solvebring said:
Jag vet inte varför du vill mena att jag säger att det inte skulle vara kul bara för att det finns baktankar och ramar kring produktionen?
Jag är trots allt en av dem som också drömt och till viss del drömmer om att kunna gå till jobbet och få göra det jag brinner för. Det har jag ju skrivit ovan.
Kort sagt: Jag tror att det fanns mycket att förhålla sig till och forma sig efter när man jobbade så som en liten lycklig skara fick göra hos ÄS när det begav sig. Jag tror dok också att de hade viss frihet, dock inom vissa förhållningsramar. Och jag tror för all del att de hade väldigt roligt i sitt arbete. Och ja, de gjorde nog en del produkter som inte enbart såg till marknaden, men likväl fanns det nog andra baktankar. Varje produkt har oftast en vision eller en tanke bakom sig.
Jag som har möjlighet att jobba heltid med något jag brinner för - visserligen inte rollspel, men med politik - kanske kan ge något perspektiv på detta.
Inte för att vara alldeles nedsablande, men man måste ha klart för sig att det dagliga jobbet är ett jobb. (Så också med författande, men då dessutom utan arbetskamrater...) Det kan vara extremt mundant och väldigt långt från de drivkrafter som lockade en från början. I de stunderna gäller det att hitta en inre motivation.
Det är inte bara det att medan du kanske älskar rollspelen för de episka striderna, öden som utvecklas under lång tid, omsorgsfullt utfunderade av spelare och SL - så är marknaden just nu helt inriktad på att rollspela guldfiskar i akvarium. Vi måste ut med så mycket guldfiskprylar som möjligt! Därför är det din uppgift att skriva 12 sidor om vad man kan ha för saker i ett akvarium - plastslott, dykare, skattkistor och sjunkna fartyg et.c. samt att komma på vilka spelmekaniska effekter dessa har...
Det är dessutom det att när du väl har uppbådat dig att göra detta, så har ni ett produktionsmöte (3 timmar långt!!!) där folk totalsågar dina idéer, du får bassning för att du inte läst den senaste PM:en om att byta från T20 till T8 i all mekanik, och kaffet är ovanligt surt.
Sen spenderar du två veckor med att revidera din text, efter ständigt skiftande synpunkter, och vänta på att chefen ger ett okej. Sen kommer den tillbaka från layouten, bara för att visa sig att de fått fel fil och den versionen är 800 tecken kortare...
Och så förväntas du ha kloka och motiverade synpunkter på din kollegas text om koraller och vattenväxter, till på torsdag. Och du kan inte ens skilja mellan tång och alger...
Ett och ett halvt år senare, på ett konvent, när du hör en spelare med beundran i rösten tala om hur givande det var i en viss scen i deras grupp, med ett sjunket plastfartyg av precis den sorten - då kan du möjligen bli påmind om varför du började med det här jobbet.
Eller också stöter du på en surkart som i en tjugo minuter lång monolog påpekar att du glömt behandla frågan om färgernas beständighet under vatten...