Re: En rolig sak
D&D standardiserade fantasyn.
Va? Standardfantasy är för mig antingen Tolkien, Conan-filmerna eller gamla Drakar och Demoner (antikens monster i en pseudomedeltida västerländsk värld med moderna värderingar). Absolut inte D&D.
D&D är nästan en helt egen genre med sina egna supermystiska genrekonventioner. När jag bläddrar i en D&D-bok så hittar jag ofta saker som får mig att tänka "Sheit, vad knarkigt. Det här känns verkligen
D&D" men nästan aldrig "ah, standardfantasy".
Liksom: En tvättbjörn som skapar pelare av antigravitation för att slunga sina byten upp i luften mot vassa stalaktiter (eller bara för att de ska landa tungt och bryta en massa ben)? Standardfantasy? Nej.
En hjärndöd jätte-koloss med spikar på ryggen som stryker längs slagfält och samlar på kadaver genom att nagla fast dem på spikarna på ryggen? Standardfantasy? Nej.
Rostmonster?
"Standardfantasy" för mig är när torra gubbar skriver om alvkonungars släktträd, orchiska ortnamns uttalsregler, samt ritar kartor som påminner om europa, afrika och asien.
D&D är för mig snarare vad en liten pojke fantiserar om för äventyr när han tagit världens galnaste knark. Det är just det som gör spelet bra.
Själv anser jag förresten att allt
annat än klasser, levels, omotiverade varelser och sånt man kan döda omotiverade varelser med, är dåligt. Jag brukade tycka illa om drakar i regnbågens alla färger, numera tycker jag tvärtom att det behövs många, många fler drakar i spelet. Såsom en för varje dödssynd. Greed Dragon och sånt. Fan vad coolt det vore. För min del är det också alldeles för
lite dungeoncrawl i spelet. Det borde vara mer action.