En kampanj per rollspel – för spel X?

[krank]

Det finns vid det här laget jättemånga rollspel med häftiga kampanjvärldar. Inte ens om jag orkade spela rollspel varje vecka skulle jag klara av att spela dem alla. Inte ens om det slutade komma nya spel nu och jag spelade resten av livet. Så, jag tänker ganska ofta att alla rollspel egentligen kan betraktas som en-kampanjs-rollspel.

Så… den här tråden är mest ett ställe att fundera lite kring hur en sådan kampanj skulle se ut för olika spel. Eller hur man skulle gå till väga för att konstruera en sådan kampanj. Och ja, jag tänker nu framför allt på spel som kanske inte redan har en Stor Kampanj redan – Mutant: UA har ju en, till exempel. Men om du har en bättre Stor Kampanj att köra i M:UA är jag idel öron.

Skriv spoiler-saker inom spoiler-taggar, tack. Och då menar jag sådant som är "spelvärlds-hemligheter", att den här tråden potentiellt kommer att spoila kampanjerna som beskrivs ser jag som självklart.

Jag kan börja.

Mutant Chronicles
Den här spelvärlden har ju en mängd Stora Problem, men jag tänker att en kampanj inte skulle behöva lösa dem. Jag tycker inte nödvändigtvis att Mörka Legionen eller megakorparnas rovkapitalism eller brödraskapets religiösa fanatism skulle behöva "lösas" för att man ska känna att det är OK att lämna spelvärlden till förmån för en annan.

Så jag tänker att man har en Great Villain – en nefarit, till exempel. Algeroth har ju traditionellt varit den apostel som fått mest screen time, så det är antagligen en Algeroth-nefarit. Eller en Ilian-nefarit, kanske. Jag tror att hen hursomhelst har långtgående planer och att mycket av kampanjen handlar om att stoppa dessa planer samt hitta ett sätt att besegra hen. Kanske samla tillräckligt med militär makt, skaffa allierade etc.

Jag tänker att kampanjen ändå bör ha med aktörer från alla större grupperingar – megakorpar, brödraskapet, alla apostlarna. Annars skulle man nog kunna känna sig lite lurad.

Den skulle också behöva besöka alla större bosättningar – och kanske också Nero eller åtminstone Pluto. De senare kan man ju komma åt via någon mörk portal eller så. Men åtminstone Merkurius, Venus, Mars, asteroidbältet. Antagligen också Jorden, oavsett om man kör med klassisk Dark Eden eller om man använder nya Whitestar-varianten.

Sedan skulle jag nog också vilja ha med äventyr av flera olika smaker – det är ju lite av en defining feature för MC att spelvärlden håller ganska bra både för lågmält detektivarbete på Luna, skyttegravskrig på Mars och träskigt Apocalypse Now:ande i Venus' djungler. Så jag tänker att man kanske börjar på Luna, för att det alltid är lättare att gå från lågmält till bombastiskt. Och så har man äventyr som stegvis ökar volymen, så att säga.

Jag tänker att oavsett lär klimax för kampanjen innebära ett desperat men väldigt välbeväpnat Last Stand inuti ett mörkt citadell, där rollpersonerna mejar ner horder med odöda legionärer och andra monstrositeter. Kanske i sällskap med doomtroopers, eller kanske har de själva rekryterats som sådana.

Hur snabbt skulle man kunna klara av en sådan kampanj? Jag tänker att man behöver ett minimum av kanske 5 eller 6 äventyr, där varje äventyr kanske tar 2–4 spelmöten att ta sig igenom.

---

Så… Hur ser Den Stora Kampanjen ut för… Nobilis? Kult? Eon? In Nomine? Oktoberlandet? RIFTS? Eclipse Phase? Engel? Traveller? Vampire? Jag har lite funderingar som ligger och kokar, men jag vill jättegärna höra era tankar.

Och ja, givetvis är det både OK att skriva om ett spel man skrivit själv, och om spel någon annan redan skrivit om. Och att komma med konstruktiva tillägg eller förslag till saker andra skrivit.

 

[Nässe]

Jag har ingen kampanj att slänga fram, men vill säga att jag håller helt med dig. Varje rollspel borde skrivas för att spelas i en kampanj, och sen kan man därefter, som spelgrupp tvingas pilla och skruva för att få ihop en till. Fattar inte varför man inte oftare tänker så.

 

[Bifur]

Fattar inte varför man inte oftare tänker så.

Håller med helt, men det är väl uppenbart att massa rollspelare är ointresserade av stora kampanjer - så det är väl en anpassning till det? (Även om jag aldrig förstått den infallsvinkeln.)

 

[Rymdskeppet]

1. Är inte M:0 en slags kampanj med regler?

2. Jag drömmer om att skriva en kampanj till Mouseguard som utspelar sig under vinterkriget 1149 (Winter War of 1149).

Riktigt storslaget med det existentiella hotet från vesslorna där man tvingas färdas genom hela mössens territorium (och kanske utanför det också). Järva diplomatiska manövrar, uppdrag bakom fiendens linjer och en jäkla massa episkt äventyrande i den obarmhärtiga vintern.

Kunde inte det vart något?

 

[DanielSchenström]

Jag tycker du behöver gå till botten av problemet istället för att hitta plåster till den mest synliga konsekvensen. Problemen tar du hand om i steg 1 och 2 nedan.

Steg 1: Orka mer! En kombination av fysisk träning, god kost och dödande av tidstjuvar är på dagordningen. Målet är inte att bli en atlet utan kunna utnyttja så många av dygnets timmar som möjligt.

Steg 2: Spela mer! Tidstjuvarna som dödades i steg 1 friar upp tiden du behöver. Ta steget till två spelmöten i veckan om ungefär 5 timmar vardera. Här kanske också medspelarna måste engageras och titta på sina prioriteringar. Under semestrar och andra ledigheter kan man klämma till med extra speldagar.
Här är det viktigt att inse att man kanske behöver dra ner på det materiella, gå ner i tid i sin tjänst och kicka ur gamla kompisar ur gemenskapen för att de inte kan hänga med en på resan till kampanjnirvana.

Steg 3: Sortera bort alla överflödiga spel! Om man tar bort alla OSR-kloner, sämre versioner av ett spel, spel utan roliga premisser, spel vars regler man knappt orkar med osv så har man skördat många offer.

Steg 4: Identifiera de spel som inte har stora kampanjer av de som är kvar. I första inlägget noterar jag Vampire utan suffix. Är det The Masquerade så finns flera kampanjer av olika storhet exempelvis. Man vill ju inte skapa eget om det inte behövs.


Själv behöver jag inte följa alla dessa tips då jag redan är där så att säga och på 36 år har de blivit...20 stora kampanjer avklarade och pågående.

Men jo, jag förstår tanken, bara det att sätta den här tanken i verket verkar hetsigt. Som att oroa sig för att inte se alla bra filmer som finns. (Filmkollande är en tidstjuv! Undvik!) Det är lite som kampanjversionen av Indievågenspelens regler. Bort med det onödiga och gör spelet fokuserat på det som är kärnan med det och sen skapa en kampanj som bockar av alla spelets kärnkoncept. Drar man det till sin spets så är det rälsade äventyr med simpla fungerande regler, för effektivast spelande. Som att spela vissa konventsäventyr hemma.

 

[krank]

[Här stod en massa onödig skit som svar till Daniel, när jag egentligen bara borde ha 100% ignorerat det han skrev och istället fokuserat på trådens kreativa syfte]

 

[DanielSchenström]

Tack själv för att du inte bara anmäler inlägget och får det bortplockat om det stör dig. Moderatorerna kan trots att jag inte känner dem troligtvis avgöra hur illa jag håller eller inte håller mig till ämnet och hur respektlös jag är eller inte.

 

[Franz]

Jag har en kampanjidé till Sagan om Ringen - Rollspelet som jag nog skulle se som den stora kampanjen till det spelet.

Kampanjen skulle utspela sig under ringens krig, alltså samtidigt som böckerna. Rollpersonerna spelar ett gäng soldater från Harads arméer. I böckerna framstår ju haradrim som rätt onda i och med att de krigar för Sauron. Men i kampanjen så vet merparten av alla soldater inte att Sauron är ond, de har tvärtom hört att han är the good guy och att Gondor är onda. Men nu när de marscherat upp till Gondors trakter upptäcker de att deras kapten är en ond typ som dyrkar mörkret. Ingen annan i förbandet är ond, men de tror inte rollpersonerna, så de är tvungna att desertera. Rollpersonerna sitter på en hel del information som skulle kunna hjälpa Gondor och Rohan att besegra Sauron och vinna kriget. Kruxet är att merparten av Gondors och Rohans folk är sjukt fördomsfulla och tror att rollpersonerna är onda spioner. Rollpersonerna måste dels undvika att bli tillfångatagna av både Haradrim, Gondor och Rohan. De måste ta reda på vilka kaptener hos Gondor och Rohan som skulle behöva informationen som rollpersonerna sitter på. De måste även på något sätt bevisa att de går att lita på. Vidare så funderar jag på om man i denna kampanj skulle kunna göra något med profetior också. Typ att det i Minas Tirith finns profetior som skulle kunna hjälpa till att vinna kriget, men dessa profetior är ofullständiga och rollpersonerna från Harad vet att deras folk har andra profetior som också är ofullständiga, men kanske får man fram svar om man kombinerar de båda profetiorna?

Som ni säkert ser är detta inte helt utvecklat än utan mycket är på idéstadiet, men jag tror att premissen skulle kunna utgöra både en udda och maffig kampanj

 

[Jocke]

Den Stora Vampire - kampanjen har ju traditionellt vart att spelarna är nya vampyrer som nästlar sig in i vampyrpolitiken i sin stad.

Jag vill slå ett slag för något annat! Att man som vampyrer följer hela vampyr-ploten från början till idag. Varje äventyr är en egen tid! Man får vara i rom, på medeltiden, 90 talet, nu! Och vad mer som nu behövs. Kanske byter man rollpersoner längst vägen, kanske har man hela sin klan att spela och väljer rollis genom någon slags risk-reward mekanik?

Rubbet ska in!

Det är också OLD wod, för jag har inte fattat grejen med new.

 

[Henke]

"Tack" för att du tycker att du, som inte känner mig, är rätt person att tala om för mig vad problemet "egentligen" är.

Eller ärligt talat: Hela ditt inlägg är extremt respektlös off-topic.

Jag kan givetvis inte svara för DanielSchenström´s intention i det han skrev, men min egen tolkning (innan jag läste ditt svar) var att meddelandet var seriöst och i all välmening, även om jag förstår i efterhand att det finns tolkningsutrymme.

Utifrån Daniels perspektiv så känner jag igen mig i det som skrivs. Dels eftersom jag personligen går igenom en utmattningsepisod just nu där träning skall ge mig mer energi. Dels den stora frågan som jag själv skapade en post kring för några år sedan ("hur skall jag göra för att hinna spela alla underbara scenarion innan livet är slut") och på den frågan har ger DanielSchenström´s inlägg mig svar kring något kantiga (men effektiva) förslag. Oavsett om det gäller rollspel eller något annat i vardagen man vill ägna tid på så har jag själv gått i tankarna (speciellt efter min utmattningsdiagnos) hur viktigt arbetet är och om jag skulle vara beredd att leva på mindre pengar för att få mer fritid.

För att svara "On-Topic". Jag skulle vilja se en kampanj till Oktoberlandet där man får svar kring bröderna Lintovs förehavanden och svar kring metaplotten vad som hände med Projekt Mir, Vad som finns bortom dimman. Vart Baba Yaga tagit vägen och vem som egentligen sitter på Tsarens tron. (ping Fiktionslek! ping Nässe)

 

[Gurgeh]

MODERERING

DanielSchenström: Temat för tråden är uppenbart "den ultimata kampanjen", inte "hur ska jag orka och hinna mer". Fokusera på det om du vill svara mer i tråden.

Krank: Anmäl bara de inlägg du har problem med. Gå inte till attack -- det fyller bara tråden med mer OT, och så vill vi inte ha det.

Tack så mycket!

 

[God45]

I Werewolf the Apocalypse hade jag gått från att spelarna är unga varulvar på början av 1900-tal till att de är uråldriga åldermän när apokalypsen kommer i början av 2000-talet. Man kan gå från 1904 när spelarna är 14 till 2004 eller 1920 till 2020. Man får vara med under hela den massiva förändringen av samhället och alla männsklighetens synder under den. Sedan har man Apokalypsen som slutkläm.

 

[Arrikir]

Jag är fortfaradne sugen på en Huvudkampanj till Numenéra. Det finns en huvudkonflikt som mer eller mindre hintas åt i flera moduler, det stora korståget mot norr. Det vore kul att se en kampanj som hanterar först denna konflikt, dess framtida implikationer för de nio Kungarikenas framtid och Bärnstenspåven och dennes Eonernas prästerskap.

Strukturmässigt tänker mig en Odyssé genom alla länderna och delar av "The Beyond" plus andra dimensioner etc. detta då förutom själva korståget och de politiska intrigerna kring detta, plus andra hot vid horisonten.

Tror inte att det kommer komma någon officiell kampanj från skaparen, så det blir nog ett stort jobb att göra det själv, men alla behöver väl en evighetsprojekt ...

 

[crilloan]

En Oktagonen kampanj i gamla hederliga Ereb Altor

Sy ihop lapptäcket bara

C

 

[Khan]

Den Stora Vampire - kampanjen har ju traditionellt vart att spelarna är nya vampyrer som nästlar sig in i vampyrpolitiken i sin stad.

Jag vill slå ett slag för något annat! Att man som vampyrer följer hela vampyr-ploten från början till idag. Varje äventyr är en egen tid! Man får vara i rom, på medeltiden, 90 talet, nu! Och vad mer som nu behövs. Kanske byter man rollpersoner längst vägen, kanske har man hela sin klan att spela och väljer rollis genom någon slags risk-reward mekanik?

Rubbet ska in!

Det där sitter jag och planerar idag! Fast starten är i vikingatidens Sverige, där rollpersonerna blir vampyriserade av den onde knugen Ingjald Illråde runt år 700. Sedan spolar vi fram och gör ett eller två nedslag per århundrade så länge vi orkar, med målet att ta oss till nutid. Längs vägen ska vi besöka kända platser och händelser i svensk historia. Dackeuppror, mordet på Gustav III, och så vidare. Allt hänger ihop via deras fienders konspirationer.

Det är också OLD wod, för jag har inte fattat grejen med new.

Jag har hört rätt gott om WoD:Chicago till nya versionen, om vi nu ska hålla oss till kampanjer. Men rent allmänt håller jag nog med dig. Bara CtL är i mina ögon genuint bättre, och det mesta är... samma, fast med lite mer ändrad och sammanhållen metaplot. Det enda jag gillar rakt av är att de tonat ner konflikterna mellan alla övernaturligheter så det är mer av ett kallt krig snarare än öppet krig, á la Sabbat vs Camarilla.

Hur som.

Jag har en kampanjidé till Sagan om Ringen - Rollspelet som jag nog skulle se som den stora kampanjen till det spelet.

Jag har länge haft en idé om en "what if"-kampanj till Sagan om Ringen. Två tydliga skärningspunkter finns. Antingen överlever Boromir, och RP är han, Gimli, Aragorn och Legolas när de ger sig av mot Rohan. Eller så spricker det tidigare, när brödraskapet väljer att gå genom Rohans Gap istället för genom Moria.

I båda fallen är Saruman huvudantagonisten, i alla fall i första stadiet. Men sedan är det lite svårt att veta hur det går.

 

[God45]

Jag tror den perfekta D&D kampanjen är Gary Gygaxs megadungeon Castle Greyhawk som aldrig publicerades (man har publicerat Castle Greyhawk grejer men inte originalet). Men eftersom den inte går att gå tag på, vilken bra Megadungeon som helst borde fungera.

 

[vije]

Jag har länge haft en idé om en "what if"-kampanj till Sagan om Ringen. Två tydliga skärningspunkter finns. Antingen överlever Boromir, och RP är han, Gimli, Aragorn och Legolas när de ger sig av mot Rohan. Eller så spricker det tidigare, när brödraskapet väljer att gå genom Rohans Gap istället för genom Moria.

I båda fallen är Saruman huvudantagonisten, i alla fall i första stadiet. Men sedan är det lite svårt att veta hur det går.

Min Sagan om ringen-megakampanj ser ut så här:
Det är ett par hundra år efter ringen-kriget, allt borde vara frid och fröjd, men världen börjar gå under. När alverna inte längre finns så börjar också Midgård tyna bort. Det finns bara en chans till överlevnad - att hitta vägen västerut till Valinor. Kampanjen kan inledas i ett apokalyptiskt Gondor var man får försöka hitta gammal alvvisdom om hur fasen man tar sig till de eviga landen, och sedan resa dit genom omöjliga strömmar, vattenfall etc (en teori är väl att Valinor är upplyft från Arda (?) och svävar i himlen, så det blir en rejäl utmaning) Eller så börjar man direkt på Valinors stränder som skeppsbrutna, och alvernas förlovade land är något helt annat - alverna är döda eller försvunna eller fientliga, mörkret har tagit över här också eller så visar det sig att man likt vad Kolumbus trodde sig vara är tillbaka i Midgård, på östra sidan. Eller så har man time-loopat eller nåt.
Och sen skall man givetvis rädda skapelsen

(Beklagar mina troligen felaktiga Sagan om ringen-termer )

 

[God45]

Den perfekta Exalted kampanjen är den där en perfekt cirkel Abyssals blir Solars igen och sedan räddar skapelsen från de sex största hoten eller misslyckas. Så spöa The Deathlords, spöa Yomi, erövra himmelen, lösa Scarlett Empires grejen, slå tillbaka feerna och sedan krossa the Games of Divinity

 

[Zire]

Nu är jag ju inget fan av kampanjer, men i denna tråd så kan jag ju bestämma att kampanjen till att börja med ska innebära följande:

• Det ska gå att spela med alla typer av rollpersoner som man kan skapa med reglerna.
• Det ska gå att spela med det antal rollpersoner som spelet påstår att det stödjer.
• Alla färdigheter borde ha samma värde i grunden (sedan har spelarnas val naturligtvis betydelse), men har man med Stenhuggning så ska den ha samma värde i kampanjen som Manöver.
• Den ska inte tvinga på ett visst händelseförlopp.
• Den ska påverkas av spelarnas val.
• Den ska omfatta hela spelets koncept.
• Den ska inte kräva att spelledaren läser igenom allt innan man börjar.
• Det ska vara möjligt att anpassa längden på kampanjen.
• Det ska finnas utrymme för alla regler, inklusive att man kan dö (kampanjen ska inte välta för att det händer).

Så jag tänker mig följande kampanj för klassiska godbiten Gemini från 1998:

Kampanjen kan antingen spelas från kyrkans synvinkel eller från "folkets", men Mörkret är fienden i båda fallen. Den har en del bestämda ingångar och förklarar vilken man ska använda beroende på rollpersonsgruppen. Det finns också instruktioner för hur man gör för att introducera nya rollpersoner i kampanjen och hur man drar bort, tillfälligt eller permanent, nuvarande. Det går att spela som alla raser och alla sysselsättningar oavsett om du är munk, smugglare, spion, värdshusvärd eller ädling, utan att man behöver känna sig åsidosatt av kampanjen. Gemini har ingen rekommendation av hur många deltagare det stödjer, lustigt nog, men nämner åtminstone spelare i pluralis så allt från 2 till 10 spelare är inget problem för denna kampanj. I vissa situationer är det en fördel att vara många och i andra är det en fördel att vara få, över hela kampanjen går det på ett ut.

Rollpersonerna leds av egen drivkraft och kampanjen räknar med att det också finns en nyfikenhet av spelarna för att ta sig framåt. Det förekommer "uppdragsgivare", men det är mest för att hjälpa mer passiva spelargrupper att komma igång, de är inte bärande för handlingen. Det finns gott om rykten och berättelser i spelvärlden som är tänkta att fungera som inspirerande krokar som spelarna vill utforska vidare.

Själva kampanjen bygger på ett antal huvudlinjer som hänger ihop med metaplotten, främst kopplade till Kyrkan, Mörkret, furstarna, Järnalverna, Dvärgarna och den nästan bortglömda: tvillingarna, men hur dessa trasslar in sig med varandra är öppet och beror på tärningarnas utfall och spelarnas val, alltså hur kampanjen utvecklar sig. Det finns riktlinjer för hur spelledaren håller koll på och simulerar detta. Saker kan hända även om rollpersonerna inte är på plats, men på det stora hela är de faktorn som strular till det och kan tippa vågskålen beroende på var de befinner sig och gör, och andra i spelvärlden reagerar på detta direkt och indirekt.

Provinserna står för den huvudsakliga uppdelning av områdena, de kan tas i vilken ordning man vill, och avbrytas för att fara till en annan provins. Man behöver inte luska i alla trådar eller ens i alla provinser, några delar är obligatoriska men de är få. Karaktären på händelser och situationer följer beskrivningarna från regelboken. Många av mysterierna som hintas i texten får sin förklaring, men de flesta notiserna uppe på sidorna är fortfarande inspiration för spelledaren, vilket förtydligas i kampanjen (som presenterar egna mysterier istället). Denna kampanj svarar tillfredsställande på de frågor man har kring metaplotten, beroende på vilket slut man landar i. Men det är nästan omöjligt att spela kampanjen "komplett", utan att man har åtminstone ett par mysterier olösta.

Det är en rejäl bok, men förutom att man behöver läsa det inledande kapitlet med utförliga instruktioner och tips för hur man ska spela kampanjen, så lyder boken under en "komplett uppslags"-policy. Varje uppslag är utformat så att man aldrig behöver läsa mer än ett uppslag i förväg, det kan vara en fördel för att slippa ovälkomna pauser genom att läsa några uppslag i förväg, men all information som behövs för stunden finns alltid samlat inom ett uppslag. Också lämpligt när ett val eller utfall skickar iväg rollpersonerna åt ett oväntat håll.

Det gör det också enkelt att spela trots att det är relativt detaljerat. Här finns inga svepande beskrivningar som kräver att spelledaren gör egna äventyr i kampanjen. De har också helt kastat ut layouten från grundboken och istället satsat på en variant som är läslig också i annat än perfekta ljusförhållanden, den lite dyrare prislappen känns helt motiverad av den fantastiska inbindningen och att den är så väl speltestad och korrekturläst!