+1.Vitulv said:I det här ligger ett problem, att man "för ordningens skull" måste erkänna existensen av ett eller flera fenomen. Typ att "du måste erkänna mina premisser för diskussionen, för annars jävlar ska du få se på bråk. Och det är inte mitt fel, för de premisser jag har satt upp är okränkbara och får inte ifrågasättas".Basenanji said:3. En del saker föreslår jag att vi för ordningens skull bara accepterar: som att det råder ojämlikhet, rasism och strukturellt förtyck baserat på etnicitet, klass och sexualitet. Att vägra erkänna existensen av detta är precis lika provocerande som att gå till direkt angrepp (oavsett hur subtil man än är). Här får vi påminna oss om att det finns de som är privilegierade och de som inte är det (vilket är något helt annat än kriterierna för när man kan få känna sig kränkt). Respektera den som befinner sig i underläge i stället för att förneka underlägets existens-i-sig.
För vem är det som har rätten att sätta upp premisserna egentligen? Vem är det som dikterat den sanning som vi andra måste förhålla oss till för att diskussionen ska kunna anses som "seriös och givande"?
Jag blev lite full i skratt när jag kom till din punkt tre, för ditt inlägg började så resonligt, klokt och vänligt, men mynnade till slut ut i ett "skriv under på mina åsikter, annars är det du som muckar gräl".
(...och jag anser att det råder ojämlikhet, rasism och strukturellt förtyck baserat på etnicitet, klass och sexualitet, men jag kan inte kräva att alla måste tycka det. Även om de har FEL.)