Så, du skulle då alltså bli tusen gånger gladare av tusen chokladbitar...?
Det är en sund och förnuftig invändning du gör här, och den rör alla ekonomiska incitament. Naturligtvis kan det nästan i samtliga sammanhang bli för mycket av det goda, eller så kan belöningar fungera på helt andra sätt än att man alltid vill ha mer. Medicin är exempelvis en belöning när man är sjuk, men det smakar bara illa när man är frisk.
Men det som bjudandet av choklad
gör är sånt som bara blir bättre och bättre ju mer jag får av det. Alltså: Om jag fick ett behov tillfredsställt
varje gång jag suktade efter det så skulle jag bli gladare. Och om jag kände att andra personer delade med sig av vad de hade varje gång som jag själv gjort en ansträngning för allas skull - då skulle jag bli gladare.
Detta är belöningar som bara växer och växer.
Om vi alla hade oändligt med tid, resurser och förmåga så skulle vi alla modda och måla våra egna tennfigurer. Ingen av oss skulle medvetet låta bli, bara för att djävlas. Nu har vi dock inte oändligt med tid och resurser - och det är därför det är så trevligt när någon ändå
gör en sådan här anstränging. Men spelledaren å andra sida - han
har oändligt med XP. Så han har ingen anledning att låta bli att dela ut bonus-xp till alla, om det nu skulle stämma att det gynnade spelsessionen. Vilket det förstås inte gör.
XP har ingenting med belöningar att göra, utan det är en del av överrenskommelserna man har i spelgruppen om hur man vill spela. Vill man ha musik i bakgrunden? Vilket rollspel vill man spela? Hur länge skall man spela? På vilken level ska man börja? Skall man avbryta för att äta mat under spelpasset? Skall man ha mycket eller få strider? osv.
Att avgöra hur mycket XP man vill ha och hur mycket man vill få - det är en del av denna överenskommelse, och något man ska besluta sig för i hela gruppen för att alla ska få så roligt som möjligt. Om alla spelare
vill ha extra XP och DM vägrar ge dem det förrän de har målat sina egna tennfigurer, m.m. så är spelledaren ett asshole.
Om det Hunk gör skulle fungera (vilket det som tur är inte gör) så skulle det kräva att hans spelare skulle vilja ha bonus-xp. Det är alltså
precis samma sak som att önska sig något
annat utav allt det som jag nämnde tidigare; sånt som man ska komma överrens om i gruppen. Att önska sig bonus-XP är som att önska att man kunde ha musik i bakgrunden när man spelade, att man kunde spela ett annat spel, att man kunde låta rummet vara nersläckt, att man kunde ta fler rökpauser, att man kunde avsluta spelkvällen tidigare, m.m.
Så att som spelledare
förneka spelarna något som de vill ha förrän de har ansträngt sig genom att måla tennfigurer, det skulle göra Hunk till en riktig fucking
skitstövel. Men det är han förstås inte. För det är inte så XP fungerar.
Om en spelledare vägrar ge somliga spelare något som de alla vill ha så är han en taskmört. Men att - som Hunk gör - vägra ge somliga spelarna bonus-xp är alltså
inte taskmörthet. Vi har tur som kan se att Hunk är en schysst snubbe, och anledningen till att vi kan se det är just för att xp inte fungerar som belöning.
Alla måste inte levla samtidigt och det är inte bara den med högst level som har roligt.
Det finns absolut många olika sätt att ha kul i rollspel. Överlag så är jag en spelartyp som tycker det är roligare att gestalta dåliga, svaga och framgångslösa rollpersoner än sådana som tar hand om alla problem och knipor. Men det är teaterdelen av rollspel, och jag tycker att ett rollspel även ska kunna vara ett *spel*. Och i ett
spel så är det viktigt att man görs delaktig i valsituationerna - inte bara att man agerar ut resultaten av dessa.
Och XP har en direkt anknytning till nivån på ditt deltagande i spelet D&D. Alla måste inte levla samtidigt och alla måste inte ha samma level, men alla måste kunna känna att de får vara delaktiga i vad som händer. Att ge olika rollpersoner olika mycket XP är ett lätt sätt att underminera den delaktigheten och därigenom se till att inte spelsessionen längre fungerar som ett spel betraktat, utan endast låta teaterdelen återstå.
Nu gissar jag dock att spelarna i Hunks spelgrupp inte upplever att det fungerar så, och det är förmodligen för att han använder mycket små och subtila bonusar, som knappt ens märks i spel (rollpersonen kanske blir starkare, men eftersom det gör att fler monster riktar in sig på just denna rollperson så upplever spelarna det som att det fortfarande är balanserat). Det betyder förstås att inte XP-belöningen egentligen
är någon belöning (ens i
detta avseende!) men anledningen till att Hunks spelare ändå gillar den regeln är av en helt annan anledning: Det har helt enkelt blivit deras sätt att ge uppskattning till varandra i gruppen.
En bög försökte ragga upp mig på tunnelbanan en gång. Jag tyckte det var smickrande. Det är typ samma sak. Belöningen i sig lockade mig inte direkt, men det är fint att få lite bekräftelse då och då.
Det skumma är dock att många sådana här spelledare som ger belöning via XP har börjat tro att det är det enda (eller främsta) sättet som de kan ge belöningar på. Jag skulle vilja säga att det finns ganska
många sätt att visa sina spelare att man uppskattar deras ansträngningar och bidrag till ens spelsessioner, och många av dessa sätt fungerar dessutom
i sig, till skillnad från XP. Så varför inte använda någon av dessa metoder?
Jag har sett kontraktet som någonting bildlikt, men som du beskriver det så låter det nästan som någonting ytterst formellt. Det här är en sådan fråga som jag helt enkelt inte skulle se som ett problem och därmed inte skulle behöva regleras i komplexa avtal. 
