Nekromanti Ekvationen rollspel och tidsbrist

[luddwig]

Rollspel är helt enkelt en svår hobby.

För mig är rollspel den enkla hobbyn. Som en picknick i parken jämfört med att spela i band.

 

[Ram]

Jag kan tycka att det just är kampanjspel som är problematiskt och svårt, inte rollspel i sig.et finns ju en uppsjö rollspel som är gjorda att spela som just oneshots med minimala förberedelser, som i min mening likställer dem med de flesta brädspel (personligen betraktar jag ju till och med rollspel som just bara ännu en variant av brädspel, fast sällskapsspel kanske är mer rättvisande).

Absolut, det finns lösningar under rollspelsparaplyt också. Jag upplever dock att det sätt som de flesta helst vill spela är just 4-5 personer, mer än en kväll och engagerat.

Vad gäller att vara "på" eller inte tycker jag även spelar en stor roll i de flesta brädspel och även många TV-serier/filmer som också blir sämmre av att inte vara "på".

Sen finns det även TV-serier och bräspel som funkar utmärkt att köra även om man itne är på, och mest vill ha något att göra medan man pratar skit. Men ärligt talat så finns det rollspel där detta funkar utmärkt också.

Well, här får vi agree to disagree, men det beror mer på min tycke och smak. Jag har större förmåga att slötitta oengagerat på en film eller en tv-serie och är ganska no nonsense med just rollspelande. Men om det funkar så för dig så tycker jag det är bra.

 

[Ram]

Jag känner massor med folk som inte spelar rollspel. När jag ser vad de gör istället är deras fritid full med innebandy, franskakurser, köra barnen till fotbollsträning o.s.v.

Det som förundrar mig är att ett innebandylag kan träffas och spela en gång i veckan, att en hel franskaklass kan ha lektioner en gång i veckan, men ett halvdussin rollspelare inte klarar av att hitta en gemensam dag ens en gång i månaden.
Det är som om rollspel alltid drar det kortaste strået i folks liv när det krockar med någonting annat.

Sant. Jag har alltid tänkt att det beror just på att de flesta andra saker är en eller ett par timmar medan ett rollspelspass oftast vill vara längre, men det är nog inte alls hela sanningen. Undrar vad det beror på...

 

[Mogger]

Jag känner massor med folk som inte spelar rollspel. När jag ser vad de gör istället är deras fritid full med innebandy, franskakurser, köra barnen till fotbollsträning o.s.v.

Det som förundrar mig är att ett innebandylag kan träffas och spela en gång i veckan, att en hel franskaklass kan ha lektioner en gång i veckan, men ett halvdussin rollspelare inte klarar av att hitta en gemensam dag ens en gång i månaden.
Det är som om rollspel alltid drar det kortaste strået i folks liv när det krockar med någonting annat.

Det är nog sanning med modifikation. Jag ägnar mig åt en del mer eller mindre schemalagda grejer på fritiden. Det är långt ifrån 100%-ig uppslutning. Men i samtliga fall spelar det ingen roll, för man kan köra ändå. Rollspel kräver ofta att ALLA kan.

Det var samma sak när jag spelade i band. Ibland kunde vi spela 4 söndagar i rad, men sedan kunde det bli uppehåll i 4 månader.

 

[cogitare]

Det är som om rollspel alltid drar det kortaste strået i folks liv när det krockar med någonting annat.

Jag har kommit till exakt samma slutsats men har inte förstått varför det är så. För även folk som säger sig prioritera rollspel så verkar det ändå dra det kortaste strået.
Är också lite känsligt att rota i folks prioriteringar så jag har inte fått så mycket feedback/information varför det är så. För mig är rollspel likställd med vilken annan hobby som helst (franskakurs, innebandy, fotbollsträning etc.)

Cog.

 

[Ram]

Jag har kommit till exakt samma slutsats men har inte förstått varför det är så. För även folk som säger sig prioritera rollspel så verkar det ändå dra det kortaste strået.
Är också lite känsligt att rota i folks prioriteringar så jag har inte fått så mycket feedback/information varför det är så. För mig är rollspel likställd med vilken annan hobby som helst (franskakurs, innebandy, fotbollsträning etc.)

Är det konsekvensrelaterat? Om man rent tematiskt spinner vidare lite på exemplen, franskakurs missad leder till att man kommer efter och måste jobba ikapp. Fotboll har man investerat pengar i att spela och tränar man inte får man inte spela match. Rollspel kanske inte har de konsekvenserna?

Lite tunt, men kanske något att fundera över.

 

[Rymdhamster]

Fotboll har man investerat pengar i

Till skillnad från alla de där rollspelsböckerna som var helt gratis, menar du =D

 

[Ram]

Till skillnad från alla de där rollspelsböckerna som var helt gratis, menar du =D

Hehe! Jo, men om man inte spelar så har man spel/pengarna kvar/innestående medan en ospelad fotbollsträning (eller flera) kommer att skapa nya kostnader över tid.

 

[Swedish Chef]

Korta avstånd är säkert till hjälp. I våt grupp bor en spelare över en timme bort vilket innebär över två timmar restid för en av oss då vi ofta spelar antingen där eller här. Det gör såklart inte saken bättre.

Jo det är ju skillnad om man kan lägga ungarna och sen smita över och spela i 3-4 timmar mot om man behöver bila 1 timme först.

 

[Rickard]

Jag känner massor med folk som inte spelar rollspel. När jag ser vad de gör istället är deras fritid full med innebandy, franskakurser, köra barnen till fotbollsträning o.s.v.

Det som förundrar mig är att ett innebandylag kan träffas och spela en gång i veckan, att en hel franskaklass kan ha lektioner en gång i veckan, men ett halvdussin rollspelare inte klarar av att hitta en gemensam dag ens en gång i månaden.
Det är som om rollspel alltid drar det kortaste strået i folks liv när det krockar med någonting annat.

Ett idrottslag har många avbytare och dyker inte alla upp är det inte hela världen. Du får ha en större spelgrupp helt enkelt. När jag var i tonåren var vi nio stycken i spelgruppen. Vi hade alltid folk att spela med, där 3-4 var reguljära och så kom alltid 1-2 till utöver det.

 

[Henke]

Rollspel har blivit som vilken kulturprodukt som helst.
Jag älskar film, men jag kan inte se all film som produceras i världen, så jag ser det som intresserar mig.
Jag älskar böcker, men jag kan inte läsa alla böcker som ges ut i världen, så jag läser det som intresserar mig.
Samma med rollspel, man får spela det som intresserar en. Och hinner man inte betyder det att ens rollspelssmak är för bred och man måste bli ännu smalare.

Om jag hade all tid i världen är det inte ens säkert att jag skulle spela mer rollspel - för det är så mycket annat som jag fått försaka på grund av tidsbrist:
- jag skulle spela mer brädspel.
- jag skulle spela mer kortspel.
- jag skulle spela mer datorspel.
- jag skulle se mer TV-serier.
- jag skulle sporta mer.
- jag skulle resa mer.
O.s.v., o.s.v., o.s.v.

Exakt så! När det t.ex. gäller TV och film så har jag valt att mer eller mindre uteslutande hålla mig till de filmer som får ett snittbetyg på 7.0 eller mer när filmen fått över 1000 röster. Det håller nere antalet filmer någorlunda (för tillfället ca 4300 filmer där jag sett ca 3200). För TV-serien är motsvarande snittbetygsgräns 8.4. Böcker läser jag ärligt talat ganska sällan och då är det nästan uteslutande för att de har en rollspelsanknytning (Konfluxsviten, KULT, Soloäventyr etc). För datorspel så är jag ofrivilligt tvungen att stå över FPS:er eftersom jag blir sjösjuk och spelar egentligen bara point-n-click äventyr, X-COM eller Civilization. Brädspel köper jag extremt sällan (Junta, Secret Hitler och väntar på Crusader Kings). När det gäller rollspel kan man säkert göra en motsvarande filtrering, men det finns som någon redan påpekat inte så bra underlag för att veta vad som är bra. En grundfiltrering är att alla regeltunga system går bort. Även rena vampyr-, varulv- och cyberpunkspel går bort. Brukar sen stämma av mot RPGGeek om spelet har betyg där (7.0+) men de flesta produkterna saknar betyg eller har för få betyg för att ge något så jag har korsat det mot andra rekommendationer jag läst om olika rollspel...

 

[Henke]

Jag känner massor med folk som inte spelar rollspel. När jag ser vad de gör istället är deras fritid full med innebandy, franskakurser, köra barnen till fotbollsträning o.s.v.

Det som förundrar mig är att ett innebandylag kan träffas och spela en gång i veckan, att en hel franskaklass kan ha lektioner en gång i veckan, men ett halvdussin rollspelare inte klarar av att hitta en gemensam dag ens en gång i månaden.
Det är som om rollspel alltid drar det kortaste strået i folks liv när det krockar med någonting annat.

Väldigt intressant och framför allt slående likt hur jag uppfattar det. Har rollspel helt enkelt ett sämre engagemang bland deltagarna och isåfall varför? Handlar det fortfarande om att det är mindre socialt accepterat och sållas oftare bort?

 

[Henke]

Väldigt intressant och framför allt slående likt hur jag uppfattar det. Har rollspel helt enkelt ett sämre engagemang bland deltagarna och isåfall varför? Handlar det fortfarande om att det är mindre socialt accepterat och sållas oftare bort?

Undrar förresten om inte detta är lite åldersrelaterat. Om jag spelar fotboll eller rollspel när jag är 40+ innebär förmodligen samma engagemang som deltagare. Jag skall inte bli något proffs i varken det ena eller andra, och när familjeliv och jobb kräver prioriteringar så spelar det nog ingen roll om det gällde fotboll, franskakurs eller rollspel? Franskakurs kanske iofs får en annan status utifrån att du lär dig något som du har stor nytta av om du skall resa utomlands. Svårt att säga att man som har motsvarande behållning från Mask of Nyarlatotep eller att ha spelat i korplag?

 

[Mogger]

Jag är helt säker på att problemet bottnar i att rollspel för de flesta inte är en schemalagd aktivitet. Till skillnad från fotboll etc.

 

[luddwig]

Handlar det fortfarande om att det är mindre socialt accepterat och sållas oftare bort?

Jag spelar med en person vars sambo tyvärr verkar tycka att rollspelandet är oerhört mycket mindre viktigt är allt vad sambon vill göra. I övrigt är mina vänner bra på att prioritera rollspelandet. Visst kommer sådant som jobb, sjukdom, resor och familjeaktiviteter i vägen ibland, men det är ändå hyfsat ovanligt. Om vi hade som ambition att spela oftare skulle det sannolikt bli mer problematiskt men när vi spelar så sällan som varannan vecka vill alla gärna vara med varje gång. Det är kul.

 

[Feuflux]

Till skillnad från alla de där rollspelsböckerna som var helt gratis, menar du =D

Jag har spelat med gott om (nåja) folk som äger noll eller max en rollspelsprodukt och som är helt ointresserade av att vara spelledare eller att köpa spel för att läsa.

För att spinna vidare:
Jag har haft spelare som pysslat med mobilen och en gång tyckte att vi kunde ha tv'n på i bakgrunden för att det gick ett intressant program. En sådan casual-person existerar nog inte i fotbollslag eller i franskakurser.

 

[Paal]

Vi är bara tre stycken som spelar och turas om att vara SL, ett äventyr i taget, vilket kan vara allt från ett till tjugo spelmöten. Vi försöker spela en vardagskväll i veckan men i realiteten blir det nog varannan vecka i snitt. Familj, jobb, sjukdom och andra hobbies är sånt som kommer emellan men vi försöker verkligen få till en kväll i veckan för spel, ofta går det. Vi har nöjt oss med att vara tre just för att kunna få till spelandet såpass ofta, det gäller ju att alla verkligen prioriterar rollspelandet och brinner för det.

Vi spelade med en större grupp ett tag parallellt med vårt vanliga spelande med tre, fyra andra som inte hade samma brinnande intresse och då fick vi knappt till ett speltillfälle varannan månad.

Vi känner oss nog mest stressade över att vi har svårt att hinna spela alla kampanjer vi skulle vilja. Törnetronen, Corioliskampanjen, MUA-kampanjen, MÅ0-kampanjerna. Vi skulle gärna gå tillbaka och spela flera av de gamla Äventyrspelkampanjerna med om bara tiden hade funnits. Dessutom är vi notoriskt långsamma i vårt spelande, vilket är något vi försöker hitta nya lösningar och metoder för att komma runt.

 

[Genesis]

Jag har spelat med gott om (nåja) folk som äger noll eller max en rollspelsprodukt och som är helt ointresserade av att vara spelledare eller att köpa spel för att läsa.

Jag spenderar kanske 200 kr/år på rollspel, om man inte räknar konvent. Det är inte en jättedyr hobby, direkt.

 

[luddwig]

Jag har haft spelare som pysslat med mobilen och en gång tyckte att vi kunde ha tv'n på i bakgrunden för att det gick ett intressant program.

Jag har inga problem med rollspelare som är ointresserade av att köpa rollspel, läsa rollspel eller spelleda. Rollspelare som inte engagerar sig nog för att komma ihåg spelpass, komma i tid eller hålla ett hyfsat fokus vid spelbordet har jag dock ingen lust att spela med. Livet är för kort för att jag ska låta andra förstöra mitt roliga.

 

[Henke]

Vi känner oss nog mest stressade över att vi har svårt att hinna spela alla kampanjer vi skulle vilja. Törnetronen, Corioliskampanjen, MUA-kampanjen, MÅ0-kampanjerna. Vi skulle gärna gå tillbaka och spela flera av de gamla Äventyrspelkampanjerna med om bara tiden hade funnits. Dessutom är vi notoriskt långsamma i vårt spelande, vilket är något vi försöker hitta nya lösningar och metoder för att komma runt.

Det är ungefär så jag tänker också. Därför vill jag byta till enkla regelverk där strider går fort. Göra ledtrådarna lite enklare för att inte fastna alltför mycket. Ta bort slumpmöten och sidospår som inte tillför historien något (saker som knyter till metaplottar eller verkligen höjer stämningen skall så klart finnas kvar) osv osv.