Mina kunskaper inom Eon är ännu begränsade. Jag äger en bunt böcker, har inte läst igenom 'allt' och har spellett några sessioner. Min grupp använde böckerna noggrant för att långsamt och försiktigt testa fram stridsreglerna.
Det här systemet kom vi fram till under vår första strid:
1. Slå VINIT.
2. Bestäm handling (försvar/anfall).
3. Gör anfallaren en delad handling adderas tärningarna till samtliga attacker (undantaget gäller för stridskonster som bl.a. har dubbla vapen och kvickt anfall). Vi har en rejäl bunt T6:or så vi lägger upp dem för respektive attack när det är fler i varje handling: t.ex. 5T6, 5T6, 6T6 (beroende på vad för typ av attack). Spelaren vet i vilken ordning denne slår tärningarna.
4a. Försvararen slår sitt försvar samtidigt som anfallaren slår sin attack. Väljer denna att göra en ripost (om denne har kunskapen) följer spelaren upp med en attack i samma handling (om riposten lyckas). Måste försvararen agera mot en delad attack ökar antalet tärningar med +Ob1T6 för varje extra försvarshandling.
4b. Slaget för försvaret jämförs med spelarens Insikt. Regeln kan ignoreras om man vill undvika extra krångel. Vi väljer att spela med den dock. Det verkar inte stå klart i böckerna men vi låter även VINIT-modifikationen för försvararen (beroende på anfallarens typ av attack) påverka dennes försvarshandling. Jag vet inte om det stämmer regelmässigt men det är logiskt för min grupp.
5. Skadan (om någon) kalkyleras. Spelaren till den rollperson som åsamkar skadan på sin motståndare får slå T100 för att se var det träffar. Gör denne mer än 9 i skada (en allvarlig skada) får denne slå 1T10 för att se vad för typ av skada det blir. Spelledaren slår slag för amputationsrisk etc. såvida det inte är en rollperson som tar emot skadan. Vi utnyttjar denna regel, men vill man få flyt i striden så accepterar vi att bara kalkylera skada direkt och ignorera var det träffar eller om det finns någon brytrisk. Spelledaren bestämmer om motståndaren har skydd för skadan (om det är en SLP).
T,S och B markeras på rollformuläret. För en SLP skriver spelledaren upp den totala siffran på ett papper (använder arketyperna i slutet av regelboken som mall för motståndaren men ger ibland bonusar eller avdrag beroende på omständighet). För en obetydlig extra kör vi att den dör automatiskt om den får skada som sträcker sig fler än 2 rader T, S och B. Chock- och dödslag slås som vanligt för mer betydande SLP:s (den tidigare nämnda tirakiska gladiatorn lyckades får +Ob8T6 på sitt chockslag innan han kollapsade).
6. Alla som har agerat och ännu lever får kryssa utmattning för varje handling de har gjort under rundan.
7. Försvararen slår VINIT för att se om denne får anfalla nästa runda. Slaget påverkas av anfallarens typ av anfall. Detta ignoreras om försvararen automatiskt tog initiativet via en ripost.
8. Upprepning (från steg 2).
Vi har ännu inte haft avstånds- eller magistrider så vi får se hur vi gör dem. Om jag har missförstått något regelmässigt utifrån det jag skrivit ovan så kommentera gärna så fort som möjligt (vi ska nämligen spela i eftermiddag).
Tillägg: Vi kom också på att det är viktigt att spelaren säger om denne gör stick-, hugg- eller krosskada i god tid för det är jobbigt som spelledare att kalkylera fel tabell när det gäller skadevärdet. Det är också viktigt att spelaren säger till att denne gör ett kvickt anfall (om denne har kunskapen) så att spelledaren slår rätt antal tärningar för SLP:ns försvarshandling. Angående de fall man inte orkar beräkna var skadan träffar får spelarna välja själva var de siktar. Spelledaren säger om de får extra tärningar eller inte beroende på var de siktar (och då kan man räkna ut skyddet rätt). Att sikta på ansiktet ger en extra tärning medan torson inte gör det. Är mycket simpelt och man slipper slå på träfftabellen.
Det här systemet kom vi fram till under vår första strid:
1. Slå VINIT.
2. Bestäm handling (försvar/anfall).
3. Gör anfallaren en delad handling adderas tärningarna till samtliga attacker (undantaget gäller för stridskonster som bl.a. har dubbla vapen och kvickt anfall). Vi har en rejäl bunt T6:or så vi lägger upp dem för respektive attack när det är fler i varje handling: t.ex. 5T6, 5T6, 6T6 (beroende på vad för typ av attack). Spelaren vet i vilken ordning denne slår tärningarna.
4a. Försvararen slår sitt försvar samtidigt som anfallaren slår sin attack. Väljer denna att göra en ripost (om denne har kunskapen) följer spelaren upp med en attack i samma handling (om riposten lyckas). Måste försvararen agera mot en delad attack ökar antalet tärningar med +Ob1T6 för varje extra försvarshandling.
4b. Slaget för försvaret jämförs med spelarens Insikt. Regeln kan ignoreras om man vill undvika extra krångel. Vi väljer att spela med den dock. Det verkar inte stå klart i böckerna men vi låter även VINIT-modifikationen för försvararen (beroende på anfallarens typ av attack) påverka dennes försvarshandling. Jag vet inte om det stämmer regelmässigt men det är logiskt för min grupp.
5. Skadan (om någon) kalkyleras. Spelaren till den rollperson som åsamkar skadan på sin motståndare får slå T100 för att se var det träffar. Gör denne mer än 9 i skada (en allvarlig skada) får denne slå 1T10 för att se vad för typ av skada det blir. Spelledaren slår slag för amputationsrisk etc. såvida det inte är en rollperson som tar emot skadan. Vi utnyttjar denna regel, men vill man få flyt i striden så accepterar vi att bara kalkylera skada direkt och ignorera var det träffar eller om det finns någon brytrisk. Spelledaren bestämmer om motståndaren har skydd för skadan (om det är en SLP).
T,S och B markeras på rollformuläret. För en SLP skriver spelledaren upp den totala siffran på ett papper (använder arketyperna i slutet av regelboken som mall för motståndaren men ger ibland bonusar eller avdrag beroende på omständighet). För en obetydlig extra kör vi att den dör automatiskt om den får skada som sträcker sig fler än 2 rader T, S och B. Chock- och dödslag slås som vanligt för mer betydande SLP:s (den tidigare nämnda tirakiska gladiatorn lyckades får +Ob8T6 på sitt chockslag innan han kollapsade).
6. Alla som har agerat och ännu lever får kryssa utmattning för varje handling de har gjort under rundan.
7. Försvararen slår VINIT för att se om denne får anfalla nästa runda. Slaget påverkas av anfallarens typ av anfall. Detta ignoreras om försvararen automatiskt tog initiativet via en ripost.
8. Upprepning (från steg 2).
Vi har ännu inte haft avstånds- eller magistrider så vi får se hur vi gör dem. Om jag har missförstått något regelmässigt utifrån det jag skrivit ovan så kommentera gärna så fort som möjligt (vi ska nämligen spela i eftermiddag).
Tillägg: Vi kom också på att det är viktigt att spelaren säger om denne gör stick-, hugg- eller krosskada i god tid för det är jobbigt som spelledare att kalkylera fel tabell när det gäller skadevärdet. Det är också viktigt att spelaren säger till att denne gör ett kvickt anfall (om denne har kunskapen) så att spelledaren slår rätt antal tärningar för SLP:ns försvarshandling. Angående de fall man inte orkar beräkna var skadan träffar får spelarna välja själva var de siktar. Spelledaren säger om de får extra tärningar eller inte beroende på var de siktar (och då kan man räkna ut skyddet rätt). Att sikta på ansiktet ger en extra tärning medan torson inte gör det. Är mycket simpelt och man slipper slå på träfftabellen.
Nej, den som har initiativet köttar på bästa han kan tills det ändrar på sig. Taktiskt sett betyder detta att en strid mellan nybörjare är öppningen otroligt viktig då den som hamnar i underläge oftast är så kass att han får otroligt svårt att hämta sig.
