En värld där folk läker snabbare

[Genesis]

Det här blev en intressant sidodiskussion, men väldigt OT i originaltråden, så jag bröt ut det själv.

Vilka effekter skulle det ha på en vanlig fantasyvärld om människor (och alver och skit) läkte betydligt snabbare än i vår värld? Hur skulle en sådan värld se ut? Säg typ 10x eller så, så att en skada som i vår värld läker på tre veckor tar två dagars sängliggande i den här världen. På vilka sätt skulle den skilja sig från en standardfantasyvärld där folk läker som i vår värld? Min tes här är ju att det inte skulle vara så stora skillnader, medan @JohanL menar att det skulle vara en jättestor skillnad. Han är ju betydligt mer van i det här med logiskt sammahängande världar (sådant som får mig att tappa intresset är sådant som han gillar!), så han har antagligen rätt och jag fel, men det vore intressant att höra lite om det!

 

[Genesis]

Direktlänk till platsen i den andra tråden där diskussionen började.

 

[JohanL]

Nivå av risktagande är den uppenbara faktorn - ingen behöver bry sig om brutna armar eller ben särskilt mycket om de läker på ett par dagar. Man behöver inte se om sina barn lika noga - allt som inte dödar dem läker ändå. Sådant som annars delvis avskräcks av risken för skador (barslagsmål, aggressivt skejtande, måttlig strid, klättra bland för farliga klippor) är något där det inte längre är en faktor. Skadade soldater från slagfältet är strax tillbaka, så det är viktigt att stoppa dem från att dö, men inte från att bli skadade (och på motsvarande vis är det viktigt att faktiskt döda motståndarsidans trupper, för annars möter man dem igen nästa vecka). Stridsmoral är antagligen högre, när icke-dödliga skador är närmast irrelevanta. Har världen kroppsstraff kommer de att vara anpassade till att alla läker enkelt.

Om du läker tio gånger snabbare sluter sig rimligtvis sår tio gånger snabbare också, så det krävs mycket mer för att döda någon till att börja med.

I en modern värld skulle folk kunna ge enorma mängder blod, om man får tillbaka det med tio gånger den normala hastigheten. Säkerhetsföreskrifter skulle kunna vara mycket mildare när icke-dödliga skador bara är ett irritationsmoment. Och vad är de psykologiska effekterna - sådant brukar tas upp när det gäller regenererande superhjältar som Wolverine eller Deadpool (även om det är betydligt extremare).

Det känns totalt uteslutet för mig att sådant här inte skulle få dramatiska konsekvenser.

(Tycker man att de logiska och praktiska konsekvenserna är irrelevanta kan man förstås göra precis som man vill. Axe Cop var ju uppe i en annan tråd, till exempel...)

 

[Daniel]

Är inte smärtan en faktor i risktagandet och stridsmoralen, oavsett hur kort? Även om ett benbrott läker på några dagar är det förknippat med stor värk och leda? Jag tänker på rollspel där skadekolumnerna är uppdelade i trauma/skada och smärta, som två olika (samverkande) riskfaktorer.
Det finns många småskador i vår värld, vår vardag, som vi inte upplever som en direkt allvarlig hälsorisk men som vi i det absolut längsta vill undvika pga den förväntade smärtan, och det påverkar vårt agerande?

 

[JohanL]

Är inte smärtan en faktor i risktagandet och stridsmoralen, oavsett hur kort? Även om ett benbrott läker på några dagar är det förknippat med stor värk och leda?
Det finns många småskador i vår värld, vår vardag, som vi inte upplever som en direkt allvarlig hälsorisk men som vi i det absolut längsta vill undvika pga den förväntade smärtan?

Visst, men vi ser det som en sådan där sak som man får leva med att man stöter tån i något och det gör ont, medan benbrott är en helt annan sak.

Jag skulle personligen gissa att det är mycket enklare hantera smärta som man vet är tillfällig, övergående, inte något som lär upprepas, och inte kopplad till någon långsiktig skada. Så är det för mig, i alla fall.

(Det finns en jätterolig strid i ett nummer av X-Men där någon kopierat Wolverines läkekrafter. Men eftersom han bara är en vanlig person i övrigt är han helt oförberedd på hur ont allt ändå gör, så han åker snabbt ur striden när han inte kan fungera.)

 

[Anchorman]

I dagens samhälle med våran sjukvård så läker vi mycket snabbare och ifrån fler saker än vad vi gjorde för 500år sedan. Vet inte om folk på den tiden var så mycket försiktigare än vad vi är idag

 

[erikt]

I dagens samhälle med våran sjukvård så läker vi mycket snabbare och ifrån fler saker än vad vi gjorde för 500år sedan. Vet inte om folk på den tiden var så mycket försiktigare än vad vi är idag

Om något var de väl mindre försiktiga förr i tiden. Ja, inte mindre försiktiga som så, men färre skydd och säkerhetsåtgärder och sånt.

 

[JohanL]

I dagens samhälle med våran sjukvård så läker vi mycket snabbare och ifrån fler saker än vad vi gjorde för 500år sedan. Vet inte om folk på den tiden var så mycket försiktigare än vad vi är idag

Antagligen mindre, men det var för att man visste att vad som helst kunde döda en när som helst ändå och för att man inte hade råd med säkerhetsåtgärder.

Även idag ser vi sådant - folk är mycket mer riskbenägna beroende på omständigheter. Se videor på ryssar som gör bindgalna saker.

 

[Rymdhamster]

Jag tänker att människor har ofta setts som förbrukningsvaror av de som skriver reglerna och bestämmer vad som ska göras. Och oavsett om du är borta ett par dagar eller ett par veckor kommer du vara ersatt innan du är på fötter igen.

I det egna livet (jobba hemma på gården och sånt) tänker jag att personlig säkerhet bara var en faktor, och även investerad tid och material är viktiga faktorer; om du är oförsiktig kanske du måste börja om från början (tar mer tid) och du kanske förstör materialet (extra kostnad).

Jag har hört ett "skämt" om olika special forces-operatörer att de hänvisas till "high speed operators" för att de är tränade att göra saker långsamt. För långsamt är "smidigt" (smooth) och smidigt är snabbt. Jag tänker att det är gångbart även här; gör det långsamt och omsorgsfullt så är det troligare att det blir rätt. Och har bieffekten att du inte gör dig själv lika illa.

 

[Quadrante]

När sår och ben läker snabbt finns ett större behov av vård. Så att inte det blir knölar/ snedläkta ben, ärrbildningar, blodstockning och så vidare.

Samtidigt så bör fler ha just denna kunskap, då den lättare kan prövas och utvärderas snabbt.

 

[luddwig]

I ett äventyrligt rollspel är det i mitt tycke mycket roligare om rollfigurerna oftast är i skick att äventyra. Därför tycker jag om snabb återhämtning. Samtidigt tänker jag då på förlorade HP/KP mer som utmattning än som faktiska skador. Detta har jag inte alls upplevt som ett problem sett ur ett spelvärldsperspektiv. Det går även fint att kombinera med ett system för allvarliga skador, som då ofta läker snabbt med hjälp av magi eller helande brygder. Sedan kan äventyrandet fortsätta igen.

 

[Gerkub]

I ett äventyrligt rollspel är det i mitt tycke mycket roligare om rollfigurerna oftast är i skick att äventyra. Därför tycker jag om snabb återhämtning. Samtidigt tänker jag då på förlorade HP/KP mer som utmattning än som faktiska skador. Detta har jag inte alls upplevt som ett problem sett ur ett spelvärldsperspektiv. Det går även fint att kombinera med ett system för allvarliga skador, som då ofta läker snabbt med hjälp av magi eller helande brygder. Sedan kan äventyrandet fortsätta igen.

Det här är om förlorade poäng betyder simulering av riktiga skador eller inte är något som jag rätt nyligen förstått är viktigt att hålla koll på. Även inom olika varianter av DnD verkar det skilja sig, om man kan vila lite och dricka lite vatten och ”läka” på det viset eller om man läker 1 hp i veckan? Det har mindre att göra om det är fantasy eller inte, utan bara hur abstrakt stridssystemet är tänker jag.

Jag tror aldrig jag har sett ett spel där man läker ”riktiga” skador superdupersnabbt? Iaf inte utan magi.

 

[Zeedox]

I Starship Troopers, Star Wars och i Dune har de någon form av helande vätskepölar, som gör att patienten kan läka säkert från ordentliga skador, oftast snabbare. Men baserat på hur karaktärerna agerar verkar de fortfarande tycka det är jobbigt att riskera död och lemlästning. En soldat har däremot inte så mycket val.

 

[Gurgeh]

Jag tror inte att det skulle göra någon skillnad på folks beteende. Folk som gör riskfyllda saker planerar inte för att misslyckas, och skulle inte agera annorlunda om ett benbrott gör dem handikappade i 60 dagar eller i 6 dagar.

Jämför med straffet för grova brott. Den som utför ett mord funderar inte på om straffet kommer bli 5 års fängelse eller 50 års fängelse.

 

[Zeedox]

Relaterat: I TV-spelet ”The Life and Suffering of Sir Brante” så har alla invånare i landet tre gudagivna, diagetiska extraliv. Dör man återupplivas man helt sonika något senare, kanske lite skärrad av upplevelsen.

Om något känns personerna man interagerar med i spelet ännu mer rädda för döden än gemene figur från en Victor Hugo-novell. Kanske för att de lär känna döden på ett sådant personligt plan och kan se den närma sig, och behöva leva med de (tillfälliga) konsekvenserna. Jämfört med hur vi enkellivade kan ignorera att tänka på den och istället bli testosteronfyllt dumdristiga, eller idolisera den och vilja offra våra liv för att andra ska få det bättre.

 

[Zeedox]

Extremsport och kampsport tror jag skulle vara ännu mer våldsam i en sådan värld som har snabb läketakt. Om inte eventuella hjärnskakningar eller brutna ben ger stor permanent effekt så skulle vi kanske låta HEMA-folk slåss med mindre rustning, eller tillåta farligare tekniker i tex rugby. För att inte tala om pro-wrestling.

De jag känner som brutit ett par ben brukar bli rätt nonchalanta av det, så i denna värld kanske folk går in och förväntar sig ett brutet ben per match.

Gissningsvis skulle kanske akut-sjukvården se ganska annorlunda ut också. Fler fall där personer får uppmaningen att bara gå hem och vila, snarare än att läggas in för övervakning.

 

[Anthrox]

Jag tänker att det är en faktor som lätt skulle utnyttjas/missbrukas av en maktelit. Om det inte gör så mycket att folket/soldater går sönder kan de piskas på ännu hårdare. Arbetare kan jobba i högre tempo, med mer riskfyllda uppgifter. Soldater behöver i högre grad drillas att inte visa nåd/utföra dödliga attacker. Säkerhet på arbetsplatser är något som inte ägnas en tanke åt. Och så vidare. Värdet i en människas kropp kommer ligga lågt, vilket bäddar för ett samhälle med stora klasskillnader.

 

[Zeedox]

Jag tänker att det är en faktor som lätt skulle utnyttjas/missbrukas av en maktelit. Om det inte gör så mycket att folket/soldater går sönder kan de piskas på ännu hårdare. Arbetare kan jobba i högre tempo, med mer riskfyllda uppgifter. Soldater behöver i högre grad drillas att inte visa nåd/utföra dödliga attacker. Säkerhet på arbetsplatser är något som inte ägnas en tanke åt. Och så vidare. Värdet i en människas kropp kommer ligga lågt, vilket bäddar för ett samhälle med stora klasskillnader.

Kan det också ge motsatsen? I vår värld piskar du arbetaren hårt tills den går sönder, och därefter kasserar du den och rekryterar en ny, utbytbar donare.

Medan i en värld med snabb läketakt borde arbetsdagens ”vanliga” påfrestningar också att återhämtas mycket bättre varje natt. Och i de fall att någon skadar sig gruvligt är de tillbaka i drift ganska snabbt, så kanske värt att låta dem ligga och vila, och så får du tillbaka en kunnig arbetare som du inte behöver träna upp?

 

[Brödbane]

Jag tänker att mängden amputerade måste öka något ohemult, om inte armar och ben växer tillbaka också. Om alla är salamandrar som kan regenerera kroppsdelar. Då uppstår ju lätt Särimer-situationer.

 

[Tarsus]

Det skulle behövas rejält med mat för att ge kroppen de nödvändiga ämnena för att återuppbygga sig så snabbt, men så kan det röra sig om en sf-setting där mänskligheten har förbättrat sig själv genom genmanipulation för att anpassa sig efter den moderna tidsåldern där vår ämnesomsättning inte längre måste vara inställd på energisparläge för att klara av långa svältperioder. Eller så utspelar sig det efter den ultramoderna civilisationens kollaps och de förvildade supermänniskorna måste desperat slåss om de resurser som finns eftersom deras optimerade kroppar kräver så mycket näring.