Nekromanti En vanlig dag på Äventyrsspel 1988

[krank]

Du har ett jobb. Det är att jobba med din hobby och leva i en fantasyvärld bortsett från realiteten som är tryck och produktion. Som i sig är ganska jobbigt men om jag skulle göra en produkt som hette Hej Matematik och en som heter SRR med samma tekniska problem så vet jag vad jag skulle välja.

För egen del kvittar det nog; jag lägger hellre mitt jobb med saker jag gillar till fritiden. Jag försökte jobba som layoutare/designansvarig ett tag, men redan på den lilla skalan jag gjorde det blev det astråkigt. Inte för att det var trista saker som producerades, utan för att jag hade dealines och andra som andades i nacken på mig, och berodde på min kreativa output. Det är en press jag ogärna tar. Rollspelsmakande vill jag ska vara något rent lustfyllt, inget jag är så less på efter att ha pressat mig hela dagarna att jag inte klarar av att göra för min egen skull... Jag tror inte att man jobbar 8h dagtid med att skriva rollspel och sedan kommer hem och glatt tar tag i det där egna icke-säljande projektet man egentligen är sugen på.

 

[krank]

Men det visste de inte då så de tyckte de producerade top knotch! Utvecklingen går framåt men där och då så låg de på topp i rollspels Sverige.

Ignorance is bliss? Jag vet inte om jag köper det. Om jag får placera mig var jag vill längs en tidsaxel lägger jag mig helst så långt fram som möjligt. Jag sitter hellre här med decenniers rollspelsmakande i ryggen och allt detta vetande vid mina fingertoppar, än sitter på 80-talet och tycker att allt jag gör är bra.

 

[Dante]

Inte för att det var trista saker som producerades, utan för att jag hade dealines och andra som andades i nacken på mig, och berodde på min kreativa output.

Jag funkar precis tvärtom: har jag ingen deadline blir jag aldrig klar.

 

[krank]

Jag funkar precis tvärtom: har jag ingen deadline blir jag aldrig klar.

Jag har gärna deadlines, men när jag skriver rollspel vill jag inte att min förmåga att sätta mat på bordet ska bero på min förmåga att följa dem =)

 

[Sapient]

Jag vet inte varför du vill mena att jag säger att det inte skulle vara kul bara för att det finns baktankar och ramar kring produktionen?

Jag är trots allt en av dem som också drömt och till viss del drömmer om att kunna gå till jobbet och få göra det jag brinner för. Det har jag ju skrivit ovan.

Kort sagt: Jag tror att det fanns mycket att förhålla sig till och forma sig efter när man jobbade så som en liten lycklig skara fick göra hos ÄS när det begav sig. Jag tror dok också att de hade viss frihet, dock inom vissa förhållningsramar. Och jag tror för all del att de hade väldigt roligt i sitt arbete. Och ja, de gjorde nog en del produkter som inte enbart såg till marknaden, men likväl fanns det nog andra baktankar. Varje produkt har oftast en vision eller en tanke bakom sig.

Jag som har möjlighet att jobba heltid med något jag brinner för - visserligen inte rollspel, men med politik - kanske kan ge något perspektiv på detta.

Inte för att vara alldeles nedsablande, men man måste ha klart för sig att det dagliga jobbet är ett jobb. (Så också med författande, men då dessutom utan arbetskamrater...) Det kan vara extremt mundant och väldigt långt från de drivkrafter som lockade en från början. I de stunderna gäller det att hitta en inre motivation.

Det är inte bara det att medan du kanske älskar rollspelen för de episka striderna, öden som utvecklas under lång tid, omsorgsfullt utfunderade av spelare och SL - så är marknaden just nu helt inriktad på att rollspela guldfiskar i akvarium. Vi måste ut med så mycket guldfiskprylar som möjligt! Därför är det din uppgift att skriva 12 sidor om vad man kan ha för saker i ett akvarium - plastslott, dykare, skattkistor och sjunkna fartyg et.c. samt att komma på vilka spelmekaniska effekter dessa har...

Det är dessutom det att när du väl har uppbådat dig att göra detta, så har ni ett produktionsmöte (3 timmar långt!!!) där folk totalsågar dina idéer, du får bassning för att du inte läst den senaste PM:en om att byta från T20 till T8 i all mekanik, och kaffet är ovanligt surt.

Sen spenderar du två veckor med att revidera din text, efter ständigt skiftande synpunkter, och vänta på att chefen ger ett okej. Sen kommer den tillbaka från layouten, bara för att visa sig att de fått fel fil och den versionen är 800 tecken kortare...

Och så förväntas du ha kloka och motiverade synpunkter på din kollegas text om koraller och vattenväxter, till på torsdag. Och du kan inte ens skilja mellan tång och alger...

Ett och ett halvt år senare, på ett konvent, när du hör en spelare med beundran i rösten tala om hur givande det var i en viss scen i deras grupp, med ett sjunket plastfartyg av precis den sorten - då kan du möjligen bli påmind om varför du började med det här jobbet.

Eller också stöter du på en surkart som i en tjugo minuter lång monolog påpekar att du glömt behandla frågan om färgernas beständighet under vatten...

 

[Mekanurg]

En vanlig dag på Ä-spel: komma till jobbet, fixa kaffe, slå på datorn (Mac Plus, 10 MB hårddisk, MS Word 4), öppna senaste projketets aktuella fil (bara en fil öppen åt gången) och börja skriva. Kollegorna droppar in, skämt och prat, en snabb genomgång att produktionen ligger på banan. Posten kommer, sprätta brev, svara på gamerfrågor, skriva egna brev, luncha, skriva, korra, och så vidare.

På ytan vardagligt, i sinnet spännande.

 

[solvebring]

Hahahaha! Klockrent, kanoninlägg! :gremdrink:

Så jävla bra! Fast hellre allt detta med något jag gillar att göra än något jag ogillar, för vore det något jag ogillar hade jag nog fan hellre varit arbetslös.
... Fast jag lär aldrig få ett jobb med så värst kreativa arbetsuppgifter ändå.

 

[slanfan]

Jag känner att idag skriver vi tamigfan "dvärgboken".

 

[Niklas73]

Usch, bra fångat... Så kan det säkert varit. Blä. Jag tänker leva rosa neon. Det är roligare och jag mår bättre. Och det är det som är viktigt

 

[Niklas73]

KUUUUUUUUUUUUL!!! Mina neondrömmar lever till surhet för de som vill krossa dem. MUHAHA!!! Secret!