Nekromanti Elever i Chock efter rollspel enligt DN

Olle Linge

Snigel
Joined
23 Oct 2003
Messages
2,882
Location
北極東邊
Snittsigt

Det är ungefär som att hota någon på stan och i efterhand säga att det bara var rollspel och att det inte var meningen att det skulle bli såhär. Spelar offret rollspel? Eller hur. Det är totalt irrelvant vad syftet var, poängen är att man inte utsätte barn för sådant, speciellt inte om de är mellan sex och åtta år.
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,966
Location
Stockholm
Varken rollspel eller drama, tycker jag …

Jag skulle inte påstå att det är vare sig rollspel eller drama om jag t.ex. lurar någon på första april.

Det här var inget annat än ett mycket osmakligt practical joke på gränsen till psykisk misshandel.

Vad händer nästa gång? Varför inte spöa upp ungarna och säga »ja-a elever, så där kan barn i andra länder ha det, så nu vet ni det«?
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Jag tycker att det var en rätt bra idé...

Jag gillar faktiskt idén i stort. Att bli omruskad på riktigt kan nämligen vara jättegivande. Ett par exempel på den principen är Guilty-Guilty's löpsedlar (de tar riktiga löpsedlar från Aftonbladet och Expressen; klipper upp dem och sätter ihop dem på nytt så att nya budskap framträder; på det här viset:)


Ett annat exempel är det konstnärskollektiv som samlas och gör corny saker; som att komma i en lång kö till en pressbyråbutik och där allihopa vill köpa en banan vardera, eller den gången då en man kom utklädd till präst till en kyrka och ställde sig, såsom för att inleda en predikan, och sade "Jag måste tyvärr meddela att Gud... Gud är död."

---

I princip finns det ingen skillnad mellan dessa exempel och rollspelet ovan. Den enda skillnaden är i så fall att vi tror på det ena men inte på det andra - eller att vi bara blir upprörda på tanken av ett terroristanfall, men inte på tanken att Ulf Lundell skulle hota att lämna landet.

Det är (faktiskt) bara personliga åsikter. Det är inte svårt att föreställa sig att någon som älskar Ulf Lundell blir helt deprimerad när hon får läsa falska nyheter om honom (för att inte tala om hur arg han själv (och Aftonbladet) skulle kunna bli).

Om vi tycker att alla sådana här aktioner - de som handlar om att ruska om vardagen och ställa det vi tar för givet på sin ända - skall föregås av varningar i stil med "det här är bara på lek" och "nu ska vi låtsas en grej, allihopa", så tar man udden av dem.

Jag sympatiserar naturligtvis med alla som blir upprörda och ledsna av en sådan här kupp; men principen i sig - med rollspelslekar och kupper som inte är tydligt markerade på något vis - tycker jag absolut inte är fel.

En kvinnlig bekant fick cancer med håravfall som följd; och alla som kände henne kom förbi och ojade sig, tyckte synd om henne och liknande. Min farsa däremot, han hörde om just håravfallet och sade "nämen det skall du inte vara ledsen över, helrakade kvinnor är ju det bästa vi killar vet!" och hon började asflabba. Han var den ende hon träffat som haft den attityden. Det skämtet - och det är ju ett skämt om att göra det oväntade och det "opassande" - hade förstås kunnat slå hur slint som helst, men jag tycker absolut att man måste få våga ta chansen.

Den här skolan gick det inte så bra för, men de försökte inte skylla ifrån sig på något vis efteråt. Det tycker jag hedrar dem. Bättre lycka nästa gång, säger jag. Principen i sig är det i vart fall absolut inget fel på.
 

Jake Steele

Warrior
Joined
17 May 2000
Messages
389
Location
Göteborg
Rollspel i tidningsrubriken inte felaktigt

Håller med om att bara lärarna rollspelade och att starkt drama är bättre än rollspel i rubriken. Men att använda termen rollspel i rubriken är inte felaktigt. Rollspel är ett mycket vidare begrepp än vad som vanligtvis menas här och det måste vi acceptera.

Det är lättare i USA och England där man kan särskilja på "roleplaying" och "roleplaying games",

Ta inte allt om rollspel så personligt - och "look on the bright side of life", killen som dödade sina systrar och drack deras blod har ännu inte länkats till rollspel i media.

A.
 

Targon

Hero
Joined
29 Jun 2000
Messages
1,667
Location
Lund
Re: Hemsk sak, men...

Jag håller inte med. För att rollspela måste det finns en roll att spela.
Jepp, nu håller vi på att snöa in på rollspelsdefinitioner. Farligt, farligt....

Hänger inte med i ditt resonemang. I rollspel behöver det inte alltid vara primärt rollen som är det intressanta utan även det scenario eller situation som "rollpersonerna" har att kontrontera och på ett eller annat sätt hantera. Det går exempelvis alldeles utmärkt att rollspela en jobbintervju fastän rollen du spelar såsom intervjuad är du själv. Det intressanta här är hur du tänker dig att du agerar i just den bestämda situationen. Och den intressanta biten är att vare sig du vill eller inte, kommer du att spela en "roll", blott genom att agera som du tänker dig att du skulle ha gjort i just den situationen. Samma sak med kalabaliken vid Hemmestaskolan. Låt oss anta att Hemmestaskolans Storyline-scenarie hade verkställts utan klanterier, dvs att alla berörda parter från början insett att det handlade om ren fiktion. Vad jag i sådana fall antar att det hade varit fråga om är något som liknar ett friformsscenarie med väldigt många inblandade. Kidsen och lärarna må ha spelat sig själva, men den viktiga biten i sammanhanget är hur de tänkter sig att de hade reagerat i en bestämd situation (ex. terrorangrepp mot Stockholm), och i samma stund som de agerar såsom de tror att de hade agerat i den situationen, i det ögonblicken spelar de en "roll", och alltså handlar det om rollspel och ingenting annat.

Är det inte just den aktiva reflektionen kring hur en person (vare sig det är jag själv eller krigarbarbaren Urtudus) tänker och agerar i en speciell simulerad situation som är det som definierar rollspel, och att det i första hand är situationerna och scenarierna som är simulerade och inte nödvändigtvis rollerna (åtminstone inte primärt)?
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,123
Location
The Culture
Re: Snittsigt

Det är totalt irrelvant vad syftet var, poängen är att man inte utsätte barn för sådant, speciellt inte om de är mellan sex och åtta år.
Om det varit så hade det varit ännu sämre, men nu gick de i sjätte till åttonde klass.

/tobias
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
Re: Snittsigt

Det är ungefär som att hota någon på stan och i efterhand säga att det bara var rollspel och att det inte var meningen att det skulle bli såhär. Spelar offret rollspel?
Att just det som hände inte blev särskilt lyckat tror jag vi är överens om allihop. Men jag är inte riktigt med på jämförelsen med att hota folk på stan (eller stjäla plånböcker som någon nämnde).

Jag skulle uppleva det som ett övergrepp om en främmande person började förhöra mig ingående på mina franskaglosor och anteckna resultaten i en kalender, för att sedan ringa hem till mina föräldrar och föreslå tid för ett möte där vi kunde diskutera särskilda insatser (eftersom mina franskakunskaper är väldigt undermåliga).
Jag skulle också bli arg om någon tog ifrån mig min anteckningsbok och lämnade tillbaka den någon vecka senare med en massa kommentarer om brister i stavning och skrivstil.

Men lärare är anställda för att göra just sådana saker och framför allt att få elever att tänka och komma till nya insikter. Och elever och samhälle är normalt medvetna om detta.

Den här gången sket det sig som sagt, och om något barn verkligen blev djupt skrämd/förtvivlad skulle jag som förälder överväga åtgärder, men syfte och kontext är viktigt när det gäller att skilja lögn och övergrepp från rollspel (i vid mening).

Edit: tog bort ett näsvist påpekande eftersom Gurgeh hann före. :gremwink:
 

ostro

Veteran
Joined
1 Apr 2004
Messages
165
Location
tullinge
Roll-lek någon?

För att kommentera lite av det som sagts här nedan.

Problemen börjar väl med att rollspel är en något klumpig översättning. Roleplay skulle kanske korrektare översättas med roll-lek. Play kan ju faktiskt översättas med både lek och spel men har då en annan betydelse. I den betydelsen det används i roleplay ligger ju faktiskt lek närmare. Spel i svenskans betydelse är ju mer besläktat med engelskans games. Skillnaden finns ju som sagt redan i engelskan.

Det som vi sysslar med är ju rollspel och inte roll-lek. Det de gjorde skulle jag nog mera klassa som en roll-lek med pedagogiska inslag. Men nu är ju inte världen i övrigt helt överens om. Här har faktiskt vi som håller på med den här hobbyn ett ansvar. För det första måste vi komma överens om vad man ska klassa som rollspel. För det andra måste vi informera omvärlden. För det tredje är det inte media som man ska bli sur och ojja sig över. Det är sverok som är den riksorganisation som vår hobby hamnar under som har ett ansvar att informera omvärlden om deras felaktiga språkbruk. Om vi vill att de ska det vill säga.

I övrigt var det jävligt klumpigt gjort. Visst kan man chocka folk som påpekats, men barn är redan en utsatt grupp vars hela tillvaro ligger i vuxnas och andra auktoriteters våld, av viss nödvändighet. Att missbruka det förhållandet är förkastligt.

- ostro
 

Saxifrage

Hero
Joined
7 May 2003
Messages
1,561
Location
Stockholm
Pressbyråanställda i chock efter banan-kupp...

Se där en rubrik värd namnet... :gremwink:

Hur som helst, visst kan det vara bra att bli omskakad. Men det finns ju gradskillnader. 20 pers som handlar varsin banan eller konstnärer som sätter upp löpsedlar med "rikspucko stal båt" är mest knasigt utan att påverka personligt. Att en präst säger till Agda, 86 att "Gud är död" är lite på gränsen. Och i det fall som nämns så handlar det om tonåringar som uppenbarligen har mått dåligt. Har man gått för långt då?

Den intressanta frågan blir hur långt det är etiskt riktigt att driva ett dylikt "omskakande". I det här fallet verkar de flesta vara överens om att skolan gick för långt. Fast kanske är det inte så farligt? Ingen är ju skadad och eleverna lärde sig garanterat något. Dessutom kan vi nog anta att media har blåst upp händelsen en aning.

Sen tror jag inte att det är givet att man måste överraska folk för att de ska få en omskakande upplevelse. Som en chef sa en gång: "hjärnan vet inte att det är övning". Även om vet att den skrikande killen som ligger på marken bara spelar, och att tarmarna som rinner ur hans mage bara är fejk, så ökar pulsen och man börjar garanterat fundera på hur det hade varit om det varit på riktigt. På samma sätt tror jag att man få elever att tänka till även om de vet att allt är på låtsas, så länge man gör det realistiskt. Det kanske är en säkrare metod?
 

Gasten

Warrior
Joined
9 Oct 2005
Messages
311
Location
Simrishamn, Skåne till Ystad, Skåne
ska bara säga att jag har växt upp med en här formen av pedagogick, och jag var mest sur över att det alldrig kändes som på riktigt! Eleverna behöver inte vara förvarnade om att det blir rollspel (och framför allt inte högstadie elever).

det var nog ett lite väl osmakligt ämne, men man tycker att 13-14 åringar ska ha blivit tillräkligt sammhälls- informations- och mediakritiska för att titta ut genom fönstrett för att se om det stämmer!
 

Gastono

Hero
Joined
14 Oct 2003
Messages
1,532
Location
Göteborg
Re: Hemsk sak, men...

Men det är inte rollen jag fokuserar på.
Inte heller förnerkar jag att man "spelar" olika roller i olika situationer.
Jag är en roll tillsammans med mina föräldrar, en för min brorsa, en för mina kompisar och en för snygga tjejer i min ålder...
Spelar jag rollspel i hela mitt liv då?

Kidsen och lärarna må ha spelat sig själva, men den viktiga biten i sammanhanget är hur de tänkter sig att de hade reagerat i en bestämd situation (ex. terrorangrepp mot Stockholm), och i samma stund som de agerar såsom de tror att de hade agerat i den situationen, i det ögonblicken spelar de en "roll", och alltså handlar det om rollspel och ingenting annat.
Vaddå agerar som det tror att de hade agerat?
När jag sitter på att cafe och dricker kaffe så "rollspelar" jag det som jag "tror att jag skulle göra".
Då spelar men (igen) rollspel hela sitt liv.
Barnen agerar som om det var ett terrordåd pga av att det var sanning för dem.
 

Zire

Swashbuckler
Joined
18 May 2000
Messages
3,128
Location
Umeå
Re: Jag tycker att det var en rätt bra idé...

Vad det handlar om är respekt för andra människor.

Jag tycker inte det är ok att skaka om andra människor som jag inte känner och som inte har bett om det. Låt säga att jag vill belysa hur hemskt det kan vara att leva i ett krigsdrabbat land och därför "rollspelar" ett terrordåd, bara för att de som upplever det ska få en viktig insikt. Har jag då respekterat deras vilja? Har jag öht brytt mig om vad deras vilja är? Nope, _jag_ ville ge dem den insikten eftersom det var viktigt för mig.

Varför vill ett gäng "konstnärer" köpa bananer på pressbyrån? För att de vill kolla den psykologiska reaktionen kanske, eller nått annat. Huvudsaken är att de vill göra det för sig själva.

Precis som liverollspelare utklädda i vampyrer bland vanligt folk. Visst jag tycker det är helt ok så länge man agerar som om man inte var inne i spelet, då man är bland icke-deltagare. Därför är konstnärskollektivets bananinhandling helt ok (kanske lite beroende på hur det genomfördes), eftersom deras handling skulle ha kunnat varit en "slump" och dessutom inte kräver något utöver det vanliga av expediten. Men det är inte ok att utföra en "uppgörelse" ute bland vanligt folk, eftersom man inte respekterar att de måhända också gärna vill veta att det är på låtsas.

Att det sen finns lajvare som hellre vill att folk ska vara ovetande, "eftersom det förstärker realismen i spelet", skiter jag högaktningsfullt i. De hade inte respekterat att någon annan hade gjort på samma vis och förstört deras spel, varav de uppenbarligen inte heller förtjänar att tas hänsyn till.

Att klä ut sig till en präst i kyrkan och framföra saker vars mening för åhörarna förmodligen var okänd, är inte ok. Att klä ut sig till präst är i min mening bedrägeri, på samma sätt som om jag utger mig för att vara någon annan yrkesperson jag inte är. Hade det varit ok om jag klätt ut mig och sagt att jag var polis, för att sedan använda det faktumet för att "muddra" unga tjejer? Nope.

Om vi tycker att alla sådana här aktioner - de som handlar om att ruska om vardagen och ställa det vi tar för givet på sin ända - skall föregås av varningar i stil med "det här är bara på lek" och "nu ska vi låtsas en grej, allihopa", så tar man udden av dem.
Men det är ju också poängen med att varna innan. Man tar udden av det hela, så att de som känner att detta inte är något de vill vara med om kan välja bort det. Några kan ge sig in i det hela mer öppenhjärtat genom att leva sig in i det hela desto mer, andra som är osäkra kan hålla sig lite på avstånd genom att tänka att allt bara är fejk.

Jag tycker det är en annan sak om man känner deltagarna väl och gör det med gott uppsåt. Då är riskerna för att saker går snett mindre, och framför allt så har man då respekterat personerna som deltar. Man har tagit hänsyn till deras åsikter och vilja.

Visst, det lär finnas en mängd av de som är med som isf gärna hade haft mer inlevelse genom att inte känna till om det var på riktigt eller inte. Men går deras vilja före de som mer uppskattar att känna till att det inte är på riktigt? Är målet viktigare än valet?

- Zire
 

Targon

Hero
Joined
29 Jun 2000
Messages
1,667
Location
Lund
Re: Hemsk sak, men...

Hmm, jag börjar med ditt sista påstående först, nämligen:
Barnen agerar som om det var ett terrordåd pga av att det var sanning för dem.
Jepp, men mitt resonemang förutsatte tydligt att alla parter är medvetna om att "spelet" är fiktion. Vet bara en part om att att det är fiktion skulle man visserligen kunna kalla det rollspel, men djävligt dåligt rollspel. Som parallell: Envägskommunikation är också kommunikation, men djävligt dålig kommunikation.

Spelar jag rollspel i hela mitt liv då?
Du kommer in på en ganska filosofisk fråga. Och du har rätt: På ett eller annat sätt spelar vi olika roller beroende på vilka situationer vi möter. Anledningen till att vi inte skulle kunna kalla vårt dagliga liv för rollspelande är att rollspelande förutsätter en medvetenhet hos alla parter om att situationen/är fiktiv. När du raggar på en brud på schyssta utestället så slår jag vad på att du inför henne verkligen gör anspråk på att vara dig själv och att du inte spelar någon "roll" annan än den du verkligen är. Av den anledningen blir det mindre trovärdigt att kalla just den typen av samvaro för rollspel. Att spela rollspel är en form av kommunikation och kräver av den anledningen åtminstone två personer (om det inte är fråga om solorollspel) som delar villkor för kommunikationen. På samma sätt som det inte blir någon bra kommunikation om den ene talar koreanska och den andre estniska, blir det heller inget rollspelande om den ene latjar i en fiktiv värld medan den andre befinner sig mitt i verkligheten.

Vaddå agerar som det tror att de hade agerat?
När jag sitter på att cafe och dricker kaffe så "rollspelar" jag det som jag "tror att jag skulle göra".
Sitter du på café och dricker kaffe latte så är det nog så att du spelar en roll. Du spelar vuxen människa sitter på café och dricker latte. Du blåser inte bubblor i glaset eller häller ut innehållet på bordet och leker sjöslag. Du kanske vill göra det innerst inne men håller tillbaka dessa drifter eftersom du vet att du har en roll att uppfylla. Du spelar helt klart en roll, men frågan är om du spelar rollspel.

Däremot, sitter du och polaren på café och häller i er varsin latte fast ni låtsas att det är jägermeister och agerar som om ni drack just jägermeister, skulle man nog utan besvär kunna säga att det är någon form av rollspel. På samma sätt är det rollspel om man i en skola "spelar" hur det skulle vara om Stockholm blev mål för en terrorattack. Fast om inte eleverna vet om att det är fråga om rollspel så blir det egentligen samma sak som när du raggar på bruden på krogen: Du spelar upp en roll men hon förlitar sig på att den du visar upp verkligen är du. Skillnaden är väl den att krog-bruden i bästa fall vinner ditt förtroende, medan ungarna på Hemmestaskolan fick panik. Men i båda fallen skulle jag nog akta mig för att ta "rollspel" i min mun. Hade projektet på Hemmestaskolan verkligen funkat, dvs om alla vetat vad det var fråga om, hade det principiellt sett varit lika mycket rollspel som i vilken DoD-session som helst.

Vid det här laget måste du fatta vad jag vill ha sagt. Eller...?
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Pressbyråanställda i chock efter banan-kupp...

i det fall som nämns så handlar det om tonåringar som uppenbarligen har mått dåligt. Har man gått för långt då?
Jag är alltid på de svagas sida; så om några mår dåligt så har man alltid gått för långt.

(Däremot är jag sällan på de indignerades sida, så kungahuset kammar hem noll sympatipoäng för mig varje gång de blir upprörda av att någon skämtar med dem)

Men alltså; kan vi skuldbelägga skolledningen i det här fallet, såsom många menat i den här tråden? Borde de ha vetat bättre? I så fall borde Orson Welles också skuldbeläggas för att han fick folk att fly sina hem i panik med sin radioföreställning om världarnas krig. Idag skulle den kuppen knappast ha lett till sådana reaktioner, gissar jag, men kan vi verkligen vara säkra?

De som säger att skolledningen borde avgå, och liknande, jag tycker att de smickrar sig själva genom att ge sken av att de minsann kan spå folks framtida reaktioner och att det var självklart att ungdomarna i skolan skulle reagera som de gjorde.

Så mycket tror inte jag om mig själv, och därför är jag inte lika hård mot mina medmänniskor. Jag ser mest till vilka avsikter de har haft. Den här skolledningen hade en god avsikt från början, och när det sedan blev fel så visade de återigen att de hade den goda avsikten att inte såra sina elever; de tog på sig skulden för misslyckandet, och lät alla elever få välja om de ville bli indragna i fler gestaltningslekar i framtiden eller inte. Oklanderligt agerande, i min mening. De begick förvisso ett misstag, men det gör ju jag också - jämt och ständigt.
 

Saxifrage

Hero
Joined
7 May 2003
Messages
1,561
Location
Stockholm
Re: Pressbyråanställda i chock efter banan-kupp...

Huruvida någon är indignerad eller mår dåligt på riktig är nog en fråga man kan diskutera (kungahuset, Robinsson-Emma och Dr Alban är trots allt också människor), men det ligger väl utanför den här diskussionen. Nåja, skolledningen bommade och de tar ansvaret. Så långt allt frid och fröjd.

Jag tycker att den riktigt intressanta frågan är: hade man kunnat åstadkomma en önskvärt "omskakande" effekt även med en förberedd övning?
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Pressbyråanställda i chock efter banan-kupp...

Jag tycker att den riktigt intressanta frågan är: hade man kunnat åstadkomma en önskvärt "omskakande" effekt även med en förberedd övning?
Jag tänker på brandövningarna vi hade i skolan. Jag har aldrig varit med om ett skarpt larm, men jag tror inte att de hade påmint särskilt mycket om den slappa attityd som rådde under dessa brandövnignar: Elever som gick och hämtade sina jackor för att inte behöva frysa utomhus, och andra som gick iväg och rökte när det egentligen skulle vara inräkning, osv.

Det var inte särskilt lärorikt för att se hur vi skulle ha reagerat under en pressad situation.
 

Saxifrage

Hero
Joined
7 May 2003
Messages
1,561
Location
Stockholm
Legal rökpaus

Jag tänker på brandövningarna vi hade i skolan.

Tja, nu tog du väl ungefär det sämsta exemplet som fanns...

Det var inte särskilt lärorikt för att se hur vi skulle ha reagerat under en pressad situation.

Näe, det tror inte jag heller, men det beror ju på att ingen ansträngde sig för att faktiskt skapa en pressande situation (och det är väl inte syftet med brandövningar heller). Däremot tror jag inte att det är omöjligt att stressa folk under övningar om man bara vill.

Ta tex incidenten i Östergötland för ett par år sedan, då värnpliktiga skulle öva kravallar med inlånade skolungdomar. Ett par av de värnpliktiga blev så uppstressade att de började kasta sten på ungdomarna, trots att alla visste att det var en övning. Där hade man uppenbarligen lyckats stressa folk trots att man visste att det var en övning.

Sen kanske det krävs att folk är någorlunda delaktiga för att de ska bli stressade och/eller få en tankeställare. I experimentet i skolan verkade det mest handla om att eleverna skulle utsättas för oväntad information.

Diskussionen är intressant eftersom det ligger väldigt nära rollspelande. En rollspelsmässig motsvarighet till dina brandövningar skulle väl vara ungefär att slentrianslåss mot två orcher i ur-DoD... inte heller så engagerande!
 

Hartland

Warrior
Joined
8 May 2003
Messages
384
Location
Umeå
Jag tycker inte att skolan i sig har gjort något fel, utan enligt mig så kom sig det första och största felet med att alla elever tydligen hade mobilen med sig. Hade händelsen kunnat isolerats och om än spelats med ett tag utan att någon annan vuxen än de inblandade hade fått vara med tror jag att det säkerligen hade kunnat varit en lärorik upplevelse. En stunds panik och sedan hade lärarna nog kunnat lugna eleverna. Paniken som fick eleverna att ringa sina föräldrar hade nog varit lättare att hantera om de just inte hade ringt sina föräldrar.
Hoppas att de i alla fall fick ut av sessionen det de ville och att det inte avbröts.
Problemen kom ju just i och med att tonåringarna (jag vill inte och jag tror inte att de heller vill bli betäcknade som barn även om de kanske är det) ringde till mamma/pappa som de då blev upprörda när de bara får höra en liten del av det hela. Självklart blir man upprörd om nån ringer och frågar "Lever du? Tack gode gud jag trode du var död."
Men jag tror att det var just i huvudsak föräldrarna som tagit skada av detta. Speciellt eftersom ju alla utom en elev ville fortsätta.
6:an till 8:an betyder 13-15 åringar, och jag trode nog som lärarna att de skulle kunna ta det bättre och inse lite mediekritiskt att det inte kan ha skett utan att de märkt nått. Och nått kaxigare än fjortisar får man leta efter. Det är ju nästan skrämmande att de trode radion så pass mycket. Hade de haft ett tv-inslag istället hade det nog blivit än värre. Vart är dagens ungdom på väg? :gremsuck: (Säger jag som blir 21 om en månad.)

Vad som mer intresant är vad de försökte spela upp. Var det så här har barnen det i det krigshäjade afrika/mellanöstern/where ever. Eller var det något mer specifikt?

Men ja de kanske skulle ha för varnat lite. Men i sånna fall kanske in character, liksom sagt till dom att sätta sig ner och berätta att de hade lite dåliga nyheter och att de skulle lysna på ett extrainsänt radioinslag om ca 5 minuter. Ge dom lite tid men endå inte ge vika på vad det rörde sig om.

Hur skulle ni ha gjort en sådan sak? Att ha storytelling som inlärningsmetod och sedan försöka ge tonåringarna en bild om hur det skulle kunna te sig att utsättas för terror/ bo i ett krigsdrabbat område? Eller är det lämpligheten med ämnet över huvudtaget som ifråga sätts? Och om ja, vad är egentligen skillnaden mellan ett blodigt uppror och dess mer modärna variant?


/Hartland - skrattade 9/11 av nån antagligen dålig anledning
 

gråhök

Veteran
Joined
26 Jan 2005
Messages
188
Location
Romford, Essex, UK
Galet, jag skulle bli orolig till döds och inte en chans att jag skulle kalla det rollspel om någon satte på en radio och den spelade upp att gbg (i mitt fall) hade blivit terrorattackerat.
Det är ju bara sjukt.
Bizarrt nog var min kraftigaste reaktion den 7/7 (när några idioter självmordsbombade tuben här i London) "fan, nu blir det svåtr att ta sig till jobbet" (jag jobbade kväll den veckan).
 
Top