Mytkrossning del två
"Detta eftersom jag under en tid studerade myterna(?) kring japansk svärdskonst under ett arbete jag gjorde (vilket för övrigt fick namnet; "samurajkrigarens mentalitet & svärdskonst: myt eller verklighet?"). Jag blev överraskad... och faschinerad över det jag tog del av. De bästa samurajerna var med största sannolikhet (och på god historisk grund) övermän till våra europeiska stridsmän så det räckte och blev över."
Jag har också gjort liknande efterforskningar, och förfördes också till en början av myterna. Sedan var det ganska lätt att sortera upp saker och ting i påvisbara fakta och uppenbara överdrifter. Mentaliteten hos samurajerna är dock ingen myt, även om svärdskonsterna i många fall är lika överdrivna som Arthur-sagorna. Faktum är att man hittar många likheter mellan Arthur-sagorna och diverse samurajsagor: de är anakronistiska (fel vapen och fel rustningar vid fel tidpunkt) och tämligen mustiga i sina beskrivningar av våldsscenerna.
Och även om man tillåter överdrifterna att vara kvar så räcker det med att nämna sir William the Marshal för att inse att Miyamoto Musashi med flera har europeiska övermän. Sir William the Marshal började sin bana under kung Henrik I som en vanlig fattig riddare, och jobbade upp sig på slagfält och tornerspel under tre engelska kungar till att bli drottning Eleanors skyddsling, senare hennes livvakt, därefter riksmarskalk (därav namnet "marshal") och slutligen earlen av Pembroke. Och det mest perversa med sir William the Marshal är att han
inte är en myt.
"Däremot finns det en del sanning rörande den europeiska bristen på finess såtillvida att striderna under en viss period av medeltiden utvecklades till att bli rätt otaktiska stormningar jämfört med tiden innan de tyngre trupperna tog över på slagfälten."
Myt. Taktiken var väl utvecklad under medeltiden. Förutom att man ärvt det tämligen omfattande taktiska kunnandet som fanns kvar efter antiken (Vegetius
De Re Militari var ett av standardverken och bör placeras i varje krigshistorikers bokhylla bredvid Sun Tzus
Krigskonsten och Carl von Clausewitz
Om Kriget varande snudd på odödliga klassiker om taktik och krigföring) så utvecklades taktiken och strategin hela tiden. Karl den Store var en suverän härförare, och Rikard Lejonhjärtas kampanjer i Frankrike och Palestina bör studeras närmare av de som vill förstå att medeltida krig inte var att flänga ut sig på slagfältet och bulta. Framförallt bör man skippa vad som står i Nordiskt Familjelexikon om medeltida våld.
- Krille
"Never position a rock near a hard place"
<A HREF="
http://www.foxtail.nu" target="_new">
http://www.foxtail.nu</A>