Korpen said:
Skillnaderna är mycket, mycket mindre inom handeleldvapnen.
Den vanligast pistol ammunitionen idag (9x19mm Parabellum) introducerades för 110 år sedan. Det finns pistoler och revolvrar (som Colt Single Action Army) som varit i kontinuerlig produktion allt sedan dess. Visst har det förekommit utveckling, men du kan ofta ta ett 100år gammalt skjutvapen och använda det precis på samma sätt som ett nytillverkat vapen eftersom det inte har skett några signifikanta förändringar inom det som är kärnan i ett skjutvapen: ammunitionen.
Om man ska behålla liknelsen med bilar så vore det som alla fordon hade motorer från 1912, och utan förändringar på det området så kommer det inte vara någon jättestor skillnad i prestanda även om du har bättre karrossteknik och keramiska bromsar.
Sen kan man tillägga att det enda sättet att död någon med ett gevär är att slå i huvudet på honom; geväret är bara ett verktyg för att leverera en kula.
Oh nej, nej... Det är stor skillnad mellan en patron från 1902 och idag, liksom mellan ett vapen tillverkat då och nu.
Även om du tar två i övrigt tämligen likartade pistoler - en från 1902 och en från idag - och laddar med tidstypisk ammunition, så har du cirka 10-15 procents högre träffchans med det moderna vapnet, dels på grund av rekylhämning och dels på grund av bättre metallegeringar som står emot tryck och värme bättre.
Dessutom har patroner och kulor som tillverkas idag, i regel större precision i tillverkningen (där är dock inte tidiga parabellum-patroner nödvändigtvis sämre - om du inte råkar få tag på diverse udda saker producerade under något av världskrigen, där brist på vissa råvaror ledde till underliga ersättningar...) och kan använda olika former av specialkrut eller specialtillverkade kulor, för vilket ändamål som nu önskas.
Särskilt materialutvecklingen med olika kompositmaterial som är i stort sett lika slag-, tryck-, och värmetåliga som metallegeringar har dessutom skapat pistoler med en helt otrolig funktionssäkerhet, mot för 100 år sedan.
Du har hela serien som brukar kallas "wunder-9", dvs. vapen i just kaliber 9mm, tillverkade sedan 80- 90-talen (som Baretta 92, Glock 17 & 19, Sig Sauer P226, 228 och 229). Att jämföra dessa med tidiga automatpistoler som Walthers olika modeller, Lugers kända P08, Browning eller Makarov till exempel är verkligen som att jämföra en modern småbil med en klumpig, hoppande Daimler från 1910-talet.
- Du kan skjuta längre* idag (tack vare effektivare, helsyntetiska krut)
- Du har snabbare omladdning, med högre driftsäkerhet
- Du har ungefär dubbelt så många skott i magasinet
- Du skjuter (om du har hygglig erfarenhet, förstås) en betydligt mer samlad träffbild, pga, tidigare nämnda bättre rekyldämpning och högre precision
* högre V0, längre räckvidd, mer genomslag eller vad du nu önskar maximera...
Sen har vi automatvapnen. Automatkarbiner som kan skjuta en serie (enkelskott) med godtagbar precision på några sekunder, istället för repetergevär som krävde manuell omladdning.
Med introduktionen av automatkarbiner har den tekniska räckvidden sänkts jämfört med de gevär som var i allmänt militärt bruk i början på 1900-talet, men detta efter konstaterandet att de flesta strider ändå ägde rum på betydligt kortare avstånd än gevären tillverkats för. Prickskyttegevär idag kan i gengäld bekämpa mål på ca. 25-30% längre avstånd än gårdagens gevär. (Delvis av samma skäl som m pistoler ovan - bättre rekylupptagning och material, men också tack vare den optiska utvecklingen som har gjort kikarsikten praktiskt användbara.)
Bättre kunskap om hur vapenverkan faktiskt fungerar, tillsammans med att den tekniska utvecklingen idag medger vapen med flera gånger högre eldhastighet, har gjort att en enskild soldat idag kan ha samma praktiska vapenverkan som en hel grupp från Boerkrigen eller första världskriget. Åtta man på ett fält i Flandern, kunde skjuta ca. 8 skott med en kaliber på mellan ca. 8 och 10 millimeter per "stridsrunda". (Dvs. ungefär ett var, med omladdning och rudimentär inriktning.)
En ensam soldat idag hinner få i väg åtminstone hälften av det i enkelskott eller dubbelt så mycket som det i automateld - med hyfsat bibehållen precision tack vare den avsevärt mindre kalibern (idag mellan 5 och 8 millimeter) och moderna rikthjälpmedel (aimpoint, redpoint osv.).
Dessutom väger den soldatens vapen ungefär hälften så mycket, går att fälla ihop till ung. halva längden och kan förmodligen avfyras fortfarande efter tre, fyra dagars användande i den blöta leran i skyttegravarna, medan dåtidens vapen krävda daglig isärtagning och rengöring - och trots det hade en betydligt högre eldavbrottsfrekvens.
(Okej, det finns moderna vapen som inte är så tåliga mot eldavbrott - AR15/M16 är ett av dem. Men from. M16A1 så är driftssäkerheten åtminstone lika hög som en Enfield M1917 eller Mauser M98. I stort sett alla vapen baserade på gasåterföring, som Kalashnikov m.m. har betydligt högre funktionssäkerhet.)
Det finns också en hel värld av tekniska lösningar som helt enkelt inte var möjliga, i början av 1900-talet. En sådan (bland många) är Mausers (senare Heckler & Koch) rull-lås till automatkarbiner (bl.a. G3 dvs. svenska AK4).
Det är en smått genial konstruktion på många sätt. Den kunde dock inte riktigt realiseras 1944 - det gick inte att uppbringa tillräckligt mycket stål av tillräckligt bra kvalitet och tillräckligt bra maskiner för massproduktion. Men efter kriget, kunde ingenjörerna fullfölja utvecklingen.
H&K:s rull-lås är fenomenalt i sin enkelhet. Mekaniskt tillräckligt enkelt för att inte kärva ihop direkt av lite smuts (dock inte fullt lika okänsligt som en basal gasåterföringsmekanism) och samtidigt precis balanserat för att bjuda rätt grad av motstånd. Det får ett visserligen för sin tid avancerat vapen, så som t.ex. Spencer repeating rifle, att framstå lika primitivt som ett ånglok bredvid dragloket för TGV-expressen...