Rising
Vila i frid
Vi pratar gärna om att man ska lösa strider med motståndsslag här på forumet; en lösning som jag visserligen gillar, även om jag tycker det är synd att alla resolutioner då tar lika lång tid (=ett slag). Man kan lösa detta på många sätt; exempelvis genom att man sparar differenser från ett slag till nästa och att en handling inte är färdigagerad förrän den ena fått ett tillräckligt stort övertag.
I vilket fall som helst så snubblade jag över en annan lösning häromdagen. Kanske kan någon ha användning av den.
Säg att vi använder ett regelsystem där man slår T20 och lägger till ens egenskapsvärde till resultatet.
Då funkar det alltså så här: Den ena parten (kanske den som vinner initiativet, den med längst vapen eller den som överfaller den andre. Jag tror inte man tjänar så mycket på att vara först) slår ett tärningsslag som vanligt och lägger till sitt egenskapsvärde. När det därefter blir den andres tur så slår han två slag. Det ena är ett försvar och det andra är ett motangrepp, men han får själv välja vilken tärning som ska vara vilket efter att de slagits. Om ingen av tärningarna visar högt nog så har man misslyckats. I annat fall så bollas utmaningen över till motståndaren och så håller det på tills någon inte klarar det längre.
Poängen med systemet är att det har ett inneboende över- och undertagssystem: Säg att du skall slå över 5. Det är ju rätt enkelt med två T20. Slår du 6 resp. 19 så försvarar du dig alltså med sexan och motanfaller med nitton. Om du istället hade behövt slå över 15 så hade du tvingats göra annorlunda; försvara dig med nitton och lämna över sexan åt motståndaren.
Någon kanske vill invända mot modellen med "försvar" och "motangrepp", men det är enbart regeltermer. Man kan lika gärna se det som att värdet som bollas över är det aktuella stridsläget. bollar man över 10-11 så är det rätt jämnt, medan ett högre tal indikerar ett övertag på samma sätt som ett lägre tal indikerar ett underläge.
För rolighetens skull brukar jag dessutom köra med tilläggsregeln att om man vill så får man, innan man ska svara på ett angreppp, slå om motståndarens tärning. Vad man än får för värde då så måste man dock acceptera det.
Exempel: Svartalfen Gnidus försöker Övertala köpmannen Grisflabbe att satsa på hans expedition i döda träsket. Grisflabbe har ett +2 övertag på övertala jämfört med den orutinerade Gnidus. Gnidus inleder och slår 8. "Det finns guld att tjäna i träsket, och endast jag vet vägen dit," säger han. Grisflabbe slår 12 och 16 och lämnar alltså över 16 + 2 = 18 till svartalfen. "Nä, riskerna är för stora, och ni svartalfer har dåligt minne. Du kommer säkert inte ihåg vägen till guldet." 18 låter lite väl högt, så Gnidus använder omslagsmöjligheten. Nu blir det bara 4. 4 + 2 = 6. Betydligt enklare. Gnidus har bytt ämne. Själv slår han 10 och 20. Jackpot! han lämnar alltså över 20 till köpmannen. "Tja, jag skulle kunna gå till era kollegor och erbjuda mina tjänster... De verkade mycket mer intresserade..." Grisflabbe tar själv och använder omslagsmöjligheten. Han har dock inte samma tur. Det blir 17. Han slår sina två tärningar och får olyckliga 2 och 5. Det räcker inte. "Nej! Nej, gå inte! Jag erbjuder ett bättre pris än dem! Sätt dig ner, så går vi igenom detaljerna..." - Gnidus har fått köpmannen dit han velat ha honom.
Rätt rolig spelmekanism, inte sant? Det har ungefär samma dramatik som tennismodellen (anfall - parad - anfall - parad - skada) även om man slipper ett par av tennismodellens features som många sökt med diverse motståndsslagsmodeller.
I vilket fall som helst så snubblade jag över en annan lösning häromdagen. Kanske kan någon ha användning av den.
Säg att vi använder ett regelsystem där man slår T20 och lägger till ens egenskapsvärde till resultatet.
Då funkar det alltså så här: Den ena parten (kanske den som vinner initiativet, den med längst vapen eller den som överfaller den andre. Jag tror inte man tjänar så mycket på att vara först) slår ett tärningsslag som vanligt och lägger till sitt egenskapsvärde. När det därefter blir den andres tur så slår han två slag. Det ena är ett försvar och det andra är ett motangrepp, men han får själv välja vilken tärning som ska vara vilket efter att de slagits. Om ingen av tärningarna visar högt nog så har man misslyckats. I annat fall så bollas utmaningen över till motståndaren och så håller det på tills någon inte klarar det längre.
Poängen med systemet är att det har ett inneboende över- och undertagssystem: Säg att du skall slå över 5. Det är ju rätt enkelt med två T20. Slår du 6 resp. 19 så försvarar du dig alltså med sexan och motanfaller med nitton. Om du istället hade behövt slå över 15 så hade du tvingats göra annorlunda; försvara dig med nitton och lämna över sexan åt motståndaren.
Någon kanske vill invända mot modellen med "försvar" och "motangrepp", men det är enbart regeltermer. Man kan lika gärna se det som att värdet som bollas över är det aktuella stridsläget. bollar man över 10-11 så är det rätt jämnt, medan ett högre tal indikerar ett övertag på samma sätt som ett lägre tal indikerar ett underläge.
För rolighetens skull brukar jag dessutom köra med tilläggsregeln att om man vill så får man, innan man ska svara på ett angreppp, slå om motståndarens tärning. Vad man än får för värde då så måste man dock acceptera det.
Exempel: Svartalfen Gnidus försöker Övertala köpmannen Grisflabbe att satsa på hans expedition i döda träsket. Grisflabbe har ett +2 övertag på övertala jämfört med den orutinerade Gnidus. Gnidus inleder och slår 8. "Det finns guld att tjäna i träsket, och endast jag vet vägen dit," säger han. Grisflabbe slår 12 och 16 och lämnar alltså över 16 + 2 = 18 till svartalfen. "Nä, riskerna är för stora, och ni svartalfer har dåligt minne. Du kommer säkert inte ihåg vägen till guldet." 18 låter lite väl högt, så Gnidus använder omslagsmöjligheten. Nu blir det bara 4. 4 + 2 = 6. Betydligt enklare. Gnidus har bytt ämne. Själv slår han 10 och 20. Jackpot! han lämnar alltså över 20 till köpmannen. "Tja, jag skulle kunna gå till era kollegor och erbjuda mina tjänster... De verkade mycket mer intresserade..." Grisflabbe tar själv och använder omslagsmöjligheten. Han har dock inte samma tur. Det blir 17. Han slår sina två tärningar och får olyckliga 2 och 5. Det räcker inte. "Nej! Nej, gå inte! Jag erbjuder ett bättre pris än dem! Sätt dig ner, så går vi igenom detaljerna..." - Gnidus har fått köpmannen dit han velat ha honom.
Rätt rolig spelmekanism, inte sant? Det har ungefär samma dramatik som tennismodellen (anfall - parad - anfall - parad - skada) även om man slipper ett par av tennismodellens features som många sökt med diverse motståndsslagsmodeller.