Nekromanti Erat bästa rollspel ????
- Thread starter Trollkalle
- Start date
Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
De jag förmodligen spelet mest (och därför få antas ha haft mest kul med) är Drakar och Demoner (utgåva 1-4 samt Expert, som de listas på Wikipedia), Mutant (första utgåvan och Mutant 2), Vampire (TM, 2 utgåvan) samt King Arthur Pendragon (alla utgåvor).
Förutom Mutant (och DoD Expert) har jag starka nostalgiska känslor för alla dessa spel och drabbas ibland av en intensiv längtan att spela dem.
Pendragon var det senaste rollspelet jag spelade. Jag gjorde en beräkning en gång om kom fram till att jag har spel-lett ungefär 260 Pendragon-spelmöten (och spelat ungefär 30), vilket gör det det mesta rollspelet i mitt vuxna liv. Men jag spelade sjukt mycket DoD nästan hela 80-talet, så det kan vara så att jag faktiskt har spelat det mer, men det vågar jag inte ens uppskatta. Spelade jag det i snitt en gång i veckan från 1981 till 1991? Det känns så, men förmodligen var det mycket mindre - och ofta korta spelmöten.
Oavsett: Pendragon vinner, med DoD 1-4 som god tvåa.
Förutom Mutant (och DoD Expert) har jag starka nostalgiska känslor för alla dessa spel och drabbas ibland av en intensiv längtan att spela dem.
Pendragon var det senaste rollspelet jag spelade. Jag gjorde en beräkning en gång om kom fram till att jag har spel-lett ungefär 260 Pendragon-spelmöten (och spelat ungefär 30), vilket gör det det mesta rollspelet i mitt vuxna liv. Men jag spelade sjukt mycket DoD nästan hela 80-talet, så det kan vara så att jag faktiskt har spelat det mer, men det vågar jag inte ens uppskatta. Spelade jag det i snitt en gång i veckan från 1981 till 1991? Det känns så, men förmodligen var det mycket mindre - och ofta korta spelmöten.
Oavsett: Pendragon vinner, med DoD 1-4 som god tvåa.
IcarusDream
Anti-populist
De spel som gett mig mest minnen och lycka är:
Eon (3) - Det spel jag spelat/spellett mest till tid. Underbart spel med extremt mycket djup och kultur som varit mit go to-spel i många år.
DoD:Trudvang - Efter Eon, det spel jag spelat mest och har otroligt många vackra minnen ifrån.
Call of Cthulhu - Ett av de första spel jag spelade och som fortfarande har en hedersplats i spelhyllan.
Bubblare: Bortom - Ett spel som inspirerat och utvecklat mig som spelskapare.
Eon (3) - Det spel jag spelat/spellett mest till tid. Underbart spel med extremt mycket djup och kultur som varit mit go to-spel i många år.
DoD:Trudvang - Efter Eon, det spel jag spelat mest och har otroligt många vackra minnen ifrån.
Call of Cthulhu - Ett av de första spel jag spelade och som fortfarande har en hedersplats i spelhyllan.
Bubblare: Bortom - Ett spel som inspirerat och utvecklat mig som spelskapare.
Per
Veteran
- Joined
- 19 Apr 2015
- Messages
- 74
Det spel som absolut och utan konkurrens toppar min lista är WFRP. Low fantasy i tyskinspirerad 1500-tals miljö med intriger, pistoler, pajer, råttfångare, sjukdomar, hemliga kulter, kloaker, svart humor, galenskap, regn, fattigdom, religion och mutationer. Dessutom spelet med den klassiska The Enemy Within kampanjen. WFRP har jag och min spelgrupp kört konstant sedan slutet av 80-talet och förmodligen fortsätter vi att kampanja i Altdorf, Averheim, Nuln, Middenheim, Marienburg och Talabheim tills vi sitter på åldersdomshemmet 
Mein Schnurrbart ist ein kunstwerk
Som god två kommer Call of Cthulhu. Inte för reglernas skull utan för de imponerande kampanjerna.
Trea är utan tvekan Shadows of Esteren. Så snyggt gjort, både världsbeskrivningen och utformningen. Low fantasy som är värd att kolla upp om ni inte känner till spelet.
Mein Schnurrbart ist ein kunstwerkSom god två kommer Call of Cthulhu. Inte för reglernas skull utan för de imponerande kampanjerna.
Trea är utan tvekan Shadows of Esteren. Så snyggt gjort, både världsbeskrivningen och utformningen. Low fantasy som är värd att kolla upp om ni inte känner till spelet.
Jag har haft roligast som spelare i:
Vampire
TenknoChock
Mutant: UA
Delta Green
Warhammer FRPG 2:d ed
Jag har haft roligast med att spelleda i:
Lamentations of the Flame Princess
Call of Cthulhu
Det spel jag har gillat bäst vid genomläsing, men som inte riktigt levererat i spel:
Nobilis
Unkown Armies
Trail of Cthulhu
Vampire
TenknoChock
Mutant: UA
Delta Green
Warhammer FRPG 2:d ed
Jag har haft roligast med att spelleda i:
Lamentations of the Flame Princess
Call of Cthulhu
Det spel jag har gillat bäst vid genomläsing, men som inte riktigt levererat i spel:
Nobilis
Unkown Armies
Trail of Cthulhu
Botulf
Hero
- Joined
- 25 Dec 2008
- Messages
- 1,269
Bästa spel där jag varit spelare (som inte speglar vad jag tycker om själva regelsystemen)
Drakar och Demoner 6 och Drakar och Demoner Trudvang
Mutant: Undergångens Arvtagare
Dungeons & Dragons rödblå boxarna
Bästa spel där jag varit spelledare:
Barbarians of Lemuria
Drakar och Demoner 91 (solokampanj)
Dungeons & Dragons rödblå boxarna
Drakar och Demoner 6 och Drakar och Demoner Trudvang
Mutant: Undergångens Arvtagare
Dungeons & Dragons rödblå boxarna
Bästa spel där jag varit spelledare:
Barbarians of Lemuria
Drakar och Demoner 91 (solokampanj)
Dungeons & Dragons rödblå boxarna
Har spelat mängder med spel (mest som SL) men en liten topplista är (det mesta nostalgi, jag vet):
* HârnMaster 1st Edition
Minns när jag i början på 90-talet såg HMs kartor och detaljrikedom och fullständigt häpnade.
* Mutant 2
Jo, jag spelade faktiskt M2 ganska mycket och ja det gick och spela. Det flöt till slut (med lite trästavar till hjälpmedel).
* M0 & MGA
Aldrig haft så roligt på väldans länge. Kanske inte håller i sig i all evinnerlig tid, men för nu, kudos FL.
* Drakar och Demoner Expert
Framför allt Svavelvinter sviten.
* Wastelands
Med ändrade blödningsregler (så klart).
Har även haft roligt med Chock och Kult men inga längre kampanjer.
* HârnMaster 1st Edition
Minns när jag i början på 90-talet såg HMs kartor och detaljrikedom och fullständigt häpnade.
* Mutant 2
Jo, jag spelade faktiskt M2 ganska mycket och ja det gick och spela. Det flöt till slut (med lite trästavar till hjälpmedel).
* M0 & MGA
Aldrig haft så roligt på väldans länge. Kanske inte håller i sig i all evinnerlig tid, men för nu, kudos FL.
* Drakar och Demoner Expert
Framför allt Svavelvinter sviten.
* Wastelands
Med ändrade blödningsregler (så klart).
Har även haft roligt med Chock och Kult men inga längre kampanjer.
Konrad Konvalj
Myrmidon
Mmmmys.
Alltså, att lira sånt som? är eget, klippt och skuret efter pöbeln är alltid det bästa. Det allra bästa är ju Lorder och Lodisar men det funkar inte mer än en kväll eller två per år.
Annars om det skall vara en topp 3 genom åren så ser det ut så här:
1. DoD-91 för att det spelades så många år i streck utan att bli dåligt. Ungdomlig entusiasm antar jag.
2. DnD5 för att det spelas just nu och är som någon tidigare nämnde (Krille, va?) jävligt bra trots att det spelats ett tag och på högre levlar. Nyhetens behag kan antas.
3. Burning Wheel, för att det är fett.
Alltså, att lira sånt som? är eget, klippt och skuret efter pöbeln är alltid det bästa. Det allra bästa är ju Lorder och Lodisar men det funkar inte mer än en kväll eller två per år.
Annars om det skall vara en topp 3 genom åren så ser det ut så här:
1. DoD-91 för att det spelades så många år i streck utan att bli dåligt. Ungdomlig entusiasm antar jag.
2. DnD5 för att det spelas just nu och är som någon tidigare nämnde (Krille, va?) jävligt bra trots att det spelats ett tag och på högre levlar. Nyhetens behag kan antas.
3. Burning Wheel, för att det är fett.
Utan inbördes ordning:
- Kult: överlägset den mest inspirerande settingen jag sett i ett rollspel (särskilt supplementet "Metropolis)
- Cthulhu: CoC för reglerna (BRP sitter i ryggmärgen och är därmed busenkelt), Trail oC för dess take på mythosen och Svenska Kulter för att det tar det till Sverige på ett härligt sätt
- Over the Edge: det spel som inspirerat mig mest i eget spelskapande
- Don't lose your head: har inte spelat det än, men älskar reglerna (troligen de bästa jag läst)
- Tribe 8: en inspirerannde setting och upphov till många roliga kvällars spel
- Unknown armies: vuxet, genomtänkt och så annorlunda att jag bara älskar det
- Kult: överlägset den mest inspirerande settingen jag sett i ett rollspel (särskilt supplementet "Metropolis)
- Cthulhu: CoC för reglerna (BRP sitter i ryggmärgen och är därmed busenkelt), Trail oC för dess take på mythosen och Svenska Kulter för att det tar det till Sverige på ett härligt sätt
- Over the Edge: det spel som inspirerat mig mest i eget spelskapande
- Don't lose your head: har inte spelat det än, men älskar reglerna (troligen de bästa jag läst)
- Tribe 8: en inspirerannde setting och upphov till många roliga kvällars spel
- Unknown armies: vuxet, genomtänkt och så annorlunda att jag bara älskar det
anth
Vetefan
Guld: OSR (regler från B/X, raser/klasser från ADnD)
Silver: CoC (spelet som ALLA älskar, men ingen tycker är bäst)
Brons: GURPS (för att ingen annan tycker om det)
Bubblare: DnD5 (den bästa DnD-versionen sedan 1992)
Silver: CoC (spelet som ALLA älskar, men ingen tycker är bäst)
Brons: GURPS (för att ingen annan tycker om det)
Bubblare: DnD5 (den bästa DnD-versionen sedan 1992)
Mogger
Hipsteranka
Vill nog bubbla Western när jag tänker efter. Längtar tills de börjar pumpa ut böcker till det nya. Men som vanligt byter jag ut reglerna...
solvebring
Superhero
Bäst och bäst ... Jag har vissa spel jag alltid återkommer till. Därav får jag väl lov att säga gammel-Drakar & Demoner (84–87-ish). Annars har jag haft väldigt kul med Fantasy!, DoD6R, Mutant: UA, nWoD, Zombie Cinema, This Is Pulp ... Och en massa andra. Hur som haver kan väl detta sägas vara en bra lista över spel jag gärna spelar om igen utan tvekan. Dock finns det sååå mycket annat där ute som borde upptäckas och återupptäckas. Med andra ord ser jag mer fram mot att en dag få tid att spela så pass igen att det finns tid för att pröva nytt.
Voldstagg13
Hero
Drakar&Demoner Expert, för att det är det jag har spelat mest.
Mutant UA, för att jag alltid gillat Mutant och med UA blev det bara bättre.
Call of Cthulhu, mitt spelledarspel, så jag är partisk, men inget annat spel har framkallat så många märkliga situationer.
Mutant UA, för att jag alltid gillat Mutant och med UA blev det bara bättre.
Call of Cthulhu, mitt spelledarspel, så jag är partisk, men inget annat spel har framkallat så många märkliga situationer.
Herr Nils
Veteran
- Joined
- 10 Aug 2014
- Messages
- 63
Mest glädje som planerande spelledare
Ars Magica, mängden uppslag och möjligheter är oändliga, dock är de flesta spelarna för kassa för att klara av att spela något som inte levererar omedelbara ADHD fixar.
Mest glädje att spelleda
Warhammer 3:e suveränt spel som lätt modas efter behov genom att plocka bort eller tillverka egna regelkort. Spelet har fått ofärtjänt kritik för att folk har lite svårt med tärningspölar, men efter ett par provturer inser även den mest inbitne procentaren det förträffliga i special tärningarna.
Roligast att spela
Warhammer 3:e spelet ger spelledaren tid att tänka på annat än regler och därför så slår det tidigare varianter även om spelledaren med tiden blivit gaggig och återanvänder samma jävla tiggare "Harru en speen" även om förutsättningarna förändrats, på 80-talet såg vi det som något exotiskt, i dag är berättelsen mer problematiserande.
Störst nostalgifaktor
Star frontier Gammalt TSR spel med upptäckare anda i rymden, vi spelade det lite åt firefly hållet
Ars Magica, mängden uppslag och möjligheter är oändliga, dock är de flesta spelarna för kassa för att klara av att spela något som inte levererar omedelbara ADHD fixar.
Mest glädje att spelleda
Warhammer 3:e suveränt spel som lätt modas efter behov genom att plocka bort eller tillverka egna regelkort. Spelet har fått ofärtjänt kritik för att folk har lite svårt med tärningspölar, men efter ett par provturer inser även den mest inbitne procentaren det förträffliga i special tärningarna.
Roligast att spela
Warhammer 3:e spelet ger spelledaren tid att tänka på annat än regler och därför så slår det tidigare varianter även om spelledaren med tiden blivit gaggig och återanvänder samma jävla tiggare "Harru en speen" även om förutsättningarna förändrats, på 80-talet såg vi det som något exotiskt, i dag är berättelsen mer problematiserande.
Störst nostalgifaktor
Star frontier Gammalt TSR spel med upptäckare anda i rymden, vi spelade det lite åt firefly hållet
Godzillikles
Veteran
Roligaste jag har haft när jag spelat har varit:
1. Mutant: Undergångens Arvtagare
Har inte så mycket med reglerna eller världen att göra, även om jag tyckte det var lätt att göra precis en sådan rollperson som jag ville (En svanslös hamstermänniska och en Errol Flynn-varulv med solglasögon kommer jag ihåg särskilt!). Det viktigaste var nog egentligen tidsperioden: Bra tillgång på spelare och alla deltagare hade flexibla scheman och kunde spela till långt in på natten/fram till morgonen. Dessutom superkreativ SL och två spelare som bidrog med en aldrig sinande ström av tokroliga idéer.
2. Mutant Chronicles:
Första gången jag rollspelade i vuxen ålder (19-20, någonting). Gruppen var trevlig, men ingen sticker ut särskilt när jag försöker minnas det. Istället är det spelvärlden som jag minns.
3. D&D5:
Det jag spelar i nu, över nätet. Fungerar väldigt bra trots avsaknad av "fysisk närhet", även om den känns av ibland och tvingar en till förenklade lösningar på många saker. Spelar en köpekampanj (Hoard of the Dragon Queen), och det känns som om det blir väldigt mycket "nu spelar vi exakt som det är tänkt" över det, men själva spelet är kul nog för att jag skall kunna glömma den delen nästan helt. Det tycker jag är bra jobbat!
Som spelledare:
1. Advanced Dungeons & Dragons 1st och 2nd.
Efter att ha spellett 3.5 och Pathfinder kändes detta som en enorm befrielse - bort med encounter levels och challenge ratings (dem kan man ju ignorera ändå, men poängen är att det här är spelen som befriade mig från det tänket), bort med rollpersonsskapande som tar halva dagen ("Jag har aldrig spelat förut, och du vill att jag skall välja tre "feats"? Från en lista på ett par hundra?").
Life is cheap - som nybörjaräventyrare är det helt naturligt att du dör i din första strid. 20 minuter senare har du en ny rollperson (går fortare om man gör något enkelt, som en Fighter och/eller är bekant med systemet, vilket ingen av spelarna var).
Minimalistiska (jämfört med 3.5) monster-stats.
XP för guld!
2. Dungeons & Dragons 5
Japp. Enkelt och smidigt, och lätt att husregla eller improvisera en tillfällig regel utan att ha sönder något. Det kan f ö sägas även om AD&D 1+2, ovan.
3. Tri-Stat dX
Riktigt dålig matchning för min nuvarande grupp, och raka motsatsen till D&D. Ett effektdrivet rollspel där spelarna själva skapar sina vapen, besvärjelser, egenskaper, följeslagare och i princip allt annat (utom de tre grundstatsen) öppnade för spelarnas kreativitet (samma spelare jag spelade Mutant:UA med) att göra unika skapelser som vi hade väldigt roligt med i min egen spelvärld som var en korsning av Cyberpunk, Phantasy Star Online och Sailor Moon. Det negativa med den här enorma verktygslådan man har är att det ofta kunde gå åt en hel session bara att skapa en rollperson (särskilt som vi hade bara två böcker att samsas om, och spelledaren behöver konsulteras vid många steg).
Har faktiskt använt detta för lite cyberpunkspel även med min nuvarande grupp, men då har jag som SL gjort alla rollpersoner.
1. Mutant: Undergångens Arvtagare
Har inte så mycket med reglerna eller världen att göra, även om jag tyckte det var lätt att göra precis en sådan rollperson som jag ville (En svanslös hamstermänniska och en Errol Flynn-varulv med solglasögon kommer jag ihåg särskilt!). Det viktigaste var nog egentligen tidsperioden: Bra tillgång på spelare och alla deltagare hade flexibla scheman och kunde spela till långt in på natten/fram till morgonen. Dessutom superkreativ SL och två spelare som bidrog med en aldrig sinande ström av tokroliga idéer.
2. Mutant Chronicles:
Första gången jag rollspelade i vuxen ålder (19-20, någonting). Gruppen var trevlig, men ingen sticker ut särskilt när jag försöker minnas det. Istället är det spelvärlden som jag minns.
3. D&D5:
Det jag spelar i nu, över nätet. Fungerar väldigt bra trots avsaknad av "fysisk närhet", även om den känns av ibland och tvingar en till förenklade lösningar på många saker. Spelar en köpekampanj (Hoard of the Dragon Queen), och det känns som om det blir väldigt mycket "nu spelar vi exakt som det är tänkt" över det, men själva spelet är kul nog för att jag skall kunna glömma den delen nästan helt. Det tycker jag är bra jobbat!
Som spelledare:
1. Advanced Dungeons & Dragons 1st och 2nd.
Efter att ha spellett 3.5 och Pathfinder kändes detta som en enorm befrielse - bort med encounter levels och challenge ratings (dem kan man ju ignorera ändå, men poängen är att det här är spelen som befriade mig från det tänket), bort med rollpersonsskapande som tar halva dagen ("Jag har aldrig spelat förut, och du vill att jag skall välja tre "feats"? Från en lista på ett par hundra?").
Life is cheap - som nybörjaräventyrare är det helt naturligt att du dör i din första strid. 20 minuter senare har du en ny rollperson (går fortare om man gör något enkelt, som en Fighter och/eller är bekant med systemet, vilket ingen av spelarna var).
Minimalistiska (jämfört med 3.5) monster-stats.
XP för guld!
2. Dungeons & Dragons 5
Japp. Enkelt och smidigt, och lätt att husregla eller improvisera en tillfällig regel utan att ha sönder något. Det kan f ö sägas även om AD&D 1+2, ovan.
3. Tri-Stat dX
Riktigt dålig matchning för min nuvarande grupp, och raka motsatsen till D&D. Ett effektdrivet rollspel där spelarna själva skapar sina vapen, besvärjelser, egenskaper, följeslagare och i princip allt annat (utom de tre grundstatsen) öppnade för spelarnas kreativitet (samma spelare jag spelade Mutant:UA med) att göra unika skapelser som vi hade väldigt roligt med i min egen spelvärld som var en korsning av Cyberpunk, Phantasy Star Online och Sailor Moon. Det negativa med den här enorma verktygslådan man har är att det ofta kunde gå åt en hel session bara att skapa en rollperson (särskilt som vi hade bara två böcker att samsas om, och spelledaren behöver konsulteras vid många steg).
Har faktiskt använt detta för lite cyberpunkspel även med min nuvarande grupp, men då har jag som SL gjort alla rollpersoner.