Nekromanti En första titt på stigarnas bok

[Vitulv]

"För länge sedan levde en trollhona som hette Maura. Hon var ett ensamt troll utan fränder och hon vandrade länge ensam i Trudvangs skogar. Ensamheten och längtan formade skogen runt henne och för all framtid skulle den som följde hennes fotspår att tyngas av saknad och övergivenhet...

En dag korsades hennes väg av en hane som liksom Maura strövade ensam. Han var rå och frånstötande och han väckte inga andra känslor än avsky hos Maura, men hennes önskan efter ett yngel överkom hennes vämjelse och i skuggan av en knotig piltall tog han henne. Maura tjöt av smärtan och blodet från hennes sköte färgade marken röd. Och där trollblodet vätte mossan gjorde sig smärtan och avskyn påmind för all evighet...

Och i Mauras kropp började genast en avkomma växa till liv...

Vid en skogstjärn födde Maura sin son och hennes lycka visste inga gränser. Under trollsång vaskade modern ömt sitt barn i tjärnens iskalla vatten och kärleken mellan mor och son bands i vattnets väsen. Än vid den tidpunkt vår saga utspelar sig skänker vattnet frid och ro till den som släcker sin törst vid tjärnen, och det väcker minnen om kärlek till liv...

Men mörkret hade andra planer för trollhonan vars lycka inte fick vara länge. I en glänta med ett tak av silverne spindelväv sov Mauras son och hans moder vakade över hans andetag. Men även den kärleksfullaste av mödrar somnade och till gläntan, ur skuggan, smög en ulvbest. När Maura vaknade fanns hennes son ej längre där och mellan furorna ekade hennes ångestskri. Mauras vånda och förtvivlan slukade hennes sinne och hon föll djupt i desperationens avgrund. Och hennes rop av förlust ekar i gläntan med silverne spindeltak än idag...

Vår trollhona gav sig ut på jakten efter sin son. Hon vandrade dag och natt längs glömda stigar i ensamhetens skog. Över murkna stockar, genom mossklädda grottor och mellan svarta stammar gick hennes vandring. För var steg hon tog föll en tår av förtvivlan. Under hela sin vandring snyftade hon fram trollfolkets glömda besvärjelser. Och där trolltårar föll, där besvärjelser muttrades, där trollhonans fotsteg styrdes av sorg slingrar sig framåt förtvivlans stig. Än idag är den mörka mossan blöt av gnistrande silvertårar och lyssnar man tillräckligt noga kan klagogråten ännu höras...

Nog fann Maura sin son i ulvbestens käftar. Efter ett månvarvs vandring stod hon framför barnamördaren. Efter ett månvarv dog hoppet. Efter ett månvarv vann raseriet tillfälligt över sorgen. I en dal full av mossa, på ett block av svart sten, vid ett träd utan löv dräpte även hon. Hon som aldrig tidigare dräpt något levande. Driven av en känsla hon aldrig känt. I raseriets dal kommer även du att vändas mot sin broder. I raseriets dal kommer fader att dräpa dotter. I raseriets dal finns bara hat och ingen förlåtelse. I raseriets dal samlas gastarna av Maura och hennes son och ulven. I raseriets dal samlas vålnaderna av alla de som kommit till ensamhetens skog och passerat smärtans piltall. De som druckit ur kärlekens tjärn, nått förlustens glänta och vandrat längs förtvivlans stig..."
____________________

En stämningstext som växte fram... Kanske inte den första platsen man skickar sina rollpersoner till direkt.

Funkar sagostämningen? Är det användbart? Räcker stämningstexten eller bör det kompletteras med regler?

/Vulf - aningen melankolisk ikväll

 

[Feliath]

Swift

Funkar sagostämningen? Är det användbart?

Dubbel jao. Med pik.

Räcker stämningstexten eller bör det kompletteras med regler?

Frågan är lite fel ställd, i min mening. Räcker gör det ju absolut, men jag vet inte om det blir allra bäst så. Jag för min del ser det som så att det är till rollspel, till ett specifikt, speligt system, och då vill jag gärna ha lite stats och så. Just den här platsen kanske är lite svår att statta upp, men som princip...nja, jag skulle nog personligen vilja ha lite statblock ändå.


/Feliath - ambivalent

 

[Rickard]

Stämningstexter

Jag förstod inte och frågade Vitulv i vrållådan vad tusan han menade med "regler" till stämningstext och fick då svaret: "Tä'nk dig att stämningstexten är ett äventyrsupplägg. Måste jag då komplettera det med regler för hur rollpersonerna skall påverkas av de olika platserna (t.ex. genom att slå för PSY) eller räcker stämningstexten i sig för att man skall.. "

Jaja.. Vad gäller stämningstexter så tycker i alla fall jag följande..

När det gäller stämningstexter till att beskriva miljöer för spelledaren så är de rejält sunkiga.. Jag kommer ihåg alla köpgrottröjäventyr jag spelledde när jag var mindre där texten i varje rum började med "Översikt" och sedan kom en berättande text över hur rummet såg ut.. Det blev alltid så att jag satt och läste högt för de andra spelarna.. Visst, det har sin charm men just beskrivande texter förstör stämning och inlevelse för spelarna.. I alla fall när det gäller skrivna miljöer som spelledaren ska förmedla till sina spelare..

Korta texter kan finnas i början av äventyr eller för att ge en översiktsbeskrivning på ett område, typ när rollpersonerna kommer till ett slott nattetid i skydd av dundrande blixtar och smattrande regn.. Westerns scenarior brukar ha det.. De är skitbra att utgå ifrån när man beskriver miljön för spelarna.. Stämningstexter är dessutom dåliga på det sättet att det blir svårt att hitta viktig information i den, typ namn på platser eller annat.. Många fyller ut texten med blajord för att försköna sitt språk och det leder till att det blir mycket blaj som gör man tappar fokus.. Säg att en spelmakare skriver en stämningtext där han försöker beskriva ett foto.. Det slutar säkerligen med massor av beskrivningar på allehanda ting i fotot, istället för att fokusera på det viktiga.. Det som bringar fram stämningen..

Stämningstexter kan tyvärr även låsa spelledaren om man bara ger en massa text och beskrivningar.. Man måste som stämningstextmakare kunna ge spelledaren något att gå på.. Ge en massa idéer på hur man kan variera en sak eller slänga ut en massa trådar som spelledaren kan haka på..

När är det då bra att använda stämningstexter? Jag skulle vilja säga att de ska finnas när det gäller att påvisa saker som inte kan förklaras med regler.. Saker som behöver berättas för att kunna ge ett annat perspektiv på det hela.. Det kan vara en orchs känslor för ett dött barn.. Det kan vara hur en magiker upptäcker sin magikunnande för första gången.. Sådant som man egentligen inte kan förklara bra i ren världsinformationstext..

Så vad kan man göra istället för stämningstexter? Regler tycker jag knappast är ett bra alternativ eller en bra komplettering om man vill hjälpa spelledaren att få fram en stämning.. Däremot så tycker jag att man ska peka ut de saker som är viktiga att ha med för att bättra på stämningen.. Så att istället beskriva allting på "fotot" så kan man poängtera vissa saker som är viktiga.. Exempelvis förklara att ljuden kastar tillbaka ekon i grottgången, att röken från den tjäriga facklan sticker i ögonen på rollpersonerna och så vidare.. Helst i punktform och kortfattat så att spelledaren kan slänga ett öga på listan och inkludera den i beskrivningen medan rollpersonerna färdas allt längre och längre ner i gångarna..

Ursäkta.. Det blev lite rörigt och mycket upprepande, men jag är sliten själ just nu..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som inte kommenterade den text Vitulv skrev utan gav mest generella kommentarer om stämningstexter

PS. Sedan kan man fråga sig vad fanken "stämning" är för något, men det är en annan fråga DS.

 

[Johan K]

Funkar sagostämningen? Är det användbart?

Om den är användbar ja, på det så svara jag å´det bestämdaste: JA !!!
Det är en kalrt användbara text, man lever sig verkligen in i den.

Räcker stämningstexten eller bör det kompletteras med regler?

Ja absoöut, den räcker med råge !!
tycker att stämmningstexter inte ska vara för långa.. Då tror jag att man tappar lite av konceptet.
Nej, blanda kinte in regler.. Det förtar lite av texten av att ha regler med. Det finns juregler redan i andra böcker, så varför bland in det här ?
Kanske på sin höjd att du plockar med nån karaktär som finns i texten.

 

[GlueBall_UBBT]

Jag tyckte det var fullt med stämningen igenom hela texten. Den var mycket inspirerande och sagolik. Den gav mig en skön rysning i kroppen. Den räcker enligt mig mycket väl.

 

[walium]

Det som behövs är en text som mer beskriver hur själva platsen ter sig och ser ut när rollpersonerna kommer dit. Det som du har skrivit är förvisso väldigt bra, men jag ser det bara som en bakgrund och stämningstext som sätter lite färg på platsen. Något som rollpersonerna hör kring lägerelden en kulen kväll under hösten. Det jag vill ha som komplettering är alltså en mer konkret beskrivning av själva platsen och vad man kan tänkas möta där.

Och nu till något helt annat nämligen fenomenet "Stigarnas bok". Är det din helt egna idé eller något som Riotminds funderat på tidigare? Det har ju cirkulerat ett tag här på forumet. Hursomhelst är det ett alldeles för bra koncept för att falla i glömska och jag skulle gärna vilja diskutera ett eventuellt utgivande på allvar med något Riotmindssnubbe.

 

[Vitulv]

"Och nu till något helt annat nämligen fenomenet "Stigarnas bok". Är det din helt egna idé eller något som Riotminds funderat på tidigare? Det har ju cirkulerat ett tag här på forumet. Hursomhelst är det ett alldeles för bra koncept för att falla i glömska och jag skulle gärna vilja diskutera ett eventuellt utgivande på allvar med något Riotmindssnubbe. "

Nej, det är inte jag som har kommit på "Stigarnas Bok". Det var tänkt att bli Trudvangs "världsbok" innan Riotminds kläckte den synnerligen oorginella ideén med att släppa traditionella världsböcker (som Osthem och Mittland t.ex.).

Jävligt trist eftersom jag tror att Stigarnas bok/Förtrollade platser hade blivit för världsböckerna vad Jorges Bestiarium blev för monsterböckerna.

Vulf - förresten så är Förtrollade platser ett mycket mysigare namn. Eller ännu hellre - Förtrolla[color:\\"red\\"]n[/color]de platser. Eller varför inte Förtrollande stigar?

 

[walium]

"Nej, det är inte jag som har kommit på "Stigarnas Bok". Det var tänkt att bli Trudvangs "världsbok" innan Riotminds kläckte den synnerligen oorginella ideén med att släppa traditionella världsböcker (som Osthem och Mittland t.ex.)."

Tja, det borde ändå kunna finnas plats för en modul som "Stigarnas bok" trots detta. Och det gäller inte bara i Trudvang.

"Vulf - förresten så är Förtrollade platser ett mycket mysigare namn. Eller ännu hellre - Förtrollande platser. Eller varför inte Förtrollande stigar? "

Nej, nej, nej, "Stigarnas bok" slår allt annat med hästlängder.