Nekromanti "Ett väldigt dåligt spel men jag gillar't"

[Organ]

Av alla BRP-varianter jag spelat så är M:UA den överlägset bästa.... I övrigt tycker jag att det är en väldigt elegant, smidig och extremt spelbar BRP-klon.

Jag håller med dig. Kanske inte om att den skulle vara överlägset bäst, men den är klart en av de allra bästa.

/Anders

 

[Vitulv]

I övrigt tycker jag att det är en väldigt elegant, smidig och extremt spelbar BRP-klon.

Jag älskar BRP. De som klagar är en högljudd minoritet.

Tror jag i alla fall. Jag menar, det är så många klassiska spel som varit BRP och som älskas och spelas och får nya versioner, och så vidare. Det kan inte vara jättedåligt då.

Tycker jag. Eller blev det en otrevlig stämning nu?

/M

Jag älskar inte BRP, men jag tycker att det oftast gör jobbet. Och i M:UA's fall tycker jag att det gör jobbet bättre än de flesta.

 

[Svarte Faraonen]

I övrigt tycker jag att det är en väldigt elegant, smidig och extremt spelbar BRP-klon.

Jag älskar BRP. De som klagar är en högljudd minoritet.

Tror jag i alla fall. Jag menar, det är så många klassiska spel som varit BRP och som älskas och spelas och får nya versioner, och så vidare. Det kan inte vara jättedåligt då.

Tycker jag. Eller blev det en otrevlig stämning nu?

/M

Nej, jag tycker också att BRP är ett funktionellt system i de flesta fall. Kanske inte det mest spännande, men det blir definitivt oförtjänt baktalat här på forumet, kanske för att så många associerar det med de första spelen de spelade.

 

[Magnus Seter]

Det kan inte vara kanske för att så många associerar det med de första spelen de spelade.

Kanske. Men det är ju i så fall barockt. Jag har bara goda minnen från de första rollspelen jag spelade, system och allt.

BRP har blivit det nya d20 när det gäller kritik.

/M

 

[Cyberhest]

Dåligt spel jag gillar som inte är rollspel:
Junta

Dåligt rollspel jag gillar:
Blir nog Hackmaster 4e, faktiskt. Det är inte dåligt i bemärkelsen att det är taffligt designat eller liknande. Däremot ser jag det som snudd på ospelbart. Trots det är det ett av de roligaste spel jag aldrig spelat.

 

[krank]

Synd att det visuellt blev så ostigt, så var det inte tänkt från början.

Ja, det tycker jag också. Många av illustrationerna ställer sig ivägen för känslan. Bonner är duktig, men det är Bergtings vackra svartvita högkontrastbilder, de som påminner om Mike Mignolas stil, som är MC för mig.

 

[krank]

Men det är ju i så fall barockt. Jag har bara goda minnen från de första rollspelen jag spelade, system och allt.

Mjaoae, jag har en massa bra minnen från mina första år med Mutant Chronicles. Men jag har också tidiga minnen av att regelsystemet ofta skavde som en alldeles för liten stövel. Vi moddade väldigt tidigt skadorna uppåt (så att det faktiskt gick att bli skadad), och hittade på allehanda husregler för omslag etc. för att slippa stå ut med vissa resultat på uppväxttabellerna. Så jag idoliserar gärna MC, mitt första rollspel, men jag är inte så förblindad att jag inte kan tycka väldigt illa om (stora delar av) regelsystemet än idag.


Det är dock inte för att det är BRP; vid det här laget hade vi svenskar moddat BRP så att det typ gick att använda. Inga 100-gradiga skalor, till exempel. SMI hade för stor inverkan och motståndstabellen hade gärna fått ersättas av Pendragonsystemet, och skadorna var på tok för låga överlag - men BRP-grunden tycker jag inte är så illa.

 

[Conan]

Vad betyder BRP?

 

[krank]

Vad betyder BRP?

Basic Role-Playing. Ett regelsystem från Chaosium, som sedan använts och modifierats rätt hårt av olika svenska spelskapare. Typ alla gamla Äventyrspels-spel bygger t.ex på olika moddade varianter av BRP. (Kult, DoD, Mutant...)

 

[Arfert]

I övrigt tycker jag att det är en väldigt elegant, smidig och extremt spelbar BRP-klon.

Jag älskar BRP. De som klagar är en högljudd minoritet.

Tror jag i alla fall. Jag menar, det är så många klassiska spel som varit BRP och som älskas och spelas och får nya versioner, och så vidare. Det kan inte vara jättedåligt då.

Tycker jag. Eller blev det en otrevlig stämning nu?

/M

Helt rätt.

 

[Arfert]

Synd att det visuellt blev så ostigt, så var det inte tänkt från början.

Ja, det tycker jag också. Många av illustrationerna ställer sig ivägen för känslan. Bonner är duktig, men det är Bergtings vackra svartvita högkontrastbilder, de som påminner om Mike Mignolas stil, som är MC för mig.

Det var inte det jag menade, men ok ( tänke på att det inte var så klichéigt i de första utkasten)

 

[solvebring]

Men visst, jag har nog ett: Mutant: Undergångens arvtagare. Maken till kass BRP får man leta efter; helt ogenomtänkt system som inte ens fungerar i teorin. Stor och detaljerad spelvärld, vilket inte är dåligt i sig, men jag gillar det inte. Men jag kan inte låta bli att supa in känslan. Den där putslustiga buskiskänslan som krank hatar så mycket, där folk heter Cappuchino och man har hårtorkar som man tror är strålpistoler. Det där funkade ju aldrig i spel eftersom systemet inte stödde det överhuvudtaget, men känslan är så skön. Så länge jag slipper spela skiten så älskar jag M:UA.

Tänk jag hade tänkt att nämna M:UA av nästan samma anledningar. Jag vill förövrigt understryka det där med dåligt avvägd BRP och i övrigt dåligt avvägt system. Ta bara rollpersonskapandet. Det är inte så najs om man inte moddar lite.

Fast som jag sagt förut - svenska spel a la BRP funkar om man tar dem för vad de är och själv ser till att göra system lite mer skalvänligt.

Av alla BRP-varianter jag spelat så är M:UA den överlägset bästa. Är det här någon ny hate-grej eller? För jag levde i tron att jag inte var ensam om att tycka så. Det enda jag kan komma på som var dåligt med det systemet var att SMI fick alltför mycket betydelse,

I övrigt tycker jag att det är en väldigt elegant, smidig och extremt spelbar BRP-klon.

Jag tycker inte att M:UA är bättre än de BRP-versioner vi kallar föråldrade. Tvärtom lider det av precis samma sjukdomar som gamla Drakar & Demoner osv.

Jag kan spela med BRP och har inget emot BRP i sig om man kan ta det för vad det är, eller om man shejpar upp det lite. Trots allt har jag ju mest spelat BRP och var fordom en riktig BRP-fantast. Fast M:UA känns gentemot sin tid ganska så grått och dassigt. Bara det att man inte tog hand om att i princip allting går på INT och SMI trots att det är en klassiker bland BRP-fails gör det sorgligt trist. Personligen tycker jag inte heller att återupplivandet av T100 är någon hit. Jag det är lättare att handskas med en T20 i allmänhet. Kort sagt, hade M:UA inte kommit så sent som det gjorde hade jag pekat ut det som ett spel i svenska BRP-mängden. Att det dock kom senare och innehöll just samma tillkortakommanden som de äldre spelen gör det sugigt för sin tid.

Då tycker jag nog att t.ex. Riotminds DoD6R försökte nå längre och därav bör anses som bättre. Det är ju min personliga smak men nå, jag tycker det finns mer ny fräsch anda i det än i Mutant. Kort sagt är M:UA's regelverk en "Again?!"-upplevelse. Världen är dock skitig, mysig och allmänt inbjudande på ett mörkt Åsa-Nisse-vis. =) Det är för min del inte ett bra spel, i bemärkelsen att spel som har det mesta. Men det är rätt kul att spela ändå, det är det.

 

[krank]

Kort sagt är M:UA's regelverk en "Again?!"-upplevelse.

Jag håller nog med. INT/SMI-fokus, meningslösa grundegenskaper som typ bara används i rollpersonsskapandet, STO som grundegenskap, procentskalan... Jag minns inte rakt av; hade M:UA motståndstabell? Jag har ju sålt min bok.

 

[Mogger]

Av alla BRP-varianter jag spelat så är M:UA den överlägset bästa. Är det här någon ny hate-grej eller? För jag levde i tron att jag inte var ensam om att tycka så. Det enda jag kan komma på som var dåligt med det systemet var att SMI fick alltför mycket betydelse,

I övrigt tycker jag att det är en väldigt elegant, smidig och extremt spelbar BRP-klon.

Redan när MUA var det nya svarta var det ganska många som pekade på brister hos reglerna. Poängen var att på den tiden så var vi så vana vid BRP och så vana vid att slänga ihop husregler att det ändå var ganska lätt att snygga till regelverket. Ändra lite på den mutantionen, öka skadan på det vapnet, höj kostnaden för den prylen o.s.v. Det var inte så många som tyckte att spelet var dåligt för det för även med alla husregler är BRP intuitivt och enkelt att höfta. Vi spelade MUA nästan oavbrutet i flera år, hela UA-kampanjen och massor av annat och jag skrev massor av moduler och annat, så jag var helt klar en fanboy, men trots att vi till slut i princip hade bytt ut alla (utom de som var så dåpliga att de inte ens funkade i teorin) regler så kunde vi inte tänka tanken att spelet av den anledningen skulle vara dåligt. För alla spel vi spelade såg ut så.

MUA har en mustig stämning, skön humor och det är bra skrivet. Det har inte fullt så genomtänkta regler. Vi är inte så många som tycker att regler som funkar är viktigt, så för alla andra blir MUA ett riktigt bra spel. För oss andra blir MUA en skitskön setting.

Jag skulle gärna återvända till Pyri, men isf med ett AW-hack eller något annat som stödjer mitt sätt att spela på. Tänk bara vilka coola fynd-moves man skulle kunna göra!

 

[solvebring]

Kort sagt är M:UA's regelverk en "Again?!"-upplevelse.

Jag håller nog med. INT/SMI-fokus, meningslösa grundegenskaper som typ bara används i rollpersonsskapandet, STO som grundegenskap, procentskalan... Jag minns inte rakt av; hade M:UA motståndstabell? Jag har ju sålt min bok.

Dude... Det minns inte jag heller. Fast jag tror det går fortare för någon som vet att kommentera det än att jag ska dra fram böckerna. Fast jag tror iaf att de skippade den, gjorde de inte?

 

[solvebring]

Jag älskar BRP. De som klagar är en högljudd minoritet.

Tror jag i alla fall. Jag menar, det är så många klassiska spel som varit BRP och som älskas och spelas och får nya versioner, och så vidare. Det kan inte vara jättedåligt då.

Tycker jag. Eller blev det en otrevlig stämning nu?

/M

Nej då. Jag har med handen på hjärtat mest spelat BRP-spel, och jag har älskat BRP jag med. BRP är helt okej, eller till och med ganska bra, om man tar det för vad det är och inte förväntar sig mer av det. Jag spelar trots allt BRP än idag och det går jättebra bara jag är medveten om dess brister och ur mitt perspektiv tacklar de värsta av dem.

Om man istället ska berömma BRP så vill jag säga att det är nybörjarvänligt, enkelt och - som så många andra sagt - lätt att modda och göra till sitt eget.

 

[krank]

Redan när MUA var det nya svarta var det ganska många som pekade på brister hos reglerna.

Nu finns tyvärr inte Mutantforumet längre (WTF Järnringen!?) men jag kan vittna om att så var fallet.

Bara den där klassiska nödlösningen att vända på procentslaget för att slå stabilitet eller vad det nu var hos vapnen - den kom ganska tidigt, gjorde den inte? Och jag minns tidiga gnälltrådar om grundegenskapen STO, och om att grundegenskaper inte hade nån mening efter rollpersonsskapandet...

 

[Mogger]

Nu finns tyvärr inte Mutantforumet längre (WTF Järnringen!?) men jag kan vittna om att så var fallet.

Bara den där klassiska nödlösningen att vända på procentslaget för att slå stabilitet eller vad det nu var hos vapnen - den kom ganska tidigt, gjorde den inte? Och jag minns tidiga gnälltrådar om grundegenskapen STO, och om att grundegenskaper inte hade nån mening efter rollpersonsskapandet...

Ja, den inverterade PÅL-tärningen var en av de första och bästa husreglerna som nog alla trodde skulle komma med i andra upplagan. Utöver det fanns det ganska mycket annat som inte funkade. Klassikern är ju företagsreglerna i Nordholmia (var det va?) som inte funkade någonstans. Eller Nackdelarna i Spelarboken.

Men trots detta så menade vi att spelet var bra. Det var alltså före "System does matter". Idag vet vi bättre.

Version Noll från Fria Ligan var ex. ett resultat av exakt det här.

 

[Chryckan]

Lite sent kanske men jag slänger in Hero System(även känt som Champions).

Troligtvis något av de mest abstrakta och matte-krävande spelen någonsin.
Och även om jag aldrig faktiskt spelat det så från det jag läst så känns det som att minsta strid blir mer en kamp med miniräknare och algebra än rollspel.

Men så kommer vi till karaktärsskapandet och det blir bara en massiv nördgasm på en gång.
Förutom att den har den helt underbara egenskapen att verkligen vara helt öppet och fritt så att bara din fantasi sätter gränsen. (Det finns inte en enda karaktär du inte kan göra i det systemet oavsett setting eller ras eller kroppsbyggnad.)
Så är systemet samtidigt så extremt detaljerat att om du vill ha med en regelmässig funktion att din rustning har tre knappar i stället för fyra så kan du nästan det.
Vilket gör att skapa karaktärer i Hero System är nästan så hemtrevligt pyssligt att man bara kan gotta ner sig i det och glömma omvärlden.
Det a rollspelets motsvarighet till Lego och pärlplattor.
Älskare det.

 

[Ond bråd död]

Eon och Vampire är nog de sämsta älsklingarna för mig.

Båda har kassa regler, och Vampire har dessutom en massa rent pinsamma stories. Ändå tycker jag så bra om dem.

Eon beror till viss del på bakgrundstabellerna och i Vampire får man vara superhjälte med superkrafter.