Det är ett bra samtalsämne, men blir fort rörigt, abstrakt och exakta spetsen på vad frågan berör påverkar svaren.
Förstår jag rätt att det är om hur Utmaningar kan finnas i rollspel? Sen kom samtalet om hur utmaningar kan bemötas av spelare, vill säga taktik.
Jag vill inte ha improv i mitt rollspel gällande om man klarar en utmaning eller inte. Så vad vill jag? Jag har än så länge aldrig varit intresserad av grids, avstånd eller miniatyrer heller som medel. Att prata om stakes, narrativ position och effect är däremot intressant för mig.
Alla brukar vara överens om att man inte ska slå tärning eller debatera om ens karaktär klarar av att köpa bröd på ICA.
Man skulle möjligen kunna ha system som medför att spelare väljer attribut, och istället för ha dem som värde att slå under så slår man inte alls om man har tillräckligt högt värde. T.ex Sara har 5 i Slåss, Kalle har 1 i Slåss. Därför behöver kalle slå för att se om han klarar en strid, men i nästa scen bestämmer SL att Sara spöar upp alla så fort hon väljer att gå in i strid mot gäng i gränden. Det låter ändå intressant. Kanske medför konflikt mellan spelare om när det är rimligt för DM att be om att rulla eller inte. Eller om Kalle ska automatiskt förlora enligt SL i sin scen istället för att se slumpen.
Men liknande konversationer har vi redan i vanligt rollspel, SL bestämmer redan rakt av att en vättre flydde så fort hela skaran spelarkaraktärer kom. Istället för att låta slumpen avgöra, eller att SL bestämmer värdet som krävs för att lyckas med att vinna. Det är redan hitte på.
Jag teoretiserat för 1 månad sedan en metodik, där spelare kollar på en film tillsammans först vars ton de vill emulera. För att sätta en baseline för vad som är riskfullt i berättelsen. Endel serier är det riskfullt att slåss mot 1 underhuggare, med skador som varar 1 månad. Medan i annan TV serie så är det aldrig riskfullt med att slåss mot par underhuggare OM INTE det har etablerats en set up redan narrativt, t.ex att tittarna fått se att huvudkaraktären glömde sin "random asset" hemma eller har vrickat foten, eller tappat ena skon i scenen före. Då plötsligt vet alla att nästa hopp över taket karaktären gör är plötsligt mer riskfyllt än annars. Och så tror jag att jag vill ha rollspel i framtiden, så fort jag tänkt mer på detta.