En grej jag tänk på rörande alver

[Dilandau]

Jag älskar ju alver, så därför blev jag glad när jag för ett tag sedan läste Världsträdets grenar till Järn.

Där finns de roligaste tipsen för att spela en kampanj med alver som jag någonsin sett. Kortfattat: Tiden går snabbt. Snorungen som skrubbade golvet i världshuset ena gången, är en gammal gubbe nästa gång. Även om det bara är något speltillfälle emellan.

Sedan jag läste Världsträdet har jag haft detta i bakhuvudet. Hur skulle man lägga upp en sån kampanj rent konkret, i synnerhet om man vill spela på ett mer eller mindre traddigt sätt?

Rent inworld-mässigt förklarar upplägget alla utvalda ätter och superviktiga magiska föremål som florerar i fantasygenren. Alver och andra odödliga pallar inte satsa alla sina kort på en enskild människa som ändå kommer vara död strax. Då är det bättre att förtrolla ett svärd som man vet kommer hålla åtminstone de närmsta 500 åren.

Rent spelmässigt föreställer jag mig att man kör i två tempon. Dels "elf time" där alv-partyt äventyrar runt bland andra alver och långlivade varelser som vanligt. Dels "mortal time", som liksom är lite påfrestande för alverna. Det aktiveras när de aktivt måste engagera sig de dödligas affärer. Typ för att rädda barnbarnbarnsbarnet till den där kungen vars spermier de förtrollade för några hundra år sedan. Eller för att hindra nån dum dvärg att hugga ner olivträdet som – om vädret håller – kommer producera en magisk oliv som sådär 460 år.

"Mortal time" ska vara lite jobbigt. Hur det ser ut får nog variera beroende på system, men alverna ska inte palla att befinna sig i mortal time hur länge som helst. Det kan vara något värde som minskar eller dylikt. Jag tänker även att det finns vissa förmågor alverna kan använda under "elf time" som inte funkar på "mortal time". Kanske spells som tar 3 år att kasta, sånna saker.

Ett alternativ är att köra elf time som något i stil med Svavelvinters skuggspel. Och sen växlar man till man time nån gång vart hundrade/tusende år, beroende på.

Ja, det är ungefär så långt jag kommit i mina tankar.

 

[Bifur]

Låter som ett bra koncept. Jag gillar det. Gör mig riktigt sugen på en sådan kampanj.

 

[Zire]

Riktigt cool idé!

Jag tänker att grunden för problemlösande består i att se världen som en långlivad varelse (och att även andra långlivade också gör det). Långlivades interaktion med varandra behöver inte skilja sig så mycket från hur kortlivade interagerar sinsemellan, utan dilemmat är hur långlivade betraktar kortlivade och deras förehavanden.

Antingen så är det de kortlivade gör irrelevant och kortsiktigt. Det kan vara ett krig som är meningslöst att blanda sig in i för de långlivade, det kommer att vara en konflikt som böljar fram och tillbaka, men inom ett århundrade så kommer ändå den ena sidan att ofrånkomligt att vara vinnare. De andra har inte en chans att vinna i längden som det ser ut nu, eftersom de inte är ute efter en långsiktig lösning. De långlivade håller sig helst utanför den meningslösa konflikten, och betraktas förmodligen som kallsinta av de kortlivade.

Men nu och då så gör de kortlivade någonting som kommer att kunna växa sig till ett riktigt problem och förändra världen i grunden. Det kanske inte är så stort just nu, men får det fortlöpa så kommer de med sin explosionsartade fortplantningsförmåga att göra det till ostoppbart problem. Förmodligen är det också ett problem för dem själva, men eftersom de räknar år och inte århundranden så ser de inte problemet. I sådana situationer måste de långlivade träda in och rädda både dem själva och de kortlivade. Som tack har de kortlivade ingen som helst förståelse eller respekt för att de långlivade är bättre. De kallar de långlivade för arroganta, känslokalla och ignoranta, men vem skrattar åt vem om tvåtusen år? Ja inte de kortlivade, för de har förmodligen dött ut vid det laget...

Att skydda samhällen, och föra (kortsiktiga) krig tänker jag är någonting som de långlivade inte har någon förståelse för. Kanske inte ens varför man söker odlingsmarker som bara kommer att hålla i max några århundranden innan man helt urlakat området. De ser ner på de kortlivades odlingsmetoder och industrier som är kortsiktiga. Det kanske ger lite välstånd i några årtionden, men det kommer aldrig att fungera i längden. Och att driva omkring och förbruka resurser kommer att driva dem till sin egen undergång tillslut ändå.

Att reta upp andra, farliga långlivade tänker jag är någonting som däremot kan få ödesdrigra konsekvenser under lång tid, kanske för alltid. En magiker som väcker upp en urtidsdemon, en gud som ger en dödlig ett välsignat vapen, eller konsekvenserna av att det finns långlivade som bryr sig om de kortlivade onaturligt mycket (tänk husdjur) är riktiga problem. Där kan de långlivade behöva agera, men man kanske väntar 200 år innan man reagerar, eftersom man har tålamodet att invänta rätt tidpunkt.

Så jag tänker att det finns en jobbig balans mellan att ha det överlägsna perspektivet och tiden på sin sida, vägt mot att de kortlivade kan föröka sig så jäkla snabbt. Det är typ omöjligt att helt utplåna dem och de finns överallt. Tillråga på allt är de imponerande ambitiösa och kan rent av vara farliga när en impulsiv härskare plötsligt klampar in i alvernas rike men sin här av billiga krigare, som med sin enorma mängd kan hota till och med de bästa alvkrigarrna.

 

[Rymdhamster]

Rent inworld-mässigt förklarar upplägget alla utvalda ätter och superviktiga magiska föremål som florerar i fantasygenren. Alver och andra odödliga pallar inte satsa alla sina kort på en enskild människa som ändå kommer vara död strax. Då är det bättre att förtrolla ett svärd som man vet kommer hålla åtminstone de närmsta 500 åren.

Ooo... det här far iväg på lite av en tanget, men jag gillar verkligen det tänket. Magiska föremål kan vara skapade med ett väldigt specifikt, långsiktigt syfte. Att det byter händer med jämna mellanrum är bara något man får räkna med. Många föremål fungerar ju så, vapen som gör extra skada på odöda och sånt. Men det här var en jäkligt tufft sätt att se det på.

Men det är ju en väldigt bra anledning till varför alver inte bara ströslar magiska föremål över sina vänner. De skulle säkert göra det, men innan de föremålen är klara är de vännerna sedan länge döda. Det är bara om alven redan råkar ha ett föremål liggande som de skapade för några hundra år sedan som skulle kunna passa.

 

[Dilandau]

Ooo... det här far iväg på lite av en tanget, men jag gillar verkligen det tänket. Magiska föremål kan vara skapade med ett väldigt specifikt, långsiktigt syfte. Att det byter händer med jämna mellanrum är bara något man får räkna med.

ja men exakt. En alv gör ett drakdräparspjut för att förutsättningarna för ritualen är perfekta just detta decennium, och för att Rihanna den Gyllenfjällade och Harmoniska troligen kommer utvecklas till en tyrann inom det närmsta årtusendet.

Sen vet ju alven att ett så magiskt föremål kommer att användas till andra ändamål och komma på villovägar. Då är det bäst att ha lite koll. Så därför ger hen spjutet till den där knepiga mänskliga munkorden, för oddsen är att de kommer skydda det så in i helvete. Och inom något århundrade kommer deras lära ha pivoterat mot ”skydda de rättfärdiga mot drakar”. Garanterat minst en superskillad drakdräpare varannan generation eller så.

 

[Rymdhamster]

Då är det bäst att ha lite koll. Så därför ger hen spjutet till den där knepiga mänskliga munkorden, för oddsen är att de kommer skydda det så in i helvete. Och inom något århundrade kommer deras lära ha pivoterat mot ”skydda de rättfärdiga mot drakar”. Garanterat minst en superskillad drakdräpare varannan generation eller så.

Oooo... lite missionaria protectiva-vibbar (från Dune)!

Alver som petar lite här och lite där för att skicka iväg saker i en viss riktning, och sen poppar in i verkligheten några hundra/tusen år senare för att justera kursen en aning =D

 

[.Per.]

Ser framför mig hur spelledaren aktiverar en mängd olika händelser (klockor) som de kortlivade står för. Mer som släcka bränder men de hinner inte påverka alla. Kan vara att i hemlighet ta ut en viss ledare. Hjälper även sl som kan planera. Ni väljer dessa 3 av 7 händelse. Sen växer de resterande 4 till nivå 2, blir mer komplicerade att lösa. Fler tillkommer senare på nivå 1. Men att det ska också gå att välja rätt, alla är inte lika hemska men alla påverkar världen.

Samtidigt pågår saker i den långlivade världen som tar mycket längre tid, hovintriger, bråkiga trädmän, smida magiska vapen o.s.v.

Så spelarna kan ge sig i kast med 2 långlivade händelser eller byta en eller båda mot 3+3 kortlivade händelser. Dessa motsvarar 6+6 månader speltid (1år) och tar max 2 spelmöten. Något åt det hållet hade jag lagt upp det.

 

[Dilandau]

Riktigt cool idé!

Jag tänker att grunden för problemlösande består i att se världen som en långlivad varelse (och att även andra långlivade också gör det). Långlivades interaktion med varandra behöver inte skilja sig så mycket från hur kortlivade interagerar sinsemellan, utan dilemmat är hur långlivade betraktar kortlivade och deras förehavanden.

Antingen så är det de kortlivade gör irrelevant och kortsiktigt. Det kan vara ett krig som är meningslöst att blanda sig in i för de långlivade, det kommer att vara en konflikt som böljar fram och tillbaka, men inom ett århundrade så kommer ändå den ena sidan att ofrånkomligt att vara vinnare. De andra har inte en chans att vinna i längden som det ser ut nu, eftersom de inte är ute efter en långsiktig lösning. De långlivade håller sig helst utanför den meningslösa konflikten, och betraktas förmodligen som kallsinta av de kortlivade.

Men nu och då så gör de kortlivade någonting som kommer att kunna växa sig till ett riktigt problem och förändra världen i grunden. Det kanske inte är så stort just nu, men får det fortlöpa så kommer de med sin explosionsartade fortplantningsförmåga att göra det till ostoppbart problem. Förmodligen är det också ett problem för dem själva, men eftersom de räknar år och inte århundranden så ser de inte problemet. I sådana situationer måste de långlivade träda in och rädda både dem själva och de kortlivade. Som tack har de kortlivade ingen som helst förståelse eller respekt för att de långlivade är bättre. De kallar de långlivade för arroganta, känslokalla och ignoranta, men vem skrattar åt vem om tvåtusen år? Ja inte de kortlivade, för de har förmodligen dött ut vid det laget...

Att skydda samhällen, och föra (kortsiktiga) krig tänker jag är någonting som de långlivade inte har någon förståelse för. Kanske inte ens varför man söker odlingsmarker som bara kommer att hålla i max några århundranden innan man helt urlakat området. De ser ner på de kortlivades odlingsmetoder och industrier som är kortsiktiga. Det kanske ger lite välstånd i några årtionden, men det kommer aldrig att fungera i längden. Och att driva omkring och förbruka resurser kommer att driva dem till sin egen undergång tillslut ändå.

Att reta upp andra, farliga långlivade tänker jag är någonting som däremot kan få ödesdrigra konsekvenser under lång tid, kanske för alltid. En magiker som väcker upp en urtidsdemon, en gud som ger en dödlig ett välsignat vapen, eller konsekvenserna av att det finns långlivade som bryr sig om de kortlivade onaturligt mycket (tänk husdjur) är riktiga problem. Där kan de långlivade behöva agera, men man kanske väntar 200 år innan man reagerar, eftersom man har tålamodet att invänta rätt tidpunkt.

Så jag tänker att det finns en jobbig balans mellan att ha det överlägsna perspektivet och tiden på sin sida, vägt mot att de kortlivade kan föröka sig så jäkla snabbt. Det är typ omöjligt att helt utplåna dem och de finns överallt. Tillråga på allt är de imponerande ambitiösa och kan rent av vara farliga när en impulsiv härskare plötsligt klampar in i alvernas rike men sin här av billiga krigare, som med sin enorma mängd kan hota till och med de bästa alvkrigarrna.

Ja, det är skarvarna mellan elf time och mortal time som det intressanta och oförutsägbara händer tänker jag. Det förstärks av att - om man ska gå efter stereotyperna - så få alver alls bryr sig om dödligas förehavanden.

 

[Dilandau]

Så spelarna kan ge sig i kast med 2 långlivade händelser eller byta en eller båda mot 3+3 kortlivade händelser. Dessa motsvarar 6+6 månader speltid (1år) och tar max 2 spelmöten. Något åt det hållet hade jag lagt upp det.

Spännande tänk! Är detta rent strategiskt spel, eller föreställer du dig att spelarna ”väljer äventyr” så här?

 

[.Per.]

Spännande tänk! Är detta rent strategiskt spel, eller föreställer du dig att spelarna ”väljer äventyr” så här?

Precis, att de väljer, blir ett perfekt upplägg om de under session 0 väljer så GM kan preppa inför nästa möte. De som inte blir av blir händelser, nyheter som sker. Ett mindre krig bryter ut vilket kanske påverkar de långlivade. En skog blir huggved vilket leder till .... o.s.v. samt att varje händelse de väljer blir en längre encounter. Sen hopp till nästa encounter.

 

[Ymir]

Ja, det var en ball idé! Men Världsträdets grenar är skriven av Kristen Sundelin, va? För det är isåfall inte första gången han har briljanta idéer kring alver. Han skrev den ursprungliga alvboken till Eon för länge sedan, och den är fullständigt godawesome, och har vairt en ledstjärna för alla vi som jobbat med Eons alver ända sedan dess. Jag minns inte exakt vilka av deras egenskaper som härrör från Sundelins ursprungliga alvbok respektive senare skribenter, men det centrala konceptet i Eon är basically att alvernas odödlighet anses vara en förbannelse som dvärgarna kastade på dem för länge sedan, och den leder över lång tid till att de bleknar bort, först mentalt, och sedan fysiskt i ganska bokstavlig bemärkelse. En bidragande orsak till detta är att de minns alla händelser de varit med om som om det vore igår; deras minnen bleknar inte med tiden, som människors gör. Därför är de dåliga på att bearbeta trauman, och deras långa liv skapar buddhism-liknande ångest över förluster och alltings förgänglighet som till slut gör livet outhärdligt för dem.

 

[Bifur]

och den leder över lång tid till att de bleknar bort, först mentalt, och sedan fysiskt i ganska bokstavlig bemärkelse. En bidragande orsak till detta är att de minns alla händelser de varit med om som om det vore igår; deras minnen bleknar inte med tiden, som människors gör. Därför är de dåliga på att bearbeta trauman, och deras långa liv skapar buddhism-liknande ångest över förluster och alltings förgänglighet som till slut gör livet outhärdligt för dem.

Har ingen koll på Eon men bortynande och livsleda är ju rätt tydliga teman även bland "originalalverna" hos Tolkien, även om det mest berörs utanför själva huvudverket LotR. Döden (och det efterföljande paradiset som är underförstått hos den kristne Tolkien) kallas ju till och med "Människornas gåva".

 

[Mogger]

ja men exakt. En alv gör ett drakdräparspjut för att förutsättningarna för ritualen är perfekta just detta decennium, och för att Rihanna den Gyllenfjällade och Harmoniska troligen kommer utvecklas till en tyrann inom det närmsta årtusendet.

Sen vet ju alven att ett så magiskt föremål kommer att användas till andra ändamål och komma på villovägar. Då är det bäst att ha lite koll. Så därför ger hen spjutet till den där knepiga mänskliga munkorden, för oddsen är att de kommer skydda det så in i helvete. Och inom något århundrade kommer deras lära ha pivoterat mot ”skydda de rättfärdiga mot drakar”. Garanterat minst en superskillad drakdräpare varannan generation eller så.

Det här är briljant! Och allt blir ju så logiskt! Alverna är helt enkelt fantasyns motsvarighet till AI; superhjärnor som redan har förutsett vad som sker om 1000 år och arbetar aktivt för att genomföra det, och inte den där alternativa framtiden som de också har förutsett.

Frågan är väl varför? För man vill ju inte hamna i "för att de är goda", utan de bör ha lite mer komplexa motiv än så. Tyvärr är min hjärna lite för mossig och trött idag för att jag ska orka ta det vidare.

 

[Dilandau]

Det här är briljant! Och allt blir ju så logiskt! Alverna är helt enkelt fantasyns motsvarighet till AI; superhjärnor som redan har förutsett vad som sker om 1000 år och arbetar aktivt för att genomföra det, och inte den där alternativa framtiden som de också har förutsett.

Frågan är väl varför? För man vill ju inte hamna i "för att de är goda", utan de bör ha lite mer komplexa motiv än så. Tyvärr är min hjärna lite för mossig och trött idag för att jag ska orka ta det vidare.

Superhjärnor - eller bara mer eller mindre erfarna politiker med lång tidshorisont? Det hela kompliceras av att majoriteten av alver traditionellt inte bryr sig om de dödligas affärer och att deras agenda ofta bara sträcker sig till ”lämna oss ifred!”. Samt att andra odödliga (drow! drakar! halvgudar!) spelar samma spel.

Så de alver som är intresserade av världens utveckling har lite av en uppförsbacke.

(Kan man resonera om man inte vill ha en ”alver styr allt bakom kulisserna”-värld.)

Vad gäller agendor så tänker jag det kan var olika. Vissa alver vill gott för alla, andra vill utplåna sina fiende. Någon vill rädda människornas civilisation från alla hot för att hen lovade sin mänskliga älskare att ”ta hand om vårt barn när jag är borta”. Det var 2785 år sedan, men ättlingarna lever fortfarande så löftet gäller än.

Jag kommer också att tänka på magikern Bayaz i Joe Abercrombies böcker som säger något med ”oavsett vilken sida som står som segrare, så vinner jag”. En asmäktig spelare som har ett finger överallt, bara för säkerhets skull.

Även abbedissan Glass i Mark Lawrence ”Red sister”-böcker. Har man talangen och möjligheten att påverka världens utveckling så kommer man att göra det. Alternativet är att låta andra bestämma

 

[Mogger]

Mmm... Båda jag och nej. De blir ju lite "människor som lever jättelänge", eller vampyrer. Hade varit coolt med någon twist av den klassiska alven, så det inte bara blir Chronopia? Eller så räcker det så. Det här är ju ytterst ett upplägg för spel och då behöver man nog inte gå in i setting-skapar mode med en gång.

Det intressanta här är ju tidsaspekten. Och det skulle kunna förklara alv/dvärg-konflikten. De agerar helt enkelt på samma arena, så dvärgarna råkar ofta fucka upp alvernas planer.

 

[Dilandau]

Det intressanta här är ju tidsaspekten. Och det skulle kunna förklara alv/dvärg-konflikten. De agerar helt enkelt på samma arena, så dvärgarna råkar ofta fucka upp alvernas planer.

Ja! Dvärgar blir ju tillräckligt gamla för att kunna förstå och sabba även långsiktiga planer, men är inte nog långlivade för att ”se hela bilden” (tycker alverna).

 

[Leon]

Grymt intressant tråd. Väcker många tankar. Vissa delar ansluter till hur vi tänkt runt öde, profetior och gudar i Kopparhavets hjältar (även om våra alver snarare går åt andra hållet).

Vad gäller vilka konflikter och målsättningar som styr så känns det här som ett bra upplägg för en relationskarta och fokus på olika klickar av aktörer. Ett episkt, grekiskt, tragiskt drama runt svek och förbittring. Tänk Feanors söner. Alverna i Svärdets sång (inkl. Bittermarken) är bra inspiration.

Frågan för mig är egentligen hur man knyter an till metaspelet, och vad man faktiskt gör under metaspelet. Antar att det blir skuggspels/brädspels/PBEM-liknande med mer fokus på längre strategiska förlopp än interpersonliga scener. Tror tricket borde vara att knyta an de interpersonliga spänningarna ovan på något sätt så att spelgruppen kan spela fram den. Helst vill man ju att Yonwés döttrar har haft en 500-årig fejd med Stjärnprästeskapet pga något som hände i första spelmötet.

Kommer inte riktigt runt hur man spelar ut det långa tidsförloppet i spel. Det blir ju liksom inga sociala scener som uppstår naturligt.

Kanske kan man ha med någonsorts alv-ting som samlas var 100:e år där man kan spela ut de långsiktiga konflikterna. Lite Ent-moot känsla kanske. Flera dagar av meditativ konfliktresolution. Men ändå tillräckligt inzoomat för att kunna spela ut sociala scener.

Coola grejer iaf!

 

[Leon]

Vill man dra det ännu längre kan man göra en sorts hybrid av rollspel och civilization. Första spelmötet börjar med att alverna hänger i sina vita särkar och stirrar mot stjärnorna. Så dyker det plötsligt upp ett par primitiva apmänniskor. Lär du dem att använda verktyg? Tänk början på 2001... Eller eld a la Prometheus.

Från speltilfälle avancerar mänskligheten från stenålder till bronsålder till medeltid, beroende på vilka drag man gör. Tänk lite Michael Moorcook eller Elfquest.

 

[Möller]

Läste för ett tag sedan ett inlägg på en OSR-blogg (men vilken?) om en typ av magi, 'regiomancy' eller nog en lite annan stavning, som gick ut på att kasta besvärjelser som påverkar stater och dynastier. Den vore värd att länka till i denna tråd ...

 

[God45]

Läste för ett tag sedan ett inlägg på en OSR-blogg (men vilken?) om en typ av magi, 'regiomancy' eller nog en lite annan stavning, som gick ut på att kasta besvärjelser som påverkar stater och dynastier. Den vore värd att länka till i denna tråd ...

Jag tror det är från Birthright kampanjsettingen till AD&D 2ed där man spelar härskare och deras löjtnanter på jakt efter Järntronen.