Nekromanti En rollperson - två spelare

[Olle Linge]

Jag vill inte avslöja för mycket av bakgrunden, men vi kan anta att det rör sig om en personlighetsklyvning med komplikationer. De båda personligheternä är i grunden samma, men de har radikalt olika mål. De är båda medvetna om varandra och turas om att ha kontrollen över den fysiska kroppen. När en personlighet inte har kontroll, följer den andra med som ett tankespöke. De är alltså båda medvetna hela tiden och kan kommunicera; det är bara en av dem som styr kroppen. Det är viktigt för båda att personen har ett hyfsat sammanhängande yttre, så det blir inte tal om att springa tillbaka och ändra allt som gjorts fel av den andra personligheten.

Byte kan tänkas ske vid många ställen, beroende på vad som passar. Om något händer som framkallar starka känslor av vilket slag som helst hos den inaktiva personligheten, kan man tänka sig ett slag för att behålla kontrollen. Tillbaks byter man likadant, fast tvärtom. Man kan också tänka sig att man aktivt kan ta kontrollen från den andre eller att det byts när man tappar medvetandet eller sover.

Min tanke är att detta ska vara en rollperson av tre eller fyra. Ett problem är i så fall att de två spelarna som har samma RP kommer att få mindre speltid. Man skulle kunna tänka sig att den passiva personligheten skulle kunna prata med den andra personligheten när som helst, men skulle det fungera? Finns det något sätt att göra den här idén genomförbar? En tanke är ju att den rollpersonen blir mycket viktig för storyn, så att de två delar på en tung huvudroll som i viktighet blir lika tung som en av de andra karaktärerna. Tankar, idéer?

 

[Gurgeh]

MPD

De flesta av mina tankar i ämnet kan man hitta i det dogmaspel jag skrev för två år sedan. I det spelar en spelare en vanlig person och övriga spelar hans multipla personligheter. Om tråkiga saker händer kan någon av de andra ta över kroppen. Spelet heter MPD och finns här.

Jag tror förresten inte att de som delar rollperson får speciellt mycket mindre speltid, i alla fall inte om de hela tiden kan tala med varandra. Det kan däremot bli lite konstigt med en rollperson som bara kan tala med en av de andra rollpersonerna. Är man gammalmodig ska man kräva att de skickar lappar till varandra, men det är ju skittråkigt. De bör däremot helt klart ha en huvudroll så att de inte bara blir en kul/konstig snubbe. Konceptet är så intressant att man vill pressa ut så mycket som möjligt av det.

/tobias

 

[Olle Linge]

Re: MPD

De flesta av mina tankar i ämnet kan man hitta i det dogmaspel jag skrev för två år sedan. I det spelar en spelare en vanlig person och övriga spelar hans multipla personligheter. Om tråkiga saker händer kan någon av de andra ta över kroppen. Spelet heter MPD och finns här.

Tack för tipset.Det är dock en avgörande skillnad på att alla spelar multipla personligheter och att bara två av fyra eller fem spelare gör det. Men det förstår jag att du också förstår, så du behöver inte kommentera det

Jag tror förresten inte att de som delar rollperson får speciellt mycket mindre speltid, i alla fall inte om de hela tiden kan tala med varandra. Det kan däremot bli lite konstigt med en rollperson som bara kan tala med en av de andra rollpersonerna. Är man gammalmodig ska man kräva att de skickar lappar till varandra, men det är ju skittråkigt.

Äh, det är ju uppenbart att de inte ska skicka lappar, det är ju... ju... så... gammalmodigt! Näe, det räcker nog bra om de pratar med varandra samtidigt som andra pratar "på riktigt". Det gör ju ingenting om det medför att rollpersonen tycks ha koncentrationssvårigheter eftersom han tvingas följa två diskussioner samtidigt.

De bör däremot helt klart ha en huvudroll så att de inte bara blir en kul/konstig snubbe. Konceptet är så intressant att man vill pressa ut så mycket som möjligt av det.

Jo, absolut. Det känns som att det finns en risk att det blir väldigt oseriöst. Min tanke i grunden är inte att det ska vara oseriöst alls. Det hänger väl mycket på spelarna, men jag hoppas att det går att genomföra utan att det blir alltför flamsigt.

 

[chrull]

wraith?

har du tillgång till wraith så är ju det värt att kolla upp. där har ju alla någon som spelar sin mörkare halva. Borde finnas tips om sådant bland wraith-spelarna alltså.

I annat så måste man ju i sådana här fall tipsa om fight club. Där sker personlighetsbytet såfort han somnar. Alltså är det sällan tal om att springa tillbaka och ändra något, dels för att de båda personligheterna inte har någon koll på vad den andra gör, dels för att en av personligheterna ser till att han inte kan gå tillbaka och ändra något.

men det här kan ju bli roligt. berätta gärna hur det går.

 

[Olle Linge]

Re: wraith?

har du tillgång till wraith så är ju det värt att kolla upp. där har ju alla någon som spelar sin mörkare halva. Borde finnas tips om sådant bland wraith-spelarna alltså.

Aldrig hört talas om faktiskt, men jag ska se om jag kan hitta något. Jag vet inte om någon jag känner har det, men mina bekanta kanske har mörka halvor som jag inte vet om.

I annat så måste man ju i sådana här fall tipsa om fight club. Där sker personlighetsbytet såfort han somnar. Alltså är det sällan tal om att springa tillbaka och ändra något, dels för att de båda personligheterna inte har någon koll på vad den andra gör, dels för att en av personligheterna ser till att han inte kan gå tillbaka och ändra något.

Fungerar perfekt i boken och nästan lika perfekt i flimen. Men det blir jättedåligt i rollspel? Jag menar, om de inte är medvetna om varandra måste man spela separat med spelarna. Även om man kunde komma runt det, skulle det ändå bli jobbigt eftersom bara en av spelarna har något att göra hela tiden. Det här tror jag är ett problem, men jag är beredd att testa och se hur det går.

men det här kan ju bli roligt. berätta gärna hur det går.

Går det bra ska jag se till att göra något värt att lägga upp officiellt, blir det dåligt kanske jag kan se till att du får reda på det ändå

 

[Johan K]

Måste ju säga att det där konceptet låter klart intressant. Såpeciellt om de skiljer sig såpass som du tänkt.
Nån tanke om problem, det kanske skulle vara om karaktären hade sin andra personlighets vän som fiende.. kansek inte ett problem, men kanske lite struligt..
Sedan om de kan kommunicera med varandra, det skule jag lösa som så att de har nån form av gemensamt medvetande. Så de vet på ett ungefär vad den andra gör. Dock så kanske de inte kan ha nån direkt kontroll över vad den andre gör, utan bara glider med.

/ Johan K, som tänkte lite fritt..

 

[Jambu]

Hmm... Enda gången jag gjort något liknande var när en spelare spelade en annans panna i ett Star Wars rollspel... Pannan hade en lightsaber... Det var inte så värst seriöst...

Sen så har jag spelat en schizofren galning som ibland var en karaktär som kallades för 'Kungen' och ibland en tiggare. Det var rätt kul att ändra personlighet då och då, vilket gjorde det hela till en utmaning. Men det du pratar om är ju något helt annat...

I ett sådant fall så måste man kanske tänka på vilka attribut som hålls kvar i kroppen hela tiden och vilka som skiftar med karaktären. Kan den ena andra färdigheter än den andra? Det går säkert om kroppen har kapacitet att utföra färdigheten och den ena har träning i det men inte den andra.

Saker som styrka, vighet och uthållighet lär ju ha ungefär samma värde medan intelligens, viljestyrka och karisma -dvs utstrålningen (utseendet lär ju vara samma) -kan ändras mera beroende på vem som för tillfället styr kroppen.

 

[Olle Linge]

I ett sådant fall så måste man kanske tänka på vilka attribut som hålls kvar i kroppen hela tiden och vilka som skiftar med karaktären. Kan den ena andra färdigheter än den andra? Det går säkert om kroppen har kapacitet att utföra färdigheten och den ena har träning i det men inte den andra.

Saker som styrka, vighet och uthållighet lär ju ha ungefär samma värde medan intelligens, viljestyrka och karisma -dvs utstrålningen (utseendet lär ju vara samma) -kan ändras mera beroende på vem som för tillfället styr kroppen.

Det här ser jag inte som ett problem. Det kommer jag att kunna lösa om det kommer till det. Bra förslag dock. Problemet är mer på spelarnivå än på rollpersonsnivå, så att säga.

 

[MrG]

Har sett ett par olika lyckade exempel på det. En reodlad det du pratar om, två spelare, en karaktär och en förbannelse som gjorde att två karaktärer turades om i kroppen. Klart roligt och flöt smidigt. Spelare som inte hade kroppen var oftast även den engagerad i plotten och satt och gav baksätesråd till den andra. Lite förvirrat ibland med vad som sade, men man vande sig rätt snabbt.

En med en förbannels där befintliga karaktärer slogsihop två och två i gemensamma kroppar och kroppen styrdes av gemensamma beslut... ledde till en hel del förveckllingar innan de löste det.

Och en gång med besatta kroppar och separata spelare och speltillfällen... väldigt lyckad kortkampanj.

 

[Olle Linge]

Har sett ett par olika lyckade exempel på det. En reodlad det du pratar om, två spelare, en karaktär och en förbannelse som gjorde att två karaktärer turades om i kroppen. Klart roligt och flöt smidigt. Spelare som inte hade kroppen var oftast även den engagerad i plotten och satt och gav baksätesråd till den andra. Lite förvirrat ibland med vad som sade, men man vande sig rätt snabbt.

Det här låter ju mycket intressant. Du har inte kvar något material från kampanjen som man kunde kika på? Det svåraste är nog att få baksäteskaraktären att känna sig delaktig. Hur tänkte du kring detta? Att försöka göra båda djupt integrerade i plotten är förstås en bra idé, kanske med olika pusselbitar som inte framstår som pusselbitar alls till en början.