En polare har till viss del tagit över rollen som SL från mig, då jag vill vara en vanlig spelare lite oftare nu, efter att ha SL:at oavbrutet i över 6-7år.
Han gör bra ifrån sig, förutom att han ibland, om han snöar in på en idé, blir väldigt scriptad och det skiner igenom att han tvingar oss åt ett håll för plötsligt är "hela världen" emot oss och leder oss på en väg, hur ologiskt allt än verkar.
Utöver det är han väldigt duktig.
Förutom this one time...
Han hade skrutit i veckor om hur mycket han hade skrivit på ett nytt spännande äventyr. Han hypade sitt verk och predikade om det som om det vore bibeln i lätt en månad.
Sagt och gjort, vi träffades och spelade. Det var ganska bra, ganska spännande. Ett helt okej äventyr helt enkelt förutom då att det blev aningen scriptat. Men det funkade, det var spännande och alla trivdes.
Efter avslutat äventyr säger han:
"Vill ni veta en hemlighet?"
"Ja vadå...?" Svarar vi frågande.
"Jag tog faktiskt en del inspiration från Thundercats, hehe." (Vi spelade Eon).
Och han visar avsnittet på tuben som hade inspirerat honom.
Inspiration är helt käpprätt åt helvete fel ord. -ALLT- var därifrån. Allt från hur han beskrev miljöer och pyramiden vi gick i, till fällor, monster och till och med antagonistens namn. Allt.
Vår värld korssades. Plötsligt blev alla bagateller vi hade stört oss på, betydligt värre. Och hans hype han hade idkat de senaste veckorna var ju helt förgäves. Att han, som han påstod, skrivit i timmar, dagligen i en månads tid var ren och skär lögn (han mytar en del i vanliga fall också så det här var inget konstigt, bara att han liksom bekräftades allas vår avsky för hans myteri).
Vi hade precis spelat ett avsnitt ur Thundercats... i Eon...