Intressant läsning, det är kul att få insikt i hur de som spelar bortifrån tradspelens upplägg och utan en tråd som denna så kan en utomstående bara gissa. Det finns från min sida ändå många frågor och delar där jag inte känner att jag vet hur du och dina medspelare spelar. Kanske skulle jag förstå helt och hållet om jag spelade/läste något av spelen ni spelar.
Jag har själv inte en spelstil utan försöker variera olika aspekter av spelandet så att alla kampanjer ska kännas lite olika, även de satta i samma värld och spel.
Jag spelar inte rollspel för att få en berättelse, utan för att få uppleva fantastiska platser, träffa intressanta personer, undersöka mysterier, lösa problem, utföra hjältedåd, sätta upp personliga mål för rollpersonen och försöka nå dem, få en känsla av att vi är en grupp likasinnade som tillsammans överkommer hinder och för att försöka sätta mig in i min rollpersons sinne och gestalta den. Berättelse blir det först när någon just berättar om det som inträffat under spelets gång, men den berättelsen behöver inte ha vad jag vill ha ut av en berättelse traditionellt, vare sig det är en berättelse från en film, bok eller serietidning. En någorlunda jämförelse kan nog vara med traditionella tv-spel där spelmekanik, bra kontroll, intressanta miljöer är viktigare än berättelsen som helhet.
Jag spelleder inte heller rollspel för att få till en berättelse även om det har vissa saker jag kan anamma från berättelser som struktur, olika nivåer av drama och sånt. Spelledandet är ett bra sätt för mig att fokusera min kreativitet, från att rita kartor, tänka ut intressanta spelledarpersoner, gåtor, till hur jag ska se till att det finns något att göra för alla rollpersoner. Under själva spelandet är det spelledarpersonsgestaltande, en strävan efter att beskriva saker på bäst sätt, vara vaksam på spelarnas humör och respons på det som händer.
Samskapande gillar jag, exempelvis att ta hjälp under skapande av äventyr, eller värld, eller rollspel, men under spel föredrar jag både som spelare och spelledare att det är en persons färdiga vision som gäller. Jag tycker det är kul med omväxling så spel där spelarna kan ändra på verkligheten eller styra handling och händelser som TORG är välkomna men ibland är det skönt med spel där SL-är-gud-principen gäller. Så samberättande är inte min grej, men testar eller kör det gärna då och då. Jag har bara testat på det ytterst sparsamt hittills, och i det fallet roterade en spelledarroll enligt tidsintervall, och så fanns en metavaluta för att bryta in eller ändra på nåt spelledaren sagt, samt att det inleddes med att alla tänkte ut en pitch för vilken typ av miljö/spel vi skulle spela. Jag antar att det är som med tradspel att det är olika i olika spel och att det även körs utan nån struktur alls utan man träffas förutsättningslöst och bygger upp allt gemensamt, miljö, eventuella regler och sånt.