Rangertheman
Myrmidon
- Joined
- 15 Dec 2015
- Messages
- 3,589
*skakar på huvudet*Jag pratar ju specifikt om @Rangertheman här. Jag kan absolut missuppfatta honom. Det här var ju det jag reagerade på:
Oavsett metod för att bibehålla balansen, står den i bjärt kontrast mot mycket av det som jag personligen tycker är roligast i rollspel. Jag vill kunna bygga en personlig rollperson där värden och färdigheter på rollformuläret ändå hyfsat matchar den vision jag har.
Om balans står i bjärt kontrast till vad man vill ha ut av rollspel, och man vill bygga en rollperson som motsvarar ens vision, så ser jag inte nackdelen med att få ändra sina värden så att de motsvarar ens vision. Jag har aldrig påstått att det här är nödvändigt eller att det skulle vara den enda vägen. Jag har heller inte menat att det här är något som folk skulle gilla eller vilja göra. Tvärtom så är ju hela poängen att det inte vore lika kul, inom en traditionell spelstil, att få ändra på värdena på ens rollperson fritt när den skapas.
Och som vanligt så känns det som att det lätt blir halmdockor på båda sidor.
A: ”Du påstår ju att det enda folk bryr sig om är strider och spelighet, och att inget annat spelar någon roll! Det är fel!”
B: ”Du påstår ju att ingen överhuvudtaget bryr sig om sin rollpersons framgång och att utmaningar för spelarna är helt irrelevant! Det är fel!”
Båda dessa påståenden är naturligtvis fel. Hela den här diskussionen började ju med att jag tycker att det är orimligt att dumförklara en spelare som blir missnöjd när spelet går sönder för att hen försöker att göra en så framgångsrik rollperson som möjligt inom ramen för skaparreglerna. Det är det som är min åsikt, att den speliga utmaningen att försöka nå framgång för sin rollperson inom ramen för fiktionen och regelsystemet är en komponent (bland andra komponenter) av ett traditionellt rollspel och att det är rimligt att förvänta sig att spelet stöder detta genom att inte gå sönder när någon försöker opta.
Men det är inte min spelstil, i vilket fall som helst, så det är ju ganska irrelevant vad jag tycker. Jag spelar inte dessa spel, så om jag har missuppfattat hur de spelas, och om hur jag spelade dem på den tiden jag lirade MUA och Eon var någon sorts ovanlig avart, då är ju den enda konsekvensen att jag har fel, och det kan jag nog leva med. Så ta inte åt er, utan skaka bara på huvudet om hur tokig Genesis är som inte fattar tradspelande alls, och så fortsätter jag med mina nischade flumspel och låter folk spela som de vill.
Skojar! För att klargöra så stämmer det att jag inte tycker att det egentligen är någon nackdel att spelaren får sätta ut värdena på ett sätt som passar rollpersonen hen vill skapa, så länge det inte blir för ostrukturerat och svåranvänt. Om en spelare skapar en rollperson utifrån reglerna i DnD5e, en annan kommer med en PbtA-spelbok, och den tredje med en meeple från Carcassone och en post-it med fem adjektiv, kan det bli lite knepigt att få ihop det. Eller så blir det askul!
Jag tolkade inte videon som en dumförklaring av den minmaxande spelaren, utan mer att spelaren väljer en väg som förstör hens egna nöje, och kanske även nöjet för de andra kring bordet. Om du optimerar din rollperson till max och sedan inte har roligt för att rollpersonen är optimerad till max är det kanske inte spelet det är fel på
Jag har svårt för uttrycket att "spelet går sönder". Kanske om det blir helt obegripligt på grund av vissa val, eller att det blir motsägelsefullt. Klass A kan slåss, klass B kan inte slåss, men du kan multiklassa som AB. Typ så.