Efter tråden "en bra SL", som jag egentligen tycker ska ligga här i Rolslpelsforumet eftersom den inte handlar om rollspelsmakande direkt (och om allt som indire3kt kan handla om rollspelsmakande ska ligga där, då behöver vi inga andra forum), och efter att ha tröttnat på ett par av mina egna mer hösäcksformade spelare (ingen nämnd, ingen glömd), så tänkte jag försöka mig på att skapa en liten tråd om spelare.
Det har tydligen blivit lite tabu, åtminstone i vissa grupper, att kräva saker av spelarna. Man ska som SL vara lite glad för att de väljer att spela med en, typ. Jag vet inte hur många gånger jag fått tjata och be mina spelare att faktiskt ta sig hit och köra lite, och då snackar vi kanske en gång varannan vecka eller så. Som SL förväntas jag ta hela ansvaret för evenemanget; koordinera matinköp, transporter, planering av tid och att se till så att spelgruppen fungerar när det väl är spel, och dessutom planera äventyr som berör och är spännande och förbereda bakgrundmusik och stämning.
Vissa spelare tycks dessutom inte ha något koncept om sin roll i att skapa stämning. Vill man ha skräckstämning så kanske det inte är så passande med en hård, cool actionjävel som springer runt och inte är rädd. Narrativistiskt är det vanvettigt eftersom det bryter mot alla konventioner om hur skräckhistorier ser ut, och immersionistiskt är det svårt att bli skrajj för saker när man har en killa bredvid sig som mest reagerar på cthuluida monster med att skjuta på dem, och sedan har en spelare som gnäller när detta inte har någon effekt.
Jag skulle därmed vilja fråga: Vad gör en bra spelare? Hur blir man en bättre spelare? Jag ska kanske börja med ett par saker jag själv tycker...
Att visa samma engagemang man förväntar sig. Det betyder inte att man behöver förbereda lika mycket som SL, men om man inte tänker fundera alls kring rollspelet mellan mötena vette fan om jag orkar göra det heller. Oengagerade spelare är i min mening värre än såna som direkt förstör, för latgrisar kan man inte skälla ut på samma sätt. Det finns en kultur av att man som spelare kan vara lite laidback och bara få saker serverade, och det avskyr jag.
Att våga spela med. Både narrativistiskt och immersionistiskt är det ganska tråkigt med spelare som gör sitt bästa för att hålla på sina karaktärers coolhet. Att våga bryta ihop, att våga visa känslor, att kunna haka på obehagliga stämningar och så vidare är nåt jag tycker är skitbra. Att våga misslyckas och "plåga sin rollperson" - eller ur ett immersionistiskt perspektiv, att våga skapa och leva sig in i karaktärer som faktiskt fryser när det sker farliga saker, som stammar eller pladdrar i pressade situationer och som verkligen inte kan hantera otäcka slemmiga tentakelmonster... (nu blev det skräck som huvudexempel, eftersom jag mest spelleder sådant, men det gäller för andra genrer också - coola rollpersoner funkar egentligen bara i klichéartat narrativistiskt spelande med lövtunna rollpersoner.)
Att ge respons. Att kunna fundera kring vad som funkat och inte funkat på ett hyfsat strukturerat sätt är bra, men egentligen räcker det med den enkla förmågan att kunna tala om för SL att han gjort ett bra jobb eller att man haft kul eller att man åtminstone uppskattar att SL tagit sig tiden och orken att förbereda alltihop.
Vad tycker ni andra? Finns det krav man kan ställa på sina medspelare, och hur ser de ut?
Det har tydligen blivit lite tabu, åtminstone i vissa grupper, att kräva saker av spelarna. Man ska som SL vara lite glad för att de väljer att spela med en, typ. Jag vet inte hur många gånger jag fått tjata och be mina spelare att faktiskt ta sig hit och köra lite, och då snackar vi kanske en gång varannan vecka eller så. Som SL förväntas jag ta hela ansvaret för evenemanget; koordinera matinköp, transporter, planering av tid och att se till så att spelgruppen fungerar när det väl är spel, och dessutom planera äventyr som berör och är spännande och förbereda bakgrundmusik och stämning.
Vissa spelare tycks dessutom inte ha något koncept om sin roll i att skapa stämning. Vill man ha skräckstämning så kanske det inte är så passande med en hård, cool actionjävel som springer runt och inte är rädd. Narrativistiskt är det vanvettigt eftersom det bryter mot alla konventioner om hur skräckhistorier ser ut, och immersionistiskt är det svårt att bli skrajj för saker när man har en killa bredvid sig som mest reagerar på cthuluida monster med att skjuta på dem, och sedan har en spelare som gnäller när detta inte har någon effekt.
Jag skulle därmed vilja fråga: Vad gör en bra spelare? Hur blir man en bättre spelare? Jag ska kanske börja med ett par saker jag själv tycker...
Att visa samma engagemang man förväntar sig. Det betyder inte att man behöver förbereda lika mycket som SL, men om man inte tänker fundera alls kring rollspelet mellan mötena vette fan om jag orkar göra det heller. Oengagerade spelare är i min mening värre än såna som direkt förstör, för latgrisar kan man inte skälla ut på samma sätt. Det finns en kultur av att man som spelare kan vara lite laidback och bara få saker serverade, och det avskyr jag.
Att våga spela med. Både narrativistiskt och immersionistiskt är det ganska tråkigt med spelare som gör sitt bästa för att hålla på sina karaktärers coolhet. Att våga bryta ihop, att våga visa känslor, att kunna haka på obehagliga stämningar och så vidare är nåt jag tycker är skitbra. Att våga misslyckas och "plåga sin rollperson" - eller ur ett immersionistiskt perspektiv, att våga skapa och leva sig in i karaktärer som faktiskt fryser när det sker farliga saker, som stammar eller pladdrar i pressade situationer och som verkligen inte kan hantera otäcka slemmiga tentakelmonster... (nu blev det skräck som huvudexempel, eftersom jag mest spelleder sådant, men det gäller för andra genrer också - coola rollpersoner funkar egentligen bara i klichéartat narrativistiskt spelande med lövtunna rollpersoner.)
Att ge respons. Att kunna fundera kring vad som funkat och inte funkat på ett hyfsat strukturerat sätt är bra, men egentligen räcker det med den enkla förmågan att kunna tala om för SL att han gjort ett bra jobb eller att man haft kul eller att man åtminstone uppskattar att SL tagit sig tiden och orken att förbereda alltihop.
Vad tycker ni andra? Finns det krav man kan ställa på sina medspelare, och hur ser de ut?
).
