En Sl är till för att förmedla vad som händer, fötter och sker i den nuftiga världen utanför värdshus å barslagsmål.
En Spelare är till för att gestalta en karaktär - i vilken form den nu må komma i.
Om SL inte vill spelleda åt en spelare för att han är Minotaur - skit i det då! Byt SL. Spelledaren är trots allt en person INOM vänskapskretsen inte utanför, som nån djädra konsult som ni här på forumet försöker framstå.
Men skit även då i att spela nått annat. Kompromiss i all ära men att kompromissa i ett rollspel är rent ut sagt löljigt vad gäller SL - Spelare. Spelare emellan är det helt OK.
Detta grundar sig i Följande...
1) Spelarna tvingas anpassas efter SL - FEL. Sl är enbart en av polarna som vill vara historieförmedlare INTE diktator. Vill splarna spela en grupp enkom bestående av monster, så ser jag inga problem. Det finns inget i verkliga livet som kan anpassas, man kan inte anpassa sig till ödet, inte anpassa sig till ett slumpmässigt möte av råbarkade banditer, inte anpassa sig till en armborstskäkta. Man kan däremot Utvärdera, Analysera och Utföra.
2) Anpassning här hemma hos fungorala livsformer och virusar. Rollpersonerna är levande individer och kan i bästa fall reagera på sin omgivning.
Som avslutningsvis tänkte jag bara ge ett litet exempel...
"A, B och C vill spela rollspel. Dom gör upp om att C skall vara spelledare. Detta passa C alldeles utmärkt, han har ändå lite roliga händelser på lut som han tänkt att A och B skall få råka ut för. A och B skapar var sin Tirak. Bägge är shamaner och i gemenskap har de beslutat att de är "Fru och man". C bestämmer sig för att Tiraker inte passar. A och B tvingas göra om sina rollpersoner (ytterligare 4h) till ett par ashariska tempelriddare..."
Å där rök den spelträffen...
Eller:
"A, B och C vill spela rollspel. Dom gör upp om att C skall vara spelledare. Detta passa C alldeles utmärkt, han har ändå lite roliga händelser på lut som han tänkt att A och B skall få råka ut för. A och B skapar var sin Tirak. Bägge är shamaner och i gemenskap har de beslutat att de är "Fru och man". C ser en MÖJLIGHET att få ytterligare nyanser på äventyret som ursprungligen var tänkt åt ett par tempelriddare, men som nu fick en mycket intressantare vändning."
En på det hela mycket trevlig spelhelg.
Alltså, det ENDA som hindra en spelare från att få spela en minotaur är ifall de andra spelarna säger NEJ.
Visst det är sant: En SL skall oxå ha kul, men att en SL säger åt vad en spelare får och inte får spela är inte att ha kul, det är att vara diktatorisk. Sl är där för att förmedla äventyr, hur brokig en spelargrupp än må se ut.
Givetvis kan SL ge tips och råd om vad som kanske passar sig eller om vad som är "lätt" att spela.
/MaD - Den galne...
- MaD.
En Spelare är till för att gestalta en karaktär - i vilken form den nu må komma i.
Om SL inte vill spelleda åt en spelare för att han är Minotaur - skit i det då! Byt SL. Spelledaren är trots allt en person INOM vänskapskretsen inte utanför, som nån djädra konsult som ni här på forumet försöker framstå.
Men skit även då i att spela nått annat. Kompromiss i all ära men att kompromissa i ett rollspel är rent ut sagt löljigt vad gäller SL - Spelare. Spelare emellan är det helt OK.
Detta grundar sig i Följande...
1) Spelarna tvingas anpassas efter SL - FEL. Sl är enbart en av polarna som vill vara historieförmedlare INTE diktator. Vill splarna spela en grupp enkom bestående av monster, så ser jag inga problem. Det finns inget i verkliga livet som kan anpassas, man kan inte anpassa sig till ödet, inte anpassa sig till ett slumpmässigt möte av råbarkade banditer, inte anpassa sig till en armborstskäkta. Man kan däremot Utvärdera, Analysera och Utföra.
2) Anpassning här hemma hos fungorala livsformer och virusar. Rollpersonerna är levande individer och kan i bästa fall reagera på sin omgivning.
Som avslutningsvis tänkte jag bara ge ett litet exempel...
"A, B och C vill spela rollspel. Dom gör upp om att C skall vara spelledare. Detta passa C alldeles utmärkt, han har ändå lite roliga händelser på lut som han tänkt att A och B skall få råka ut för. A och B skapar var sin Tirak. Bägge är shamaner och i gemenskap har de beslutat att de är "Fru och man". C bestämmer sig för att Tiraker inte passar. A och B tvingas göra om sina rollpersoner (ytterligare 4h) till ett par ashariska tempelriddare..."
Å där rök den spelträffen...
Eller:
"A, B och C vill spela rollspel. Dom gör upp om att C skall vara spelledare. Detta passa C alldeles utmärkt, han har ändå lite roliga händelser på lut som han tänkt att A och B skall få råka ut för. A och B skapar var sin Tirak. Bägge är shamaner och i gemenskap har de beslutat att de är "Fru och man". C ser en MÖJLIGHET att få ytterligare nyanser på äventyret som ursprungligen var tänkt åt ett par tempelriddare, men som nu fick en mycket intressantare vändning."
En på det hela mycket trevlig spelhelg.
Alltså, det ENDA som hindra en spelare från att få spela en minotaur är ifall de andra spelarna säger NEJ.
Visst det är sant: En SL skall oxå ha kul, men att en SL säger åt vad en spelare får och inte får spela är inte att ha kul, det är att vara diktatorisk. Sl är där för att förmedla äventyr, hur brokig en spelargrupp än må se ut.
Givetvis kan SL ge tips och råd om vad som kanske passar sig eller om vad som är "lätt" att spela.
/MaD - Den galne...
- MaD.
