Era bästa tv- och dataspel

[Franz]

Shadowrun till SNES, jag vet inte riktigt varför jag fastnade så hårt för det här spelet. Men något i att nysta upp ett mysterium och hitta massa dialogval tilltalade mig. För mig var det ett nytt sätt att upptäcka en spelvärld på den tiden samtidigt som världen i sig själv fångade mig, trots att den med dagens mått är ganska sparsmakad.

Det spelet är amazing!!! Tycker det är märkligt att så många cyberpunkspel kan göra så mycket fel idag när Shadowrun för så länge sen satte ribban för hur man kan göra rätt

 

[THZ]

Bästa spelen/ serierna

Point and click/ Adventure
Return of the Obra Dinn. Ser ut som ett spel från tidigt 80-tal. Monochromt. Man går från : -Va skall det här vara ett bra spel, till va FAN hände här...jag måste veta!!! Genialt mysterielösande. Svårt att spela om dock.

Grim Fandago. En icke västerländsk döds-värld.....och bara det faktum att man måste akta sig för blommor.....Känslan är underbar. Spelas om med jämna mellanrum.

Längsta resan/ Longest Journey. Tror inte det går att starta längre....första delen är känsla, andra delen (Dreamfall) mer standard...

Full Throttle. Mer än lite skämskudde kanske. Testosteron så det rinner ur öronen. Men ack så opassande när man är på humör. Spelas om med några års mellanrum. Tar typ 1-2h när man vet vad man gör.

Tale of two sons. Sorg och gråt!!! men ack så genialt användande av en kontroller....skall INTE spelas med mus och tangentbord.

Spelade nyligen
Call of the sea
och
What remain of Edith Finch....

gillade dem men får se om de stannar kvar i minnet.


Honorable Mentions
Firewatch. Lite "clunky" men vilken feeling av så lite....





Rollspel

Torment, death is the beginning.
Fallout 1 och 2. Man kan vinna genom att prata.

Baldurs gate

På senare år
Witcher och Mass Effect (Hela serierna)

(Jag får skämmas....men Skyrim och Divine Divinity...tyckte jag inte var något särskilt......sorry!)



Totalt älskade starten på Pathfinder Kingmaker....men den går vilse efter ett tag (typ vid DLCn)
Pillar of Eternity kändes inte riktigt färdigt, men kul-ish



Strategi
Europa universalis
Crusader kings
Master of Orion (speciellt ettan där man kunde vinna med diplomati)-> Stellaris



Rogue-lite
Battle Brothers. Write your own story. Men ack så roligt.

 

[pellejones]

Det spel som tveklöst är det bästa jag spelat är Monkey Island 2 på min gamla Amiga 500+ när det begav sig. Har spelat om det spelet många gånger.

I mer modern era så har Subnautica imponerat otroligt, för att inte tala om Dishonouered.

Arma-serien fick mig att starta en klan 2009 med svenska spelare som växte till 80 personer där vi tillslut fick bidrag från Medborgarskolan när vi spelade... så Arma 2/3 är väl det spel som uppenbart engagerat mig mest. Så kanske är det det bästa spelet?

 

[RasmusL]

Håller helt med! Jag är gammal nog att jag började med Europa Universalis 1 och köpte tvåan så snabbt det kom ut. Detta var under min gymnasietid om inte minnet sviker mig. Det blev början på en lång förälskelse till spelen från Paradox. Spelar nu mycket Crusader Kings 2 och Stellaris. Har inte gått över till Crusader Kings 3 än då jag har alla expansioner till tvåan och känner att jag fortfarande har mycket att göra.

Har köpt en CD-nyckel till CK3 och släppta expansioner här i dagarna och börjat mysa med det. För 250 kr är det ett klipp! Jag känner alltid lite motstånd när jag ska starta en ny omgång EU eller CK men när en väl är igång kan jag knappt tänka på annat

 

[michael]

Jag växte upp med en C64, NES, Gameboy, SNES (brorsans prylar) och mitt egna älskade Sega Mega Drive. Spel som Zelda - A Link to the Past, Shining Force 1 och 2, Super Metroid, Sonic, Bonanza Brothers m fl var min kopp med kaffe. Spelade lite Duke Nukem 3D i skolan (ändrade konfig-filerna så vapnen gjorde max skada och ett skott dödade en fiende, samtidigt som en träff från fienden dödade dig...), en del Warcraft 1 och 2, UFO - Enemy Unknown (fullständigt avskydde Terror from the Deep av någon anledning. Var det inte ruskigt fult i förhållande till UFO?) .

Sen kom Playstation, och alla omkring mig älskade det. De gick igång på 3D-grafiken men för mig såg det bara fult och värdelöst ut. Jag gillade förvisso Metal Gear Solid (men bara i smyg) som en vän demade för mig. Vännerna gick vidare till att hänga i LAN-hallarna på TV-spelsbörsen och den vid Hötorget i Stockholm och spelade Counter Strike, WoW och andra spel som jag aldrig gick igång på.

Däremot kom ett spel som hette Subspace, ett online-spel med sloganen "Meet people from all over the world, and then kill them!" där man flög spaceships. Stackars pappa som betalade för uppringt internet... Spelet lades till slut ner efter ett försök att sälja det kommersiellt men en klon skapades som döptes till Continuum och servrar användes utan kostnad för användarna. Det här spelade jag massor i en zon som hette Death Star Battle. Det intresset molnade och dog till slut ut i samband med en flytt till Australien för att studera och återkom aldrig på riktigt. Jag var dessutom rätt dålig men hade kul ändå.

Sen kom livet emellan, barn, giftermål, arbete och plötsligt skilsmässa, separation och med en fingerknäppning hade jag plötsligt varannan vecka tom från familjeåtaganden och nästan 20 år som passerat. En vän kom förbi med sitt Nintendo Switch och jag fick prova Zelda: Breath of the Wild. Öppningsscenen när spelet visar hela världen vid horisonten gav mig sådana känslor! Det var som barndomens spelande, fast nytt och fräscht. Tecknat och lekfullt, men inte taffligt som spelen till Playstation som försökte göra något som inte dåtidens konsoler klarade av att leverera.

Jag köpte en Switch till mig själv ("till barnen") i födelsedagspresent, brände över 400 h på BoTW. Jag köpte Witcher 3 till Switchen som gav liknande känslor och inlevelse. Jag spelade flera av de gamla Sega-spelen i Genesis Classics. Rykten om att PS5:an skulle släppas snart dök upp och jag tänkte att jag kan ju köpa en PS4 begagnat så länge... mådde väl inte särskilt bra, egentligen, men spelen hindrade mig från att gå in i mer destruktiva mönster tror jag.

Nu har jag bränt lite för många timmar på spel som Horizon Zero Dawn, Alien Isolation, Red Dead Redemption 2, Witcher 3 (igen), A Plague Tale: Innocence, Tomb Raider och Uncharted-serien, XCOM2, The Last of Us... jag gillar 3rd person-perspektiv och single player spel, gärna starka narrativa spel -- ska kolla in Walking Dead, Detroit: Become Human, Erica, Unravel, Heavy Rain m fl som jag tror jag kommer gilla.

Asså, det bästa med att vakna sent är att PS4:an köpte jag för 1500 kr, spelen är alla köpta på rea för 100-150 kr styck. Sålde sen PS4:an för 2000 kr för någon månad sen eftersom jag lyckades få tag i ett PS5 i höstas. Livet är gött, det finns otroligt mycket kul spel för alla speltyper. Mina båda döttrar har hittat sina favoriter i Zelda, FIFA, Stardew Valley, Mario Kart, UNO, Roblox, Just Dance, Let's Sing och Among Us.

Nu några år senare är balansen mellan jobb, familj, träning, utbildning och spelande betydligt bättre. Det är inte lika lätt att plöja ner timmarna i spelen för att fly undan, men det blir fortfarande en hel del. Sitter just nu med att AC Valhalla som är det första AC-spelet jag kört. Fattar ingenting kring loren som det hintas kring eller varför det blir som en simulering som håller på att krascha när man når utkanten av en karta. Men kommer ta reda på det efter om man inte får veta mer under spelets gång.

--

Det här blev längre än jag tänkt mig och lite av en självreflektion. Det är tur att många på det här forumet inte tänker som jag "äh, varför ska jag posta det här svaret? Ingen bryr sig ändå! Jag tror inte ens jag bryr mig tillräckligt" för att sedan sudda ut hela svaret. Genom att skriva och sen sudda får jag ändå öva på att reflektera och samla mina tankar vilket är gott nog.

 

[Max Raven]

Oxenfree - Sista natten med gänget spårar ut när ön man festar på visar sig ha ett spökproblem. Har en intressant mekanik för att prata och vad man säger och avgör hur söt slutar.

Doom (2016) - Adrenalin i spelform. Sammankopplat med en fungerande story. Riktigt röjigt.

Hollow Knight - Metroidvania med tajta kontroller och tuggmotstånd i bosstriderna. Det finns en del smolk - (det gratis) extramaterialet är tyvärr nästan bara mer tuffare strider, och inte på det roliga sättet. Men utöver det är det en fantastisk resa.

Breath of the Wild - stäng av kompassen och utforska en fantastisk värld. Har inte haft så mycket utforskande i Zelda sedan första spelet.

Outer Wilds - Måndag hela veckan fast med miniatyrsolsystem man utforskar. Man hittar journaler, artefakter, konstiga objekt och försöker hitta ett sätt att stoppa världens undergång. I skrotraket. Kul!

Monkey Island 2 - Hela serien är bra men det här är spelet jag började med, och det är lite mörkare än resten. Bra grejer.

 

[Franz]

Breath of the Wild - stäng av kompassen och utforska en fantastisk värld. Har inte haft så mycket utforskande i Zelda sedan första spelet.

Jag har en Switch Lite som inte går att koppla till en tv och har undvikit Breath of the wild då jag antagit att den lilla handhållna skärmen inte kommer göra de majestätiska omgivningarna rättvisa. Stämmer det eller ska jag köpa spelet?

 

[Henke]

Oxenfree - Sista natten med gänget spårar ut när ön man festar på visar sig ha ett spökproblem. Har en intressant mekanik för att prata och vad man säger och avgör hur söt slutar.

Jag blev helt fast i detta. Ser verkligen fram emot uppföljaren som ska komma i år.

 

[michael]

Jag har en Switch Lite som inte går att koppla till en tv och har undvikit Breath of the wild då jag antagit att den lilla handhållna skärmen inte kommer göra de majestätiska omgivningarna rättvisa. Stämmer det eller ska jag köpa spelet?

Jag tycker personligen det gör sig bättre på TVn, men föredrar alla spel så. Äldsta dottern spelar nästan uteslutande på lilla skärmen -- men jag vet inte om hon bryr sig så mycket om "de majestätiska omgivningarna" så mycket som "nu ska vi se vad vi kan laga för smaskig mat med de här drakdelarna jag nyss fått tag på..."

Om alternativet är att inte spela alls tycker jag du ska köra på. Du kan ju köpa det fysiskt och sen sälja begagnat när du är klar eller har tröttnat utan att det förlorat så mycket i värde.

--

Att stänga av eller minimera innehållet på HUD i de flesta spel ger väldigt mycket i utbyte när det kommer till inlevelse och att uppleva världen. Lite som undertexter i ett TV-program som stjäl uppmärksamheten från scenen du kollar på trots att du antagligen förstår vad som sägs ändå.

 

[Franz]

Jag tycker personligen det gör sig bättre på TVn, men föredrar alla spel så. Äldsta dottern spelar nästan uteslutande på lilla skärmen -- men jag vet inte om hon bryr sig så mycket om "de majestätiska omgivningarna" så mycket som "nu ska vi se vad vi kan laga för smaskig mat med de här drakdelarna jag nyss fått tag på..."

Om alternativet är att inte spela alls tycker jag du ska köra på. Du kan ju köpa det fysiskt och sen sälja begagnat när du är klar eller har tröttnat utan att det förlorat så mycket i värde.

--

Att stänga av eller minimera innehållet på HUD i de flesta spel ger väldigt mycket i utbyte när det kommer till inlevelse och att uppleva världen. Lite som undertexter i ett TV-program som stjäl uppmärksamheten från scenen du kollar på trots att du antagligen förstår vad som sägs ändå.

Stort tack för tipset! Har funderat lite och tror att jag skippar det till Switch Lite, det känns som att jag riskerar att förstöra en spelupplevelse som har alla möjligheter att bli fantastisk. Jag får investera i en riktig Switch i framtiden

 

[McKatla]

De senaste spelet i vilket världen och storyn verkligen engagerade mig är Detroit. Spelet har många möjliga händelseutvecklingar, och ett av (de olyckliga) sluten var så starkt att jag var alldeles tagen. Länge. Även i övrigt är det ett spel som berör. Det är ett mästerverk helt enkelt.

 

[krank]

(fullständigt avskydde Terror from the Deep av någon anledning. Var det inte ruskigt fult i förhållande till UFO?) .

De har lite olika art direction. UFO kör på en ganska serietidnings-aktig stil medan TFTD satsar mer på lite 3d-renderat och "realistiskt". Jag mötte ju TFTD först så för mig är det ju det som är "det riktiga" och det är UFO jag under många år tyckte var "fult"…

 

[ingels]

Glömde ju helt och hållet bort Stunt Car Racer på Amigan, dåtidens Beam.NG fast på räls

 

[Gabrielle de Bourg]

Mitt absoluta favoritspel är och förbli Fallout: New Vegas som jag spelat otaliga gånger. Det är en helt magisk känsla i världen och karaktärerna (Veronica FOR EVER) och manuset är så makalöst bra. Det jag älskar är att val är i fokus och att de inte nödvändigtvis är binära: belöningen i New Vegas är att du bestämmer vad rätt val är och att de valen du gör påverkar hela världen. Det är inte bara ett spel jag älskar, utan ett spel jag lärt mig enormt från och ett som har påverkat mig enormt i mitt skrivande.

Utöver det har andra favoritspel från min uppväxt varit Super Mario 64, Metal Gear Solid (speciellt MGS3), GTA-spelen (Vice City har format min musiksmak något enormt) och TimeSplitters 2. Återvände nyligen till TimeSplitters 2 och det håller än, 20 år senare. Det är som GoldenEye på speed och jag är sjukt taggad på en uppföljare.

The Secret of Monkey Island (och uppföljaren) har varit två andra favoriter och spel som påverkat mig mycket, speciellt i hur viktig dialog är i spel (jag älskar spel med bra dialog) och en del i pusselskapande. Sedan har första en extra speciell plats då vi delar födelsedag (jag är född samma dag som det släpptes), vilket gjorde att jag 2020 blev Monkey Islandifierad när vi båda fyllde 30!

Som skräckfan har flera skräckspel legat nära hjärtat, där jag aldrig glömmer skräcken i Alien Isolation. Men främsta skräckkärleken är Resident Evil, där RE4 är ett sådant spel jag varvat så mycket att jag tappat räkningen. Annars står remaken på Resident Evil 2 högt, kanske högst till och med, med dess mästerliga blandning av skräck och action. Älskade även Village som kom förra året och varvade det otaliga gånger.

Men på senare åren har många bra spel kommit också, som är värda att nämna. Super Mario Odyssey är ett mästerverk och kan vara det spel jag klassar som världens bästa spel. Jag fick min fix för ett nytt New Vegas i The Outer Worlds, som byggde på allt jag älskade med det spelet. Hitman 3 kom att bli förra årets favoritspel och jag blev helt tokkär i hela World of Assasination trilogy. Sättet det uppmanar till kreativitet och att utforska och återupptäcka banorna för att allt mer bemästra dem har gjort mig helt såld. Plus Dartmoor-banan som gav mig ett whodunnit i tv-spelsformat.

En annan modern favorit är Disco Elysium som inte bara är så mycket spel som konst. Det har fått mig att tänka mycket på val, dialog och berättande att det första jag gjorde när jag klarade det var att spela om det direkt och göra helt andra val. Det är inspirerande i sitt rollspelsskapande att jag till och med funderar på element från det och hur det skulle fungera i analogt format.

Sedan är jag en som spelar mycket tv-spel med kompisar. Utöver ovan nämnda TimeSplitters 2 är andra multiplayerfavoriter Mario Kart (speciellt 64 och 8), Call of Duty (har spelat enorma mängder Cold War med vänner på sistone) och sist men absolut inte minst partyfavoriten Jackbox, som är festspelsperfektion. Det kan ta priset bara för hur mycket jag skrattat när jag spelat dem.

 

[Franz]

Mitt absoluta favoritspel är och förbli Fallout: New Vegas som jag spelat otaliga gånger. Det är en helt magisk känsla i världen och karaktärerna (Veronica FOR EVER) och manuset är så makalöst bra. Det jag älskar är att val är i fokus och att de inte nödvändigtvis är binära: belöningen i New Vegas är att du bestämmer vad rätt val är och att de valen du gör påverkar hela världen. Det är inte bara ett spel jag älskar, utan ett spel jag lärt mig enormt från och ett som har påverkat mig enormt i mitt skrivande.

Åh, Fallout: New Vegas var ett sånt spel som jag liksom visste var helt fantastiskt men som jag inte kunde spela särksilt långt på. Jag var för kass helt enkelt, dog gång på gång gick vilse, hamnade i alldeles för farliga områden. Alla mina vänner älskar spelet och jag såg att spelet var jättebra så jag är avis på de som är en bättre spelare än jag som kunde spelade det såpass bra att de också kunde njuta av storyn

 

[Minimoni]

Åh, Fallout: New Vegas var ett sånt spel som jag liksom visste var helt fantastiskt men som jag inte kunde spela särksilt långt på. Jag var för kass helt enkelt, dog gång på gång gick vilse, hamnade i alldeles för farliga områden. Alla mina vänner älskar spelet och jag såg att spelet var jättebra så jag är avis på de som är en bättre spelare än jag som kunde spelade det såpass bra att de också kunde njuta av storyn

Jag känner likadant. Jag fullkomligt älskar världsbygget i Fallout-spelen, men föredrar att se på när andra spelar dem. Detta då jag inte riktigt når upp till att vara bra nog för att njuta av själva spelandet. Har dock spelat Fallout-spelen en hel del men som sagt, föredrar att se andra spela spelen.

 

[Beastslayer]

Jag har inte ägnat många timmar åt tv/video spel på åtskilliga år.
Men jag kände 2020 att det var nog dags att skaffa en PS4a då det blivit så pass billiga, och jag köpte kort därpå Alien Isolation för 100 spänn i Playstation Store.

Det är nog ett av de absolut bästa spel jag spelat de senaste 10-15 åren, lätt!
Varmt att rekommendera dels om man gillar Alienfilmerna och dels är ett fan av att skita ner sig när man spelar tv/data spel.

 

[Korpa]

To the Moon - man spelar ut det på en kväll om man kan avsätta fyra timmar och det är en av mina bästa spelupplevelser. Det finns även uppföljare som är nästan lika bra.

Mass Effect - den spelserien är min absoluta favoritserie av spel. Så mycket känslor, så bra story och jag kan fortfarande känna skam när jag tänker tillbaka på vissa renegade-genomspelningar, trots att det var år sedan jag gjorde det valet.

Witcher 3 - min senaste spelförälskelse. Jag känner mig indragen i världen mer än storyn och vill se ALLT. Det är också djupt tillfredsställande när man lyckas döda ett monster som är 12 levlar över en själv.

Zero Escape - Man kan hoppa första spelet i serien och läsa på storyn på nätet för att det är för gammalt och för krångligt att spela om för att få se alla sluten, men tvåan och trean är riktigt bra! Bra pussel, over-the-top story och många timmar kul. Jag gillar hur man får göra olika val och se hur storyn skiljer sig åt när man gör det.

 

[Franz]

To the Moon - man spelar ut det på en kväll om man kan avsätta fyra timmar och det är en av mina bästa spelupplevelser. Det finns även uppföljare som är nästan lika bra.

Oh det spelet har jag varit rätt sugen på! Hur är spelets gameplay? Är det helt storybaserat eller finns det strider?

 

[Korpa]

Oh det spelet har jag varit rätt sugen på! Hur är spelets gameplay? Är det helt storybaserat eller finns det strider?

Ren och skär story. Storyn är också fantastisk, jag grät mig genom sista halvtimmen av spelet och kunde inte släppa det förrän jag var klar.