Nekromanti Era sämsta rollspelsupplevelser?

[God45]

Det är någon grej med nya spelare där de ibland flippar ut av att de har total frihet, en massa makt och inga verkliga konsekvenser. Det är för det mesta bra och brukar lägga sig efter några sessioner, jag brukar föredra det över de som är för nervösa för att säga något.

Jag har sett spelare med den här rushen, mest kvinnor men låt oss inte generalisera, mörda bönder, tortera och lämlästa, slita ut ryggradar ur folk framför deras familjer, mörda barn, mörda gammla, mörda djur... Men aldrig våldta. Grejen är att jag inte brukar bry mig om ultra-våldet men så fort det blev sexualiserat i din incident här blev jag lite illa till mods.

 

[Minimoni]

En tanke som är OT och därför inte bör diskuteras i den här tråden men i alla fall uppmärksammas är att ultravåld sällan skrämmer eller får rollspelare att bli illa till mods men sex dock uppnår dess känslor. Nu tycker nog dock jag att våldtäkter hör till ultravåldets genre så inget konstigt att bli illa till mods över det.

Med det sagt så vill jag säga att jag vill beröma min egen grupp för att just kunna rollspela både våld och sexualiserade situationer på ett för mig vuxet sätt men jag har av erfarenhet förstått att det inte alltid är så.


Med vänlig hälsning, Minimoni

 

[God45]

En tanke som är OT och därför inte bör diskuteras i den här tråden men i alla fall uppmärksammas är att ultravåld sällan skrämmer eller får rollspelare att bli illa till mods men sex dock uppnår dess känslor. Nu tycker nog dock jag att våldtäkter hör till ultravåldets genre så inget konstigt att bli illa till mods över det.

Med det sagt så vill jag säga att jag vill beröma min egen grupp för att just kunna rollspela både våld och sexualiserade situationer på ett för mig vuxet sätt men jag har av erfarenhet förstått att det inte alltid är så.


Med vänlig hälsning, Minimoni

Jag är fine med Freagen den 13, står ut med Saw men tål inte I spit on your grave. Behövdes den 20 minuter långa scenen med den anala våldtäckten? Verkligen? VERKLIGEN?

Samma med rollspel

 

[Xyas]

konventsscenario-prat

Håhå jaja, konventsscenarion har man ju spelat en del usla. Men en av mina sämsta rollspelsupplevelser var faktiskt när jag spellede ett scenario jag skrivit på konvent.

Det var gräsligt. Jag hade (för sent) upptäckt att scenariot hade en hel del brister och var fabulöst svettig inför att spelleda det. Folk betalar ju för skiten och borde få valuta för pengarna. Så där satt jag med ett par sidor anteckningar med potentiella lösningar om situation A, B eller X skulle dyka upp.

När vi satte igång att spela blev det raskt tydligt att spelarna knappt hade ögnat igenom karaktärerna, utan istället spelade efter det sociala samspel de körde när de spelade hemma. Jag frågade om de ville ta en paus så de kunde läsa in sig på karaktärerna lite bättre, men det viftade de bort och sa att det inte var så viktigt. När jag pushade lite blev de sura, och i mitt stressade tillstånd lämnade jag det därhän.

Därmed rämnade det som faktiskt var vettigt och bra med scenariot, nämligen karaktärerna och deras relationer. Kvar blev ett smärtsamt fokus storyn, som bara var en bakgrund till karaktärerna, och de bitarna som inte fungerade. "Men Xyas, du hade ju förbered nödlösningar" säger ni då. Jepp säger jag, men de lösningarna var beroende av karaktärernas jävla intressen och ambitioner, som spelarna vägrade läsa!

När vi var klara så erbjöd jag mig att fylla i en "vi fick inte spela"-lapp så de kunde få tillbaka sina pengar. Men det ville de inte. Efter det skrev jag alltid mina scenarion med en plan B, C, D och gärna en F om möjligt.

 

[Bassejr]

Inom poker talar man ibland om "klister i sitsen",fenomenet att man stannar vid bordet och fortsätter spela även om man är tröt, hungrig, irriterad, eller liknande, och därmed utsätter sig själv för en betydligt större risk att förlora.

det verkar som att ett par dåliga rollspelsmöten beror på ungeffär sammma sak. fast det blir ju svårt att göra någonting åt det. poker kan man ju spela även om fyra spelare spontant ditchat spelet, så länge det fins två kvar, men rollspel är ju ofta beroende av att alla inblandade spelare deltar vid ala spelmöten.

 

[Minimoni]

Haha

Har inte sett den filmen men det låter onekligen inte trevligt. Nu är knappast något i saw filmerna att klassa som trevligt heller. Nåja jag ska sluta OT nu.

 

[Krille]

GothCon, för urlänge sedan.

Krille blev utlåst från sin sovsal och tillbringade natten på en hård bänk i en dragig korridor. Det gjorde att Krille inte var direkt pigg på lördagen. Och ca midnatt på natten till söndag så skulle Krille spelleda Eon.

Scenariot var inte lätt att spelleda heller - det förutsatte att fyra av fem rollpersoner dog efter någon timme, och sedan fortsatte spelet tjugo år senare med nya rollpersoner. Tekniskt sett var det inte svårt, men det krävs lite fingerkänsla i det bytet för att behålla flytet och ta hand om spelarfrustrationen vid en sådan scriptad rollpersonssplätt!

Bara försök spelleda det när man inte har sovit på sisådär 36 timmar och man är stenhög på socker och koffein!

Det gick kort sagt åt helvete, och är alla kategorier min sämsta rollspelsupplevelse och spelledarprestation någonsin! Jag tycker synd om de stackars spelare som drabbades av mig, och skulle någon av dem läsa det här så ber jag om ursäkt igen.

 

[Kungfetti]

Ett riktigt uselt skräckscenario kommer jag också ihåg, mest för att det gick av under Boningens unga och arga tid när vi gillade att skrika "fuck you" till folk över internet; det här var kanske den gången det var mest välförtjänt. Jag har faktiskt gått in i arkivet och kollat upp foldertexten, för att jag blev så upprörd när jag kom ihåg scenariot och den oändliga dålighet det vräkte över min spelargrupp (som inte ens var min, jag fick gå över på ett annat lag det passet, av olika anledningar). I alla fall: Uselheten visste inga gränser. Jag har valt att inte namnge varken scenariot eller författaren, för att jag är en äldre och mognare människa nu.

Haha det är också mitt minne som det sämsta scenariot ever. Jag hade åkt ur figurspelsturneringen jag deltog i och tänkte att jag kunde spelleda några olika scenarior för att få tillbaka inträdet. Sagt och gjort. Jag fick ett gäng scenarier i handen och läste igenom dem precis innan jag skulle spelleda. De andra var föredömligt tydligt upplagda och blev riktigt roliga spelmöten. Det här var helt i en klass för sig själv. Vad skulle spelarna göra? Varför? Hur? Med vem?

Själva spelet blev mer som att rollspela dogmafilmen Festen eftersom spelarna direkt började intrigera mot varandra, men jag vill minnas att efter tre timmar så hade vi tömt den potentialen. Det fanns inget att ta på hur vi skulle gå vidare. Delarna passade ju inte ens ihop över huvud taget.

 

[Laowai]

Spelade DnD 3.5, elaka, elaka lvl 7 karaktärer som mest levde för att göra livet surt för sina medhumanoider. Efter att framgångrikt ha rensat ut en bas tillhörande en paladin och hans cohorts kommer vi till en lång korridor någonstans under basen. Den leder långt in under ett berg, och öppnar upp i en stor sal. I salen väntar en gulddrake, storlek large, vilket innebär CR 14, vs vår lilla grupp på tre lvl 7 nasties. Vi säger att vi flyr, varpå vår sl säger att den blåser eld på oss och vi alla dör. Inget save, inga tärningar rullade.

Spelade aldrig med honom igen, och kommer aldrig göra det heller, inte för allt smör i småland.

 

[God45]

Spelade DnD 3.5, elaka, elaka lvl 7 karaktärer som mest levde för att göra livet surt för sina medhumanoider. Efter att framgångrikt ha rensat ut en bas tillhörande en paladin och hans cohorts kommer vi till en lång korridor någonstans under basen. Den leder långt in under ett berg, och öppnar upp i en stor sal. I salen väntar en gulddrake, storlek large, vilket innebär CR 14, vs vår lilla grupp på tre lvl 7 nasties. Vi säger att vi flyr, varpå vår sl säger att den blåser eld på oss och vi alla dör. Inget save, inga tärningar rullade.

Spelade aldrig med honom igen, och kommer aldrig göra det heller, inte för allt smör i småland.

Simon?

 

[Sjunde inseglet]

Scenariot var inte lätt att spelleda heller - det förutsatte att fyra av fem rollpersoner dog efter någon timme, och sedan fortsatte spelet tjugo år senare med nya rollpersoner.

Det scenariot spelledde jag med. Men jag fick Marco och resten av "Neogames"-spelgruppen. Jag kom ihåg att en utav dem (vars namn jag glömt bort) blev så jävla förbannad när de första rollpersonerna blev mördade i prologen att han såg ut som han tänkte gå därifrån. Inte så konstigt kanske med tanke på hur många spelare som verkar ha varit med om att spelledare slentrianmässigt avrättar deras rollpersoner på konvent.

Men när jag förklarat situationen och vi typ hunnit påbörja äventyret med de "riktiga" rollpersonerna var alla jävligt nöjda. Vi hann aldrig klart men hämndkänslorna efter mordet på de första rollpersonerna gav riktigt bra motivation senare i äventyret.

 

[Laowai]

Spelade DnD 3.5, elaka, elaka lvl 7 karaktärer som mest levde för att göra livet surt för sina medhumanoider. Efter att framgångrikt ha rensat ut en bas tillhörande en paladin och hans cohorts kommer vi till en lång korridor någonstans under basen. Den leder långt in under ett berg, och öppnar upp i en stor sal. I salen väntar en gulddrake, storlek large, vilket innebär CR 14, vs vår lilla grupp på tre lvl 7 nasties. Vi säger att vi flyr, varpå vår sl säger att den blåser eld på oss och vi alla dör. Inget save, inga tärningar rullade.

Spelade aldrig med honom igen, och kommer aldrig göra det heller, inte för allt smör i småland.

Simon?

Haha, i wish, då skulle jag kunna säga att jag känner en av sveriges mest lovande skådespelare på riktigt!
Nä, jag vet inte hur schysst det är att gå ut med namn, men vad jag vet är det ingen här iallafall.

 

[God45]

Ok, kände igen den kampanj beskrivningen bara

 

[Recca]

1. Vi var väl 12-13 år. Jag spelade orch med kättingspjut i Drakar och Demoner. Mina två medspelare spelade alver. SL konstaterade att det inte skulle gå utan att vi skulle ha ihjäl varandra men vi övertalade honom att för spelets skull kunde vi frångå stereotyperna. Så vi spelade istället tre äventyrare som äventyrade tillsammans, delade bröd med varandra och berättade vandringssägner - trots att de var orch kontra alver.

Vi hade väl spelat ett par timmar och tragglat ungefär hälften av en labyrint när SL plötsligt påpekar att min orch inte står ut längre och istället helt randomly slår ihjäl en av alverna. Sedan menar SL att den andra alven inte alls står handfallen och gapar när äventyrarkompisen begår mord; istället slår den alven ihjäl orchen som dödade hans alvkompis. Game over.

2. En spelare ur min grupp då när vi var rätt unga lät sig övertalas att vara Spelledare. Jag och min yngre bror hade varsin rollperson skapad i Chronopias värld. Min lillebror spelade en svart man, en ras som ditintills helt enkelt inte existerade i Chronopia. Min bror hade därför skapat rasen själv och den var fysiskt överlägsen alla andra raser i spelet, men bakom barndomens oskyldigt rasistiska förtecken var den svarta rasen extremt oattraktiv. Till saken hör att min lillebror var elva eller tolv år gammal medan spelledaren var fjorton till femton sådär. Så när min lillebror beskrev sin karaktär iklädd blanksvart läder med nitar över hela kroppen och beväpnad med två piskor så lät sig inte spelledarens reaktion vänta. Det var förstås en svart läderbög. Det här resulterade helt spontant i att den fete värdshusvärlden som också visade sig vara gay, våldtog min lillebrors karaktär.

Jag borde själv ha reagerat men på den tiden hade man ju intutat i sig att SL's ord var lag...

3. Samma SL spelledde ett helt bisarrt episkt slag där våra karaktärer mystiskt blev instängda i en stad som plötsligt omringades av en armé av mäktiga demoner. Vi var naturligtvis chanslösa men just som loppet tycktes kört kom spelledarens urmäktiga superhjälterollperson inridande på en vit springare, slaktade upp hela armén och besegrade den onda demonfursten som ledde fienden. Under tiden konstaterade spelledaren konstant att alla tärningsrull var helt ärliga. Till och med att när demonfursten dräpte hans hjälterollperson/slp och han rullade för gudarnas gunstling (hjälteförmåga som innebär att när hjälten dör så är det 50% chans att den får fullt liv igen) så var rullet helt ärligt. "Whew, ja- han överlever, hehe... Sen dödar han demonen och bejublas som kungarikets räddare. Han lyfter på hjälmen åt ert håll och nickar glatt - 'bra jobbat där, äventyrare.'"

4. Samma person, fast nu spelare. Min lillebror är spelledare och tvingas rollspela mötet mellan spelarens kåte vampyrkrigarrollperson och en barflicka på värdshuset... "Jag har 30 i karisma och bjuder in tjejen på rummet och sen tar jag av henne kläderna.. Va gör hon för nåt? Hur låter hon när jag tar henne? Jag har analsex med henne, vad tycker hon om det? Jag bjuder in min kompis att va med." Urk.

 

[Xyas]

Du vinner. Eller snarare din lillebror. Tragiskt värre :/

 

[Übereil]

Plötsligt känner jag mig taksam för att jag, när jag började spela bordsrollspel som 18-åring, var yngst i gruppen med i alla fall sex år...

Übereil

 

[Mundo]

Allt Recca sade

Hahahaha! Det här är ju helt underbart!
Läderhomo, spontant mördande av karaktärer i gruppen, episka hjältekaraktärer som gör allting åt en och rollspela sex med en SL som inte ens är könsmogen.

LYSANDE!

 

[ktccd]

Jag har nog haft riktigt tur, allt som allt.
Det allra värsta var också rätt awesome, om ändå bara på grund av ren osannolik tur:

SL beskriver en klyfta i berget framför oss. Beskrivningen lyder i kort "död och pest inuti den", så vi klättrar över.
En spelare misslyckas hela tiden, tills han ger upp och går in i den.

Ur ingenstans kommer en enorm jättespindel och attackerar honom. Märk väl att vi har haft bara ett fåtal äventyr, och den är stark nog att 1-hit KO alla i gruppen typ, det var menat att vi skulle dö om vi inte kunde klättra över väggen. Instant death väntar snubben, men jag skjuter pilar för att distrahera den.

Det funkar, den springer istället igenom hela ravinen mot mig, vilket tar 3 spelrundor.
Mina pilar gör absolut sk*t i skada (1T10 gör typ inget mot det monstret), men jag slår jackpot på tredje skottet!
Crit, Öppet slag, öppet slag, öppet slag, vanlig skada, öppet slag vanlig skada.
I huvudet. Slutade på cirka 50-ish skada och den tvärdog.

Fick inget XP från den (Skulle ha vart helt sjukt mycket ju XD).

 

[Bassejr]

Jag har nog haft riktigt tur, allt som allt.
Det allra värsta var också rätt awesome, om ändå bara på grund av ren osannolik tur:

SL beskriver en klyfta i berget framför oss. Beskrivningen lyder i kort "död och pest inuti den", så vi klättrar över.
En spelare misslyckas hela tiden, tills han ger upp och går in i den.

Ur ingenstans kommer en enorm jättespindel och attackerar honom. Märk väl att vi har haft bara ett fåtal äventyr, och den är stark nog att 1-hit KO alla i gruppen typ, det var menat att vi skulle dö om vi inte kunde klättra över väggen. Instant death väntar snubben, men jag skjuter pilar för att distrahera den.

Det funkar, den springer istället igenom hela ravinen mot mig, vilket tar 3 spelrundor.
Mina pilar gör absolut sk*t i skada (1T10 gör typ inget mot det monstret), men jag slår jackpot på tredje skottet!
Crit, Öppet slag, öppet slag, öppet slag, vanlig skada, öppet slag vanlig skada.
I huvudet. Slutade på cirka 50-ish skada och den tvärdog.

Fick inget XP från den (Skulle ha vart helt sjukt mycket ju XD).

Haha, lyckas man med en sådan bedrift tycker jag man förtjänar den XP det skulle ge...

 

[Matolo]

Fyra timmar senare, av planlöst omkringirrande utan resultat eller ledtrådar...

Ja, mötet med ljusstaken var riktigt jävla illa (men han hade i alla fall ett bra soundtrack). Illa på ett mer obönhörligt utdraget sätt än någon annan vi båda känner:

"Jag orkar inte spelleda den här striden, så du kan stryka två missiler" (MC-kampanj)

Samtidigt kan jag inte tänka tillbaka på andra spelledare som haft dåliga dagar utan att se mitt eget sköra glashus. Med tanke på vad jag utsatte mina vänner för under nittonhundratalet är det ett smärre mirakel att några av dem fortfarande sysslar med rollspel.