En dungeon
Du behöver en dungeon. (Är bra i början. Det finns väggar tak och golv. Senare kan du göra dina kontorslandskap och emotionella landskap och relationskartor och rymdhulkar och vad fan.) Den ska ha två saker. En lista över vad dom olika rummen har. “Rum nummer ett: tomt. Rum nummer två: en jättearg vätte, svär och gormar.” Osv
Och en slumptabell över saker som kan komma gåendes. “3. En stråkkvartet av skelett. Om det blir tjafs släpper dom instrumenten och drar fram sina svärd och bågar.” Kan vara en mix av schyssta personer och monster eller bara monster det är vilket som.
Det ska vara en viss chans (kanske 15% eller 3/20 eller 1/6, använd tärningsslag) i timmen (eller i halvtimmen, eller varannan timme, eller var tjugonde minut, eller fyra gånger om dygnet) att det kommer nåt från den mötestabellen. Mötestabell är helt nödvändigt, det ger platserna ett eget liv, dom blir en riktig liten myrstack som kan förvåna även SL.
Är det jobbigt att göra såna här dungeons? Det finns färdiga!! Det finns färdiga. Att ladda ner eller köpa.
Preppa inte en intrig eller plott eller handling eller “först händer det här, sen händer det här, sen händer det här.” Om dungeon-boken du har köpt har en massa sånt, riv ut det och använd bara kartorna. Speciellt om du är ny på blorb och vill lära dig köra blorbigt.
En region
Är du ambitiös, gör en skog (eller äng eller öken eller whatever) utanför dungeonen, gör en by, gör flera olika dungeons, och dom är i byn och dom en ryktestabell med rykten som lockar in dom i dom olika dungeonsen. Ex vis dom har fått en skattkarta. I byn gör du olika personer, och vildmarken gör du också en mötestabell och en chans och ett tidsintervall, precis som i dungeonen.
Dom olika regionerna, dom olika dungeonarna, dom olika vildmarkerna behöver inte matcha varandra i hur dom funkar med mötestabeller. Ex vis en viss skog kan ha checks fyra gånger om dygnet, en annan kan ha varje halvtimme. Det spelar ingen roll.
Viktigt: ALLA behöver stats. Alla behöver stats. Lärlingen i smedjan, vättarna i skogen. Men! Det är i många spelsystem URLÄTT. Ge dom bara minsta möjliga stats ex vis i D&D 5e skriv “commoner” och sen om statsen behövs så slår du upp i monsterboken för där finns det stats för commoner.
Är det jobbigt att göra såna här regioner med byar och vildmarker och dungeons? Det finns färdiga även där! Jag tycker ex vis mycket om det som följer med D&D Starter Set. Heter The Lost Mine of Phandelver.
Regler
Använd vilka regler som helst. Svärd och Svartkonst, Hjältarnas tid, Dungeons and Dragons, Lamentations of the Flame Princess, The Shadow of Yesterday, Everway… spelar ingen roll. Börja med enkla regler! Dom kommer gradvis byggas på.
Obs. Om det står i regelboken att SL får hitta på och att man ska “draw maps leave blanks” eller att SL ska fuskskramla med tärningarna så ignorera detta om du vill spela blorb. Med blorb så ska du aldrig fuska med tärningarna. Det är säkert urball i andra spelstilar.
Du måste inte ha urdödliga regler såsom D&D B/X eller halvdödliga regler såsom D&D 5e. Det är helt OK att du har rätt mesiga regler där det är svårt att dö och rollpersonerna kan rädda sig genom att betala nån sorts räddningspoäng eller liknande. Dom allra allra flesta blorbgrupper kör ganska dödligt med TPKer stup i kvarten (TPK betyder att alla dör) men det är upp till er vilka regler ni har. Ni måste dock följa dom regler ni väljer.
Det är, i början, tillåtet att pausa spelet för att slå i regler. Det är viktigare att att det blir rätt än att spelet flyter på. Ni kommer med tiden lära er reglerna & ni ska ju som sagt välja enkla regler.
Det är OK om rollpersonerna dör. Det är OK om kampanjvärlden blir kvaddad. Det är bara blorbigt. Rulla upp nya rollpersoner, rulla upp en ny värld. Det som sker, sker. Det är spännande att spela för vad som helst kan hända.
Principer
Preppa inte när ni väl börjat köra
Det är spelarna mot din prep, med dig som domare. Du kan inte hålla dig neutral om du hela tiden är inne och pillar med monsterstats, monsterantal, tärningsrull och sånt. Släpp allt sånt när du kör. Att köra och preppa är två totalt olika mindsets. När du preppar tänker du kanske det här ska vara lagom för level ettor. Det är bra, så får du tänka. När du kör så släpp allt sånt. Ös bara. Det som sker, sker.
Ingen påse efter att ha sett sten
(Som i spelet sax sten och påse dvs)
Om du ex vis ser att rollpersonerna är jätteklena på att hoppa, gör inte jättelånga avgrundsgap för att jävlas. Eller jättekorta för att det ska bli lätt för dom. Du ska göra gapen innan du ser hur bra/dåliga dom är på att hoppa. Det är bara ett exempel. Jättemånga eller jättefå skelett om du ser dom har mycket turn undead är samma sak. Preppa först, kolla sen.
Dom tre nivåerna av sanning
Det första är vad säger din prepp? Står det att det finns en röd rubin i skattkistan så gör det det. Men om det inte står nåt? Gå då, men bara då, till andra nivån.
Andra nivån är vad säger dina regler? Har du en skattkisteinnehållstabell? Använd den. Men om du inte har nåt? Gå då, men bara då, till tredje nivån.
Tredje nivån är totalt hittepå. Men, försök att hitta på nåt safe och trist. “Tyvärr, kistan är tom.” Det är helt ok att du ramlar ner på den här nivån! Lappa hålet till nästa möte. Du kommer komma hit mer och mer sällan men jag har spellett blorben i fem år och det händer fortfarande ibland.
Senast för oss var att vi behövde regler för hur mycket mossa som dom hittade i skogen; jag började med en nivå tre “tyvärr, du hittar inget” och sen till nästa möte hade jag gjort nivå två dvs regler för hur mycket man hittar på ett lyckat tärningsslag.
Men träning ger definitivt färdighet och jag spelledde för några nybörjare och dom försökte allt möjligt koko och konstigt men för mig var allt sånt som jag, under årens lopp, gradvis, hittat eller skapat regler för så jag var beredd på allt dom tog sig för.
Den här loopen “ramla ner till 3-sanning, lappa, spela, ramla ner till 3-sanning, lappa, spela” gör att du kan komma igång direkt och spela med urenkla regler, samtidigt som du alltid kommer lära dig och förbättra spelet.
Det här är också metoden som gör att du kan preppa både djupt och brett på en gång. Du har några 1-sanningar ex vis dom olika sakerna i dungeonen eller i byn, men för mer oväntade frågor — eller att dom bara hajkar ut i skogen allihopa och skiter i din dungeon — så har du dina 2-sanningar på dina slumptabeller, eller i om dom tar slut, 3-sanningar dvs the life-changing magic of imagination. Du behöver aldrig vara rädd för “vad händer om…”
Tapetprincipen
Dom tre nivåerna är ju ganska stränga med att du bara får improvisera i nödfall och om du råkar göra det så har du genast fått hemläxa till nästa spelmöte. Men! Det finns ett fantastiskt och underbart undantag och det heter tapetprincipen!
Det är att saker som inte är speciell livsavgörande (salienta), exempelvis vilken tapet det är i stugan, får du improvisera hur mycket som helst! Dvs improvisera inte fram en mordisk jätte med ett stort svärd. Men improvisera gärna fram att det växer lite violer vid stubben utanför brunnen i byn.
Eftersom rollspel är så flummigt så kommer nya saker bli salienta. “Jag har en spell som drivs av violer! Behöver skörda violer, finns det violer här?”. När något blir salient så får du inte längre improvisera det utan det ska gå genom dom tre nivåerna av sanning.
Innan jag upptäckte tapetprincipen och dom tre nivåerna av sanning–principen så tänkte jag “ska jag preppa varje sandkorn på hela planeten? det går ju faktiskt inte. Jag skiter helt i att preppa istället, jag har bra fantasi, jag kan improvisera” och så blev det oblorbigt
Men nu! Nu kan jag spelleda blorbigt<3
Tidsprincipen
När inget händer så låt tiden gå ursnabbt. Säg att dom går på en resa i en skog där det är encounter checks två gånger om dygnet och dom ska till en plats tre dagar bort. Säg “OK, det är tre dagars resa så blir sex encounter checks tack.” Sitt inte i realtid i spelmöten och spela timma efter timma i vad som motsvarar tre dygn! [Detta låter obvious för erfarna spelledare men är ett vanligare nybörjarmisstag än vad många tror].
Och om inget kan hända ex vis dom har ramlat ner i en brunn som dom inte kan komma upp ur och du vet att ingen kommer komma förbi där på fyrtio år så säg det och be dom rulla upp ett nytt party direkt. Enligt tidsprincipen.
Hur man spelar
Beskriv situationen, fråga “vad gör ni?”
Dom säger vad dom gör. Eventuellt triggar det regler, tärningsslag och sån skit, och isf följ reglerna. Men dom allra flesta sakerna gör inte det. “Jag öppnar ögonen”, “jag går fram till dörren” osv.
Berätta den nya situationen efter att dom har gjort sin grej och fråga igen “vad gör ni?” Osv, i en loop.
Kom ihåg att använda tidsprincipen.
Om dom säger många saker på en gång, “vi rullar in liket i mattan, går ut, stannar en taxi, kör ner till hamnen, och slänger i liket i vattnet”, så, låt så mycket som kan hända utan att din prep eller några regler har nåt att säga till om. Om ex vis allt det där kan hända utan problem enligt din prep och era regler så säg bara “OK, det sjunker ner. Vad gör ni?”
Men om det är nåt som händer ex vis din prepp säger att det står några gråklädda varelser utanför rollpersonernas lägenhet, säg då “OK, när ni går ner med mattan till gatan så ser ni tre gråklädda varelser på trottoaren, dom stirrar på er, vad gör ni?”
Nyckelordet är alltså “när ni ___" eller “så fort du ___" och liknande. Ett exempel från min egen kampanj häromdan (en rollperson som har superkraften att kunna springa på väggar): “Jag springer ner för väggen ända ner till botten av hålet” “När du kommer till kanten till hålet känner du att det är ett osynligt kraftfält som ett lock för hålet”. Men det var inget jag hittade på då, det stod i min prepp att det fanns ett sånt fält. Om hela deras händelsekedja går att utföra, låt det bara vara så!
(För vissa regelsystem, ex vis D&D, är det bra att hela tiden föra anteckingar om vad klockan är. Ex vis dom gör nåt som du bedömer tar tre timmar. Räkna fram tre timmar. Det är bra för att räkna mat, facklor och sånt.)
Lycka till!
Du behöver en dungeon. (Är bra i början. Det finns väggar tak och golv. Senare kan du göra dina kontorslandskap och emotionella landskap och relationskartor och rymdhulkar och vad fan.) Den ska ha två saker. En lista över vad dom olika rummen har. “Rum nummer ett: tomt. Rum nummer två: en jättearg vätte, svär och gormar.” Osv
Och en slumptabell över saker som kan komma gåendes. “3. En stråkkvartet av skelett. Om det blir tjafs släpper dom instrumenten och drar fram sina svärd och bågar.” Kan vara en mix av schyssta personer och monster eller bara monster det är vilket som.
Det ska vara en viss chans (kanske 15% eller 3/20 eller 1/6, använd tärningsslag) i timmen (eller i halvtimmen, eller varannan timme, eller var tjugonde minut, eller fyra gånger om dygnet) att det kommer nåt från den mötestabellen. Mötestabell är helt nödvändigt, det ger platserna ett eget liv, dom blir en riktig liten myrstack som kan förvåna även SL.
Är det jobbigt att göra såna här dungeons? Det finns färdiga!! Det finns färdiga. Att ladda ner eller köpa.
Preppa inte en intrig eller plott eller handling eller “först händer det här, sen händer det här, sen händer det här.” Om dungeon-boken du har köpt har en massa sånt, riv ut det och använd bara kartorna. Speciellt om du är ny på blorb och vill lära dig köra blorbigt.
En region
Är du ambitiös, gör en skog (eller äng eller öken eller whatever) utanför dungeonen, gör en by, gör flera olika dungeons, och dom är i byn och dom en ryktestabell med rykten som lockar in dom i dom olika dungeonsen. Ex vis dom har fått en skattkarta. I byn gör du olika personer, och vildmarken gör du också en mötestabell och en chans och ett tidsintervall, precis som i dungeonen.
Dom olika regionerna, dom olika dungeonarna, dom olika vildmarkerna behöver inte matcha varandra i hur dom funkar med mötestabeller. Ex vis en viss skog kan ha checks fyra gånger om dygnet, en annan kan ha varje halvtimme. Det spelar ingen roll.
Viktigt: ALLA behöver stats. Alla behöver stats. Lärlingen i smedjan, vättarna i skogen. Men! Det är i många spelsystem URLÄTT. Ge dom bara minsta möjliga stats ex vis i D&D 5e skriv “commoner” och sen om statsen behövs så slår du upp i monsterboken för där finns det stats för commoner.
Är det jobbigt att göra såna här regioner med byar och vildmarker och dungeons? Det finns färdiga även där! Jag tycker ex vis mycket om det som följer med D&D Starter Set. Heter The Lost Mine of Phandelver.
Regler
Använd vilka regler som helst. Svärd och Svartkonst, Hjältarnas tid, Dungeons and Dragons, Lamentations of the Flame Princess, The Shadow of Yesterday, Everway… spelar ingen roll. Börja med enkla regler! Dom kommer gradvis byggas på.
Obs. Om det står i regelboken att SL får hitta på och att man ska “draw maps leave blanks” eller att SL ska fuskskramla med tärningarna så ignorera detta om du vill spela blorb. Med blorb så ska du aldrig fuska med tärningarna. Det är säkert urball i andra spelstilar.
Du måste inte ha urdödliga regler såsom D&D B/X eller halvdödliga regler såsom D&D 5e. Det är helt OK att du har rätt mesiga regler där det är svårt att dö och rollpersonerna kan rädda sig genom att betala nån sorts räddningspoäng eller liknande. Dom allra allra flesta blorbgrupper kör ganska dödligt med TPKer stup i kvarten (TPK betyder att alla dör) men det är upp till er vilka regler ni har. Ni måste dock följa dom regler ni väljer.
Det är, i början, tillåtet att pausa spelet för att slå i regler. Det är viktigare att att det blir rätt än att spelet flyter på. Ni kommer med tiden lära er reglerna & ni ska ju som sagt välja enkla regler.
Det är OK om rollpersonerna dör. Det är OK om kampanjvärlden blir kvaddad. Det är bara blorbigt. Rulla upp nya rollpersoner, rulla upp en ny värld. Det som sker, sker. Det är spännande att spela för vad som helst kan hända.
Principer
Preppa inte när ni väl börjat köra
Det är spelarna mot din prep, med dig som domare. Du kan inte hålla dig neutral om du hela tiden är inne och pillar med monsterstats, monsterantal, tärningsrull och sånt. Släpp allt sånt när du kör. Att köra och preppa är två totalt olika mindsets. När du preppar tänker du kanske det här ska vara lagom för level ettor. Det är bra, så får du tänka. När du kör så släpp allt sånt. Ös bara. Det som sker, sker.
Ingen påse efter att ha sett sten
(Som i spelet sax sten och påse dvs)
Om du ex vis ser att rollpersonerna är jätteklena på att hoppa, gör inte jättelånga avgrundsgap för att jävlas. Eller jättekorta för att det ska bli lätt för dom. Du ska göra gapen innan du ser hur bra/dåliga dom är på att hoppa. Det är bara ett exempel. Jättemånga eller jättefå skelett om du ser dom har mycket turn undead är samma sak. Preppa först, kolla sen.
Dom tre nivåerna av sanning
Det första är vad säger din prepp? Står det att det finns en röd rubin i skattkistan så gör det det. Men om det inte står nåt? Gå då, men bara då, till andra nivån.
Andra nivån är vad säger dina regler? Har du en skattkisteinnehållstabell? Använd den. Men om du inte har nåt? Gå då, men bara då, till tredje nivån.
Tredje nivån är totalt hittepå. Men, försök att hitta på nåt safe och trist. “Tyvärr, kistan är tom.” Det är helt ok att du ramlar ner på den här nivån! Lappa hålet till nästa möte. Du kommer komma hit mer och mer sällan men jag har spellett blorben i fem år och det händer fortfarande ibland.
Senast för oss var att vi behövde regler för hur mycket mossa som dom hittade i skogen; jag började med en nivå tre “tyvärr, du hittar inget” och sen till nästa möte hade jag gjort nivå två dvs regler för hur mycket man hittar på ett lyckat tärningsslag.
Men träning ger definitivt färdighet och jag spelledde för några nybörjare och dom försökte allt möjligt koko och konstigt men för mig var allt sånt som jag, under årens lopp, gradvis, hittat eller skapat regler för så jag var beredd på allt dom tog sig för.
Den här loopen “ramla ner till 3-sanning, lappa, spela, ramla ner till 3-sanning, lappa, spela” gör att du kan komma igång direkt och spela med urenkla regler, samtidigt som du alltid kommer lära dig och förbättra spelet.
Det här är också metoden som gör att du kan preppa både djupt och brett på en gång. Du har några 1-sanningar ex vis dom olika sakerna i dungeonen eller i byn, men för mer oväntade frågor — eller att dom bara hajkar ut i skogen allihopa och skiter i din dungeon — så har du dina 2-sanningar på dina slumptabeller, eller i om dom tar slut, 3-sanningar dvs the life-changing magic of imagination. Du behöver aldrig vara rädd för “vad händer om…”
Tapetprincipen
Dom tre nivåerna är ju ganska stränga med att du bara får improvisera i nödfall och om du råkar göra det så har du genast fått hemläxa till nästa spelmöte. Men! Det finns ett fantastiskt och underbart undantag och det heter tapetprincipen!
Det är att saker som inte är speciell livsavgörande (salienta), exempelvis vilken tapet det är i stugan, får du improvisera hur mycket som helst! Dvs improvisera inte fram en mordisk jätte med ett stort svärd. Men improvisera gärna fram att det växer lite violer vid stubben utanför brunnen i byn.
Eftersom rollspel är så flummigt så kommer nya saker bli salienta. “Jag har en spell som drivs av violer! Behöver skörda violer, finns det violer här?”. När något blir salient så får du inte längre improvisera det utan det ska gå genom dom tre nivåerna av sanning.
Innan jag upptäckte tapetprincipen och dom tre nivåerna av sanning–principen så tänkte jag “ska jag preppa varje sandkorn på hela planeten? det går ju faktiskt inte. Jag skiter helt i att preppa istället, jag har bra fantasi, jag kan improvisera” och så blev det oblorbigt
Men nu! Nu kan jag spelleda blorbigt<3Tidsprincipen
När inget händer så låt tiden gå ursnabbt. Säg att dom går på en resa i en skog där det är encounter checks två gånger om dygnet och dom ska till en plats tre dagar bort. Säg “OK, det är tre dagars resa så blir sex encounter checks tack.” Sitt inte i realtid i spelmöten och spela timma efter timma i vad som motsvarar tre dygn! [Detta låter obvious för erfarna spelledare men är ett vanligare nybörjarmisstag än vad många tror].
Och om inget kan hända ex vis dom har ramlat ner i en brunn som dom inte kan komma upp ur och du vet att ingen kommer komma förbi där på fyrtio år så säg det och be dom rulla upp ett nytt party direkt. Enligt tidsprincipen.
Hur man spelar
Beskriv situationen, fråga “vad gör ni?”
Dom säger vad dom gör. Eventuellt triggar det regler, tärningsslag och sån skit, och isf följ reglerna. Men dom allra flesta sakerna gör inte det. “Jag öppnar ögonen”, “jag går fram till dörren” osv.
Berätta den nya situationen efter att dom har gjort sin grej och fråga igen “vad gör ni?” Osv, i en loop.
Kom ihåg att använda tidsprincipen.
Om dom säger många saker på en gång, “vi rullar in liket i mattan, går ut, stannar en taxi, kör ner till hamnen, och slänger i liket i vattnet”, så, låt så mycket som kan hända utan att din prep eller några regler har nåt att säga till om. Om ex vis allt det där kan hända utan problem enligt din prep och era regler så säg bara “OK, det sjunker ner. Vad gör ni?”
Men om det är nåt som händer ex vis din prepp säger att det står några gråklädda varelser utanför rollpersonernas lägenhet, säg då “OK, när ni går ner med mattan till gatan så ser ni tre gråklädda varelser på trottoaren, dom stirrar på er, vad gör ni?”
Nyckelordet är alltså “när ni ___" eller “så fort du ___" och liknande. Ett exempel från min egen kampanj häromdan (en rollperson som har superkraften att kunna springa på väggar): “Jag springer ner för väggen ända ner till botten av hålet” “När du kommer till kanten till hålet känner du att det är ett osynligt kraftfält som ett lock för hålet”. Men det var inget jag hittade på då, det stod i min prepp att det fanns ett sånt fält. Om hela deras händelsekedja går att utföra, låt det bara vara så!
(För vissa regelsystem, ex vis D&D, är det bra att hela tiden föra anteckingar om vad klockan är. Ex vis dom gör nåt som du bedömer tar tre timmar. Räkna fram tre timmar. Det är bra för att räkna mat, facklor och sånt.)
Lycka till!
