Krickdala Ett slott på dödens strand

[Sinisa_]

När du skrev om ugglornas olika fraktioner nämnde du väl att även andra grupper skulle kunna fungera på motsvarande vis. Nu minns jag inte om du redan har rett ut detta, så att det är en självklarhet, men det här är väl en bra antydan om två olika sådana grupperingar av korpar som kan vara mer eller mindre i konflikt med varandra om det är önskvärt.

Absolut. Jag vill gärna ha olika fraktioner inom korpdömet, fast jag vet inte riktigt vart schismen går, mellan vilka principer, så att säga, eftersom jag fortfarande är lite oklar över vad de sysslar med rent konkret. Jag sitter här inatt och gör en liten "moodboard":

En stor katedral, på ett av Åskbergens tre toppar. En religiös institution över universitetet i hierarkin, även om professorerna ogillar det.

Korpar som flyger fram med rökelsekar svängande från näbbarna; rökelsen är magisk, på ett eller annat sätt. Ger visioner?

Fönster av färgat glas.

Reliker: Osrik Den Blindes Klor och fjädrar, i vackra, guldsmyckade relikskrin.

Korpdömet besitter enorma skatter: under perioder i det förflutna betalade smådjuren skatt till korpdömet, i utbyte mot deras tjänster; korpdömet — via de korplärda smådjuren — utfärdar kanske resedokument för de dödas själar; mot två silvermynt lovar korparna ta hand om de dödas själar hos Farmor Tårpil och på dödens strand. Betalar man inte riskerar man att råka illa ut. Bli slukad av en gast? Eller vad? Någon sorts spöken eller monster som lever ute i mörkret kring Farmor Tårpil och på stranden?

Små klosterliknande hus här och där utkastade på klippväggarna och i de höga almarna och tallarna (i de levandes värld).

Korparna kan utfärda en bannbulla mot någon särskilt trilskande figur; det betyder att de kommer göra livet svårt för dem på dödens strand. Hur? Kanske något så enkelt som att flockas runt dem och dränka dem i Glömskans Vatten, tills de inte längre minns något alls, och sen vandrar runt som hålögda ”banngastar” i all evighet.

De västra kungadömenas regenter arbetade nära korpdömet. Man hade hovkorpar som skötte mycket; också till Amfibiekejsardömet och de gamla rikena i öster sände korparna ut diplomater och rådgivare.

Alla korpar kan flyga mellan de levandes och de dödas världar, och gör det ibland, under särskilda högtider. Men det är bara visa särskilda ordnar och skrån som flyger mellan världarna ofta: ”budbärarna”, till exempel, men också andra, mer ljusskygga grupper i ”kyrkan”.

En korp sitter i regnet, i skydd under stora löv, och röker en blöt, rullad cigarett.

Vissa smådjur har vita stenstatyer av Osrik Den Blinde i sina trädgårdar.

Korparna kämpar för en god sak: de vill skjuta upp Allskymningen, när världens ordning kommer att falla sönder, och Nidmörkret kommer strömma in i världen. Då ska Urfadern, Vindvände Den Halte, dra ut i krig med sin spökarmé, och antingen förlora världarna till evig natt, eller rädda alltet, och döma det, med korparnas hjälp.

Marganna. Kvinnlig dösing. Kanske Urfaderns fru, en gång i tiden. Visar sig för de som ska dö på slagfältet. ”Sorgfrun”. Korparna vördar henne också; hon lever, i ett slott under en stencirkel i storskogen. ”Hjälmtvätterskan”. Tvättade dösingarnas blodiga rustningar, efter deras krig, medan de ännu hade kroppar.

*

Och sådär. Vi får se vad det blir av det alltihop.

Men det passar nog bättre att de inte förstår sig på det svarta tornet, utan är lite rädda för det, även om de tror sig veta att det är dit de modiga krigarnas själar dras.

 

[Sinisa_]

Om de ska ha en konkret spelig funktion så antar jag att deras existens i settingen för RP behöver innebära något av detta: kunskap, dokument, ledtråd, genväg, hinder eller kanske rentav hot. Jag är inte helt säker på hur surrealistisk den här (delen av) settingen kan vara, men jag tänker mig även mycket drömska alternativ. Som att man i något av kontoren kan öppna dörren och kliva in i ett fluffigt, rosa och till synes oändligt moln. Kanske finns det några fåtöljer och ett stort arkivskåp någonstans långt inne i molnet? Och varför är doften av jordgubbar så stark?

Var byggnaden (slottet?) med de byråkratiska korparna finns har jag ingen aning om. Kanske på en dimhöljd klippö som man tar sig till med roddbåt eller via en lång rostig järnbro?

Jag tänker nog att korpdömet är en kraft som har inre konflikter som rollpersonerna kan dras in i på olika sätt. Lite som ugglorna, egentligen; korparna kan vara både uppdragsgivare och fiender, ibland både och, om rollpersonerna arbetar åt ena sidan i en konflikt. Men jag tänker att korparna i grunden vill väl, och också gör en del bra grejer i världen, och att det överlag är en positiv bild av organiserad "religion" som presenteras genom dem. Kanske ingår det till och med i deras uppdrag från Urfadern att de ska syssla med nån sorts välgörenhet och ta hand om döende och sjuka djur, för att det är en del av uppskjutandet av apokalypsen, så att säga:

"När kliande pesten kom, under den långa torkans fjärde år, och smådjuren dog, kom korparna på sina svarta vingar och visade de sjuka hur de skulle smörja sina skabbiga sår med läkeörter och honung, och driva bort sjukdomen med rökelse. Och när gamla tant Igelkott grävde upp något otyg i sin källare, och blev som förbytt, var det den korplärde som visste råd. Han läste sin korptrolldom över henne, tills hon var sig själv igen. Tro mig, korparna är inte så dumma, även om de ser otäcka ut och kanske till och med norpar en och annan sork när de blir hungriga på sina långa resor. Men vilka stora fåglar gör inte det? Och de är bra att ha på sin sida när man ska över den sista stora floden, den som skiljer de levande från de döda."

Jag tänker att om det är så, så blir också mörkret och intrigerna intressantare, än om de är en typisk "Ond Kyrka".

*

Jag tror att korparna nog inte har någon större arkitektur på stranden, utan att deras byggnader och institutioner och arkiv ligger i de levandes värld, och är hyfsat mundana; det får bli ugglorna som reser genom världsbrunnar och sådär.

På stranden har korparna möjligen små kurande vakthyddor av sten och drivved, här och där, och en eller två större, klosterliknande befästa byggnader. Fast byggnaderna är så små att de ser ut som leksaker jämfört med Urfaderns svarta fästning.

 

[Cybot]

Korpar som flyger fram med rökelsekar svängande från näbbarna; rökelsen är magisk, på ett eller annat sätt. Ger visioner?

Rökelsen är från en växt som växer i dödsriket. Den lever på de minnen som de döda måste lämna kvar för att färdas vidare. Något av de minnena finns kvar i rökelsen och varje djupt andetag är känslan man får när en doft triggar ett minne från ens barndom.

 

[Dimfrost]

Men jag tänker att korparna i grunden vill väl, och också gör en del bra grejer i världen,

Det här är väl en bra utgångspunkt i allmänhet för att få till det här muminaktiga. De flesta vill helt enkelt väl på något sätt, oavsett om det de gör sedan leder till att de fungerar som antagonister i den ena eller andra bemärkelsen.