan ju läsa åtminstone", osv. Jag kan väl säga att inget av det funkade speciellt väl eller länge.

Just nu, och sedan ett tag tillbaka har jag en ganska god balans mellan att nästan aldrig spela och känna mig ganska nöjd med det.Hade jag vetat vad hemligheten var bakom denna nyfunna tillfredsställelse hade jag avslöjat det, men jag vet inte riktigt. Kanske har det att göra med alla roliga projekt jag pysslar med (både inom och utanför spelsfären), mina övriga fritidsintressen eller så är det bara åldern

Man kan iaf säga att jag nu utan problem kan "roll with it". Ett inställt spelmöte gör mig inte så mycket. Om jag missar en kickstarter så bryr jag mig inte nämnvärt. Kanske är det sorgens sista fas; acceptans

Acceptans! Det är såklart en variant jag glömde nämna och som jag förmodligen behöver jobba mer mot.

 

[Henke]

Jag tänker nog att det finns väldigt lite nytt under solen och det spel som blir av är bra spel Alltså visst kommer det en massa coola grejer men i grunden är du och dina spelare dessamma. Kanske lite tråkig attityd men alternativet är en omöjlig språngmarsch där man ska avverka spel efter spel, kampanj efter kampanj. Det gör mig mer stressas än jag vill vara på min fritid.

Tycket inte alls det är en tråkig attityd utan en mer verkighetsförankrad än den jag vet att både jag och andra i min spelgrupp har. Det svåra är att man så gärna vill uppleva alla de roliga regelmekanikerna, kampanjerna, one-shotsen etc. och det är egentligen ett problem som är större än rollspel (vill gärna se alla de där fantastiska filmerna, läsa alla de där bra böckerna etc etc). Skillnaden för just rollspel tänker jag är att man kan skala av kampanjer och äventyr. Jobba med enklare regelmekaniker som stjäl mindre tid. Klippa bort sånt i äventyr som inte ger något mervärde till historien (t.ex. typiska red herrings i CoC-kampanjer) och bara spela på säkra kort (sånt som man vet är bra).

 

[Nässe]

Något som gör det enklare för mig är att jag är den enda i spelgruppen som bryr sig eller ens har koll på nya spel och kickstarters. De har antingen inga spel i bokhyllan eller äventyrspels gamla grejer Liksom ingen som drar iväg mer än jag.

 

[Henke]

Något som gör det enklare för mig är att jag är den enda i spelgruppen som bryr sig eller ens har koll på nya spel och kickstarters. De har antingen inga spel i bokhyllan eller äventyrspels gamla grejer Liksom ingen som drar iväg mer än jag.

Jag tror situationen från början var lite samma i min spelgrupp, men att jag eldat på engagemanget

 

[Bifur]

Min personliga förhoppning är att min ena spelgrupp snart kan gå över till att bara spela ett (kort) äventyr per spel och sedan växla, just i syftet att prova fler spel. Får se om det flyger och om folk orkar ta sig an nya spel i den takten.

Annars känner jag lite som Måns (fast jag spelar nog oftare) - inställda möten har slutat störa mig. Varför? Oklart, kanske för att det finns ett nytt några veckor bort?

Jag vet inte om du egentligen vill ha konkreta tips och eftersom mina är så byråkratiska så jag avhåller mig från dem tills vidare ;-).

 

[Björn Wärmedal]

Jag är väldigt oförstående inför hajpen till alla kickstarters, så jag har lite svårt att relatera till problemet. De flesta nya spel är en hög snygga bilder tillsammans med regler och världar som på många sätt är välbekanta redan.

På Grottröj spelar jag OSR, fyra ggr per år. Egentligen skulle jag vilja spela en kampanj i ett sånt spel, men jag har fått vänja mig vid tanken på att det inte kommer att hända just nu.

På SävCon spelleder jag äventyr som är fokuserade, snabba och hårt avhängiga på rollpersonernas inre liv och utveckling.

I min spelgrupp pratar vi om vilken sorts stämning och historier vi vill spela, och väljer ett spel enligt det och minsta motståndets lag. Det blir ofta något gammalt för att det finns ca en bokhylla bort. I regel hamnar själva spelet i den klassiska fåran mittemellan rollpersonens meningslöshet i OSR och rollpersonens centrala betydelse som jag kör på SävCon.

Jag tycker att jag får ut det mesta möjliga av hobbyn på det sättet och vet inte riktigt vad jag saknar som nya spel och evighetslång väntan på kickstarterleveranser skulle kunna ge.

 

[Henke]

Jag vet inte om du egentligen vill ha konkreta tips och eftersom mina är så byråkratiska så jag avhåller mig från dem tills vidare ;-).

Jag vill nog mest beklaga mig

 

[Henke]

Jag är väldigt oförstående inför hajpen till alla kickstarters, så jag har lite svårt att relatera till problemet. De flesta nya spel är en hög snygga bilder tillsammans med regler och världar som på många sätt är välbekanta redan.

På Grottröj spelar jag OSR, fyra ggr per år. Egentligen skulle jag vilja spela en kampanj i ett sånt spel, men jag har fått vänja mig vid tanken på att det inte kommer att hända just nu.

På SävCon spelleder jag äventyr som är fokuserade, snabba och hårt avhängiga på rollpersonernas inre liv och utveckling.

I min spelgrupp pratar vi om vilken sorts stämning och historier vi vill spela, och väljer ett spel enligt det och minsta motståndets lag. Det blir ofta något gammalt för att det finns ca en bokhylla bort. I regel hamnar själva spelet i den klassiska fåran mittemellan rollpersonens meningslöshet i OSR och rollpersonens centrala betydelse som jag kör på SävCon.

Jag tycker att jag får ut det mesta möjliga av hobbyn på det sättet och vet inte riktigt vad jag saknar som nya spel och evighetslång väntan på kickstarterleveranser skulle kunna ge.

Egentligen ser jag nog inte det här som ett kickstarter-problem utan generellt att jag samlat på mig mycket jag vill spela, men inte ser rimligheten i att hinna med. I övrigt låter det som du hittat en sund balans.

 

[Paco]

Konsten är att lägga ner överflödiga relationer och alternativa fritidssysselsättningar, och även nörda i ensamhet när resten av spelhugat sällskap inte står tillgängligt. Nörden har ingen lag.

 

[Rymdhamster]

Jag är väldigt oförstående inför hajpen till alla kickstarters, så jag har lite svårt att relatera till problemet.

Mmm... jag gillar inte den här trenden med "fokuserade" rollspel som råder.

Men jag känner trots det igen problemet, för det finns gott om befintliga rollspel (eller kanske snarare settings) som jag vill spela. Min lösning på detta, eftersom jag nu har lyxen att inte vara spelledare i någon av de kampanjer som pågår, är att köra lite oneshots emellanåt när jag känner för det.

I princip har jag en maillista som jag skickar ut till när jag har nån idé till ett scenario och ser om någon är intresserad av att spela det.

Nu har ett av dessa oneshots urartat till en improviserad liten minikampanj som vi kört i fem eller sex spelmöten, och vi har väl kanske lika många spelmöten kvar (det är lite av en sandlåda, så det är lite öppet ), vilket är skitkul.

Det är även en ypperlig chans för mig att öva på lite olika tekniker som SL. Jag brukar förvarna spelarna om saker som "den här gången tänker jag förbereda väldigt lite och improvisera fram saker" eller "Den här gången tänker jag undvika tärningar och istället besluta vad som händer".

Hitills har det funkat rätt bra =)

 

[Björn Wärmedal]

Egentligen ser jag nog inte det här som ett kickstarter-problem utan generellt att jag samlat på mig mycket jag vill spela, men inte ser rimligheten i att hinna med. I övrigt låter det som du hittat en sund balans.

Vet du själv varför du vill spela alla de där nya spelen? Är det så att flera av spelen egentligen lockar med samma grej, och den törsten kan släckas genom att spela ett av dem? Kan det vara så att den USP som något spel lockar med egentligen inte ursäktar resten av spelet, som kanske inte håller måttet? Eller är det en USP som du skulle kunna porta in i en kampanj eller ett spel du redan spelar?

Om du vet vilka knappar som alla de där nya spelen trycker på hos dig själv kanske du kan hitta andra sätt att trycka på dem själv.

 

[God45]

Jag spelar två dagar i veckan cirka 4 timmar varje gång. Och så kör vi korta kampanjer. Jag känner att jag hinner spela en enorm mängd rollspel. Jag tror problemet är att folk spelar för långs kampanjen och för få one-shots.

 

[Genesis]

Jag känner snarare tvärtom, att det är sällan jag hör talas om ett nytt spel som jag vill spela. Det är väl en kombination av att jag inte hör talas om så många spel och att det inte är så många av de spel som kommer som jag vill spela. Visst, det finns några spel som jag gärna skulle vilja testa, men det känns inte som att det tillkommer nya spel snabbare än jag hinner beta av dem.

 

[Ram]

Jag har gett upp.

Jag spelar i nuläget 3 ggr per år i min urgamla DoD-kampanj med tre gamla polare och därutöver i skurar om 2-3 sessioner under ett par veckor en eller ett par gånger per år. Jag har fram tills nyligen läst väldigt många rollspel för att jag tyckt de varit intressanta, men generellt sett har jag alltid blivit besviken och sålt av dem direkt efter jag läst igenom dem. Nu har jag slutat köpa och läsa rollspel också och håller mig till mina basics enlig ovan samt lite Mutant med barnen.

Men jag är också ganska tillfreds med det. Det enda jag känner att jag verkligen saknar om jag skall vara ärlig är en riktigt riktigt bra recensent av svenska rollspel. Då menar jag egentligen en person som är och tycker precis som jag så att jag i stället för att läsa en massa rollspel som gör mig besviken bara kan läsa hens recensioner och kunna plocka de riktiga russinen ur rollspelskakan. Sedan har jag funnit ny glädje i brädspel och Magic igen.

Om jag skall våga mig på ett tips på hur man skulle kunna åtminstone förenkla rollspelandet när man kommit upp lite i åren så skulle det vara att det räcker med att vara tre för att ha en spelgrupp. SL plus två spelare eller en triangel i spelledarlöst spel funkar. Det är roligare med fyra eller fem, men tre räcker och då är det enklare att få till spel.

 

[Henke]

Vet du själv varför du vill spela alla de där nya spelen? Är det så att flera av spelen egentligen lockar med samma grej, och den törsten kan släckas genom att spela ett av dem? Kan det vara så att den USP som något spel lockar med egentligen inte ursäktar resten av spelet, som kanske inte håller måttet? Eller är det en USP som du skulle kunna porta in i en kampanj eller ett spel du redan spelar?

Om du vet vilka knappar som alla de där nya spelen trycker på hos dig själv kanske du kan hitta andra sätt att trycka på dem själv.

Mycket tänkvärt. Har funderat i liknande banor kring just vad det är som är viktigt för mig i att spela. Jag tror att det som i grunden är viktigt är samma sak som när jag ska se en ny film eller läser en bok. Att det finns en spektakulär historia som behöver berättas och som jag själv vill uppleva och sedan får chansen att regissera för och tillsammans med mina spelare. Det andra som är viktigt är att jag tycker det är kul med finurliga regelmekaniker som lyfter fram ”det stora ur det lilla” och med rätt teknik kan brodera ut en två-dimensionellt rollperson från siffror på ett papper till någon man kan relatera till.

Olika spel och olika äventyr löser detta på olika sätt även om de precis som filmer och böcker ofta bygger på ett mindre antal liknande historier i grunden.

Så, självklart kan man filtrera bort många äventyr som innehåller samma element (tror tex det var sveroks gamla scenariodatabas som till Mutant 2 innehöll enbart olika kidnappningsscenarion). Har man spelat ett så har man spelat alla. Samma med många grottkräl. Den som varit på skattjakt i en drakhåla, svartalfsgryt eller torn där den elaka trollkarlen håller till har förmodligen varit i alla.

 

[Mogger]

Jag spelar två dagar i veckan cirka 4 timmar varje gång. Och så kör vi korta kampanjer. Jag känner att jag hinner spela en enorm mängd rollspel. Jag tror problemet är att folk spelar för långs kampanjen och för få one-shots.

Nja, spelar man 5-6ggr/år så är det ju det som är problemet. Visst, det hade kunnat bli 5-6 one shots, men alla spel lämpar sig inte för det, och så ska man göra RP, käka pizza, dricka lite bärs och sånt. Hade vi spelat oneshots så är jag ganska övertygad om att vi hade landat i betydligt färre speltillfällen med betydligt kortare effektiv speltid.

 

[Rangertheman]

Jag har massor av spel och kampanjer som jag gärna skulle vilja spela. Men dels blir det inte så många speltillfällen per år med "familjegruppen", dels har de varken ork eller lust att sätta sig in i nya system alltför ofta. I den andra gruppen kommer vi kanske att prova något nytt framöver, men det ligger ganska långt in i framtiden. Törnetronen-kampanjen är inget man bränner av på några spelmöten.

Så jag får nöja mig med att betrakta de andra spel och kampanjer som väckt mitt intresse, som skönlitteratur och kanske inspiration till de spel vi faktiskt spelar.