Re: Jag tycker att det var en rätt bra idé...
Vad det handlar om är respekt för andra människor.
Jag tycker inte det är ok att skaka om andra människor som jag inte känner och som inte har bett om det. Låt säga att jag vill belysa hur hemskt det kan vara att leva i ett krigsdrabbat land och därför "rollspelar" ett terrordåd, bara för att de som upplever det ska få en viktig insikt. Har jag då respekterat deras vilja? Har jag öht brytt mig om vad deras vilja är? Nope, _jag_ ville ge dem den insikten eftersom det var viktigt för mig.
Varför vill ett gäng "konstnärer" köpa bananer på pressbyrån? För att de vill kolla den psykologiska reaktionen kanske, eller nått annat. Huvudsaken är att de vill göra det för sig själva.
Precis som liverollspelare utklädda i vampyrer bland vanligt folk. Visst jag tycker det är helt ok så länge man agerar som om man inte var inne i spelet, då man är bland icke-deltagare. Därför är konstnärskollektivets bananinhandling helt ok (kanske lite beroende på hur det genomfördes), eftersom deras handling skulle ha kunnat varit en "slump" och dessutom inte kräver något utöver det vanliga av expediten. Men det är inte ok att utföra en "uppgörelse" ute bland vanligt folk, eftersom man inte respekterar att de måhända också gärna vill veta att det är på låtsas.
Att det sen finns lajvare som hellre vill att folk ska vara ovetande, "eftersom det förstärker realismen i spelet", skiter jag högaktningsfullt i. De hade inte respekterat att någon annan hade gjort på samma vis och förstört deras spel, varav de uppenbarligen inte heller förtjänar att tas hänsyn till.
Att klä ut sig till en präst i kyrkan och framföra saker vars mening för åhörarna förmodligen var okänd, är inte ok. Att klä ut sig till präst är i min mening bedrägeri, på samma sätt som om jag utger mig för att vara någon annan yrkesperson jag inte är. Hade det varit ok om jag klätt ut mig och sagt att jag var polis, för att sedan använda det faktumet för att "muddra" unga tjejer? Nope.
Om vi tycker att alla sådana här aktioner - de som handlar om att ruska om vardagen och ställa det vi tar för givet på sin ända - skall föregås av varningar i stil med "det här är bara på lek" och "nu ska vi låtsas en grej, allihopa", så tar man udden av dem.
Men det är ju också poängen med att varna innan. Man tar udden av det hela, så att de som känner att detta inte är något de vill vara med om kan välja bort det. Några kan ge sig in i det hela mer öppenhjärtat genom att leva sig in i det hela desto mer, andra som är osäkra kan hålla sig lite på avstånd genom att tänka att allt bara är fejk.
Jag tycker det är en annan sak om man känner deltagarna väl och gör det med gott uppsåt. Då är riskerna för att saker går snett mindre, och framför allt så har man då respekterat personerna som deltar. Man har tagit hänsyn till deras åsikter och vilja.
Visst, det lär finnas en mängd av de som är med som isf gärna hade haft mer inlevelse genom att inte känna till om det var på riktigt eller inte. Men går deras vilja före de som mer uppskattar att känna till att det inte är på riktigt? Är målet viktigare än valet?
- Zire
(Säger jag som blir 21 om en månad.)