Nekromanti Ett kul konventsspel

[Rising]

Re: Uppföljningsfråga

En hel del motiverade det med att det var det mest lättillgängliga (och det trots att jag uttryckligen skrev att de tre alternativen var exakt lika även vad gällde lättillgänglighet).

Utförandet kanske du kan få lika lätttillgängligt med dessa tre spelkoncept, men även koncepten i sig har ju en grad av lätttillgänglighet.

Med "koncept" menar jag ungefär det som du skrivit i dina tre korta beskrivningstexter om vart och ett av projekten. Jag tycker att en av dessa beskrivningstexter var mer lättillgänglig än resterande; nämligen "yes, master", så oavsett hur lätttillgängligt själva spelet sedan kommer att bli, så är det konceptet som jag tycker känns mest lovande för ett spontant konventsspel.

Sedan tycker jag att det är lite vanskligt att tala om "seriositet", vad menar du med det, egentligen? Att man inte skrattar och flamsar medan man spelar? Jag tycker att Blå Himmel verkar rätt lättsamt på den punkten också. Eller att Blå Himmel kräver högre grad av påläsning och införståelse; då det är en originell fantasyvärld medan "Yes, master" är ren standardfjantasy? (men det är typ vad jag menar med lätttillgänglighet) Eller att det skulle ha fler regler och vara mer strukturerat? (återigen, lätttillgängligt)

 

[Krille]

Re: Uppföljningsfråga

"Sedan tycker jag att det är lite vanskligt att tala om "seriositet", vad menar du med det, egentligen?"

Jag menar väl mest hur mycket man tar spelet på allvar, men även hur mycket spelet tar sig själv på allvar.

Antag att någon stoppar in ett totalt omotiverat skolflickesodomiserande tentakelmonster i de tre spelen. Hur reagerar man på det?

"Tja, klart att Mästaren har en sån i sitt monsterstall, utifall att han blir anfallen av Sailor-tjejerna." Om sådana knasigheter är fullt naturliga och behandlas med en axelryckning, så tar spelet sig själv inte på så stort allvar. Knasigheterna är naturliga, och behandlas som knasigheter.

"Oh, onda tentakelmonster! Nu måste vi straffa det! Angel Powah Make Up!" Om man passar in sådana knasigheter, men tar dem på allvar, fullt medveten om att det är knasigheter, så är vi på mellannivån. Knasigheterna är exceptionella och man vet att de är väck, men de tas på allvar.

"Men vad i helvete sysslar du med, gubbstrutt! Skärp dig!" Om det inte går att passa in dem alls, eftersom de skär sig mot den spontana bilden på framsidan (Biggles behövde fanimej inte ta hand om tentakelmonster!) så är vi på den högsta seriositetsnivån. Normalt sett så kommer man inte på att stoppa in tentakelmonster i första rummet, så problemet uppstår egentligen inte alls.

Det är väl lite åt det håller jag tänker mig "seriositetsnivån" i spelen. Spelen i sig ska knappast kräva påläsning och införståelse: det ska egentligen räcka med baksidesblurben och framsidan för att man ska veta var gränserna sitter.

 

[Rising]

Re: Uppföljningsfråga

Det är väl lite åt det håller jag tänker mig "seriositetsnivån" i spelen. Spelen i sig ska knappast kräva påläsning och införståelse: det ska egentligen räcka med baksidesblurben och framsidan för att man ska veta var gränserna sitter.

Okej, då resonerar jag nog lite som Gurgeh gjorde tidigare; ett bra konventsrollspel är ett som är begränsat; alltså så att det finns något klart och definierat att utgå ifrån, samtidigt som det ska vara väldigt lätttillgängligt.

Grejen är väl att jag tycker dina tre exempel är rätt lika varandra i den här betydelsen av seriositet. Jag tycker iaf att vissa rollgestaltningar och spelarinitiativ skulle vara helt fel i både GIRLS och "yes, master". Måste verkligen Blå Himmel ta sin genre på större allvar än GIRLS? På ytan tycker jag nämligen att GIRLS verkar ligga närmre sin förlaga än vad Blå Himmel gör med sina orchiska pulsjetdrivna zeppelinare, m.m. Om du tillåter alviska flygbestar så känns inte tentakelmonster särskilt främmande. Inte mer än vad tidsresenärer med automatvapen skulle göra i "yes, master" så som jag uppfattat det. Båda är stretchade, men går att tolerera.

Ett väldigt "seriöst" spel skulle väl vara ett historiskt rollspel, och det tror jag är helt off för ett spontanrollspel. Ett väldigt "oseriöst" spel skulle vara ett generiskt regelsystem i en korvtårtevärld där allt kunde hända och där alla genrer blandades vilt. Det skulle nog sakna "begränsning" för att kunna gå att spela omedelbart, utan förberedelser och etablering av spelvärlden, så det vore inte heller bra.

Blå Himmel, GIRLS och Yes, master ligger nog alla rätt träffsäkert i mitten.

 

[Arfert]

Re: Motivering [OT]

Luftwaffe, några månader tidiga -44, stationerad i Holland, bombade allierade fartyg i nordsjön/engelska kanalen mest.

Efter invasionen så lades flottiljen ner och de flesta överfördes till Luftwaffes markstidskrafter (han var med vid Arnhem och senare Ardennerna) eftersom de få resurserna de hade i form av flygbränsle behövdes till jaktflottiljerna, och att de allierades övertag i lufte i princip omöjliggjorde några uppdrag med långsammare plan på västfronten.

Förtydligande: Han var bombfällare, inte pilot på Ju 88:an, han hade bara flygit enklare skolflygplan innan och var för ung/oerfaren för den befattningen. Blev nedskjuten 2 (!!) gånger och hoppade över engelska kanalen,och upplockad av tyska patrullbåtar.

 

[Johan Granberg]

Re: Lite smyg-OT...

Det sista du skriver där är ungefär vad jag egentligen ville poängtera med inlägget, även om det inte riktigt trängde igenom min ogenomtänkta formulering. Ifall Krille nu skulle få idén att göra Yes, Master till ett väldigt seriöst spel. Då är det nog en bra grej om han kollar in MLwM för att se till så att han kommer med något verkligt nytt. Nu tror jag i och för sig inte att denna situation kommer uppstå, avsikten verkar från första början vara att skriva ett ganska skämtsamt spel som inte är menat att skapa obehagliga, tragiska berättelser utan mer skitigt skoj.

 

[walium]

Blå himmel...

...är det koncept som tilltalar mig allra mest. Hade nog kunnat tänka mig att betala mer än 80 spänn för att spela det.

På andra plats kommer "Yes, Master" och på en mycket, mycket avlägsen tredje plats kommer GIRLS. Fast frågan är om något av koncepten är brett eller välbekant nog för att locka andra än oss riktigt inbitna rollspelare.

 

[Arfert]

Re: Blå himmel...

som jag skrev tidigare så skulle jag lätt kunna köpa "Blå himmel" pga flygintresse.. och så tror jag det är ett spel man lätt kan komma in i om man har sett lite klassiska äventyrsfilmer och liknade... krävs inte så myckat av spelledaren för att få spelarna hatt förstå konceptet.

.. jag tror GIRLS mycket väl kan vara kommersiellt gångbart, om man kan hitta lite nya distributionskanaler för det för att locka Manga/Anime-publiken, som säkert är mångdubbelt fler än rollspelare nuförtiden... och så måste det ha tokbra illustrationer ;-) ...men som konventsspel är jag lite tveksam.

Yes Master kan funka, om man gör det extra enkelt och snabbt... men så var det säkert redan tänkt...

 

[Snow]

Yes master!

Girls ger jag inte mycket för (som jag sagt tidigare)... jag har spelat tonårsflicka ett antal gånger, det har inte varit jättetråkigt men jag har haft roligare.

Blå himmel: lite för seriöst. Det krävs lite mer story och förberedelser samt att man måste hålla sig lite mer allvarlig när man spelar. Det funkar sämre om man är trött hungrig och på urballningshumör. Dessutom är det svårare att säga saker som "Fan grabbar, vi kan vara med o lira X här intill... kom igen nu" om man har investerat lite mer engagemang i spelet.

Yes master: Yes alltså. Detta skulle passa mycket bra tycker jag. Man kan lätt spara sin karma och fortsätta en annan gång. Det är helt okej att man ballar ur och börjar puckla på varandra. Trevligt... Det känns också som mer upplagt för internet käbbel och backstabbing än Blå himmel.

 

[Nightowl]

Re: Uppföljningsfråga

och det trots att jag uttryckligen skrev att de tre alternativen var exakt lika även vad gällde lättillgänglighet

"You keep using that word. I don't think you know what it means."

När du säger att de är lika tillgängliga anser jag att det är bull - från vad jag kan se är de inte lika tillgängliga, och jag pratar inte om reglerna eller hur väl du beskriver saker i spelet. Jag pratar om inbyggda konflikter etc. som gor det lätt att spela, och klicheer en stereotyp rollspelare är mer van vid än magic girls och Biggles-fantasy.

Sedan är det samtidigt så att oseriöst spel nog är enklare, men trots ivrigt magic girl-tittande sedan jag blev sambo med en shojo-fan kan jag inte säga annat än att GIRLS kunde vara minst lika oseriöst! Så det är inte det jag är ute efter...

Erik

 

[gråhök]

Blå himme l: En fantasyvärld, fast med kolkraft, luftkryssare, biplan, vattenkylda kulsprutor, orchiska pulsjetdrivna zeppelinare, alviska flygbestar med mera. Ett stort krig har just slutat, och rollpersonerna förväntas patrullera fronten för att upprätthålla eldupphöret så att fredsavtalet kan förhandlas i lugn och ro. Mycket flygstrid, enkelt att sätta in intriger och konspirationer överallt. Detta får ses som det mer seriösa projektet.

Kanske. Om det fanns två-tre färdiga scenarion i paketet oh färdiga plan/piloter (och detta nämnt i blurben) ökar nog köplusten.

GIRLS: Vår värld, fast en klase med övernaturliga varelser från diverse olika mytologier dumpar av sina tonårsdöttrar på internatskolor på Jorden. Detta leder ofrånkomligen till problem, eftersom ena hälften av de där mytologierna ser en fiende i andra hälften. Detta tillsammans med en hemsk ondska som vill alla illa kan bara leda till en sak: angel power make up! (eller vad den aktuella mytologin nu skulle handla om). Rollspel i magical girl-traditionen, med minst lika mycket action som relationsrollspel. Det får väl ses som mittenläget ungefär.

Kanske. Det verkar vara ett läpligt spel om det har varuit mycket anime-tittande senaste tiden eller "fullt" med anime-muppar i den omedelbara omgivningen. Scenarier och rollpersoner nästan ett krav.

Yes, Master: Slumpvist vald fjantasyvärld. Rollpersonerna är diverse drägg, äckel, gobbos med mera i den Onde Härskarens tjänst. Dessa har tre problem framför sig. För det första alla äckliga hjältar, som försöker slå ihjäl Härskaren. För det andra Härskaren, som är allergisk mot bland annat dåliga nyheter och uppkäftighet och dessutom allsmäktig. För det tredje alla andra, som har insett att bästa sättet att slippa att konfrontera hjältar och Härskaren är att du gör det istället för dem. En slags korsning mellan Paranoia och datorspelet Dungeon Keeper. Inte seriöst för fem öre!

Definitivt. Typiskt bra sent om natten. Kan funka bra att spela vid promenad till La Kantarelle eller Stångebro gatukök också.

 

[vandraren]

Yes, Master! [NT]

NT = No Text

 

[Gordeg]

Re: Uppföljningsfråga

Jag tror inte att oseriöst = lättillgängligt. Åtminstone inte om man gör en koppling mellan oseriositet och humor (vilket man iofs inte måste göra). Ett exempel på ett humorrollspel med oseriös framtoning är Neoviking, det spelet blev ingen hit. Paranoia däremot är ett fungerande humorrollspel trots att det känns som ett seriöst producerat spel.

Gordeg

 

[Ackerfors]

Deltråd utbruten

Deltråden om Biggles är flyttad till Kulturforumet där diskussionen gärna får fortsättas.

 

[Arfert]

Re: Deltråd utbruten

ja, fast nu blev det en rollspelstråd igen... om Äventyrsspels gamla nedlagda "Partisan"... läs gärna vidare på kulturforumuet!

 

[Big Marco]

Re: Motivering [OT]

Spännande historier - min farfar var MC-ordonnans vud ryska fronten. Och fick granatsplitter i hjärnan. Och levde som vanligt ändå.

 

[Arfert]

Re: Motivering [OT]

ok,, var han i tyska eller sovjetiska armén?

farsan fick sina händer brännskadade i Ardennerna av en pipa på en kulspruta när han och en kille till sköt ner en Lightning... men det är lång historia att berätta här.

 

[Big Marco]

Re: Motivering [OT]

Se vad jag heter - vad tror du? ,-)

 

[Arfert]

Re: Motivering [OT]

man vet ju aldrig... fanns en hel del rysar med tyskklingande namn ;-)

..som Irja Ehrenburg...

 

[Olle Linge]

Tillbaka till ämnet, tack! [NT]

NT = No Text

 

[Mörker]

Jag är helt med på din tanke, har själv varit inne på den banan. Det är verkligen något jag skulle vilja se mer av och som jag har planer på att själv förverkliga under det åstundande lovet. Vad jag bara vill tillägga är...

1) tyvärr skulle jag inte vilja nominera något utav de tre är jag rädd. De är alla tre intressanta koncept men inget som känns tillräckligt enkelt att ta till sig eller enkelt nog att sätta sig in i på dessa fem minuter.

2) idén är långt mycket bättre än ni tror! Liksom jag tycker alla rollspel bör ha som primär målsättning att förmedla känslan och stämningen med det hela så skulle dessa spel inte vara något undantag. Spelet borde optimeras för att vara lättspelat med ett enkelt men genomtänkt regelsystem, mycket stämningstexter (till varje kapitel) och en tilltalande och inspirerande utformning...


...jag ber om ursäkt. jag är bra på att spåra ur och göra allting osammanhängande när livet känns hårt...