Nekromanti En färdig by bättre än en ofullständig värld

[Erik Brickman]

Jag hade en bekant, som gjorde sin värld utifrån en start-by. Karaktärerna var "vanliga bondsöner", så bond-vanliga som ett gäng nybörjar-karaktärer nu kan vara i AD&D...
Men i a f, dom startade i en liten by, belägen i en dal omgiven av oöverstigliga berg, sån är som på ett pass. Och eftersom AD&D är ett levlande XP-spel så började motståndet på en väldigt låg nivå. Efter att dom börjat äventyra utanför den "skyddande dalen" så blev motståndet och landet omkring mer krävande. Och spelledare ritade sin värld utifrån den synvinkeln. Han producerade helt enkelt mer och mer av världen allteftersom karaktärerna reste fram på den. Det mesta av detta gjordes dock före äventyrets nästa session.

Och på så sätt blev riken, skogar, berg, sjöar och samhällen mer och mer beskrivna allteftersom det hela rullades upp. I "slutändan" hade spelledaren en väldigt väl genomförd värld med många saker förberett för att karaktärerna skulle kunna röra sig friare.

Jag å andra sidan, valde den motsatta strategin; geom att börja rita upp konturerna för tre kontinenter, och sedan börja arbeta mig "inåt", och göra länder, städer, vägar och alla naturinslag som bergskedjor, sjöar, floder etc.
Detta var mer än femton år sedan och jag har ännu inte börjat spela ett endaste äventyr i min värld, även om massor med idéer finns framtagna och en hel hög material om min värld ligger i rader med lådor i ett arkivskåp jag har. Mitt alldeles egna BRP-baserade system finns också där, halvfärdigt. Jag rollspelar helt enkelt annat, med andra världar. Men LÄNGTAN att få spela i min egna värld, med det egna systemet finns där och gnager som f*n i hjärnbarken. Men det hela verkar som bekantingen helt enkelt var smartare.

Dracopticon out.

 

[Magnus Seter]

Själv vill jag helst...

...börja smått och sen bygga ut världen, som din kompis gjorde, men det finns alltid saker som sätter käppar i hjulen. Antingen är det nån kompis som vill ha med ett land med barbarer, eller så är det nån som vill teckna en stor karta, och så vips är man där igen... byggandes på en värld som aldrig blir klar.

Jag har försökt bygga smått mot stort flera gånger, men det verkar som att det är mer undantag än regel att man vill göra så. En "riktigt" värld ska ju innehålla så himla mycket, med gudar, och kulturer, och korrekta språk, och realistisk geografi och jag vet inte allt.

Resultatet blir att man aldrig blir klar... suck.

M.

 

[Erik Brickman]

Re: Själv vill jag helst...

En "riktigt" värld ska ju innehålla så himla mycket, med gudar, och kulturer, och korrekta språk, och realistisk geografi och jag vet inte allt.

Exakt! Det är detta som hindrar mig från att komma nånstans liksom tusentals andra värlsbyggare verkar det som. Det värsta är ju att även spelsystemet är något man vill ha fungerande och klart innan man startar med äventyrandet. Alternativt kör jag bara BRP rakt av, som det är, och spelar en kampanj i världen vare sig den är 100% klar eller ej.

En grej som jag tänkt iscensätta, är att vägar mellan städer, ska finnas beskrivna på "rullar av papper", såna som finns på affärer till kassa-apparater. Man ritar helt enkelt upp hela vägen på pappersrullen med en skala som inte gör den omöjlig att se ordentligt, med litet av omgivande terräng omkring. Detta gör att man snabbt kan avgöra vad hur det ser ut på vägen när karaktärerna får en encounter.
Sen finns det massor med fler speltekniska lösningar på lager...

Dracopticon out.

 

[Krille]

...se rubriker som stannar kvar i rubrikfältet!

"...börja smått och sen bygga ut världen, som din kompis gjorde, men det finns alltid saker som sätter käppar i hjulen. Antingen är det nån kompis som vill ha med ett land med barbarer, eller så är det nån som vill teckna en stor karta, och så vips är man där igen... byggandes på en värld som aldrig blir klar."

Världar ska inte bli klara. Då är det något fel med dem.

Själv föredrar jag knö-sig-in-mot-mitten-metoden. Man bygger en värld i det stora. Sedan bygger man en liten del av världen i detalj. Sedan förstoras den lilla biten. Sedan bygger man mer på det stora och gör det mer detaljerat. Sådär jobbar man och breddar det lilla och fördjupar det stora, tills de möts någon gång.

Och på så sätt ha i alla fall Västmark och Skymningshem blivit spelbart klara.

 

[entomophobiac]

Poängen

Som jag ser det så är poängen med att göra sin egen värld att man ska få användning av den. Den innehåller koncept, intressanta vändningar och helt nya sätt att se på saker och ting som bara du har hittat på. Antagligen också namn du är stolt över och en eller två olika saker du bara måste prova om de funkar i en spelvärld. Etc.

Men när jag själv skriver ser jag på det såhär: det du skriver måste gå att använda till någonting. Det kan vara jättekul att ha kuriosa som beskrivna dvärgspråk, runalfabet eller vad som helst. Men oftast är det bara utfyllnad.

Så min bild av det hela är att poängen förblir att du vill använda din spelvärld, och det är därför bättre att fokusera sig på det som gör den annorlunda från andra spelvärldar. Gemini, till exempel, presenterar sina länder väldigt kort, men deras relationer framgår mycket tydligare i bakgrunden samt vilken filial i konflikterna de stödjer. Många andra spel gör likadant.

För även om du har elva miljoner städer beskrivna eller sju hundra olika språks grammatik formulerade så kommer faktiskt ingen att bry sig. Det är vad som händer runt spelbordet - särskilt det som överraskar, förvånar och entusiasmerar - som gör spelsessionerna i din värld något utöver det vanliga Middle Earth, Faerun eller Planeten Jorden.

 

[Sting]

Re: Själv vill jag helst...

Jag sällar mig till Krille och påpekar stilla att man bör göra lite översikt först för att sedan gå på det lilla. Jag tror inte speciellt många bryr sig om hur språken som används låter, än mindre gramatiken för dom. Låt beskrivningen stanna vid namnet och kanske någon kort beskrivning av språket, och då mer vad folk säger (dvs hur orden används, vad som är artigt att säga osv) snarare än gramatik och dylikt. Detta gäller även allt annat i världe, så som rikena och religionerna. Kort sagt, lite översikt och mycket praktisk "hur påverkar detta spelandet" beskrivande och det blir genast mycket lättare att få en värld att bli spelklar.

 

[Tarill]

Gjorde själv som dig och spelade inget i den världen. Sedan knåpade jag ihop en del korta saker om varje land och frågade vilket de helst ville spela i. Sen skrev jag en utförlig beskrivning av det landet och hittade på en hårt styrd kampanj så att spelarna skulle lära sig "kulturen". Efter det har spelandet fått fart och utvecklingen av världen har börjat röra sig framåt lite varje gång vi spelar.

 

[Erik Brickman]

Kultur!

Sen skrev jag en utförlig beskrivning av det landet och hittade på en hårt styrd kampanj så att spelarna skulle lära sig "kulturen".

Det var väldigt intressant, faktiskt. Eftersom jag också tänkt (när det nu blir aktuellt att börja spela min värld/mitt system nån gång efter jag fyllt 87), att just låta karaktärerna lära sig lite om den gällande kulturen eller nåt om den "gamla världen", i mitt fall för ungefär 1000 år sedan, en era som jag kallar Magna Rex. Åtminstone en av dom skulle vara en scribe eller nåt liknande och använda sin kunskap i arkeologi eller gamla språk och dechiffrera dom urgamla erövrarnas skrifter som finns på ruin-väggarna. Jag tycker att det finns redan existerande spel därute som har satt detta med "kulturen" och invanda mönster hos folk, samt hur man för sig inuti reglerna. Det bästa exemplet där, tycker jag är Chaosiums King Arthur Pendragon (numera köpt av GKP).

Där finns "customs" (och då snackar vi inte tullar), en för cymric-folk (gaeliska folk) - alltså Cymric Custom och en för saxons - Saxon Custom och en för Franker - French Custom och så vidare. Om man har poäng i bara inte sin egna kulturs custom, utan även i andras så har man alltså ett hum om hur man för sig i den kulturen utan att göra bort sig. Jag har tänkt använda samma i min värld, med bara ändrade kultur-namn.

Dracopticon out.

 

[Dimfrost]

Re: Kultur!

Där finns "customs" (och då snackar vi inte tullar), en för cymric-folk (gaeliska folk) - alltså Cymric Custom och en för saxons - Saxon Custom och en för Franker - French Custom och så vidare. Om man har poäng i bara inte sin egna kulturs custom, utan även i andras så har man alltså ett hum om hur man för sig i den kulturen utan att göra bort sig. Jag har tänkt använda samma i min värld, med bara ändrade kultur-namn.

Är inte det här bara färdigheten Kulturkännedom som har funnits i Drakar och Demoner sedan åtminstone 1985?


/Dimfrost

 

[Erik Brickman]

Re: ...se rubriker som stannar kvar i rubrikfältet!

Själv föredrar jag knö-sig-in-mot-mitten-metoden. Man bygger en värld i det stora. Sedan bygger man en liten del av världen i detalj. Sedan förstoras den lilla biten. Sedan bygger man mer på det stora och gör det mer detaljerat. Sådär jobbar man och breddar det lilla och fördjupar det stora, tills de möts någon gång.

Ja, det var ju en intressant metod. Nån jag aldrig har tänkt på tidigare, men tack Krille för det uppfriskande (för mig) nya sättet att göra detta på! Men samtidigt tror jag att jag måste gå ner i skala helt och hållet. Att göra världen väldigt mycket bit för bit. Och mest koncentrera mig på dom ställen där karaktärerna äventyrar just nu. Min allra äldsta idé var egentligen att göra hela världen klar (på den ytligaste nivån) och sedan låta karaktärerna vandra runt som dom vill. Men nu har jag nog övergett den idén. Så jag spelar alla andra spel än det jag egentligen vill.

Det är förresten en väldigt konstig grej; jag VILL spela mer rollspels-inriktade rollspel, alltså sådana där folk verkligen spelar teater och helst inte bara "rullspel" i längden. Men lyckas jag träffa folk som också gillar detsamma som jag? Nej då. Jag blir alltid "insyltad" med folk (även nya bekanta) som helst spelar hack'n'slash och powergaming. Varför detta omöjliga projekt med att hitta folk som faktiskt gillar att spela rollspel med stort R? Helt otroligt. Det är som om hela denna 120.000-befolkningsstad (Örebro) är helt tom på människor som gillar att spela sin karaktär.

Dracopticon out.

 

[Erik Brickman]

Jodå kulturkännedom plus annat!

Är inte det här bara färdigheten Kulturkännedom som har funnits i Drakar och Demoner sedan åtminstone 1985?

Nja, både och. Kulturkännedom i DoD är ju på ett lite mer allmänt plan, även om man kan sätta Kulturkännedom med t.ex. [Ransard] efter så menas det väl att man är bättre på just deras kultur än andras. Men vad jag menar med Custom är att i Pendragon är det verkligen en skill för varje kultur som också används väldigt ofta, t.ex. i interaktion med allt från adel till bönder.
Förresten gavs det första Pendragon ut just i det tidsutrymmet som du berörde, 1985. Och DoD är ju en BRP-klon alltså nånting till stor del inspirerad av Chaosiums produkter, men inte just Pendragon utan mer Runequest, Stormbringer och Call of Cthulhu (systemmässigt alltså).

Dracopticon out.

 

[Zadrith]

Både stort och smått samtidigt

Jag har börjat med att beskriva en del av världen (ett litet land och i synnerhet en stad) detaljerat men har också tagit fram huvuddragen för geografin för åtminstone en tredjedel av världen och huvuddragen av historian under de senaste ca 3000 åren
Utan att ha grundstrukturen klar är det svårt att bygga det lilla. men när det gäller detaljerna är det inifrån och ut som gäller för mig.

 

[Sting]

Re: örebro och rollspel

Funderar själv att flytta till örebro, och är nyfiken på vad det finns för spelföreningar där. Är du med i någon och är det möjligt att fixa spelare/spelledare som är villiga att köra mer av rollspelande och mindre äventyrande där? Det låter inte så bra det du säger men jag hoppas..

 

[Dimfrost]

Mina tankar om saken

Jag gillar att utgå från en samling lösa idéer och stämningar rörande världen, som i mitt fall oftast manifesterar sig som en lista stödord. Sedan försöker jag hitta en gemensam nämnare och börja sammanfoga alltihopa till en enhet, alltså utifrån och in. Om jag skulle börja inifrån och ut tror jag att världen skulle drabbas alltför mycket av otrevliga inkonsekvenser. Dock vill jag alltid ha lite stämningsfragment att utgå ifrån, så det inte bara blir en massa torra fakta om historia, geografi etc. För ett konkret exempel på vad jag menar, se inlägget om min värld.


/Dimfrost

 

[Anders]

Ofta räcker det med att beskriva ett eller två samhällen/länder och det behöver inte vara alltför detaljerat. Utifrån det man beskriver kan spelarna själva bygga ihop län, religioner, organisationer, platsen deras rollperson kommer ifrån eller bor e t c. Den egna (spelledarens) beskrivning fungerar då både som ram och som inspirationskälla. Om spelarna inte vill skriva ihop något eget om världen kan man många gånger anta att de tycker att det räcker med den information som finns i spelledarens världsbeskrivning och då finns ingen anledning att skriva ihop en massa till (ett undantag är om det helt enkelt finns så lite att utgå från så att man som spelare av den anledning inte tycker det finns någon grund att bygga från). Har man spelare som hela tiden frågar om olika saker i världen som man inte hunnit med/orkat/känt för att beskriva är det ofta en bra lösning att helt enkelt säga ”Hur tycker du själv att det ska vara? Sätt ihop något så kör vi på det” istället för att få dåligt samvete och börja pressa ur sig fler sidor.

Arcana

 

[Erik Brickman]

Re: örebro och rollspel

Ja, nuförtiden är jag inte så "organiserad" att jag är med i nån förening faktiskt, en slöhet som är nästan oförlåtlig.
Men jag deltar alltså i en grupp där jag är spelledare och som just ska ta och köra igång gamla AD&D-klassikern "ToEE" el. "Temple of Elemental Evil", denna gång i Dungeons and Dragons 3e-version.
När hade du tänkt flytta till Örebro?

Dracopticon out.

 

[Sting]

Re: örebro och rollspel

Det är inte så mycket När som Om...om jag får jobb alltså. Det är nästan oförlåtligt att inte vara med i en spelförening, om det nu finns någon bra sådan. Nåväl, jag får väl kolla runt på dom föreningar som finns och se om de är något att ha.