Nekromanti en sjuk artikel...
- Thread starter Ghorax
- Start date
Quan'talis
Swashbuckler
Citat från artikeln:
Doom bygger på fantasy-rollspelet Drakar & demoner (D & D, Dungeons & Dragons), som skapades av den amerikanske experten på militära krigsspel Gary Gygax, och började spridas 1974
Efter det är det ju lite svårt att ta resten av innehållet så hårt...
/JPS
Doom bygger på fantasy-rollspelet Drakar & demoner (D & D, Dungeons & Dragons), som skapades av den amerikanske experten på militära krigsspel Gary Gygax, och började spridas 1974
Efter det är det ju lite svårt att ta resten av innehållet så hårt...
/JPS
Duddmannen
Hero
Visst...
Visst... och FN använder sina svarta helikoptrar för att flyga in Spetznastrupper om nätterna. Dessutom kan George W Bush kan kontrollera mina tankar genom TVn!
Den här sidan är ju en del av en högst suspekt grupps hemsida. Andra artiklar på samma hemsida om bland annat knark och satanism tyder ju på att det här handlar om ett nätvark av paranoida högerkristna och inte ett vanligt, hederligt Anti-Drog parti.
Jag menar, att skaparna av Doom bodde i svit 666 och sysslade med människooffer.
Att droghandeln i världen är styrt i hemlighet av en internationell konspiration som bland annat brittiska affärsintressen stöder (detta enligt en fransk "forskare").
Jag undrar om dessa herrar inte har spelat för mycket INWO. Drogkartellerna kontrollerar Dataspelstillverkarna som kontrollerar Violent Gangs som kontrollerar...
Jag kan bara skaka på huvudet och sucka tungt. Intet nytt under solen. Inte ens den nya solen. /images/icons/smile.gif
Visst... och FN använder sina svarta helikoptrar för att flyga in Spetznastrupper om nätterna. Dessutom kan George W Bush kan kontrollera mina tankar genom TVn!
Den här sidan är ju en del av en högst suspekt grupps hemsida. Andra artiklar på samma hemsida om bland annat knark och satanism tyder ju på att det här handlar om ett nätvark av paranoida högerkristna och inte ett vanligt, hederligt Anti-Drog parti.
Jag menar, att skaparna av Doom bodde i svit 666 och sysslade med människooffer.
Att droghandeln i världen är styrt i hemlighet av en internationell konspiration som bland annat brittiska affärsintressen stöder (detta enligt en fransk "forskare").
Jag undrar om dessa herrar inte har spelat för mycket INWO. Drogkartellerna kontrollerar Dataspelstillverkarna som kontrollerar Violent Gangs som kontrollerar...
Jag kan bara skaka på huvudet och sucka tungt. Intet nytt under solen. Inte ens den nya solen. /images/icons/smile.gif
Ghorax
Veteran
Re: Visst...
Man kan ju inget annat än att skratta åt dem.....
Man kan ju inget annat än att skratta åt dem.....
Noll koll
De påstår även att Hamas är Sharons lydiga redskap och att israelerna är inspirerade av nazisternas olika strategier för att bekämpa judar. Med andra ord så är det ett gäng religiösa fanatiker som saknar verklighetsförankring.
De påstår även att Hamas är Sharons lydiga redskap och att israelerna är inspirerade av nazisternas olika strategier för att bekämpa judar. Med andra ord så är det ett gäng religiösa fanatiker som saknar verklighetsförankring.
Morgoth
Swashbuckler
Inte en till ?!?
Fniss... ja, ser man på maken. Har förvisso varit med om förväxlingar mellan D&D och DoD, och jag har varit tvungen att stå ut med ihopblandningar av Tidens Hjul och The Belgariad, men Doom och D&D respektive DoD var nått nytt.
Men artikeln är väl rätt gammal verkar det som... med tanke på sättet de kommenterar Doom. Hoppas de skäms för sina själars onda vägskäl.
Fniss... ja, ser man på maken. Har förvisso varit med om förväxlingar mellan D&D och DoD, och jag har varit tvungen att stå ut med ihopblandningar av Tidens Hjul och The Belgariad, men Doom och D&D respektive DoD var nått nytt.
Men artikeln är väl rätt gammal verkar det som... med tanke på sättet de kommenterar Doom. Hoppas de skäms för sina själars onda vägskäl.
Oldtimer
Slava Ukraini!
666
Fast det finns faktiskt en nära koppling mellan spelet Doom och talet 666, någon annan som vet vad det är?
/Mikael - som ibland är en hopplös datanörd och stolt över det./images/icons/grin.gif
Fast det finns faktiskt en nära koppling mellan spelet Doom och talet 666, någon annan som vet vad det är?
/Mikael - som ibland är en hopplös datanörd och stolt över det./images/icons/grin.gif
Sereg_UBBT
Swashbuckler
Re: 666
var det inte så att den första versionen av Doom som släpptes var v1.666?
var det inte så att den första versionen av Doom som släpptes var v1.666?
Oldtimer
Slava Ukraini!
Re: 666
Om det var så, har jag missat den detaljen.
Om det var så, har jag missat den detaljen.
Oldtimer
Slava Ukraini!
Re: 666
Japp, full poäng. Porten 666 är till och med inregistrerad hos IANA som en well-known port för Doom.
[color:blue]
doom666/tcp doom Id Software
doom666/udpdoom Id Software
</font color=blue>
/Mikael - som märker att han inte är den enda datanörden här. /images/icons/wink.gif
Japp, full poäng. Porten 666 är till och med inregistrerad hos IANA som en well-known port för Doom.
[color:blue]
doom666/tcp doom Id Software
doom666/udpdoom Id Software
</font color=blue>
/Mikael - som märker att han inte är den enda datanörden här. /images/icons/wink.gif
Visst, men..
Jag menar, att skaparna av Doom bodde i svit 666 och sysslade med människooffer.
Det står faktiskt 666 på deras dörr..
Och dom skrev ju till att människooffren var "förmodligen" ironiska..
Men ändå. Puckon. /images/icons/wink.gif
Det verkar finnas någon klubb för människor som vill klaga på rollspel, och som hittar på samband och göra löjliga sakfel..
Jag menar, att skaparna av Doom bodde i svit 666 och sysslade med människooffer.
Det står faktiskt 666 på deras dörr..
Och dom skrev ju till att människooffren var "förmodligen" ironiska..
Men ändå. Puckon. /images/icons/wink.gif
Det verkar finnas någon klubb för människor som vill klaga på rollspel, och som hittar på samband och göra löjliga sakfel..
Sereg_UBBT
Swashbuckler
Re: 666
jag hade fel... v1.666 var inte den första versionen.. men det fanns iaf en version som hette så
datanörds 'r' us
jag hade fel... v1.666 var inte den första versionen.. men det fanns iaf en version som hette så
datanörds 'r' us
Dom dära Nissarna som skriver det där kan ju inget! Dels: Varför skulle en massak med ett maskingevär som exempel vara inspererat av ett rollspel där inte äns pistoler existerar!
Det är ju LÖJLIGT!!!
Sen tror dom också att Dungeons & Dragons och Drakar och demoner är samma sak!!!!
Jag har både och! Jag kan nästan säja mer olikheter än likheter det är löjligt!!!!!!
Det är ju LÖJLIGT!!!
Sen tror dom också att Dungeons & Dragons och Drakar och demoner är samma sak!!!!
Jag har både och! Jag kan nästan säja mer olikheter än likheter det är löjligt!!!!!!
Krille
Super Moderator
Artikelförfattarens argument
"Dels: Varför skulle en massak med ett maskingevär som exempel vara inspererat av ett rollspel där inte äns pistoler existerar! Det är ju LÖJLIGT!!!"
Åkej, innan någon får vatten på sin kvarn så måste jag säga att jag inte håller med artikelförfattarens argumentation. Däremot förstår jag logiken i den.
Poängen är inte att gärningsmännen i Littleton-massakern dödade med skjutvapen, utan att de dödade med skjutvapen. Det är alltså handlingen att döda som är det viktiga.
Det finns i människan en kasse med inbyggda psykologiska spärrar mot att döda andra människor. En del psykologer ser detta som orsaken till att man under Amerikanska inbördeskriget ofta fann musköter med sju åtta laddningar intryckta i pipan men aldrig avfyrade - soldaten klarade helt enkelt inte av det sista steget, utan lät helt enkelt bli att skjuta. När ordern kom att ladda om så gjorde han det, men även i nästa salva kunde han inte avfyra vapnet.
Militärer försöker träna bort dessa spärrar, genom att göra handlingen mekanisk och flytta genomförandet av handlingen från den medvetna delen av hjärnan till den motoriska. Detta leder dock till vissa problem: att tvinga en person över gränsen, med träning eller tvång, brukar i ganska många fall leda till post-traumatiska störningar.
Träningen bygger huvudsakligen på simuleringar: man får skjuta med lösplugg, färgprojektiler eller simfire-system mot "fiendesoldater", och man får skjuta med skarp ammunition mot människoliknande figurer och måltavlor. Närstrid tränas med vadderade vapen, repetitivt och om och om igen tills de sitter i ryggmärgen. Drill och disciplin får soldaten att reagera på och lyda order, inte sitta och tänka själv. På så sätt drar man ihop gränserna mellan det simulerade dödandet och det verkliga dödandet, så att man, när man hamnar i en skarp situation, helt enkelt trycker in avtryckaren. Skilllnaden mellan en papptavla och en levande fiende spelar ingen roll: när ordern "Eld!!!" kommer så trycker man in avtryckaren och målet rasar ihop. Att det är ett levande mål och inte ett saab-mål som fälls ner gör inte så stor skillnad längre.
Poängen är enligt de rollspels- och datorspelsmotståndare som har läst in sig på ämnet att metoden att avtrubba soldater genom simuleringar återfinns i datorspel och rollspel. Genom att simulera situationer där man dödar människor så tränas man mentalt för att döda människor i skarpa situationer. Oavsett om simuleringen handlar om svärd och magi så är det inte metoden som är det viktiga i simuleringen, utan handlingen. Enligt rollspelsmotståndarna, då.
"Sen tror dom också att Dungeons & Dragons och Drakar och demoner är samma sak!!!!"
Det finns dock en livsviktig likhet mellan DoD och D&D: Dungeons&Dragons är urtypen av rollspel på utrikiska. Drakar&Demoner är urtypen av rollspel på svenska. De är så att säga själva definitionen av hobbyn. Regel- och spelvärldsskillnader är småbjäfs i jämförelse. Jag hör än idag föräldrar till rollspelare prata om "sådana där Drakar och Demoner-spel" när de talar om till exempel Neotech. Dungeons&Dragons är helt enkelt en vulgär synonym till rollspel på utrikiska, på samma sätt som Drakar&Demoner är det på svenska. För oss fackidioter så är det milsvidd skillnad, men nittinio procent av mänskligheten är inte fackidioter.
Jämför med datorer: fråga en icke-nörd om hur mycket minne han har i sin dator, och han kommer att säga hur stor hans hårddisk är.
"Dels: Varför skulle en massak med ett maskingevär som exempel vara inspererat av ett rollspel där inte äns pistoler existerar! Det är ju LÖJLIGT!!!"
Åkej, innan någon får vatten på sin kvarn så måste jag säga att jag inte håller med artikelförfattarens argumentation. Däremot förstår jag logiken i den.
Poängen är inte att gärningsmännen i Littleton-massakern dödade med skjutvapen, utan att de dödade med skjutvapen. Det är alltså handlingen att döda som är det viktiga.
Det finns i människan en kasse med inbyggda psykologiska spärrar mot att döda andra människor. En del psykologer ser detta som orsaken till att man under Amerikanska inbördeskriget ofta fann musköter med sju åtta laddningar intryckta i pipan men aldrig avfyrade - soldaten klarade helt enkelt inte av det sista steget, utan lät helt enkelt bli att skjuta. När ordern kom att ladda om så gjorde han det, men även i nästa salva kunde han inte avfyra vapnet.
Militärer försöker träna bort dessa spärrar, genom att göra handlingen mekanisk och flytta genomförandet av handlingen från den medvetna delen av hjärnan till den motoriska. Detta leder dock till vissa problem: att tvinga en person över gränsen, med träning eller tvång, brukar i ganska många fall leda till post-traumatiska störningar.
Träningen bygger huvudsakligen på simuleringar: man får skjuta med lösplugg, färgprojektiler eller simfire-system mot "fiendesoldater", och man får skjuta med skarp ammunition mot människoliknande figurer och måltavlor. Närstrid tränas med vadderade vapen, repetitivt och om och om igen tills de sitter i ryggmärgen. Drill och disciplin får soldaten att reagera på och lyda order, inte sitta och tänka själv. På så sätt drar man ihop gränserna mellan det simulerade dödandet och det verkliga dödandet, så att man, när man hamnar i en skarp situation, helt enkelt trycker in avtryckaren. Skilllnaden mellan en papptavla och en levande fiende spelar ingen roll: när ordern "Eld!!!" kommer så trycker man in avtryckaren och målet rasar ihop. Att det är ett levande mål och inte ett saab-mål som fälls ner gör inte så stor skillnad längre.
Poängen är enligt de rollspels- och datorspelsmotståndare som har läst in sig på ämnet att metoden att avtrubba soldater genom simuleringar återfinns i datorspel och rollspel. Genom att simulera situationer där man dödar människor så tränas man mentalt för att döda människor i skarpa situationer. Oavsett om simuleringen handlar om svärd och magi så är det inte metoden som är det viktiga i simuleringen, utan handlingen. Enligt rollspelsmotståndarna, då.
"Sen tror dom också att Dungeons & Dragons och Drakar och demoner är samma sak!!!!"
Det finns dock en livsviktig likhet mellan DoD och D&D: Dungeons&Dragons är urtypen av rollspel på utrikiska. Drakar&Demoner är urtypen av rollspel på svenska. De är så att säga själva definitionen av hobbyn. Regel- och spelvärldsskillnader är småbjäfs i jämförelse. Jag hör än idag föräldrar till rollspelare prata om "sådana där Drakar och Demoner-spel" när de talar om till exempel Neotech. Dungeons&Dragons är helt enkelt en vulgär synonym till rollspel på utrikiska, på samma sätt som Drakar&Demoner är det på svenska. För oss fackidioter så är det milsvidd skillnad, men nittinio procent av mänskligheten är inte fackidioter.
Jämför med datorer: fråga en icke-nörd om hur mycket minne han har i sin dator, och han kommer att säga hur stor hans hårddisk är.
Rising
Vila i frid
Re: Artikelförfattarens argument
Jäpp. Som jag upplevt har det här varit ett svårt problem för lajvare. Deras "lek" är ju (om man spelar koboldigt och vill boffra sina motståndare mer än man önskar agera ut sin roll) faktiskt lysande övning i att träna bort mentala spärrar mot att anfalla och slå sina motståndare.
Jag tycker ändå att lajv är en rätt ofarlig spelform, men kritik är ju kritik och det bör man ta på allvar.
När det gäller datorspel är det något svårare att hålla den här liknelsen. Mus och tangentbord fungerar som effektiva trösklar mellan datorvärlden och den riktiga. Att döda sina motståndare i Quake Arena har fortfarande inte mycket gemensamt med hur man borde gå tillväga om man skulle få för sig att skjuta folk i verkliga livet. (Rätt få massmördare hoppar omkring som galningar och springer runt i sextio kilometer i timmen, tex)
Att genomföra en strid i bordsrollspel är ofta så evinnerligt tidsödande och tråkigt att gränsen mellan fantasi och verklighet blir än tydligare. Tur det, för det gör den här sortens kritik så lätt att vifta undan. Det här är ett större problem för lajvhobbyn än för oss. Vi har annat att konfronteras med av högre prioritet.
Men det var kul och lärorikt att få historielektionen om musköterna under inbördeskriget. Det kände jag inte till, och det var en lysande illustration av fenomenet.
Att de inte kan skilja på DoD och DnD är inte så konstigt. Det förlåter jag artikelförfattaren för. Att de blandar ihop DnD med Doom är märkligare.
/Rising
Jäpp. Som jag upplevt har det här varit ett svårt problem för lajvare. Deras "lek" är ju (om man spelar koboldigt och vill boffra sina motståndare mer än man önskar agera ut sin roll) faktiskt lysande övning i att träna bort mentala spärrar mot att anfalla och slå sina motståndare.
Jag tycker ändå att lajv är en rätt ofarlig spelform, men kritik är ju kritik och det bör man ta på allvar.
När det gäller datorspel är det något svårare att hålla den här liknelsen. Mus och tangentbord fungerar som effektiva trösklar mellan datorvärlden och den riktiga. Att döda sina motståndare i Quake Arena har fortfarande inte mycket gemensamt med hur man borde gå tillväga om man skulle få för sig att skjuta folk i verkliga livet. (Rätt få massmördare hoppar omkring som galningar och springer runt i sextio kilometer i timmen, tex)
Att genomföra en strid i bordsrollspel är ofta så evinnerligt tidsödande och tråkigt att gränsen mellan fantasi och verklighet blir än tydligare. Tur det, för det gör den här sortens kritik så lätt att vifta undan. Det här är ett större problem för lajvhobbyn än för oss. Vi har annat att konfronteras med av högre prioritet.
Men det var kul och lärorikt att få historielektionen om musköterna under inbördeskriget. Det kände jag inte till, och det var en lysande illustration av fenomenet.
Att de inte kan skilja på DoD och DnD är inte så konstigt. Det förlåter jag artikelförfattaren för. Att de blandar ihop DnD med Doom är märkligare.
/Rising
Krille
Super Moderator
Re: Artikelförfattarens argument
"När det gäller datorspel är det något svårare att hålla den här liknelsen. Mus och tangentbord fungerar som effektiva trösklar mellan datorvärlden och den riktiga. Att döda sina motståndare i Quake Arena har fortfarande inte mycket gemensamt med hur man borde gå tillväga om man skulle få för sig att skjuta folk i verkliga livet. (Rätt få massmördare hoppar omkring som galningar och springer runt i sextio kilometer i timmen, tex)
Att genomföra en strid i bordsrollspel är ofta så evinnerligt tidsödande och tråkigt att gränsen mellan fantasi och verklighet blir än tydligare. Tur det, för det gör den här sortens kritik så lätt att vifta undan. Det här är ett större problem för lajvhobbyn än för oss. Vi har annat att konfronteras med av högre prioritet."
Du missar poängen i kritikernas argument. Poängen är att man simulerar att man dödar, inte hur man dödar. Det är inte hoppandet, studsandet, tärningsskyfflandet och pappersexercisen som är problemet, utan dödandet. Vad kritikerna hävdar att vi gör är att vi mentalt tar bort spärren för att döda. Handlingen att döda blir lek, helt enkelt. Hur spelar i sammanhanget ingen lek - det farliga är att.
"När det gäller datorspel är det något svårare att hålla den här liknelsen. Mus och tangentbord fungerar som effektiva trösklar mellan datorvärlden och den riktiga. Att döda sina motståndare i Quake Arena har fortfarande inte mycket gemensamt med hur man borde gå tillväga om man skulle få för sig att skjuta folk i verkliga livet. (Rätt få massmördare hoppar omkring som galningar och springer runt i sextio kilometer i timmen, tex)
Att genomföra en strid i bordsrollspel är ofta så evinnerligt tidsödande och tråkigt att gränsen mellan fantasi och verklighet blir än tydligare. Tur det, för det gör den här sortens kritik så lätt att vifta undan. Det här är ett större problem för lajvhobbyn än för oss. Vi har annat att konfronteras med av högre prioritet."
Du missar poängen i kritikernas argument. Poängen är att man simulerar att man dödar, inte hur man dödar. Det är inte hoppandet, studsandet, tärningsskyfflandet och pappersexercisen som är problemet, utan dödandet. Vad kritikerna hävdar att vi gör är att vi mentalt tar bort spärren för att döda. Handlingen att döda blir lek, helt enkelt. Hur spelar i sammanhanget ingen lek - det farliga är att.
Rickard
Urverk speldesign
För mer kommentarer... [ANT]
...kika <A HREF=http://forum.rollspel.nu/showthreaded.php?Cat=&Board=rollspel&Number=130946&page=&view=&sb=&o=&vc=1#Post130946>här</A>.
/[color:448800]Han</font color=448800> som kände igen texten redan på länken
...kika <A HREF=http://forum.rollspel.nu/showthreaded.php?Cat=&Board=rollspel&Number=130946&page=&view=&sb=&o=&vc=1#Post130946>här</A>.
/[color:448800]Han</font color=448800> som kände igen texten redan på länken
Re: Artikelförfattarens argument
Du missar poängen i kritikernas argument. Poängen är att man simulerar att man dödar, inte hur man dödar. Det är inte hoppandet, studsandet, tärningsskyfflandet och pappersexercisen som är problemet, utan dödandet. Vad kritikerna hävdar att vi gör är att vi mentalt tar bort spärren för att döda. Handlingen att döda blir lek, helt enkelt. Hur spelar i sammanhanget ingen lek - det farliga är att.
Mjaa. Deras argument är att det är farligt att döda i spel. Men det är IMHO inget bra argument. Min spärr att inte döda folk i verkligheter ruckas inte en nanometer av att jag skjuter folk i Quake eller hugger ett bredsvärd i en orch. Låter ju säkerligen som om jag är en brutal galning för extrema rollspelsmotståndare. Fråga nån som känner mig så säger de säkert att jag aldrig varit inblandad i någon våldsam handling i hela mitt liv. Rätt hyfsad kontrast eller vad?
Tycker att hur spelar en fasligt stor roll. Om en spelare aktivt och detaljerat beskriver hur han dödar ett offer i rollspel... då kanske jag kan bli lite nervös... bara att han dödar någon får inte mig att dra några slutsatser om att han troligtvis kommer bli Lasermannen 2.
Du missar poängen i kritikernas argument. Poängen är att man simulerar att man dödar, inte hur man dödar. Det är inte hoppandet, studsandet, tärningsskyfflandet och pappersexercisen som är problemet, utan dödandet. Vad kritikerna hävdar att vi gör är att vi mentalt tar bort spärren för att döda. Handlingen att döda blir lek, helt enkelt. Hur spelar i sammanhanget ingen lek - det farliga är att.
Mjaa. Deras argument är att det är farligt att döda i spel. Men det är IMHO inget bra argument. Min spärr att inte döda folk i verkligheter ruckas inte en nanometer av att jag skjuter folk i Quake eller hugger ett bredsvärd i en orch. Låter ju säkerligen som om jag är en brutal galning för extrema rollspelsmotståndare. Fråga nån som känner mig så säger de säkert att jag aldrig varit inblandad i någon våldsam handling i hela mitt liv. Rätt hyfsad kontrast eller vad?
Tycker att hur spelar en fasligt stor roll. Om en spelare aktivt och detaljerat beskriver hur han dödar ett offer i rollspel... då kanske jag kan bli lite nervös... bara att han dödar någon får inte mig att dra några slutsatser om att han troligtvis kommer bli Lasermannen 2.